Fylleri

Trots att vårbruket är klart och maskinerna snart åker in i sina hus igen så skall jag min vana trogen – dvs något försenad – fortsätta serien om vårbruksmaskiner och denna gång om fyllandet av såmaskinen.

Som redan noterats  kan man sköta fyllandet av konstgödsel och utsäde i såmaskinen på många olika sätt beroende på ens utgångsläge och maskintyp. Mats har ju tex valt att inte fylla konstgödselsidan alls, utan bygga bort den, och vackert så, om man är ekobonde.

Själv använde jag mina första 15 bondevårar till att experimentera och prova olika metoder. Det första redskap jag köpte som egen företagare var ett s.k högkippvagn, dvs en vagn med behållare för både gödsel och utsäde, och som kan höjas i bakkant för att kunna kippa direkt i såmaskin. Denna typ av vagn var högvilt 1990, men börjar väl idag mera höra hemma på ett lantbruksmuseum. Jag använder i alla fall  min fortfarande, dock bara för utsäde. Det visade sig att det var hart när omöjligt att hålla koll på gödselmängderna i lösvikt, dessutom var det ett dagsverke utan like att tvätta gödseldelen, så den pensionerade jag.

Numera bökar jag inte heller ut högkippvagnet på åkern utan låter det stå uppe vid gården och åker upp dit och fyller maskinen. Jag kan tyvärr inte fylla utsäde direkt från torken av olika orsaker, det skulle annars vara det optimala.

Efter att ha köpt gödsel i 600 kg säckar några år övergick jag tillbaks till 4o kgs säckar och muskelkraft. Detta höll jag på med tills jag hittade nedan avbildade mojäng på en lantbruksmässa i slutet på 90 talet.

Detta är en riktig kompis och har varit pålitlig redan i plus 10 år. Det är en helt automatisk storsäckstömmare, man behöver bara stiga ur traktorn för att öppna locket på såmaskinen, övriga moment sköts från hytten. Fånga upp den 650 kg tunga säcken, skära upp den i bottnen och låta innehållet rinna ner i maskinen, samt att göra sig kvitt tomsäcken. Allt går hydrauliskt. Den är visserligen lite knepig att hantera och några säckar gick nog sönder innan jag fattade knepen, men nu är jag helt såld på denna relativt enkla men genialiska grej.

I sammandrag alltså, spannmålen fyller jag från ett högkippvagn, gödseln direkt från säcken i maskinen utan att stiga ur hytten, och framför allt utan att utsätta sig för faran det innebär att gå under en upplyft säck och skära upp den.

Kalasregn

Lördagen gick i Popkalasets tecken. Det var riktigt intressant att sitta  och studera Lördaxs direktsändning från sidan. Jag tycker ibland att jag hamnar att pussla och optimera tidsinsatser för att få olika arbetsmoment att passa ihop, men jag får ju åtminstone laborera med timmar. Radioredaktörerna diskuterar 10 sekunder hit och 10 sekunder dit, en minut är en evighet. Dessutom skickas papperslappar kors och tvärs samtidigt som man pratar oavbrutet. De måste ha nån sorts multitasking-gen som jag saknar.

Popkalaset i sig var trevligt, så när som på ett ihållande regn (det regnade 9 timmar av 12 möjliga). En av kvällens mer roande inslag stod Darin för. Regnet stod som spön i backen, publiken hade utrustat sig med paraplyer, regnrockar och gummistövlar och Darin kör låten ”Drowning” (Drunknar) utan att dra på smilbanden. En bedrift på sitt sätt. 🙂

Om regnet kom olägligt för Popkalaset kunde det inte komma lägligare för odlingen. Våren har på intet sätt varit torr i någon sådan utsträckning att det skulle hämma grödorna, men ett stilla duggregn som ger 15 mm tackar man ändå inte nej till när sådden är klar. Nu skulle det sitta gott med 2 veckor uppehållsväder så vi får första ensilageskörden bärgad också. De tidigaste körde igång redan förra veckan och jag räknar med att ta fram slåtterkrossen under veckan som kommer.

Normalt brukar det bli ett litet uppehåll mellan sådd och ensilageskörd, men i år kommer de rätt så tätt på varandra. Det varma vädret i maj gav gräset en flygande start trots att det inte snabbade upp sådden nämnvärt. Tidsmässigt ligger sådden alltså ganska normalt i almanackan men grässkörden infaller lite tidigare.

Exakt när man tar ensilaget varierar dels med hur snabbt gräset utvecklas just på mina åkrar, dels med vilka krav jag ställer på foderkvaliteten. Ju längre gräset får växa desto större skörd får man men desto sämre blir näringsvärdet. Och vice versa, ju tidigare man skördar desto bättre kvalitet får man men desto mindre blir skördens storlek. En grov tumregel är att man skall skörda ensilaget när 25% av timotejens ax (”klubbor”) är synliga om man eftersträvar bra ensilage (för t.ex. mjölkkor och slaktdjur). Vill man ha det riktigt vetenskapligt tar man ett prov av gräset och låter analysera näringsvärdet eller följer med D-värdesprognoserna på nätet. D-värdet är ett synnerligen centralt begrepp i ensilageskörden, men mer därom i ett senare inlägg. Jag kommer att försöka ta en del av skörden kring i den optimala fasen, men största delen får bli lite äldre. Dikor behöver inte ett så kraftigt foder året om, de blir bara feta i onödan.

Spruttest

Det händer något konstigt här. Det är något märkligt i luften. Jag kollar almanackan, där står 12 juni. Jag tittar ut. Det regnar och har regnat hela dagen. Kollar almanackan igen, fortfarande 12 juni och det regnar forfarande. Kanske Jultomten finns i alla fall!

Det är nämligen så att det aldrig brukar regna i Svedjebäcken då det skulle behövas. I gårdsgrupperna runtomkring, i Pottan, i Strandkärret och Fållbäcken, där kan det nog regna, men Svedjebäcken är den torra fläcken på kartan på försommaren då vattnet behövs. Sedan på sensommaren och hösten kan det nog komma som ur en sprutkanna här, dvs då när man inte vill ha vatten. Men vatten nu, hittills 20mm detta dygn, är lika välkommet som ljuset på våren.

En annan regnig kväll i slutet på maj gjorde jag undan en av våra lageliga förpliktelser, nämligen spruttestet. Nej, det är ingen knarkgrej utan växskyddssprutan som skall kontrolleras vart femte år i enlighet med kraven för miljöstödet. Kontrollen utföres av skärskillda personer som har fått behörighet att testa sprutorna och skriva ut besiktningsprotokoll.

Utöver detta skall också en förare av en växtskyddsspruta vara behörig, dvs kursgången ”Sprutförare”

Detta är lite av en win-win sitution, både miljön och vi bönder vinner på detta. Miljön vinner ju förstås på att växtskyddsmedlen inte blir överdoserade, och bönderna rent ekonomiskt eftersom vissa medel ju är svindyra. Om man blandar till en tank med 1200 liter som kan kosta uppemot 600 euro så vill man ju inte slösa i onödan.

Förutom själva godkännandet så kan man ju få reparationstips och andra ideer av proffsen som testar.

Dagens besprutande skiljer sig som jul och midsommar från det jag minns när jag var barn. Då sprutade man alltid med hyttlösa traktorer och det fanns egentligen bara ett medel; ”Hormotuho” som var ett pulver som skulle blandas i vatten. Pulvret dammade runt medan man fyllde vatten i sprutan från någon brunn. I dag finns det en 100-tal medel att välja på, alla med egna miljöskyddsdirektiv och användningsändamål. Vissa medel får inte användas nära vattendrag, vissa inte under binas flygtid. Andra är bannlysta på grundvattenområden etc etc. Sprutan tvättas efter användning med neutraliserande tvättmedel och själva sprutorna är långt utvecklade från dom i min barndomstid.

Detta gör att man som jordbrukare idag helt enkelt måste förlika sig vid tanken på att ett medel som fått myndigheternas godkännande, och som sprutas med en godkänd spruta som körs av en godkänd förare, borde vara ett tryggt medel att använda. Men dyrt….

Testaren lärser av mängden vatten medan den andra killen läser av tiden

När ska Vera af Kabböle kalva?

Nu har ni igen en chans att vinna en fin Bondbloggen-keps! Den här gången ska Ni gissa när Vera af Kabböle kalvar?

Vera är en av ”mina flickor” som flyttade hit från Kabböle. Hon är frisisk och ska nu kalva för tredje gången. Hennes första kalv blev en ko, Arev, som vi har kvar och andra kalven en tjur som vi sålde.

En ko är dräktig i drygt nio månader. Vanligtvis kollar vi upp datumet fån semineringskalendern eller från ett program där alla djuruppgifter finns. Vill man räkna ut det själv, är det bara att kolla semineringsdagen och lägga till 9 månader + 5 dagar.

Veras beräknade kalvningsdatum är den 15 juni, men det kan nog kasta från sanningen. Vi har t.ex. haft kor som kalvat en vecka före och en vecka efter den beräknade tidpunkten.

Svara genom att kommentera inlägget eller skicka epost till bonden.blogg@yle.fi. När ska Vera kalva? Tävlingen avslutas så fort Vera har kalvat.

Viiip, viiip …

Jag sår naturvårdsåker och gröngödslingsvall men det är ingen brådska direkt. I alla fall har jag en massa sällskap ute på åkrarna – tofsvipor i stora mängder. Jag tror inte jag har sett så många tidigare. Men så här såg det ut 2 april då den första tofsvipan anlände. Nog undrade man hur den skulle klara det:

Men tydligen gick det bra för nu har vi både stora tofsvipor och en mängd ungar (som ännu inte kan flyga). De trippar omkring som små fröknar på åkern men de är ganska tuffa. Lustigt nog bryr de sej inte just om traktorn men stannar man och stiger ut så blir de oroliga. Föräldrarna försöker dra uppmärksamheten från ungarna med konstflygning och kommer ibland ganska nära. Och så hör man ”Viiip, viiip, viiip” överallt.

Ovan en bild av mina favoritfåglar med ungen till vänster. Fågelfotograf blir jag inte – det krävs massor av tid och fin utrustning för att få bra bilder. Jag hade gärna tagit en video av deras konstflygning men det är verkligen en svår uppgift.

Nu är äntligen de allra våtaste hörnen torra och i dag sådde jag Brånndjäärdån som brukar vara den besvärligaste. Men precis som för Mats i Oflyt så var det en krångeldag. Ribbvälten bakom fjäderharven som jämnar ut litet lossnade från ena lagret men en olycka kommer sällan ensam så då jag steg ur traktorn blev jag med dörren i handen – gångjärnet hade brustit. Ingendera var någon större katastrof men jag hade bråttom för det skulle komma regn på eftermiddagen. Så jag gjorde som vanligt: Skruvade bort det söndriga och fortsatte köra.

Ibland märker man att vissa delar på maskinerna lika gärna kan förbli borta så vi har en hög med delar som varit helt onödiga. Det som man verkligen behöver blir nog reparerat.

… och dääär går han i mål!

2010 års sådd avslutades fredag kväll i och med att Jonas sådde de sista grönfoderåkrarna i grannbyn Sandsund. Dessutom har vi också hunnit välta allt som skulle vältas hemma i Östensö. Grönfoderåkrarna skall också vältas, men det får vänta till nästa vecka. Syftet med vältningen är att packa till jorden för att säkertställa att fröna kommer i kontakt med markfukten. Väderrapporten utlovar 20 mm till helgen, så på kort sikt lär nog utsädet få alldeles tillräckligt med fukt även fast jag väntar med vältningen.  På sådana jordar som lätt blir för täta eller bildar skorpa på ytan är kan vältning rent av vara till skada, så vissa bönder struntar i den helt och hållet. På mina lätta jordar behövs den däremot för det mesta, om inte annat för att pressa ner stenar i marken.

Välten är en bolagsmaskin som jag och Jonas äger tillsammans. Den är en 70-talsmaskin som gått på en svensk herrgård tills vi köpte den för några år sedan. Den är förmodligen den fulaste maskin vi har i maskinparken (förmodligen den mest anskrämliga i hela byn), men arbetsresultatet är underbart.

Vältningen är faktiskt överlag ett av de roligaste arbetsmomenten i vårbruket, förmodligen därför att man vet att sådden då är klar åtminstone på det skiftet. Välten markerar att man nått ett delmål.

På klippet nedan sår Jonas det som senare i sommar skall bli beteshage för korna. Gnisslet och rasslet är inte tillagt i efterskott, Juko-såmaskiner skall låta så där. 😉

I morgon blir det Popkalas för hela slanten. Välkomna till Jakobstad, ni som är på väg hitåt!