20 augusti, 2014 av Nisse

Minitävling: Var finns spegelbilden ?

Vår ungdomslokal byggdes 1930 enligt ritningar som lånades från Österbotten – men spegelvänd. Det finns olika uppgifter om vara förebilden fanns och jag har inte hittat den. Inte för att jag hunnit åka runt så mycket. Om någon hittar ett liknande hus i Österbotten så är det bara att ta kontakt. Evig ära och berömmelse är priset :-).

DSCN3958

DSCN4080

Taket är ganska speciellt (och dyrt att underhålla !). Men det finns en möjlighet att det är ombyggt och förstört på originalet. På 60-talet förstördes en mängd gamla ungdomslokaler då idiotbyggandet kom med plast och annat elände.

 

20 augusti, 2014 av Nisse

Det allmänna

Livet på landet är inte bara att pyssla med den egna gården. Åtminstone i vår by sätts det en hel del arbete på ”det allmänna”. Just som vi fått köket i skick att flytta in tillbaka (även om det är halvfärdigt) så meddelade muraren att han kommer. Det hade jag egentligen inte tid med men vi beslöt i våras att mura upp ein piipå (skorsten) på nytt i gamla folkskolan och det var bara att jobba som hantslangare i två veckor.

DSCN4073

Ungefär 1952 revs de gamla kakelugnarna i samband med att den nya skolan byggdes ut och fick centralvärme. Det var inget problem då oljan kostade 10 penni litern men vi stängde av den vattenburna värmen genast då vi fick huset och satte in värmepumpar. Med tanke på att det ruttnar stora mängder ved i skogarna runtom så beslöt vi återgå till vedeldning. Dessutom har intresset för gammaldags byggande ökat betydligt och det finns behov av utbildning på området. Värmepumparna finns kvar för grundvärmen.

Så nu murades det upp tegelpipa på nytt på den gamla grunden mot den gamla brandmuren. Vi hade en riktig murare men skötte om allt annat själva. Och det är en hel del arbete kring själva murandet. Blanda bruk och bära tegelstenar förstås men också mycket arbete med ställningarna. Se Hindersby.net.

Jag hade minsann haft en massa arbete hemma med tanke på att allt som jag planerat göra den här sommaren var ogjort på grund av eldsvådan i köket. Så varför stod jag där i två veckor i stället ? Vi har starka traditioner av att gemensamt sköta om byns angelägenheter men visst är alla olika. En del jobbar för ”det allmänna” – andra inte. Det är mest fråga om intresse. En sorts hobby om man så vill. Som farsan brukade säja: ”Han e så för te allmenna”.  Kanske det sitter i generna. Min morfar, Gustaf Mickels, skötte i tiderna Strömfors kommun och en mängd andra gemensamma saker. På den tiden  fanns det inga anställda i kommunen. Kanske som ”kommunaalarin” i  Colorado Avenue.

Nu skall man inte börja arbeta för det allmänna i hopp om ära och pengar. Det är bäst att ta det just som en hobby. Och då får man ju sätta ned tid och pengar på det :-).  Personligen tycker jag det är roligt att jobba med gamla hus och den här sommaren har det varit speciellt roligt att se två av byns vackraste hus piffas upp. Lokaaln fick nytt plåttak och gamla folkskolan ein piipå. Vi hade murandet som en ”kurs” i den meningen att folk fick komma med och se på och lära sej hur man planerar och murar. Det finns mycket att beakta.

Snart börjar också repeterandet av den nya teatern som i år för oss bakåt i tiden – omkring 400 år. Det blir spännande att se vad Isa åstadkommit. Fantasin flödar förstås och om jag inte misstar mej så blir också ganska rolig teater. Vi skall se om vi lyckas skaffa fram egen ljud- och ljusutrustning. Det är teatergänget värda för halva byn arbetar hårt med teatern på hösten och vintern.

Det allmänna är viktigt i en liten by som inte mera har egen butik, bank och post. Vi behöver få träffas och vad är bättre än i arbetets tecken. En del av tiden går åt till att dricka kaffe och prata. Och så behöver man litet omväxling till alla (ogjorda) arbeten hemma. Om man bara är hemma så blir man till sist gårdsblind och slö.

Nu borde jag bara sätta in en ny kamera vid gamla folkskolan. Den som där finns kan nämligen inte se upp mot taket och den fina tuutn som är murad på samma sätt som den gamla med två kragar. Ställningarna finns ännu kvar för vi måste sätta plåt runt den men först då den torkat i ett par veckor och blivit stark nog.

DSCN4107

Nu får det allmänna vänta en tid för tröskan skall grävas fram. Den blev ganska instängd i maj då vi bara ut alla sakerna till ladan efter branden och det är ett stort jobb redan att få fram den. Men nu är skåpen undanburna så det finns en möjlighet att jag får ut den de närmaste dagarna.

10 augusti, 2014 av Nisse

Återflyttning

Jordbruk har jag inte sysslat med de senaste tre månaderna annat än litet mindre än absoluta minimum. All tid har gått till att reparera stuvun efter branden och i dag flyttade vi in på nytt. Visst är mycket halvfärdigt men det mesta fungerar även om vi ännu behöver en slang till diskmaskinen.

DSCN0953

Skåpdörrar saknas ännu men de torkar som bäst efter tvätten ute på gräsmattan och skall snart sättas in. Ett litet skåp skall också sättas upp ovanför kylfrysen men jag väntar på att färgen skall torka.

DSCN0957

Sedan blir det paus i kökslagandet för nu skall tröskandet förberedas. Vi har bara sent vete så det är inte panik ännu men om vädret slår om så vill man ha in allting så fort som möjligt. Det är i dag precis tre månader efter branden och det kan vara trevligt att syssla med nånting annat än köksremont …

 

2 augusti, 2014 av Nisse

Tadaa – nya elspisen och fläkten insatta

Efter närmare tre månaders rivande och återbyggande kunde vi i går äntligen sätta in den nya elspisen och köksfläkten. De gamla är förpassade till ungdomsföreningens skrotinsamling för det var från dessa branden började. Den nya fläkten har filter som är lätt att göra rent – till exempel i diskmaskin och spisen stänger av sej själv efter en tid. Men det som blivit sämre är åskkänsligheten för de nya grunkorna har elektronik. Den gamla spisen höll för allt annat än en direktträff av blixten. Till all tur har vi numera nedgrävda elkablar. Få se om åskan fortfarande ställer till med problem …

DSCN3944

Som av bilden synes så finns det ännu en del att göra innan vi slutgiltigt flyttar tillbaka till stuvun. Lägg märke till stålkonstruktionen ovanför fläkten – det är den nya imkanalen som jag satt ned mycket arbete på. Den består av 3 mm stålprofiler som fibercementskivor skall fästas vid. Inne i kanalen läggs 160 mm stålrör (ventilationsrör) som brandisoleras med bergull. För säkerhets skull finns det ett brandspjäll i kanalen som stänger vid +72 grader så röret inte fungerar som rökkanal ifall det börjar brinna.

Det är en ganska vild konstruktion som troligen är det sista som blir kvar ifall huset brinner. Den är tung och stor och troligen helt överdimensionerad men då man nyligen rivit den gamla aluminiumkonstruktionen som delvis smält så fanns det motivation att bygga ganska ordentligt. De skivor som kommer utåt blir inte fastskruvade utan hänger bara på krokar. Jag märkte nämligen att det är mycket viktigt att snabbt kunna öppna konstruktionerna för att komma åt en eventuell brandhärd. Och då skall det gå utan att man måste söka efter verktyg. Det kommer dessutom T-styck med lock mot en öppning i rörkanalen så man kan rengöra den lätt när som helst. Det är bara att lyfta bort täckskivan och ta bort locket. Man kommer att kunna byta ut hela rörkanalen utan verktyg.

Tanken var att få det klart inom juli men det går nog ett par dagar in i augusti. Men snart skall alla köksskåpen inklusive diskbord in så vi är i alla fall på slutrakan nu.

Därefter blir det bråttom med maskiner och tork för vetet mognar snabbt nu i den här hettan.

28 juli, 2014 av

Invigning av hallen.

Jag är väldigt dålig på att säga tack eller ge beröm, det skall medges. Vet inte om det beror på att jag räknar med att folk gör sitt bästa, det är ju vad jag själv försöker göra i alla fall. Så de gånger jag ger beröm är de gånger när någon gör något utöver vad jag förväntat mig, och jag har höga krav både på mig själv och andra så det blir inte så ofta jag utdelar superlativer. Andra tycks ha lättare att berömma även de gånger när de egentligen inte menar det men ändå försöker ”göra sig till”, men det är inte riktigt min stil. Dessutom tycker jag att om jag inte riktigt har förmåga eller tid att göra det bra så låter jag det hellre vara ogjort. Så här finns mycket ogjort ska ni veta 🙂

Så fatta mig rätt: är jag tyst så betyder det att jag är nöjd.

Fusk gillar jag inte alls och jag har inte heller mycket till övers för dem som inte försöker prestera efter sin förmåga.

Föremålet för min utvärdering denna gång är den återuppförda produktionshallen och vad gäller själva hallen är jag väldigt nöjd, byggarna gjorde väl ifrån sig. Och så långt får till och med försäkringsbolaget godkänt. Visserligen höll jag själv ett korpöga över allt som gjordes så lätt hade det väl inte heller varit att fuska men i det här fallet var det nog ingen som försökte det heller. Man hör ju så mycket om fuskbyggen och mögelskador idag att man blir misstänksam.

Yrkesbyggare har sina metoder och ibland hade jag synpunkter som jag påtalade. Någon gång fick jag aningen långa blickar, minns bland annat då jag påpekade att en del av bräderna på brädslåningen satt upp och ner och timmermannen påstod att det efter 15 års brädande var första gången som någon påstått att bräderna satts upp och ner. Efter att jag bett honom dra handen längs bräderna nådde vi samstämmighet i att det är skillnad på hur bräderna vänds. Man lär så länge man lever 🙂

Också jag lärde mig mycket av att se hur byggarna arbetade!

 Fyra år sedan branden……

…..har det gått och jag har länge tänkt på att jag borde tacka de som hjälpte oss både med att städa upp, skörda och ta hand om de produkter som stod på åkern, planera och återuppbygga hallen eller genom att stötta och uppmuntra oss. Ville gärna visa upp en helt färdig anläggning men tiden vill inte riktigt räcka till så jag beslöt att nu till fyra årsdagen sen branden får det bli kalas helt färdigt eller inte. Så lite emot mina principer blev det denna gång men man kan ju inte skjuta på det i all evighet heller jag har ju fått erfara hur pass förgängligt det kan vara här i livet.

Själva byggnaden är klar men det fattas ännu en del inredning och området runt har jag inte ännu hunnit städa upp, men de inbjudna har ju set hur det såg ut efter branden så de vet vilket stort projekt det har varit att komma så här pass långt. Mitt sätt att tacka blev nu att bjuda till invigning av hallen med litet att äta och kaffe med tårta. Så avancerad invigning att vi skulle klippt band och dylikt gick jag nu inte utan det blev mest samvaro under fria former och lite bilder från städandet efter branden och återuppbyggandet. Delger bloggläsarna en del av dessa här nedan.

Hallen brinner 25.7.2010

Hallen brinner 25.7.2010

 

…… eller så inte…… den här värmen vi har under arbetet ute på åkrarna sätter sina spår. Man blir trött!! Och att välja och ladda ner bildmaterialet tar tid, dessutom är det väckning om fyra timmar för en ny dag på åkern. Så det får nog bli en följetång det här. Stay tuned!

 

27 juli, 2014 av Nisse

I ditt anletes svett skall du måla ditt golv

Jag vägrar blankt att gå utomhus i den här förb-e hettan. Men golvet måste målas så det hinner torka till tisdagen. Först svettades jag litervis för att skrapa det, sedan skulle det grundmålas och spacklas och så svettades jag åter litervis då jag slipade det. Men målandet är väl lättare ? Så katten heller. Första delen blev misslyckad för linoljefärgen blev troligen för tjockt pådragen så det klibbar fortfarande efter flera veckor. Så nu gned jag hårt med en kort och styv pensel för att få bort all överflödig färg.

Den som vill kludda på färg lätt och snabbt skall inte använda linoljefärg utan köpa det skräp till plastfärg som säljes i vanliga affärer. Men orkar man stryka på äkta linoljefärg (som inte innehåller nånting annat än linolja och pigment) i flera tunn-tunna lager så får man en grymt hållbar yta. Nästa gång tänkte vi måla om 30-40 år.

Linoljefärg torkar långsamt och det för med sej en hel del fördelar. Den hinner dra in i träet. Linoljan har dessutom så små molekyler att den dras in i träet mycket bättre än plastoljorna. Dessutom kan man lugnt dricka kaffe emellanåt utan att det märks någon skarv i målningen. Som med allt annat så får man jobba litet för kvaliteten. Själva färgen är inte så dyr. I alla fall så rann svetten i strida strömmar också vid målandet.

DSCN3928

Den omålade källarluckan får visa hur golvet såg ut före målandet. En viss tröst att allt svetten inte varit lönlös. Troligen måste golvet målas ännu en tredja gång men det blir knappast nu på sommaren.

Nu tänker jag sitta inomhus (eller i den svala tegelladugården) och äta glass och dricka saft tills kvällen för med sej litet svalare väder. Och nu hinner jag också skriva blogg. Ut i solen får man inte mej ens med fyra vilda hästar …

P.S. Jag kom att tänka på att det också finns linoljebaserad emulsionsfärg som är väldigt lätt att måla och torkar snabbt. Det är alltså frågan om vattenutspädd färg med cellulosalim som emulgator (så att linoljan kan blandas med vatten). Jag använder Allbäcks Linus som garanterat inte innehåller plastskräp. Det är en färg som tål värme och tvättning (kakelugnar) men den är inte så slitstark så linoljefärg passar bättre på golv. Linus är närmast en väggfärg. Det finns också andra bra inomhusfärger som är lättmålade såsom äggtempera. Men köp från äkta byggnadsvårdsbutiker – inte från vanliga färgbutiker för de kan prångla på er vad som helst samtidigt som de lovar guld och gröna skogar.