25 juli, 2014 av Nisse

Juli: Flyghavre, flis och byggande

Min semestermånad går i allmänhet till att svära över mygg och brömsar i flyghavreåkern, att skyffla flis så svetten rinner i strida strömmar och att bygga, bygga och bygga. Men även om arbetena återkommer varje år så är åren minsann inte likadana. I år sprutade jag 20 hektar mot flyghavre och visst minskade plockandet men tyvärr misslyckades sprutningen mitt på den värsta flyghavreåkern. Möjligen för att sprutspåren inte ännu fungerar med den nya såmaskinen.

Det var inte så stor fläck men det blev 20 sopsäckar i alla fall. Flyghavren grodde bra i år på grund av regnandet och det var bra för då tog sprutandet bort en hel del kärnor.  Nyttan såg man direkt på den fläck där sprutandet misslyckades. Många år försökte vi få bort flyghavren med att plocka men det är svårt.  Ett stort problem  var elledningarna. Man såg bra att nya fläckar kom under ledningarna så det var fåglarna som spred den. Men nu är stolparna borta och kablarna nedgrävda så nu skall vi försöka få bort flyghavren på allvar. Översvämningarna gjorde tidigare att plockandet kändes tröstlöst men översvämningarna har också nästa försvunnit eftersom ån rensades. Kvar finns ännu älgarna – och möjligen vildsvinen ?

Jag bränner flyghavren i pannan men det går långsamt och så vill den bli för varm i det här vädret. Grön flyghavre brinner ju inte så jag måste ha torr flis inmatad hela tiden. Flyghavrens grobarhet förstörs vid ca. + 70 grader så den behöver inte direkt brännas men det är lättast så.

Flisandet blev också litet annorlunda i år. Då jag planerade den nya torken så köpte jag skivor för höga luckor (125 cm) men då jag byggde så verkade de för stora och jag sågade itu dem. Det var dumt för flisen rinner inte som säden utan den tornar upp sej allt högre då man försöker skuffa ned den i flislagret. Jag använde den stora Zetorn som är så tung att jag inte alls märkte att jag skuffade ut hela väggen med luckor och allt. Den var visserligen lätt byggd med hårdkartong men det blev att bygga om alltihop nu.

DSCN3898

Här är de nya luckorna på plats. Det skall vara rejäla hål för att få ut flisen för den rinner inte. Höjden på de nya luckorna är 110 cm och det behövs. En del av hålet som jag körde upp i fjol är ännu inte lappad. För att öppna luckorna använder jag ett system av block och flätad polyesterlina. Den är stark och smidig medan en del plastlinor blir styva i köld. Ända sedan 1975 har jag byggt luckor och linor för att öppna dem  så jag börjar snart vara specialist på området. Men de nya luckorna blev så stora och tunga att jag måste byta gångjärn till kraftigare doningar. Presenningen framför flislagrets öppning är också tung så där har jag en vinsch med vev. Den enklaste och billigaste varianten klarade ändå inte tyngden så nu köpte jag en ny med ordentlig utväxling.

Nu är första flisningen klar och torkar. Det blev så mycket att det lönar sej att torka i två omgångar. Ett problem var att de nya stora maskinerna inte riktigt ryms mellan flishopen och torken så nästa vinter måste jag flytta flishopen en meter utåt. Det är inte heller så lätt för den ligger vid en sluttning och kan rasa ned helt och hållet i värsta fall. Tills vidare har flisaren kommit med nya maskiner varje år så det har blivit ändringar hela tiden men så småningom skall väl systemet börja fungera. Men fort går det …

DSCN3922

I år blev det mycket litet byggande utomhus. På grund av branden så har jag sysslat med inomhusarbete i närmare tre månader. Nu är i alla fall det mesta avklarat och det sista större byggprojektet är imkanalen från den nya köksfläkten. Den skall byggas av stålrörsprofiler och fibercementskivor. Inne i den finns rör av stålplåt som brandisoleras med bergull. Till yttermera visso har jag satt in ett brandspjäll som stänger då temperaturen går över +72 grader så nu skall det inte gå någon eld genom rören. Det gamla ventilationssystemet från 1980 var ju rena katastrofen eftersom det spred elden och röken till halva huset. Aluminiumrören smalt dessutom i hettan. Den som har ett gammalt rörsystem från köksfläkten borde bygga om det illa kvickt. Det är bland det farligaste som finns i huset. Här har bestämmelserna skärpts ordentligt och för en gångs skull riktigt av god orsak. Bränder på spisen är nämligen mycket vanliga och för ens egen skull lönar det sej att bygga om. Förrän nånting händer …

DSCN3923

På bilden syns fjädern som stänger spjället. Mässingsskruven till höger håller det öppet men den är känslig för temperatur och släpper då det blir för varmt. Sedan kan det vara bra att akta fingrarna då man ställer in den. Jag har plåster på pekfingret som bevisar det :-). Fjädern är stark och stänger spjället snabbt. Kunde jag konstatera. Dyr grunka men enligt min mening värd pengarna. Man vill INTE ha rör som sprider eld och rök …

I dag skall vi åka till Billnäs till Byggnadsapoteket för att köpa tapeter och målfärg. Jag har efter 60 års byggande blivit extremt misstänksam mot vanliga bygg- och färgbutiker. De säljer bara skräp som förstör huset. Plastfärger som får det att mögla och ruttna. Jag litar inte ett smack på tillverkarnas ”linolje”färger utan åker heller 150 km till en specialbutik som har färger från en liten tillverkare som fått äran att restaurera Versailles i Paris efter hård kvalitetskontroll. Dessa färger är inte ens nämnvärt dyrare.

Men det allra värsta med ombyggnaden är valet av tapeter. Vi har kollat in mängder med provbitar men de har alla avvikit från katalogernas färger så mycket att nu åker vi för att se på alla tapeterna i verkligheten. Vi får hoppas att vi kan komma överens om en tapet för den skall snart limmas upp. På tisdag kommer den nya spisen och köksfläkten. Men det kan löna sej att välja noggrannt för det har visat sej att det inte blir omtapetserat de närmaste 34 åren. Då vi kan flytta in i stuvun på nytt så blir det bråttom att renovera alla uthusen och där finns mycket jobb i många år.

10 juli, 2014 av Nisse

Tärningen är lastad

Tärningen är lastad … Jag menar tanken är kastad … Äsch, tanken är lastad.

DSCN3883

I morgon bär det av till Härmä och sedan till Bondbloggarträff med de österbottniska bloggarna. Men det är lång väg så hela dagen går innan jag kommer fram. Litet mulet väder önskar jag mej eftersom det inte finns någon kylmaskin i Ducaton. Till alla tur har jag i alla fall solen i ryggen.

10 juli, 2014 av Nisse

Två månader efter branden

I dag är det två månader efter köksbranden. Jag började måla golvet och nu känns det som om det skulle kunna bli till nånting ännu den här sommaren. Taket är redan målat och väggarna fixar man till och med i vinter ifall det blir bråttom. Det har varit tuffa månader. Förutom vårsådden och sprutandet har all tid gått till att få stuvun (=köket) beboeligt igen.

 

DSCN3879

Även om det varit en hel del jobb med att riva sotiga och vattenskadade delar så är det inget emot att välja tapeter (de gamla  är ganska sotiga). Vi har gått igenom tapetkatalogerna flera gånger om men av alla tusentals tapeter så finns det ingen som vi kommit överens om. Stuvutapeten är klar men den täcker bara övre delen eftersom det kommer pärlspunt upp till 130 cm höjd. Men tamburtapeten är ett hopplöst fall.

Tamburen är ganska mörk så det borde vara en relativt ljus tapet men den borde ändå ha ett så kraftigt mönster att det syns. Den nuvarande tapeten var väldigt snygg men det bleknade (på 34 år) och nu ser mönstret mest ut som smuts. Visst finns det massor av tapeter med kraftigt mönster men man borde inte bli rädd eller yr då man kommer in i tamburen. Vissa mönster har litet de egenskaperna :-).

.Att välja tapet enligt katalogerna eller över nätet är hopplöst. Då vi tyckt oss hitta en bra tapet och beställt provbit så har färgerna varit helt annorlunda än i katalogen eller på nätet. Det blir att åka till Billnäs (Byggnadsapoteket har de gammaldags Limfärg&Handtryck-tapeterna som är de enda riktiga). Det skulle ha passat bra den här helgen för då är det antikdagar i Billnäs men jag kommer att vara i Österbotten på Bondbloggsträff. Och det är ju viktigare :-).

Vi valde skärgårdsgrått med en liten tillsats av grön umbra för att göra den mörkare. Förstås använder vi linoljefärg och av Allbäcks fabrikat som garanterat inte har några lösningsmedel eller ”förstärkt” med plastolja som alla de stora tillverkarnas ”linolje”färger. Också på byggnadsvårdssidan är lurendrejeriet vanligt och man får se upp så man inte målar med plastfärg med några droppar linolja i så de kan kalla det ”linoljefärg”. Speciellt inte Dickursby efter det att de lurade mej att måla huset med ”oljefärgen” Teho som förr var mycket bra men så bytte de ut linoljan mot nån billig plastolja och nu flagar eländet från halva huset och sitter stenhårt på andra halvan – ungefär varannan bräda. Enligt min mening var det rent lurendrejeri att inte berätta om ändringen – helst borde de ha bytt namn. Så Dickursby är portförbjudet här.

Linoljefärg torkar långsamt och det är BRA. Då hinner den tränga in i träet och man hinner lappa litet utan att det syns. De moderna färgerna är tillverkade enligt principen kvickt och dåligt. De moderna färgerna skall torka fort och täcka bra. Då flagar de också bra och blir för täta. Att linoljefärgen dras in i träet syns bra där jag skrapat fram rent trä. Därför skall golvet målas två eller tre gånger. Det stör inte eftersom det är sommar och vi bra kan vänta några dagar. Golvet skall i alla fall hålla i 30 år till. Det är mycket möjligt att det inte blir målat före det.

Det gamla golvet från 1930 är av 35 mm spont och i prima skick. En hel del spikhål finns där eftersom det sattes hårdkartongskivor utanpå i början på 50-talet och spånskivor 1980. Men det torde vara lätt att spackla de värsta hålen före nästa målning. Nu satte jag in en fris runt golvet och det blev ganska snyggt. Fris betyder i det här fallet att en golvplanka går runt hela golvet. Fördelen är att det är lättare att täta golvlisten tuntomkring och eftersom jag skruvade fast frisn så är den lätt att ta upp ifall man vill se hur det ser ut under golvet.

Och så satte jag in mössplåtar. 1980 försökte jag täta med plast (ung och dum som jag var) men den åt mössen hål i genast så rören frös första vintern. Nu går det fibercementskiva runt hela ytterväggen och innanför den tunn aluminiumplåt så mössen får jobba en hel del för att komma in. Med hydrauliskt kalkbruk i springorna i stenfoten skall det bli en hel del besvärligare för gnagarna. Farsan hade slagit cementbruk runt stenfoten men det var för hårt och sprack. Hydrauliskt kalkbruk håller bättre eftersom det inte blir lika hårt och klarar fukt (därför kallas det hydrauliskt).

DSCN3862

Och plåtarna viker jag i min heimlaga maskin. Den består av tre stabila plankor, två gångjärn och ett par skruvtvingar.

DSCN3858

Plåten sätts in mellan två plankor som skruvas ihop med skruvtvingarna och så viker man upp den tredje med det röda handtaget. Och så har man en fin plåtvinkel.

DSCN3860

Men nu skall bränsletanken på den nya släpvagnen och i morgon kör jag norrut. Det kan ta 8 timmar med litet pauser och så skall allt möjligt uträttas på vägen. Det blir troligen den enda ”semestern” den här sommaren.

 

3 juli, 2014 av Nisse

Urlakad

Man veit int hur braa man haar e fören he taar sluut. Här trodde man att man hade haft bråttom men de senaste två månaderna har visat att jag tidigare bara legat och slöat. Då när köket försvinner och man inte har nån plats att sitta och dricka kaffe på och läsa tidningarna så får man en oanad motivation att fixa köket och det kvickt.

I början jobbade jag 16 timmar med att riva och städa i stuvun (köket) men nu börjar jag känna mej urlakad och ibland sitter man bara och stirrar rakt framför sej. Man är ju inte någon ungdom mera. Nu är läget inte så illa – vi satte upp sista pärlsponten i taket nyss. Så det återstår bara litet golvbräder och därefter blir det målning och tapetsering. Det svåraste är att välja tapeter och kulörer – sedan går själva arbetet rätt fort.

DSCN3821

Före …

DSCN3834

… och efter.

Ja, så har jag förstås kvar installationen av den nya köksfläkten också. I går beställde jag induktionsspis och köksfläkt från Sverige. Lustigt nog kostar dessa sammanlagt 430 euro mer i Finland – i samma firma … Så vi får en semesterresa betald och pengar över. Men köksfläkten skall ha nya rör och nu skall de brandisoleras på alla möjliga och omöjliga sätt ! Jag tänker bygga en kanal av fibercementskivor fästa vid stålprofiler och isolera själva röret med bergull. Det blir 160 mm släta plåtrör så de är lätta att hålla rena.

Spisen har säkerhetsautomatik som stänger av en platta som varit på för länge och en mängd barnsäkerheter (barnbarnssäkerheter). Induktionsspisar blir ju inte så varma på ytan. Nackdelen är att våra gamla rostfria kastruller inte fungerar. Vi testade med en magnet och den fastnade inte. Men så kom jag på att jag tar in en järnplatta från skrotlagret och sätter den under kastrullen. Visserligen förlorar man snabbheten men det går att använda de gamla kokkärlen på det viset.

Nu har jag inte enbart arbetat med huset – även om det tagit mest tid. Det har varit nödvändigt att så och spruta också och så måste vi göra i ordning bränslehuset så jag kan placera in bränsletanken då det blivit renoverad. Den 11 juli åker jag med den upp till Ylihärmä. Bassängen i bränslehuset skall rappas och golvet jämnas ut. Sedan skall en plastmatta placeras inne i bassängen. Jag viker upp hörnen utan att svetsa plasten. Det går bra att vika riktigt snyggt bara man värmer med en värmepistol. Men först måste cementen stelna ordentligt.

DSCN3837

Ytan skall ännu stålslipas med tunt murbruk. Jag vet ine om plastmattan är nödvändig men det skadar inte med extar säkerhet.

Det har varit dåligt med bloggandet under de senaste två månaderna. Men det vill inte bli till nånting då man känner sej fullständigt urlakad och bara vill inta ryggläge. I morgon måste vi föra ena bakhjulet på Zetorn för att lappas. Och så skall golvet lagas så vi kan börja måla. Då blir det litet annat arbete för det måste torka mellan målningarna.

Avsikten är att flytta in inom juli månadoch sedan får byggarbetet inomhus vänta till hösten för vi har en hel del byggande utomhus också.  Och maskinerna måste skötas om. Inga större fritidsproblem i sikte …

 

29 juni, 2014 av

Projekt vakuumkyla

En förhållandevis stor satsning på kylning kan ju te sig lite udda en sommar som hittills mest bjudit på kallt väder med flera nattfroster. Men det kommer väl varmare tider och de facto så gjordes största delen av investeringen ifjol. Maskinen levererades dock så pass sent att vi beslöt ta den i bruk först i år. Nu har platta och tak byggts till på hallen och maskin baxats på plats, kopplats in och körts igång. Kylningsprocessen verkar fungera bra så här långt även om de skördade produkterna (sallat) hittills inte haft högre ingångstemperatur än kring 15-18 grader.

Vakuumkylning fungerar som så att luftrycket i tryckkammaren sänks så lågt att vattnet (ytfukten) förångas (kokar) vid lägre temperatur. Förångningen av vattnet fordrar energi som i det här fallet tas från produkten. En produkt med stor yta, typ sallat, är det som bäst lämpar sig för kylning i vakuumkyl. Kompaktare produkter typ morot har för liten yta i förhållande till vikten för att det skall vara någon större nytta med vakuumkylning. Snabbheten i processen och att produkten kyls också inifrån och inte enbart utifrån som i en konventionell kyl  medför att leverans av kyld vara kan ske omgående. Tidigare har det fordrats 1-2 dagars lagring i kylrum innan produkten varit genomkyld. Att produkterna passerar vakuumkylen innan de läggs in på underhållskylning  i väntan på leverans avlastar och medför en jämnare temperatur i leveranskylen. Dessutom kan också förpackad vara lika snabbt kylas ner som oförpackad.

Det är främst våra vidareförädlande kunder som önskat genomkyld vara för att lättare kunna hålla jämn temperatur genom hela processen och på så vis kunna förlänga hållbarheten på produkten. Men en väl kyld vara i obruten kylkedja fram till konsument är ju också i övrigt en bra sak, alla vill vi ha fräscha hållbara grönsaker. En av mina ledstjärnor är leverans av högsta möjliga kvalitet så vi hoppas att satsningen leder till ytterligare förhöjning av kvaliteten.

De första vakuumkylarna för grönsaker kom till Finland för ett tiotal år sen och uppskattningsvis finns det nu ett knappt tiotal i drift. De importerade grönsakerna är också oftast vakuumkylda för att klara den långa transporten.

Här följer en bildkavalkad från projektet.

Containern med vakuumkylen levereras till gården.

Containern med vakuumkylen levereras till gården 16.09.2013

Grundarbetet med plattformen inleds 27.05.2014

Grundarbetet med plattformen inleds 27.05.2014

Transport av grus kunde tack vare den i den närbelägna skogsbacken nyöppnade krossen ske med egna fordon, fick på så vis också testa dragviljan i nyförvärvet :)

Transport av grus kunde tack vare den i den närbelägna skogsbacken nyöppnade krossen ske med egna fordon, fick på så vis också testa dragviljan i nyförvärvet 🙂

Plattformen gjuts 09.06.2014

Plattformen gjuts 09.06.2014

Vägg och takkonstruktion byggdes 10.06.2014

Vägg och takkonstruktion byggdes 10.06.2014

Undertak och långsidans vägg klar 12.06.2014

Undertak och långsidans vägg klar 12.06.2014

Kylen baxas på plats 15.06.2014. Vilket inte var helt lätt, den vägde trots allt över 6000kg .

Kylen baxas på plats 15.06.2014. Vilket inte var helt lätt, den vägde trots allt över 6000kg .

Takläggning 17.06.2014

Takläggning 17.06.2014

Den holländska installatören tackar för sig glad och nöjd över att maskinen är "up and running" även om han blev tvungen att ta hjälp av en lokal entreprenör för att byta ut en läckande vibrationsdämpare. 27.06.2014

Den holländska installatören tackar för sig glad och nöjd över att maskinen är ”up and running” även om han blev tvungen att ta hjälp av en lokal entreprenör för att byta ut en läckande vibrationsdämpare. 27.06.2014

En del av dagens (29.06.2014) skörd sätts in för kylning.

En del av dagens (29.06.2014) skörd sätts in för kylning.

Ingångstemperatur +18,4°C

Ingångstemperatur +18,4°C

Utgångstemperatur +2,3°C efter 545 sekunders drift. Därefter flyttas varorna till underhållskylen och nästa sats läggs in i vakuumkylen.

Utgångstemperatur +2,3°C efter 545 sekunders drift. Därefter flyttas varorna till underhållskylen och nästa sats läggs in i vakuumkylen.

 

27 maj, 2014 av Nisse

Det var den vårsådden …

På något sätt är vårsådden det arbete som är det allra viktigaste för bonden. Efter den långa vintern börjar föregående års vedermödor vara glömda och själva livet börjar liksom på nytt. I all synnerhet i år var hasi för vårsådden som att vända ett nytt blad. Traktorn gick sönder, det regnade en vecka och köket brann så nu känns det bra att ta bort dubbelhjulen och olja in såmaskinen.

På lördagen sådde vi den sista biten. Brodden kom upp rekordfort i högsommarvärmen så den sena sådden blev ganska bra kompenserad. För grödorna är värmesumman helt avgörande – inte almanackan. Så sist och slutligen förlorade vi bara ett par veckor eller mindre. Och brodden ser snygg och jämn ut i år. Det får man tacka den snöfattiga vintern och tjälen för.

Det som ännu kan förstöra grödan är om regnen som börjar snart blir alltför häftiga. På  leråkrar som såddes före förra regnveckan har brodden drunknat i svackorna. Då kom det omkring 60 mm så jag hoppas det inte blir lika mycket nu. Kallt blev det också. Från +30 grader till +8 är en ordentlig omsvängning vilket tyvärr börjar bli allt vanligare numera.  Regnet behövs inte för det finns en hel del fukt i jorden ännu.

Vädret är en outsinlig källa till kommentarer. Det är inte bara vi som är bortkomna utan metereologerna har också svårt med sina prognoser. En prognos hotar med 46 mm regn på söndag medan en annan anser att det inte blir regn alls. Prognoserna ändras dessutom hela tiden.

Det blev litet paus i köksreparationerna men nu skall vi fortsätta. Det går ju bra fastän det regnar. Innertaket skall målas och det behövs minsann. Taket till vänster är nytt medan det gamla taket syns till höger på bilden.

DSCN3692

Men snart skall ogräsen sprutas. Vi har en hel del baldersbrå och det är svårtbekämpat om plantorna blir för stora. Fjolårets kvickrotsbekämpning lyckades utmärkt men tyvärr blev det vissa fläckar obesprutade och nu syns de mycket tydligt.