11 december, 2015 av Nisse

Tak för virket

Förr åkte man med stockarna till sågen och kom hem med det sågade virket som staplades och så byggde man ett tak över stapeln av bakarna. Ein baka är alltså första brädan som man sågar ur stocken och som har ena sidan raksågad medan den andra är rund. Men det går inte att såga allt på en gång med min Logosol utan man sågar litet virke då och då. Så det blir att ligga utan tak och torkar alltså inte.

Jag har länge tänkt bygga ett fast tak för det sågade virket och nu satte jag igång. Våren 2014 hade jag kört hem en massa stockar som jag tänkte såga men så kom köksbranden i maj och de har legat där nu i två somrar. Litet börjar de ruttna men de duger bra till ett enkelt tak för virket. Jag sågade i alla fall litet grövre virke till taket än jag hade planerat.

DSCN5441

Stockarna lyfte jag på sågen med lastaren och det gällde att var ytterst försiktig inte bara med sågens linjal utan också med taket över sågen. Jag måste bygga om taket så att det kommer längre ut men har en lucka i mitten som kan hissas upp då man använder lastaren. Det behövdes bara grovt virke så jag körde med motorsågen och tog inte det så allvarligt med måttnoggrannheten.

Taket placerades så nära sågen som möjligt  på andra sidan vägen till växthuset så man kan hämta virket med släpvagn. Där har vi i alla tider haft virkesstaplarna och de torkar bra i blåsten från slätten. Först satte jag en bädd av fyra meters raksågade stockar med en meter emellan att stapla virket på. Längden på taket blev närmare åtta meter så litet längre virke också skulle rymmas. Därefter ställde jag upp fyra stolpar i hörnen som sträävadist (stöttades). Väggar kan man inte bygga för man måste få bort virket lätt och så skall det torka effektivt.. Även om jag troligen måste bygga en vägg av lösa bräder mot slätten för att hindra att det blir fullt med yrsnö – men det får man se …

DSCN5450

Nu behövdes de över sju meter långa plankor jag sparat efter torkbygget. Taket är ett enkelt pulpettak och takskivorna är två meter långa Onduline skivor av skryttad (korrugerad) takpapp. Vi har haft sådana på rian och gamla bastun i snart 40 år och de är ännu i gott skick – utom där jag körde tröskans tömningsrör genom taket. Jag glömde fälla ned det. De nya skivorna har större vågor (85 mm) och är stabilare. Det är samma sort som jag satt på trädgårdsskjulets tak.

Jag lyckades igen bygga i regnet och då jag fick upp takskivorna så blev det sol och vackert väder. Men vår lera fastnade överallt på stövlarna, byxorna, stegen och taket. Nå, den torkar väl till nästa sommer. Dagarna är så korta och mörka att jag måste ha pannlampa hela dagen för att se skalan då jag ställde in sågen. Det gick delvis att bygga i mörkret men det går inte bra att sikta med pannlampa så det tog flera dagar att smälla upp taket. Nu är det nästan klart men jag måste hämta mera skivor för det blev litet större än planerat. Det tar inte mycket mera tid att bygga litet större så jag gjorde det så stort som bara ryms mellan björkarna.

DSCN5454

Fem brädstumpar och litet skivor till så är det klart och kan ta emot sågat virke. Fast jag misstänker att det snabbt blir fyllt av allt möjligt annat också som man vill ha under tak men inte vill släpa in i husen – lastpallar till exempel. Så jag får väl snart bygga fler tak …

Förutom duggregnet och leran har det varit bra byggväder. Det har varit så varmt att man kunnat jobba utan handskar. Nu skall det bli litet kallare men inte så kallt att man vågar fara till skogs. Till det behövs -10 grader i en vecka på barmark. Men man kan alltid hoppas på köld :-).

 

 

22 juli, 2015 av Nisse

Rian

I gamla tider var enda möjligheten att torka säden att sätta den i rian. Här i norr var det nästan omöjligt att torka utomhus. Torr säd håller mycket bra men är den fuktig så möglar den. Så man byggde rihus med eldstad och torkade säden i dem. Det var helt enkelt frågan om liv eller död.

Då kärvarna var torra så tröskades de i logen som ofta var bredvid rian och hade ett tätt golv. Man slog först kärvarna mot väggen så en del av kornen föll ur och löste sedan upp dem och bredde ut på golvet. Sedan tröskades resten av kornen ur med slagor. Därefter ställde man till med korsdrag i logen och kastade upp kornen med skyfflar så att agnarna blåste bort. Säden blev också sorterad. De tyngsta kornen föll ned ganska snart men de lättare längre bort.

Jag har aldrig varit med om att tröska på logen för vi hade tröskmaskin sedan 30-talet. Det var en stor och lång grej byggd av trä och det behövdes många personer att sköta den. Men rians ugn fanns kvar då jag var liten så den minns jag bra. Den är riven nu men teglen och grunden finns. Själva rihuset är av stock och användes som lada men höll på att förfalla då vi satt nytt tak på det 1977. Därefter har det väntat på upprustning som jag började med i går. Det såg ut som ett hopplöst projekt för rian lutade betänkligt.

DSCN5069

Men stockhus är otroligt starka och håller ihop fastän en del stockar är halv- eller helruttna. Rian hade dessutom åstak (under det nyare) vilket gjorde att jag bara satte stora frontlastaren mot ändan och rätade upp huset. Det finns 7 tjocka stockar som åsar och de håller ihop huset utan problem. Med takstolar hade det varit kinkigare. De takstolar som syns på bilden hör till ett extra yttertak som är satt utanpå det gamla åstaket som var ett torvtak. På bilden nedan ser man tydligt det gamla torvtaket under det nyare taket som hade pärtor innan vi satte på räfflad filt 1977.

DSCN5074

Med domkrafter lyfte jag upp en del stockar och satte stenar under. Huvudsaken var i alla fall att få bort jorden runt huset och leda bort vattnet från taket. Det gick bra med den stora frontlastaren även om leran var så hård att man ibland trodde lerklimparna var stenar. Förra gången jag sysslade kring rian hade jag bara den gamla frontlastaren som inte alls klarade av den hårda jorden. I dag regnar det så nu har jag ”vattenpass” så jag kan gräva en lämplig svacka för att leda bort vattnet.

DSCN5083

Det blev en stor hop med jord och det är inte färdigt än. Nu är det ”bara” att lyfta upp huset med domkrafter och sätta in ny syll (=det understa stockvarvet) och rian är som ny. Nåja, en del knutar hann ruttna innan vi fick det nyare taket på så de måste lappas också. Det är inte så svårt att lappa ett stockhus – speciellt som det inte har någon brädfodring. Man kommer åt både inifrån och utifrån och kan slå in en bit dä den gamla stocken ruttnat. Rian har förresten en hel del lappar från förut. Troligen från 1908 då den flyttades hit i samband med skiftet. Öppningen i ändan är intressant. Där fanns förr en skjutlucka som möjligen användes för att rada in ved för ugnen.

De stora dörrarna framför rian är från den tid då farsan sågade bort hela framväggen för att förvara maskiner där. Numera får man inte in några moderna maskiner alls där utan maskinhallarna skall vara över fyra meter höga inomhus. Möjligen kan man förvara nån kratta och småsaker i rian.

riian.maj.1963

Så här såg rian ut 1963. Ladan till vänster revs snart efter det. Och en bild från 30-talet då den användes som lada. Min farfar med sina fina hästar.

album_fafa_riian_hestar_minska

Jag sträckte en muskel i andra bakbenet då jag körde flera tankar med röjsågen för att få bort växtligheten men det går bara man kommer igång. Då man sitter så blir man styv. I dag blir det mest inomhusarbete och det behövs också.

I morgon åker ett litet lass vete iväg. Priserna har stigit något sedan vårens bottennapp men är ännu betydligt lägre än i fjol. Allt beror på höstens väder. Blir det dåligt så blir det knappast överproduktion för vetet är 3-4 veckor försenat och det svala vädret gör inte saken bättre.

 


5 juni, 2015 av Nisse

Nu ska hela rasket bort

År 1964 spelades 34:an med Per Myrberg till lust och leda. I hela 39 veckor fanns den på Svensktoppen. Och efter det spelades den också – spelas ännu.

Ja nu är det slut på gamla tider
nu är det färdigt inom kort.
Nu ska hela rasket rivas,
nu ska hela rasket bort.

Två år tidigare, 1962, byggde vi en kalluftstork på bodvinden och det är den jag nu har rivit. Den användes för att torka säden  fram till 1983 och blev därefter flistork. Numera torkas flisen i den nya stora torken så det var dags att riva den gamla  torken för att få rum för allt skräp som samlats i ladan, i ladugården och i stallet. Sedan 1975 har jag bara burit ut skräpet för att ”senare” sorteras. Och senare börjar vara nu i år (40 år senare).

Då jag tog bort plåtarna så fick jag en mindre chock. Visst hade flisen torkat litet dåligt under de sista åren men alla luftkanaler var ju fullständigt tilltäppta !

DSCN4920

De fanns tillpackade sågspån och damm ända upp till plåten. Närmast huvudkanalen (till vänster fanns det ännu litet luftutrymme men längre bort inget alls … Man undrar över att flisen torkat över huvud taget.

På baksidan av en skiva hittade jag ”ritningen” till den gamla torken. Inte speciellt invecklad …

DSCN4916

Bodvinden torde vara ett bra ställe för förvaring eftersom den är torr. Under årens lopp har lagret med elmaterial, rördelar och annat växt ordentligt så det behövs mera utrymme. För att inte tala om gamla datamaskiner och annan elektronik. Vi bor så långt borta från staden att det inte går att köra efter varenda liten pryl. Förstås få man hemleverans för handel på nätet men det tar en hel del tid och kostar också. Och varför kasta bort en mängd material som går alldeles utmärkt att återanvända.

Lättare virke och skivbitar skall också förvaras på bodvinden. De lager som jag har är överfulla och då hittar man inte nånting. Egentligen börjar bodvinden åter användas för sitt ursprungliga ändamål. Då jag var liten så fanns där virke och annat material. Under torken finns den gamla ladugården som användes före 1945 då den nya tegelladugården byggdes. Men där är så lågt till tak att inte ens den gamla traktorn ryms under så det går inte att använda för maskiner. Det får bli skrotlager och den stora ladan som till och med stora Zetorn och tröskan ryms in i skall tömmas på smått skräp.

Flistorken har hindrat upprensningen av de andra utrymmena men nu kan dessa också städas upp. Inget litet jobb men det skall väl gå så småningom bara man får en början.

Härmed inleder vi Städåret 2015 !

 

29 oktober, 2014 av Nisse

Låt vintern komma !

Nu har jag fått vinterbrännolja i den renoverade farmartanken i det nya bränslehuset så låt vintern komma bara ! Det började blir litet tröttsamt att köra bränsle i 200 liters tunnor hela tiden. Men det värsta är att mackarna byter till vinterkvalitet alldeles för sent. Det blev ju ett elände i fjol då paraffinet täppte till bränslefiltret i stora Zetorn. Det ville jag inte vara med om en gång till. FAst nu måste alla traktorers tankar tömmas på sommarbrännolja och fyllas med vinterkvalitet och sedan köras tills allt paraffin säkert är borta från bränslesystemet.

Nåja, riktigt färdigt är nu inte bränslehuset. …

DSCN4323

Det var inte alls illa att en vägg saknades då vi lyfte in tanken i söndags. Dörren var nämligen precis på millimetern så genom den kom man inte då tanken var halvvägs. Vi måste ta in tanken litet snett för luftrörets skull – men det gick.De resterande väggbräderna skall jag väl få uppspikade innan yrsnön kommer.

Nu finns det en bassäng och innanför den finns det plastmatta och på plastmattan farmarfanér så tanken inte klämmer hål i plastmattan. Det kan hända att plasten inte är fullständigt tät men huvudsaken är att man upptäcker eventuella läckor i god tid. Bassängen är inte avsedd att lagra bränsle i någon längre tid. Hörnen på plastmattan är vikta – inte svetsade. Plastmattan är ju styv då det är kallt men med värme så blir den som papper och kan vikas utan problem.

DSCN4307

I bränslehuset finns det rum för en tank till och dessutom för oljetunnor. Men jag vet inte om jag kan sätta oljetunnan där för oljan blir ganska styv då det är kallt. Men i princip kan man samla alla oljeprodukter här.

DSCN4322

Det har varit en stressig sommar men nu är bränslehuset i bruk. Närmast gäller det att få flismataren ombyggd medan det ännu är ganska så varmt.

 

 

11 maj, 2014 av Nisse

Det brinner !

Här står man i godan ro i vårbruksbrådskan i verkstaden  för att försöka lappa ihop en traktor och så kommer dottern inrusande och ropar: ”Pappa, det brinner i köket ! ”. Och det brann ordentligt. Inte för att man kunde se nånting annat är tjock svart rök. Med kolfiltermask som jag använder vid  sprutandet kunde man i alla fall andas så mycket att man kunde se att köksfläkten hade tagit eld. Eller egentligen filtret i spiskåpan framstod det senare. Till all tur var unga husbonden utanför huset och kunde rusa in och slänga en brandfilt över kåpan.

Men det som räddade huset var ett plaströr med vatten som låg emot ventilationsröret från kåpan. Då aluminiumet i röret smalt i det heta elden så smalt plaströret och vatten sprutade med tryck ut över spiskåpan. Annars hade hela huset med säkerhet brunnit upp. Vi hade inte kunnat göra nånting.

DSCN3601

Så, bästa vänner:  Lyssna på Kalle och hans kolleger NU och organisera släckningsredskapen så ALLA hittar dem ! Då det händer så är det för sent. Brandfilten var tillräckligt stor och bra men den var instoppad ovanför kylskåpet och Henrik hade aldrig hittat den (inte jag heller) om inte Mor hade vetat var den fanns och varit närvarande. Vi hade två stora brandsläckare i huset men Henrik hittade inte dem heller utan sprang till tröskan efter den lilla brandsläckaren där.

Då det händer så fungerar nämligen inte alls någon eftertänksamhet. Då är det bara minnesbilder och direkta synintryck som gäller. Det fanns också tre stora pulversläckare vid pannrummet och i verkstaden men dem kom han inte ihåg. Inne i huset såg man ingenting i röken. Så placera brandfilt och släckare vid ingångarna mycket tydligt synliga för alla. Inte bakom en dörr som i vårt fall. Sätt inte heller för nära spisen eller annat potentiellt farligt ställe för då kommer man inte åt dem.

Brandkåren kom då allting var släckt och vi vädrade ut röken. De hade inte heller kunnat göra nånting om vattnet från röret till diskbordet inte släckt elden. De var riktigt professionella och skötte eftersläckningen och övervakningen mycket bra. Och de kom så fort de kunde med tanke på avståndet.

Men nödcentralen kan man inte säja nånting positivt om. De hittade inte Hopenbackvägen – antagligen för att de stavade den Hupenbackvägen. Det är en totalt värdelös organisation med helt värdelösa kartor och personal. Min navigator hittar ju en väg fastän jag stavar namnet fel. De politiker och tjänstemän som organiserat de nya nödcentralerna borde förflyttas till annat ställe – helst nära Antarktis. För mej får de gärna spara bort de sista sorgliga resterna av hela skräpet som inte har någon som helst lokalkännedom mera. Och inga språkkunskaper. Och usla kartor. Lika gärna kan vi ringa till SOS alarm i Sverige.

Vilket vi också gjorde. Ännu en lärdom. Våra IP-telefoner är alltså registrerade hos en svensk operatör så samtalet gick till Sverige automatiskt. Jovisst kan man programmera in rätt land men det hade jag alltså inte kommit ihåg att göra även om operatören uttryckligen varnat för att man bör sätta in riktiga uppgifter. De hittade helt riktigt vårt hus i Arboga men först då insåg vi vilken nödcentral vi talade med. Efteråt kan man ju säja att det var väl klart eftersom man här inte kan svenska på nödcentralerna.

Då det händer så är alla så skärrade att man absolut inte kan förvänta sej något som helst förnuftigt beteende. Inte heller att folk kan tala något annat språk än modersmålet. Även om man i vanliga fall kan tala finska hur bra som helst så är huvudet tomt och allting bortglömt i en sådan situation. Vi får bygga upp nya egna nödcentraler nedifrån med frivilliga krafter och lokalt för det här fungerar bara inte.

Huvudsaken är i alla fall att se till att det aldrig börjar brinna. Det var enbart en otrolig tur att huset inte är nedbrunnet. Därför är det förebyggande arbetet det viktigaste. Då man håller på att kvävas av tjock, svart rök så är det inte läge att riva upp mellantak för att släcka. Förrän det händer så inbillar man sej att man hinner göra det ena och det andra men det fungerar inte alls i verkligheten.

Det blir rökluktande firande i dag men vi firar att vi har vårt hus kvar.

 

Glad Mors Dag !

 

18 september, 2013 av Nisse

Varde ljus

Eller Fiat lux som de gamla romarna brukade säja. Nu då kvällarna börjar bli mörka så är det igen aktuellt med att installera lampor. Inom jordbruket är det ingen småsak utan ibland fråga om liv eller död – då man rör sej på gården behövs det ljus för att förhindra olycksfall. Visserligen har pannlampan med lysdioder varit en välsignelse i det hänseendet men det behövs också fasta ljuskällor för arbetet.

Nu har jag upptäckt eBay – alltså en marknadsplats på nätet. Tidigare har jag mest handlat på Tradera i Sverige som följer ett liknande koncept. Skillnaden är huvudsakligen att på eBay finns det billiga kinesiska prylar som i endel fall är fem gånger billigare än i Finland. Och då är det ofta fråga om exakt samma sak tillverkad i samma fabrik.

Som jag berättade så fick jag 10 W strålkastare med lysdiod  för under 7 euro stycket färdigt inburna på verandan. Därefter beställde jag 30 W strålkastare av samma slag för 20 euro per styck. Nu fortsätter jag att titta på strömbrytare med tidsinställning och multifunktion samt rörelsevakter och ljudströmbrytare.

Just i jordbruket är det viktigt att få ljus utan att trycka på en knapp. Om man bär in nånting tungt så vill man gärna att lampan börjar lysa automatiskt. Eller så att man kan skrika åt den att tända :-). Och så är det bra om ljuset släcks automatiskt så man inte behöver gå runt och släcka. Vår ladugård är 30 meter lång och om torken medräknas så har den tre våningar. Det blir en hel del travande innan man gått igenom allting.

En tysk firma (Eltako) tillverkar intressanta multifunktionsbrytare. Man kan ställa in belysningstiden från noll till 99 minuter. Den kan starta med en enkel knapptryckning men så kan man mångdubbla den genom att ”pumpa” dvs. inom en sekund trycka flera gånger på knappen. Håller man in knappen i flera sekunder så får man ”Dauerlicht” som lyser ända upp till 99 timmar. Alla funktioner kan ställas in på alla de sätt. Och förstås kan man koppla rörelsevakter och liknande till den också. Som gammal ingenjör måste jag ju bara ha en sådan :-).

I tiderna köpte jag en bunt lysrör och installerade dem. Problemet har bara varit att de tänder väldigt långsamt – speciellt då det är kallt. Det leder till att man inte ids släcka dem så de brinner dygnet runt. Så det blir ingen besparing alls utan tvärtom. Nu är förpackningen med 50 lysrör slut och jag köper aldrig mer ett lysrör. De är förbjudna på det här stället i framtiden. Och ”lågenergilampor” är ju lysrör. Här används bara glödlampor (jag har 500 i lager) och så lysdiodlampor.

Nu gäller det att hitta lämpliga lysdiodlampor som ersättning för lysrören. Det finns faktiskt lysdiodrör som kan sättas in direkt i stället för de gamla neonlysrören men de är ganska dyra (50 euro) och inte riktigt lämpliga. Däremot finns det lysdiodlister som motsvarar lysrören. De drar hälften så mycket ström och lyser genast då man tänder dem. Priset är 20-30 euro men så håller de i 50 000 timmar vilket med fyra timmar varje dag blir ungefär 30 år. Nåja, fastän det inte stämmer så är hälften redan bra.

Om ni vill söka på eBay.de (jag köper  helst från (Tyskland) så heter de ”LED Lichtleiste” och på eBay.co.uk (England) ”LED tube”. Köp från Europa så blir det ingen förtullning. Man får billigare från Kina och Hongkong men det tar flera veckor och kan fastna i tullen. Jag skrev år 2011 om ”Ljus i vårt hus”   där jag presenterade ett ackumulatorbaserat lysdiodsystem. Det fungerar fortfarande och det håller jag kvar fastän lysdiodlamporna blivit både bättre och billigare.

Nu tänkte jag installera lysdiodlister för 12V och driva dem med en nätdel. Listerna är på 5W eller 10W och 10W ger ungefär samma ljus som en glödlampa på 60W. Fördelen är att det är svagström i alla ledningar till lamporna och det får man installera själv. Dessutom kan de drivas på acku vilket ger ett utmärkt nödsystem. Men allting är inte mycket billigare på eBay. Jag kollade in Clas Ohlson och där fanns motsvarande lister till ungefär samma pris.

En annan sak som är väldigt bra i jordbruket är att lysdioderna inte blir så heta som glöd- och halogenlampor. I de dammiga miljöerna är det absolut en stor fördel.

smdleiste_endra

Troligen blir lysdioderna både bättre och billigare hela tiden men jag måste byta ut lysrören nu. Priserna är i alla fall ganska hyfsade redan. Men det gäller att ha koll för man får lätt betala många gånger mer för samma produkt. Det är typiskt för en ny sak. Jag minns då halogenstrålkastarna kom och var svindyra. Nu skall alla mina halogener bort för jag orkar inte byta brännare hela tiden. Men det är lätt att byta dem till lysdiodstrålkastare som tydligen är byggda med exakt samma kåpa.

Nu har jag bara en ynka hektar otröskad och tröskeländet går igen så det blir annat arbete som skjutits upp alldeles för länge på grund av tröskkrånglet. Men först skall kvickroten få sej en omgång. De värsta åkrarna är besprutade men jag kör troligen över alltihop – åtminstone med fläckbehandling.