1 november, 2010 av Nisse

Ritningar för nytorken

Jag har försökt få ritningarna i någorlunda snygg form men det är minsann inte lätt eftersom det finns tiotals olika nivåer på dem och man ser sällan på alla nivåer tillika – då blir allt ett enda klotter. Men nu börjar jag ge upp och publicerar dem i mindre snyggt skick eftersom jag lovade göra det. Om nån vill ha närmare information så kan jag skicka ritningarna i DWG-format. Åtminstone med BricsCAD kan man titta på dem relativt billigt. Programmet finns både för Windows och Linux.

Universal modultork

Huset till vänster på bilden är den gamla ladugården som den nya torken (till höger) är byggd ihop med. Bilden visar en genomskärning men hela ritningen finns i   Umtork25_7_2010 i PDF-format. Jag försökte sätta in hela ritningen i DWG-format här men det godkände inte systemet utan påstod att uppladdningen bryter mot säkerhetsreglerna  (Mårten: Den som vill ha den i DWG format kan ladda ner den här.)

Litet data om torken: Den är 14×12 meter (plåtyta) och höjden i nedre våningen är tre meter. Hela huset är tio meter högt och inbyggt i en backe med en stödmur mot två sidor så man kan köra in direkt från dessa sidor. Dessa två sidor består helt av dörrar så mankan köra in fritt var som helst.

Mellantaket är dimensionerat för tio tons axeltryck och består av 25 cm blankor på kant med tio cm mellanrum (prima kvistfritt tallvirke). Stommen till huset är köpt och har kraftiga I-pelare som håller upp taket. Detta så att inverkan på plåten är minimal.

Det finns stora luckor mot flislagret på ena sidan så man kan öppna hela sidan till en höjd på 100 cm och skuffa ned flisen med frontlastare. Under takstolarna finns det växthusplast så det bildas en luftkanal under plåttaket med en höjd på 150 cm. Luften tas in genom luckor på ena sidan (hela sidan kan öppnas) och värms upp av solen under plåttaket innan den förs ned till den 120 cm dubbelfläkt som drivs av en 160 hk Daimler-Benz dieselmotor (från en gammal brandbil).

Under mellantaket finns det 96 luckor som kan öppnas så att luften blåser exakt där den skall. Man behöver alltså inte ha en hel lår full. Det finns förresten inga fasta lårar utan alla skalmar kan plockas bort så hela plåten är körbar med traktor. Hela nedre våningen är förstås lufttät och fungerar som lagerutrymme tillika.

Det finns ett mätsystem kopplat till torken som övervakar luftens fukthalt hela tiden samt temperaturen på en mängd punkter. Dessutom övervakas inkommande lufts fukthalt och temperatur samt motorns temperatur och oljetryck. Alla uppgifter finns på nätet så man kan se på dem varifrån som helst i världen (här – se på ”nyytorktemp” !). Men just nu är inte alla mätpunkter inkopplade eftersom torkperioden är slut.

Torken började byggas år 1997 så det tog 13 år att få den färdig. Men det var nog litet dåligt med motivationen under många år då vetepriserna var så usla. Men nu är den i bruk i alla fall …

3 oktober, 2010 av Nisse

Bos-Sestu flygbild

Professorn vill veta hur ladan ser ut men jag tänkte sätta in en flygbild så man ser hela gårdsplanen. ”Te stoor ledun” (den stora ladan) är alldeles vid vägen, på andra sidan vägen nya ladugården som byggdes 1945 och i vinkel med ladan den gamla ladugården som fick en andra våning i samband med ombyggnaden. Bakom nya ladugården saknas på den här bilden den nya torken som byggdes 1997-2010. Alltså är bilden tagen i mitten på 1990-talet.

Bos-Sestu i mitten på 90-talet

3 oktober, 2010 av Nisse

Första höstförkylningen

Här sitter man och hostar och snörvlar. Näsan är täppt och egentligen hela huvudet. Förra vintern var så kall att bobborna frös ihjäl så man började glömma eländet. Men i förrgår slog hostan till … Så det är att fundera på om man skall ligga i sängen och hoppas det går fortare förbi eller om man bara fortsätter att arbeta (fast det inte blir riktigt effektivt). I ena fallet tar det väl 7 dagar – annars en vecka.

Vi rev upp golvet i den stora ladan som min farfar byggde 1930. Då ansågs den vara ett skrytbygge men den räckte alls inte till för den hömängd vi hade på 50- och 60-talet. Numera fungerar den som maskinhall och skräplager. Den är utmärkt för maskiner eftersom den är så torr men tröskan har tryckt ned golvet då den står där hela året utom nån vecka. Vi har lerjord och den är stabil men håller inte i längden utan stenarna sjunker långsamt ned i leran. Halva ladan har redan en cementbalk som stöd under golvet men den halvan där tröskan står har bara små stenar på leran. Huvudproblemet var i alla fall här att en sten hade vippat. Det är ju inget problem att lyfta golvet med domkrafter och fylla under stockarna men i längden måste det gjutas en cementbalk.

Golvlyftning

Värre är att ladan är full av skräp. Vid alla reparationer har det varit bråttom att få undan det man rivit och då har det blivit placerat i ”te stoor ledun” (den stora ladan) till man hinner sortera det. Nå, det är hela tiden bråttom så det blir inte tid att sortera skräpet innan man måste. Och det var nu det. Där finns bland annat alla datamaskiner sedan 80-talet som vi haft – närmare ett dussin. Så jag skruvade bort elektronikkorten  (att plocka komponenter ifrån) och resten får gå till återvinning. Det är praktiskt att ha en massa gamla elektronikkort liggande för då behöver man inte beställa komponenter och vänta vid reparationer. På de gamla korten finns en massa komponenter som kan användas men de nya korten är det bara att kasta för man kan inte löda bort utan att förstöra de pyttesmå komponenterna.

Och så finns alla gamla frysboxar aoch tvättmaskiner där också. Där kan man ta till vara termostaten och motorerna som ofta är av fin kvalitet – åtminstone var de i de gamla. De vita plåtarna är också utmärkt råmaterial då man bygger det ena och det andra. Problemet är oftast lagerhållningen . Man borde ha en speciell lagerkarl som bara sorterar och vet var allt finns. Ibland vet man att man har nånting men det tar längre tid att hitta det än att åka till Ring III och köpa nytt.

Kanske det blir litet planeringsdag i dag. Jag testar det nya BricsCAD-programmet som nyligen kom i en Linuxversion och som jag verkligen betalade pengar för – ytterst ovanligt. CAD (Computer Aided Design=ritningar på datamaskinen) är mycket användbart i jordbruket både till maskiner och byggnader. Jag har snart alla maskiner och byggnader som ritningar på datamaskinen och det är praktiskt då man rör sej på annat håll. Då kan man via nätet komma åt ritningarna och kontrollera mått och konstruktioner.

Jag har inte glömt att jag lovat sätta ut den nya torkens ritningar på nätet men det tar litet tid att få dem i lämpligt format.

24 september, 2010 av Nisse

Aplekar

Efter Kristinestadsfärden så blev det att leka apa. Värmepannan stod kall och sotning var nödvändig förrän jag satte eld i den. Men takstegen hade jag tagit bort då vi började bygga det nya (mellan)flislagret. Så jag måste först dra upp takstegen och fästa den ordentligt. Ladugården är ganska hög – omkring 8 meter så det blev att leka apa hela dagen.

Till sist var stegen fast och jag fick leka sotare. Därefter skulle askan ur värmepannan och så var det bara att tutta eld. Den nysotade pipan drog så det bullrade i pannan men så är den också nio meter hög.

Men det blev att leka apa fortsättningsvis. Luftkabeln till Ribackhuset hade gett upp redan för något år sedan och jag hade lagt ned en ny jordkabel. Så nu skulle luftkabeln bort. Det står en jättestor asp och lutar över kabeln och om jag inte hade hunnit få bort kabeln förrän en storm hade fällt aspen så hade kabeln väl dragit bort hela elinstallationen och all ström hade varit borta i flera dagar. Men nu hann jag ta ned kabeln. Orsaken till att den slutat fungera blev också klar. En björk hade skavt av en ledare. Nåja, den hade gnidit på den i 30 år så det var inget under.

Och så måste jag klättra upp på garagets tak. Flera cementtegel hade gått sönder – troligen i vintras då snön från det stora taket kom ned – men det märktes inte under den torra sommaren. Först nu med höstregnen började det regna in. Jag såg två tegel som vara sönder men då jag började lappa så blev det allt som allt att byta femton stycken.

Den sista apleken var att köra flis. Det betyder också att klättra en hel del – men inte så högt. Och det är ju bra med litet motion …

Så jag har lekt apa ganska ordentligt. Tur att man inte föll ned och bröt nacken. Det hade väl inte varit någon större förlust annars men visst hade det varit harm att ha betalt pensionspremier i många år och sedan inte hinna få ut någon pension alls  :-).

5 september, 2010 av Nisse

Mörkret kommer

Nu börjar dagarna bli kortare och det behövs lampor för min dag tar inte slut förrän det blir mörkt. Dessutom behöver man alltid lampor i mörka knutar.

Under årens lopp har jag testat all möjliga lampor och de flesta har varit ganska odugliga. Glödlampan är ju den äldsta och vanligaste men har lätt att gå sönder – speciellt som arbetslampa. Inte lyser den så starkt heller. Och så behöver man en massa sladdar. I byggnaderna går det lätt åt 30 meter sladd – till exempel då jag skall ha belysning i andra ändan av huvudkanalen på torken som är 24 meter lång.

Ett visst framsteg var halogenstrålkastarna som kom någon gång på 80-talet. De lyser starkt men är på 500 W och blir fruktansvärt heta. Jag har redan kastat bort många där delar smält eller spruckit på grund av hettan. Men de är huvudbelysningen i verkstaden ännu. Fast man borde alltid komma ihåg att släcka dem då man slutar.

Lysrören var bra eftersom de drar litet ström och inte blir heta. Men de tänder grymt långsamt – speciellt då det är kallt och så är de problemavfall (innehåller kvicksilver). Det man vinner på låg energiåtgång, det förlorar man på att de brinner hela tiden. Man kan inte släcka dem då man går fram och tillbaka utan ofta brinner de dygnet runt på grund av långsamheten. Och de s.k. ”energisparlamporna” är just lysrör. Där de sätts in i stället för glödlampor tejpar folk ofta över strömbrytaren och sätter en lapp: ”SLÄCK INTE !!!”.

Så den senaste idiotin att förbjuda glödlampor och tvinga folk att köpa lysrörslampor hör till det mest korkade som politiker har hittat på. Det blir ingen besparing men dyrt så in i attan och så har vi snart berg av problemavfall. Dessa lysrörslampor fungerar nämligen inte alls så länge som reklamen påstår utan går ibland sönder lika fort som en gammaldags glödlampa. Jag köper aldrig mer lysrör. Jag köpte 500 glödlampor på 60 W så jag tänker klara mej med dem tills det kommer bättre lampor än ”energispar”skräpet.

Och då är vi framme vid lysdiodlamporna. Och det är verkligt fina lampor – men de har ännu ett stort fel och det är svag ljusstyrka. Det kommer starkare lysdiodlampor (eller LED-lampor från engelskans Light Emmitting Diode). Man kan köpa sådana som arbetslampor för traktorer men de kostar 100-200 euro. Jag har börjat skaffa lysdiodlampor så småningom men mest bara där det behövs ledljus. Biltema har en bra och billig campinglampa med lysdioder. Jag kopplar den till en nätdel från gamla elektronikburkar som gått sönder – med ett lämpligt förmotstånd får man rätt ström oberoende av spänningen. Och jag har en hel hög med gamla nätdelar som fungerar fint fastän apparaten gått sönder.

Fördelen med lysdiodlampor är den låga spänningen: 1,5 till 12 Volt. Då kan man dra klena kablar själv utan risk vart som helst. Nu söker jag bara en billig rörelsedetektor som fungerar med lågspänning och sedan behövs inga strömbrytare heller. Det är viktiga saker för i mörka utrymmen i jordbrukets byggnader kan det vara farligt att röra sej i mörker. Och automatisk tändning är värdefull eftersom man ibland bär tunga saker och inte har en hand fri för att tända.

Och så den viktigaste och bästa lampa som jag hittat: Pannlampan med lysdioder. Den har jag alltid med mej överallt. Också mitt i sommaren behövs den då man installerar nånting i ett mörkt hörn. Andra arbetslampor lyser för det mesta en i ögonen så man inte ser nånting alls men pannlampan lyser alltid på rätt ställe. Och lysdioderna gör att den lyser länge med tre små batterier (laddbara förstås).

Men alla pannlampor är inte bra. Den skall bara ha en strömbrytare som kopplar PÅ och AV. Alla eländiga blinkfunktioner och liknande skräp är onödiga och gör bara en arg. Då jag hittade en bra pannlampa (den måste kunna riktas nedåt) hos Clas Ohlson så köpte jag tio stycken direkt. De tar snart slut för pannlampan är ofta i användning och får ta en hel del stötar också. Och så blev de pop hos barnbarnen så en del försvann den vägen.

I staden är allting ljust – här är allting mörkt. Och det är snart en lyx att kunna få vara i mörker. Även om det kan vara bra med en pannlampa så man inte stiger i alla vattenpölar på hösten.

3 september, 2010 av Nisse

Tadaa — nya torken ”färdig”

I går fick jag mellankanalen som förbinder bägge torkarna så långt färdig att jag kunde sätta tryck i den. Det var ett ganska stort arbete att få den byggd – huvudsakligen därför att den måste vara både lufttät och lätt att plocka bort.

Mellankanalen

Det fanns ingen annan möjlighet än att bygga den tvärs igenom tröskhuset under lastningssilorna. Så den måste bort på en halvtimme då lastbilarna kommer för att lasta vete. Fastän man påpekar att de skall ringa föregående dag så händer det att man får ett telefonsamtal: ”Vi kommer om en halv timme”.

Redan tidigare hade jag nog tryck under plåtarna men i somras var det för hett för dieselmotorn att köra mer än 20 minuter så jag måste börja bygga mellankanalen. Men som vanligt så tog det mer tid än man trodde. Och så kom det tröskande och annat emellan.

Men nu är den ”färdig”. Även om jag lärt mej att en konstruktion sällan blir helt färdig utan man måste bygga om och bygga till och ändra nästan hela tiden. Speciellt mina egna konstruktioner som oftast är experiment som ingen någonsin byggt förut. Den nya torken är också unik genom att den inte har någon huvudkanal för luften utan hela nedre våningen är lufttät och plåten bildar mellangolv.

Så mycket hann jag testa att jag insåg att den stora dubbelfläkten på 120 cm som är kopplad till dieselmotorn ger väldigt mycket mer luft än de 11 kW fläktar på 100 cm som jag har i huvudkanalen på den gamla torken. Jag måste köra med alla tre elmotorfläktarna för att komma upp i samma tryck som jag fick med dubbelfläkten då dieselmotorn gick på litet förhöjd tomgång. Jag har inget diagram över dubbelfläktens luftmängd vid olika tryck eftersom den är köpt begagnad men skulle tippa på närmare 200 000 kubikmeter luft i timmen vid 40 mm vattenpelare mottryck.

Nu blir det bråttom att torka och hoppas på varmt och torrt väder i september. Det bästa vore kalla nätter så luftens vatten faller ut som dagg och sedan soliga dagar så att plåttaket värmer upp luften. SMHI lovar också högtryck och torrt väder fastän det i dag blir regnigt. I dag skall jag åka till Ring III och ta mej en tur genom alla affärerna. Det finns en lång lista med reservdelar och material som jag har samlat ihop under de senaste veckorna. Till all tur ligger alla affärer nära till varandra utmed Ring III: IKH , Motonet, Clas Ohlson och Biltema. Som synes så finns inga lantbruksaffärer på listan och inget som börjar på K. De är alldeles för dyra.Och så har de ingen katalog med priser  på nätet.

I går beställde jag mera material för mätssystemet från m.nu i Linköping – en liten firma som fungerar fantastiskt bra. Jag skall bygga om mätkabelsystemet med cat5e-kablar för Ethernet (det är kablar av god kvalitet som klarar upp till 1 Gigabit/s). Det har varit litet störningar i det nuvarande kabelnätet med telefonkablar. Inget att undra över med tanke på att jag startar stora motorer på upp till 22 kW i närheten. Det nya kabelnätet skall byggas in i den nya torken så jag kan övervaka torkningen ordentligt. Jag har varit mycket nöjd med mätsystemet i den gamla torken (se http://www.bondbloggen.fi/2010/08/kallufttorkning).

Förutom den normala om- och tillbyggnaden så borde den nya torken nu vara färdig – ett stort projekt som tog över tio år. Det var ju ett hobbyprojekt då jag jobbade i Otnäs och flera gånger tog motivationen slut på vägen då vetepriserna gick ned under isen men nu är den färdig i alla fall. Det lönade sej inte att bygga den ens med nuvarande vetepriser men den gamla torken var absolut för liten – jag kunde bara odla hälften av åkrarna om jag inte ville ha problem med alltför tjocka lager. Men den är nu i bruk och den är betald – inga lån och inga ”stöd” här inte. Materialet är varje år betalt direkt ur plånboken.