Vilda västern i Internet

Det här handlar inte om bondens vardag med traktorer och åkrar. Men Internet har blivit en del av bondens vardag. De flesta stödansökningar görs redan elektroniskt över nätet, bankaffärerna går över nätet, man köper reservdelar över nätet och så finns ju Bondbloggen på nätet.

Men det är inte problemfritt. Jag har en bakgrund i datateknik och jobbade i över 30 år på Tekniska högskolan just med datanät. Så jag var med redan från början då det inte ens fanns något Internet men nog en hel del andra nät som nu är bortglömda. I början fanns det inga säkerhetsproblem och man kunde gå in i varandras datamaskiner hur som helst. Mest var det bara universiteten som var uppkopplade till datanätet.

Sedan kom Internet som blev var mans nät. Det var en revolution och gav oss helt nya möjligheter. Via nätet blev vi alla grannar med varandra. Men som med allt annat så har nätet också en baksida. Skolpojkar sportade i att bryta sej in i andras maskiner men det var inget jämfört med att skurkar och bedragare började använda nätet. Många länders spionorganisationer använder nätet närmast för krigföring: cyberkrig.

Vanliga människor ser inte mycket av det här. Ibland blir deras maskiner infekterade av något virus som förstör en massa data men det är småsaker jämfört med trojaner som inte alls vill synas utan bara sitter i din maskin och spionerar på vad du gör. Och det är stora organisationer som sysslar med det och får Orwells “1984” att verka barnslig och blåögd.  Storebror ser dej numera överallt i form av Google, Facebook och liknande. Allt du gör där sätts i en stor databas och gudarna vet vad det sedan används till …

Det är inte små mängder skräp och bedrägeri som rör sej på nätet. Enligt vissa uppskattningar är redan över hälften av all trafik på nätet bara skräp eller bedrägeri. Och det slår också mot Bondbloggen. Skurkarna försöker sprida sin dynga på alla sätt och mycket vanligt är att skicka dyngan i form av “kommentarer”. Bondbloggen använder programmet WordPress och jag har också ett par WordPressinstallationer bland annat för Hindersby.net.

Jag ser alltså precis all dynga som man försöker sprida och det är fråga om tusentals försök varje dygn. Från Kina, Indien, Brasilien, USA och andra länder som inte har det minsta intresse av Bondbloggen. Men de försöker sälja sina droger och skräp precis överallt. Tanken är att om man skickar ut en miljard reklamer för skräpet som räcker det med att en mycket liten promilledel nappar för att det skall löna sej. Och det är gratis så varför inte skicka till alla i hela världen ?

Banditerna har program som automatiskt går igenom alla IP-adresser i hela världen och söker efter säkerhetshål. Och märker skurkarna att det finns ett oskyddat forum så ökar takten i dyngspridandet. Det kan komma tusen skräpposter i timmen – eller i minuten …

Därför måste vi ha en mekanism i WordPress (och Bondbloggen) som hindrar att vi drunknar i dyngan. Vi hade en kort tid öppna kommentarer och det kom hundratals dyngkommentarer som inte hade det minsta med Bondbloggen att göra. Så det blev nödvändigt att stänga de fria kommentarerna. Nu måste varje kommentar godkännas av en administratör. Vi som är författare kan också godkänna kommentarer men bara till våra egna inlägg. Eftersom vi inte kan sitta hela tiden vid tangentbordet så blir det tyvärr litet fördröjning i godkännandet. Och åker nån bort för en tid så kan det bli långt väntande.

Snälla läsare: Fortsätt att skriva kommentarer och försök ha litet tålamod. Vi vill gärna ha kommentarer för annars känns det som om man skrev för tomma stolar. Vi försöker godkänna kommentarerna så fort som möjligt. Vi har försökt med andra system också men de har varit ännu besvärligare för kommentatorerna. Att hitta på ett system som automatiskt kontrollerar att en kommentar är äkta är mycket svårt så vi måste ännu ha en människa som gör jobbet. Det där med “maskinintelligens” är enligt min mening bara struntprat. Maskinerna är helt enkelt stendumma även om de är snabba.

Så småningom kommer säkert nätet att utvecklas så att man slipper de nuvarande problemen. Dagens Internet var alls inte konstruerat att användas av miljarder människor och säkerheten är milt sagt dålig. Men nätet har redan blivit så viktigt för oss att vi knappast vill sluta med det trots alla problem. Nätet är världens största bibliotek som innehåller nästan allt mänskligt vetande, det är världens största butik och inte minst världens största forum där man kan diskutera med vem som helst om man kan språket.

Bondbloggen är så där lämpligt stor. Den täcker inte hela världen och inte alla områden utan bara en del av mänskligheten som är intresserad av liknande saker: Bondelivets olika sidor. Vi är tillräckligt lika för att vi skall kunna förstå varandra utan problem men det geografiska avståndet skiljer inte mera åt oss.

Så litet Vilda västern måste vi försöka klara av.

En glimt av hopp

Solen tittar litet fram bakom molnen. Det kom regn i natt men inte mer än 7 mm. Dessutom lovar tiodygnsprognoserna bara någon enstaka millimeter. Med blåst och sol torkar det snabbt upp och det finns kanske möjlighet att börja med vårsådden så småningom. Men ännu är vissa åkrar dyblöta. Speciellt svackorna i våra leråkrar är hopplösa fall. Ytan är så tät att just inget slipper nedåt till täckdikena så det skall torka uppåt,

Här går man och väntar. Stödansökan är inlämnad. Det blev en hel del skrapande i huvudet så man har stickor under naglarna. Till sist så kom jag fram till att det ändå måste lämnas in en ändringsblankett 15 juni så jag satte dit jordbruksskiften på måfå. Man vet ju aldrig hur det går med vårsådden … En mängd länder har flyttat fram ansökningsdatum till efter sådden vilket är förståndigt. Men inte Finland. Vi skall se in i framtiden och förutspå vädret. Nåja, vädret än mindre oförutsägbart än jordbrukspolitiken numera :-).

För att ha nånting att göra (man kan ju inte börja med några större arbeten) så började jag byta väderprogram. Den gamla väderstationen har mer eller mindre säckat ihop och en ny Davis Vantage Pro2 kostar alldeles för mycket. Men den gamla har regnmängder som kan vara 1200 mm per dag (!) och plastgrunkorna i vindmätaren har solen tagit kål på. Så jag tänkte bygga en egen väderstation. Redan nu har jag temperatur- och luftfuktighetsmätare kopplade till mät- och styrsystemet.

Jag har länge kört Weatherwiev men det har stannat i utvecklingen och efterföljaren Weewx är lättare att ändra enligt egen önskan. Dessutom kan den kopplas till mitt mät- och styrsystem via owfs (entrådssystemet).

weewx

Man kan titta på vädret via nätet

http://84.20.155.7/weder

men försök inte via en server i Kina, Ryssland eller Ukraina. Jag har stängt av dessa eftersom tusentals skurkar därifrån försöker bryta in sej i mina datamaskiner. De försöker givetvis med alla andra också. Folk skulle bli ganska uppskrämda om de visste hur utsatta de egentligen är. Jag har program som övervakar alla inbrottsförsök men det har de flesta inte utan är lyckligt omedvetna om vad deras maskiner används till. Om de lyckas bryta sej in i din maskin så används den nämligen därefter för allsköns kriminell aktivitet. Se till att skyddsprogrammen är i skick !

Mät- och styrsystemet är numera ett viktigt verktyg i arbetet. Dessutom har jag en bunt kameror som övervakar olika saker. Jag kan följa med vad som händer oberoende av var jag själv är. Just nu är förstås väderstationen det viktigaste. Man kan givetvis gå ut och se hurudant vädret är men det har betydelse för arbetet att veta till exempel hur mycket regn det kom på natten. Jag har kommit fram till att det skall vara automatisk mätning. En plastregnmätare är ju billig men man glömmer om man har tömt den och när. På hösten fryser den förstås sönder och på våren har man inte hunnit köpa ny då det börjar regna …

Två lass sand har jag också som skall köras ut. Bäst att fylla nu då man bra kommer ihåg var vattnet stod i groparna. Senare på sommaren börjar man glömma var problemen fanns. Och så har jag försökt gräva fram brotrummorna till åkrarna. Vissa gick bra men på sina ställen är de djupt under vägen som fylldes upp nästan en halv meter för ett antal år sedan. Sanden har rasat ned och täppt till brotrummorna. Inte blir det bättre av att man kör över kanten och drar ner mera i brons kanter.

Ännu tar det många dagar innan man kommer ut på åkrarna så det gäller att hitta på lämpligt små arbeten under tiden.

Det optisk fibernätet fyller 10 år

Den 9 september år 2003 togs första kontakten via det optiska fibernätet i Hindersby. Det var nästförsta byanätet i landet – hade inte fibersvetsen gått sönder så hade vi varit först. Nu hann en by i Halsua i Österbotten fem dagar före oss. Det är förstås helt rätt för Österbotten är bäst på fibernät.

Då visste ingen i byn vad ett optiskt fibernät var för nånting men jag hade byggt och använta snabba datanät på jobbet i Otnäs. Där körde jag med 1 Gigabit/s och hemma hade jag ett långsamt ISDN-modem på 128 kbit/s. Så när Lappträsk kommun började gräva vattenledning som gick tvärs över vår gårdsplan så var det bara tvunget att lägga ned en fiberkabel i samma dike. Till all tur var Peter Backman kommundirektör i Lappträsk på den tiden och han var också intresserad av fibernät. Så vi hade inga problem att samarbeta med kommunen – på andra håll var det mycket stora problem.

För landsbygden är det optiska fibernätet en ren välsignelse. För första gången var vi lika nära till Stockholm, Hamburg och New York som stadsborna. Egentligen närmare för vi körde med 100 Mbit/s och de hade nån ynka Megabit – om ens det. Nu kunde folk jobba hemifrån och vi har flera som använder det snabba nätet i arbetet. Dessutom används det för bankärenden och för handel över nätet. I stället för att hoppa i bilen och köra 100 km till Helsingfors kan vi handla mycket billigare i Sverige, Tyskland och England. För nån vecka sedan fick jag LED-strålkastare inburna på verandan (vi har en snäll postiljon) för under 7 euro per styck ! De kostar fem gånger mer i det här landet.

Dessutom fungerar nätet som ett kolossalt bibliotek. Då jag reparerade tröskan så satt jag vid datamaskinen och surfade om reparation av dieselmotorer över hela världen och fick många bra tips. Jag kunde läsa Perkins guide om felsökning i deras dieselmotorer och hittade bra artiklar om hydraulikventiler.

Den verkligt stora trafiken kommer från TV som formligen exploderade då man stängde Sveriges TV i marknätet. Dessutom använder ungdomarna nätet och kan få till stånd trafik upp till 400 Gbyte per månad – men det är just för dem nätet är byggt så här stryps inte nånting utan vi skaffar mera kapacitet då användningen ökar.

Det började med kabeldragning våren 2003

kaabelvagn

Här anländer kabeln till Hindersby den 2 maj 2003 och sedan var det bara att dra ut den (vilket inte alltid var så lätt).

kaabeldragand

Det var i början världens minsta fibernät med sex anslutningar men nu finns det ca. 40 anslutningar i Hindersby och litet över 40 i grannbyarna. Vi kör dessutom Gigabit mellan växlarna redan och i princip kan man få Gigabits anslutning till Internet (men det kostar ännu en hel del).

För att fira 10-årsjubileet så bjuder vi enligt gammal tradition på “kaffi å kaku” (kaffe och fylld kaka) på gamla folkskolan i Hindersby (Hindersbyvägen 565) på måndagen den 9.9 kl.15-21. De som inte kan komma på måndagen kan dricka sitt kaffe på söndagen kl.13-15 då dörrarna också är öppna. Man kan se på huvudcentralen som finns i gamla folkskolan och pröva 100 Mbit/s på den lilla utställningen. Vi har inte hunnit ordna något egentligt program eftersom vi är mitt i tröskandet (men tröskan fungerade bra i går så det skall väl ordna sej).

Om ni har möjlighet så är ni alla hjärtligt välkomna på en kopp kaffe och Ingas goda fylldkaku.

 

Sommarbrådska

Semesterfirarna har ringt och pratat om träffar men nu finns det inte skuggan av en chans att ta nån sorts ledighet. Visst kunde jag göra det men lång erfarenhet har lärt mej att då står man i januari och spikar i stället och det tänker jag försöka minimera. Det går förstås inte att undvika helt men allt som man kan göra på sommaren är borta från vinterarbetet.

Ungdomarna har semester men som bondbarn så går den mest till att jobba ifall de visar sej här hemma. I går kväll (egentligen i morse) satte vi upp plasten på växthuset som tagit nästan all tid den senaste månaden (förutom jordbrukets nödvändiga sysslor). Det blev mörkt och kallt och det bara rann kondensvatten av plasten men upp måste den för i dag på morgonen började regnet och ungdomarna måste åka bort tidigt på morgonen.

Det är dubbel plast som man blåser luft emellan med tryck för att få bättre isolering. Det var inte så enkelt att få upp den över växthuset för plastbitarna var ganska tunga och så klibbade de ihop i nattfukten – fast fukt är fel uttryck. Den varma sommarluften kondenserade litervis med vatten på plasten då nattkylan kom. Man borde förstås ha satt upp den en torr dag men det fanns det inte tid till.

Vi hade i en veckas tid skruvat och limmat ihop ramarna till växthuset. Än en gång tack till Blogg-Mats som skickade ritningarna åt mej. Ramarna var väldigt lätta med den här konstruktionen. Det är faktiskt första gången jag limmat ihop nånting så man får hoppas att det fungerar. Jag använde polyuretanlim som åtminstone fastnade på fingrarna stenhårt.  Och filmfanerbitarna skruvades ihop med 1320 skruvar medan limmet torkade. Nedan en bild av tillverkningen i ladan:

Jag tillverkade först en mall som skruvades fast i ett par stabila stockar och ramarna tillverkades alla enligt den mallen så de skulle bli någorlunda likadana. Tur att vi satte tidningar mellan ramarna – annars hade de blivit ihoplimmade och växthuset hade blivit väldigt kort …

Att ställa upp ramarna var ganska enkelt. Två man bar dem lätt till platsen och så skruvade vi fast dem med tvingar vid rören och ställde dem i vattenpass med avvägningsinstrumentet (ett väldigt användbart instrument i jordbruket). Sedan var det bara att borra hål och skruva fast ramarna med M10-bultar vid rören. Vår trädgård har fått ett ganska annorlunda utseende – den verkar bland annat mycket mindre.

Men det var inte bara växthusbygget som förorsakade brådska. På lördag slog åskan ned med besked i Hindersby. Vår huvudväxel i datanätet är nu död och runtomkring har ett tiotal elektronikburkar likaså döden dött. Det var ett så ynkligt litet moln att vi inte brydde oss om det men blixten slog plötsligt ned med våldsam kraft.  Och därefter gick telefonen het hos mej om reparationer.

Det värsta var inte växeln – jag har alltid en ny i reserv – utan det faktum att inget fungerade trots att allting var testat flera gånger. Efter en hel dags arbete med att pröva olika till- och frånkopplingar hittade jag slutligen en felaktig burk som inte var helt sönder utan verkade fungera men det hade blivit vimsig och fungerade som störningssändare. Sedan den blivt utbytt fungerade nätet igen.

Men det var inte slut med prövningarna. På tisdag kom det åter åska med skyfall. Det regnade 27 mm hos oss och det var ju bra men det kom nästan alltihop inom några minuter och slog förstås ned vetet där jag hade sått dubbelt. Det var inte bra för vi är mitt i flyghavreplockningen och då vill man inte alls ha liggsäd. Visst kom det en hel del vatten man allt försvann i de stora sprickor vi fått under den långa torkan.

Och som nybliven (1 månad) och stolt farfar så kan man inte låta bli att sätta in bilden på Bos-Sestu framtida värdinna: Lovis (ni vet Ronja Rövardotters mamma). Ser hon inte väldigt förståndig ut :-).

 

Klagomål

I går fick jag klagomål från Sverige, Ryssland och Australien (det var mycket på en dag) för att jag inte skriver så mycket i Bondbloggen mera. Det var närmast hindersbyggar i förskingringen som klagade. Men de kan försöka trösta sej med att titta på

Hindriks by (Byyin.Hindersby.net)

över nätet.  Det är den gamla byasidan men med litet nyare utseende – vi använder numera WordPress dvs. samma system som här på Bondbloggen.

Uutbyyssari (eller “uurbyyssari” som en del säjer) varnas för att en del är skrivet på hemligt språk, dvs. hindersbyyiskå. Språkbegåvade  kan i alla fall förstå det mesta – speciellt österbottningar som talar det gamla språket.

Intressant annars hur viktig den lokala anknytningen – rötterna – är även för dem som flyttat bort för 40-50 år sedan.  Ein gangå hindersbygg – alti hindersbygg (en gång hindersbygg – alltid hindersbygg) ! Det är säkert likadant för andra byar. Egentligen borde vi ha en från varje by här på Bondbloggen men det kunde bli trångt om saligheten.

Här ser vi att Internet inte alls förstör det lokala utan tvärtom återupplivar det. Geografin försvinner och vi är grannar med hela världen. Byn är kvar men mest inom oss.

 

Sladdlurens revansch

Vem har inte varit med om att då nån skall åka bort så söks det förtvivlat efter de små lurarna. De kan ligga under tidningar, i klädernas fickor, var som helst. Och har man då stängt av ljudet så går det inte ens att ringa till telefonen för att hitta den.

Vi har nu i ett antal år haft sladdlösa lurar vilket är ganska bekvämt många gånger. Men de blir alltid liggande nånstans och om laddningen hinner ta slut så hör man ingenting. Även om man hör att det ringer så kan det bli ett springande hit och dit i vårt stora hus med två våningar. “Den är i övre våningen !” – “Nej, den är i nedre våningen !”.  Den som ringer till oss bör i lugn och ro låta det ringa länge.

Med den gamla sladdtelefonen visste man precis var den fanns för den var fastskruvad vid väggen och luren satt fast i den med en sladd. Så i går fick jag tillräckligt att lursökandet och beställde en litet modernare sladdtelefon. Så man hittar telefonluren åtminstone. Den går också att kombinera med en sladdlös lur ifall man känner för att promenera omkring.

Men jag märkte  lustigt nog att sladdtelefon numera är högstatus. Det är höjdarna som använder dem och de kostar därefter. Men visst finns det billiga också. Jag bryr mej inte om alla sorters rackerier utan det är en hyfsad och enkel telefon som jag vill ha. Visst skall det vara IP-telefon men man kan lika gärna köpa en analog (gammaldags) telefon för det går att koppla en liten burk – en ATA (Analog Telephone Adapter) – mellan nätet och telefonen.

Jag är inte nöjd med dagens IP-telefoni därför att det gamla telefonnätet är alltför mycket inblandat – helt i onödan – men det tycks inte bli till nånting med operatörerna så man måste nu bara börja ändra sitt telefonsystem. Det behövs ju inga operatörer alls med IPtelefoni – även om de behövs då man skall ut på det gamla telefonnätet som hoppeligen försvinner för alltid så fort som möjligt. En vanlig människa märker ju ingen skillnad utan kan koppla sin gamla telefon till en ATA-burk och ringa precis som förut. Men mycket billigare.

Numren är ännu ett problem. Man måste ta reda på mottagarens SIP-adress (nästan samma som IP-adress). Tyvärr var det teleoperatörerna som gjorde upp SIP-standarden så den är inte så bra den hade kunnat vara om datanätsmänniskor hade definierat den. Det är stor skillnad mellan telenät och datanät.

Men jag pratar gratis med brorsan i Moskva i timtalen och det är bara en tidsfråga innan all telefoni är IP-telefoni. Senast då dagens ungdomar växer upp så river de det gamla telenätet. Men här hemma får de gamla telefonkablarna vara kvar och så skruvar jag fast gammaldags sladdtelefoner vid uttagen.