Fibernät och mobil data

I dag blev det inget skogsarbete (och det är jag ganska nöjd över för det var VÅTT i skogen). Jag satt i Kouvola på ett optofiberseminarium och slöade i stället. Utom då jag höll föredrag. Det är 100 Mbit/s år 2015 som nu satt igång i södra Finland i form av “Hundra Megas landskap” där södra Karelen, Tavastland och Nyland är med.

Mycket har förändrats sedan vi med Ulf Grindgärds (Kristinestad) började åka land och rike runt och prata fibernät för 11 år sedan. Jag var bland annat i Närpes och pratade då tre kommuner skulle bilda ett gemensamt nät men det blidde bara Närpes i slutändan – Kristinestad drog sej ur men en enda rösts marginal. Även om kommunen senare enhälligt beslöt bygga fibernät (se http://www.krsnet.fi).

Nu talades det om 100 Mbit/s och om Gigabits nät medan man för 11 år sedan tyckte att telefonmodem dög bra (en viss minister) och att 10 Mbit/s var HELT i överkant. Nu var det frågan om att 100 Mbit/s börjar vara nedre gränsen. Men så hade vi det sorgliga Soneras representant som började dilla om 128 kilobit/s.

Om det blir 100 Mbit/s till år 2015 så inte är det Sonera och inte heller Elisa som bygger det nätet. De mindre bolagen som Lovisa telefonandelslag däremot har gått in för att bygga fibernät på allvar och det är ju trevligt. Men inte kan de tävla med oss än :-).

Det som däremot inte förändrats är illusionerna om ett trådlöst nät. Jag måste igen påpeka att Shannons teorem bevisar att man inte kan skicka mera än en viss mängd data över en kanal med givet frekvensband – oberoende av teknik. Så det finns inget hopp i framtiden ens. Och frekvenser är en bristvara som alla slåss om. Varför tor ni att digi-TV genomfördes så snabbt och hårdhänt ? Jo för att frigöra frekvensband.

Mobil data är pop. Och nu skall det komma 4G med 100 Mbit/s … Det som ingen berättar är att med givna frekvensband så får hundra 1 Mbit/s eller en 100 Mbit/s. Inga anslutningar har heller fått så mycket klagomål som just de mobila. Visst har jag mobil data-anslutning. För nödfall. Och från Ålands mobiltelefon. Varför i all världen Åland ? Jo, bara de använder två olika antennät här på fastlandet: dna och Elisa. Så här i våra trakter med dålig fältstyrka så har man två olika nät till förfogande. Viktigt på landsbygden med dålig täckning.

Lera, gropar och optisk fiberkabel

Det högteknologiska optisk fibernätet är i praktiken mest leriga gropar. Där har jag tillbringat de senaste dagarna. Först försökte jag parkera traktorn med “hönsburen” (fibersvetsningsskjulet) på vägen men kablarna var för korta (om jag hade kunnat få traktorn att sväva ovanför gropen så hade det gått). Så det blev att ta spaden i vacker hand och börja gräva fram mera kabel. Det var litet bråttom för i natt blev det minusgrader och därefter gräver man inte mycket för hand.

Lera är ett kapitel för sej. Det har vi mycket av – lera och stenbackar. Den är hård som sten i sommartorkan och vinterkölden – men segare. Och nu på hösten så är den klibbig. Den fastnar på stövlarna så man blir ett kilo tyngre för varje steg. Om man alls lyckas lyfta stövlarna. Så det var “roligt” att gräva i gropen. Eller “gräva” … Leran fastnade förstås också vid spaden och det var ett större företag att få bort den för varje spadtag.

Inte världens värsta actionbild men en del av bondens vardag.

Men det har inte bara varit lera de senaste dagrna. Jag skruvade ihop Ducaton (paketbilen) och hällde i kylarvätska – men den rann ut tillbaka. Kylaren måste lödas och en slang hade definitivt sett bättre tider – den var full av sprickor. Men löda kan man göra själv och slangar hade jag hemma så det var ingen större sak. Nu hålls kylarvätskan i motorn (tillsvidare) och den startade genast då jag vred om nyckeln. Jag gillar dieslar för där finns ingen förbaskad tändning.

Det värsta var i alla fall att Internetanslutningen slutade fungera 10:38 i går. Vårt nät fungerade bra men TDC:s förbindelse till Kouvola försvann. Reserven slog på automatiskt men den är 20 gånger långsammare än den riktiga förbindelsen. Dit for min dag för det är två firmor inblandade och det tar tid att först kontakta den ena och vänta och sedan säjer de förstås att deras förbindelse fungerar bra och så måste man kontakta den andra. Och det är TDC som inte känner till hela förbindelsen varje gång jag tar kontakt – inte ens det kundnummer de själva gett oss.

Så de utreder saken i många timmar – och halva Lappträsk ringer hit och frågar vad som är fel. En del jobbar över nätet och behöver snabb anslutning (också uppladdning vilket operatörerna inte fattar alls). Andra behöver betala räkningar och det är numera över nätet eller så måste man köra långa vägar till staden för att hitta ett bankkontor. Trots allt måste de ha hittat förbindelsen för på kvällen började det fungera.

Men i morse fick jag ett meddelande om att de tagit emot min felanmälan. Tack så mycket men det var lite väl sent. Snart så skicka väl systemet ett meddelande att de skall reparera felet och senare kommer väl flera meddelanden att de hittat felet, reparerat felet och avslutar felbehandlingen. Mycket bra, men en dag för sent. Trots blixtsnabba nät så blir kundservicen bara krångligare och sämre för varje dag inom alla företag. De måste ha speciella konsulter som sysslar på heltid med att göra det krångligare. Vem har de senaste åren kunnat ringa ett nummer till en person som vet vad det är frågan om ? Utom småfirmor förstås – ju större de är desto sämre fungerar de.

Lagstadgad 1 Mbits

Vi har återvänt till 1856 med inslag av 1912 och 1930. Jag sitter alltså i korpral Nornbergs hus i Medåker och skriver detta. Den mobila dataanslutningen är förstås från 2010 – även om man ibland kan tro att den är mer besläktad med 1800-talet. I går kväll hade jag 7 kbit/s upp  och 8 kbit/s ned ,,,

Ni vet väl att man i Finland efter den 1 juli i år har lagstadgad rätt att att få en dataanslutning på minst 1 Mbit/s ! Hemma kommer man inte att tänka på det eftersom vårt fibernät kör med 100 Mbit/s men nu verkar det vara en riktigt viktig lag.

Det är bara att ta kontakt med den operatör som utsetts att sköta den lagstadgade anslutningen (se nätsidan ) och meddela att man vill ha en anslutning. Man behöver inte bekymra sej för kablar och antenner – det är operatörens sak att ordna. Man måste betala men det står i lagen att kostnaden skall vara “skälig”. Vad det betyder slåss Kommunikationsverket och operatörerna om men det är troligen några tiotals euro per månad på sin höjd.

Om operatören vägrar att fixa en anslutning så är det bara att kontakta verket som tar dem i örat. Och det går inte att smita från kvaliteten heller. Det är klart stadgat  att anslutningen måste klara minst 500 kbit/s i medeltal för en godtycklig fyratimmarsperiod och minst 750 kbit/s under 24-timmarsperioderna. Detta därför att trafiken varierar hela tiden på nätet. Och  det är ganska hårda krav. Inte många nuvarande anslutningar klarar dessa även om de ibland kan komma upp till 1 Mbit/s.

Så det är bara att kolla in vilken operatör som skall ordna saken och ringa. De måste förstås få en rimlig tid att bygga ut sitt nät så det kan vara bra att sätta igång genast. Men om man har tillgång till eget bya- eller regionnät så är det förstås bättre och billigare. Här är österbottningarna lyckligt lottade.

Och så är det fortfarande en lagstadgad rättighet att få telefon – glöm inte det. Och en telefon som fungerar – inte så att man måste stå på ett ben på ladugårdstaket för att kunna ringa. Telefonbolaget måste bara ordna en anslutningspunkt – men den måste fungera. Annars är det Kommunikationsverket nästa …

Men nu skall jag ta en kopp Jubileums-Mocka. Man kan köpa allt man behöver i Sverige – utom kaffe. Hälsningar från min olagstadgade långsamma trådlösa anslutning.

Den som gräver en grop åt andra …

får 10 euro i timmen. I går grävde vi fram optofibernätets kopplingspunkt vid brorsans garage för att koppla till Nissas nya hus. Samtidigt kopplas vattnet till där. Vi har ju fiberkabeln i samma dike som vattenröret. Den här kabeln är den allra första biten som lades ned år 2003. Landets nästförsta byafibernät (en by i Österbotten hann fem dagar före oss då vår svets gick sönder).

Fiber - och vattenanslutning

Fiberkablarna är skarvade i metallburken och nu skall jag lägga in en ny burk för Nissas fiberkabel. Metallburkens alla uttag är upptagna redan. Den blå pelaren är vattenledningens avstängningsventil.

I dag rengjorde jag sprutan och ställde undan den för vintern. Nu skall fibersvetsningshuset (“hönshuset”) läggas fast vid MF-165:an och så blir det att svetsa. I dag hann jag inte för vi skrev under köpebrevet för försäljning av butiken (se Nu såldes byabutiken).

I går tog Pricken sin första sork och blev vederbörligen berömd och belönad. Bägge småkatterna är nu ute ganska mycket och tycks trivas med det. Och de har blivit goda vänner med Hobbe. Jag hann tyvärr inte få fram kameran då Pricken slickade Hobbe mellan ögonen men här ser ni att de nog kommer bra överens:

Pricken och Hobbe

Datanätet måste uppgraderas

Vi klarade oss ganska länge – över sju år – men nu måste datanätet uppgraderas. Jag började redan i våras men så blev det en liten paus i sommarbrådskan. Nu blir det i all fall att gå vidare eftersom kontakten till Internet blivit långsam på grund av en snabbt ökande trafik. Dessutom hade nån kopplat in routern (brandmuren) fel väg på nätet så de som inte hade sina anslutningar i skick (dvs. inte använde den fasta adress jag gett dem) fick bekymmer. Man får alltså ALDRIG koppla LAN-sidan (Local Area Net) utåt mot nätet utan bara till de egna maskinerna. Det är WAN-sidan (Wide Area Net) som skall kopplas till nätet. Annars börjar routern störa trafiken på nätet.

Folk som ringer säjer ofta litet ursäktande “När man nu ha blivi så vaanär me te nete” (Då man nu blivit så van vid nätet) att de nog behöver nätuppkopplingen. Den sparar en stadsresa då man skall betala räkningar – vi har nästan alla lokala bankkontor stängda redan. Så visst behövs nätet. Litet fibersvetsning blir det också för nya anslutningar och litet reparationer. I dag blev det bråttom att få kabel från Liljendal då grävarna (som skulle komma om två veckor) på morgonen ringde och sa att de är här om två timmar.

I dag bad jag om offerter på Internetanslutning med 100 Mbit/s eller mer man också reservanslutning där det räcker med 10 Mbit/s. Huvudsaken är att kablarna går åt olika håll så vi inte blir helt utan nät ifall nån grävmaskin råkar gräva av en huvudkabel – sånt händer. Priserna har i alla fall gått ned med 20-100 gånger på sju år  (om man skall vara petig så har de förstås gått ned till mellan en tjugondedel och en hundradedel) … Inte så illa. Jag tror bara att 100 Mbit/s inte räcker så långt med den fart som trafiken ökar utan det blir snart nödvändigt med 1 Gbit/s – men där hickar operatörerna ännu och vågar inte riktigt ge offert. Men vi har inte problem inom lokalnätet – en fiber klarar av 10 000 Gbit/s ifall det gäller. Man är frestad att säja att det räcker i min tid men det finns mängder av dylika uttalanden i historien som folk numera skrattar åt (som då Bill Gates tyckte att 640 kbyte räcker som minne i persondatorer – nu har jag 10 000 gånger mer och det är nu på gränsen).

Om någon undrar hur det är möjligt att omkring 80 anslutningar kan använda en linje på 100 Mbit/s till Internet så är det därför att det är näst intill omöjligt för en datamaskin att få till stånd en trafik på mer än ett tiotal Mbit/s. Dessutom använder en maskin sällan linjen under mer än någon sekund med så hög hastighet – vanligen är medelhastigheten mycket låg då man surfar normalt. Men snabba linjer är ändå viktiga för att nätet skall uplevas som snabbt. Topptrafik på upp till 100 Mbit/s är vanliga men bara under korta stunder. Fildelning är ur nätets synvinkel en mycket effektiv teknik: Låg trafikhastighet som anpassas efter nätets belastning och mest sker under lågtrafik (på natten). Tyvärr motarbetas den av okunniga politiker och upphovsrättsmaffian.

Förkylningen sjunger till all tur på sista versen så det går igen att få nånting vettigt gjort. Ingen brådska för SMHI:s Lantbruksväder lovar bara högtryck och torrt i tiodygnsprognosen. Det torra vädret gör det lätt att köra tallriksharv och hämta hem den sista flisveden. Nu skall det flisas bara jag hinner få bort det sista vetet från nya torken – och sågat hål i väggen. Vi hinner väl ännu torka flisen ifall det fina höstvädret fortsätter – flis är mycket lättare att torka än säd.