19 mars, 2012 av

Skatteåterbäring.

Nu börjar jag bli verkligt orolig 🙁  Håller Finland på att bli ett nytt Grekland?

Oftast brukar jag få mervärdesskatt att betala till men i år visade momsdeklarationen att jag är berättigad till återbäring, det vill säga jag har betalt för mycket moms på fjolåret. Deklaration lämnade jag in i februari och enligt skattekontot har deklaration behandlats och återbäring beviljats 6 mars. Problemet är bara att till mitt konto har inga pengar kommit och så trögt kan väl inte transaktionerna löpa att det tar 2 veckor att föra över medlen?

Enligt information på skattekontot borde transaktion ske omedelbart eller hur skall följande information som jag saxat från skattekontot tolkas Andra krediteringar än egna betalningar återbärs utan dröjsmål när deras sammanlagda belopp överskrider 20 euro.”? Ringde kundtjänsten förra veckan för att kontrollera att allt står rätt till och fick till svar att betalning är på gång och görs så fort det kontrollerats att inga skatteskulder finns, men att jag eventuellt inte får hela beloppet på en gång. Jag blev så förvånad att jag inte kom mig för att fråga varför. Betyder det faktiskt att finska staten inte har medel att sköta skatteåterbäringarna? Medel som jag nu ”lånat” staten i snart ett år, finns dom inte kvar?

Ännu idag har ingen återbäring kommit och det innebär ju stora problem för mig. Så här års går det oftast mera pengar ut än vad som kommer in. Frön, gödsel och andra förnödenheter ska skaffas och också betalas. Dessutom har jag en del räkningar kvar på fjolårets byggnadsprojekt och entrepenörerna har tålmodigt väntat på betalning som jag lovat sköta om när skatteåterbäringen kommer och man räknar ju staten som en stabil partner.

 

21.3.2012

Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen  🙂

Efter närmare 2 veckors väntan kom den så till slut, momsåterbäringen. Bara att börja beta av i lådan innehållande obetalda räkningar då, så långt det räcker. Kanske kan man åter börja gå rakryggad i byn och glatt hälsa forna fordringsägare 😀

 

 

1 mars, 2012 av

Skattedeklarationen inlämnad……..

……..men inte klar 🙁 eller rättare sagt så är jag inte riktigt nöjd med resultatet och kommer nog att gå igenom den på nytt och antagligen lämna in en rättelse. Hur som helst så är alla 861 verifikaten och 22795 posterna nu inmatade, vi började väl lite i senare laget som vanligt så det blev lite tajt.

Rosmarie sköter här dagspasset vid datorn.........


.......medan nattpasset föll på min lott denna gång.

För att alla i företaget ska få lite insyn i den ekonomiska situationen brukar vi hjälpas åt så att Eivor och Rosmarie sköter ”mappningen” av verifikaten. Tidigare matade jag in alla uppgifter i bokföringsprogrammet från handskrivna forsedlar och fakturor men sedan några år tillbaka går bokföringen av försäljningen via ett faktureringsprogram som Rosmarie och jag uppdaterar an efter som vi levererar. Faktureringsprogrammet, som naturligtvis kräver sitt under hela året, innebär att inmatningen nu klaras av på några dagar mot flera veckor tidigare. Trots att försäljningen nu med några klick flyttas från faktureringen till bokföringen så tar inmatning av verifikaten på inköpta förnödenheter en del tid.

I år var bokföringen lite krångligare än vanligt då en del utrustning till produktion köpts både inom och utom EU och momsredovisningen på så vis fordrade lite extra uppmärksamhet. Borde som sagt kanske börjat lite tidigare men det finns ju alltid saker att göra så det vill bli att börja först när det riktigt är ”måsta på”. De senaste dagarna har Rosmarie och jag turats om med bokföringen så att när jag lagt mig har hon börjat och tvärtom, datorn har inte fått vila många timmar per dygn.

Själva deklaration gör jag nog tillsvidare själv, även om Rosmarie suttit bredvid nu som då, det är ju mitt namn som pryder blanketterna så antagligen är det jag som buras in om det blir något fel 🙂

Vår bokföring är väl kanske lite mera omfattande än den på ”normala” gårdar, orsaken till de många posterna är att vi säljer många små partier och jag bokför alla produkter enskilt. Det här fordrar inte skattemyndigheterna men för att också själv ha lite nytta av bokföringen i utvärderingen av det ekonomiska utfallet så bör man nog bokföra lite mer preciserat.

En sak som jag undrat över varje år som jag bokfört är hur vi företagare ålagts att också sköta arbetstagarnas redovisning, skatteinnehållning, försäkringar och pensioner? Skulle jag vara löntagare så skulle jag känna detta som ett omyndigförklarande!

26 juni, 2011 av

Skrivbordsjobb.

Har i helgen mer eller mindre frivilligt tillbringat en del av tiden bland pappershögarna på skrivbordet. Betalat räkningar om belopp som man inte ens kan tänka på, bäst att bara mata in i bankprogrammet utan desto större reflektioner. Dylika belopp har man nog inte hanterat sen vi skrev summorna i mark och penni. Det var nu till största delen frågan om några större rater som hör till återuppbyggnaden av produktionshallen.
Har också jobbat med redovisningen till försäkringsbolaget, min kontakt där går i pension vid månadsskiftet och vill få så mycket som möjligt uppklarat innan dess. Och naturligtvis behövs också redovisningen för utbetalning av försäkringsersättningen. Någonstans skall ju pengarna tas till räkningarna jag nyss matade in. Brukar inte räkna mig till de nervösas skara men nog får man lite hjärtklappning när man tänker på framtiden och hur allt skall finansieras. Framåt försöker jag i alla fall se även om jag nu i samband med försäkringsredovisningen söker bakåt. Är inte riktigt nöjd med de ersättingsbelopp som jag fått för utrustning och redskap så försöker nu med hjälp av bland annat bilder visa i vilket skick ”grejorna” varit. Om det nu sen hjälper är ju en annan fråga. Slitaget på en, som i mitt fall, liten gård är ju inte att jämföra med gårdar där redskapen brukas på flera hundra hektar årligen. Så följaktligen är skicket, om man nu sköter ”grejorna” väl, många gånger bättre än vad årsmodellen föranleder en att tro.

Såmaskin före.........

.......och efter branden.

När jag nu rotar i gamla bilder stöter jag ju förstås också på minnen från tiden jag delade med Erik och det gör ju inte saken bättre precis. Livet är nog mycket lättare när man är i full gång och jobbar sig svettig än när man utför stillsamt skrivbordsabete.

24 mars, 2011 av Nisse

Hoppigt värre för vetepriset

Först brakade vetepriset nedåt efter kriserna i Japan och Nordafrika men sedan gick det upp igen och är nu kring 230 euro/ton i Paris. Men 175 euro i Finland. Skillnaden på 50-60 euro verkar hålla i sej och det är på tok för mycket.

I agrimoney.com analyseras läget hit och dit men senast påstod IGC  (International Grains Council) att spannmålslagren inte kommer att öka ens med en skörd som är rekordstor för efterfrågan ökar också. Hur det går i verkligheten är sedan en helt annan sak.

Här kan man inget göra annat än försöka anpassa sej. Här gäller enbart finländska priser och det ser ut så att det finns för mycket vete i Finland så jag ökar inte på vetesådden och köper inte heller mera dyr gödsel.  Även om priserna stigit från de helt hopplösa bottennoteringarna i fjol våras så gäller det fortfarande att se till att utgifterna inte ökar.

Oljeväxtodlandet lär knappast öka efter förra sommarens katastrofskörd. Jag hörde att rypsskörden på de värst torkdrabbade åkrarna var omkring 300-400 kg/ha. Då hjälper det inte att priset var litet högre.

10 mars, 2011 av Nisse

Vetepriset rasade till 230 !

Tja, det var ju roligt även om det inte hade någon betydelse. Jag kunde inte sälja nånting medan priset var på 275 euro/ton. För det första var torken helt insnöad och för det andra så behöver jag vårsol för att torka bort den sista procenten för att få vetet under 14 %.

Just nu lutar vårens såplan hårt åt minimal vetesådd. Dyr gödsel och nedåtgående pris. Nä, nä, nä – jag tänker inte delta i något uppbyggande av vetelager. Jag skall bara testa den nya såmaskinen i år. I höst måste jag i alla fall plöja upp gröngödslingsvallen. Om jag plöjer upp den i vår så blir gödslingseffekten minimal på grund av den hårda torkan förra sommaren. Så det skall till ett riktigt högt vetepris innan jag bryter vallen (närmare 400 euro/ton). Och ett lägre gödselpris. Jag ser ingen orsak till att hjälpa Yara att få ny rekordprofit. Av alla kostnader är gödseln den största.

Ur världshandelns synvinkel har jag inte ens lika mycket tyngd som en mygga men här på Bos-Sestu gäller det att få det på plussidan. På sikt kan det vara mer lönsamt med mindre vete och mera gröngödsling. Missnöjda ombedes vända sej till den minister som så gott som skänkte bort Kemira och Europas enda större fosfatgruva åt Yara.

Jovisst är jag allvarligt förgrymmad – också på hela regeringen. Det var inte politik – det var ren och skär dumhet.

1 mars, 2011 av Nisse

Krasch

I dagarna tre har jag igen kämpat med deklarationen. Enligt gammal god tradition så lämnas förstås allting till sista stund. Och så krånglar nånting  så klart. I år blev plötsligt minnet fullt på systempartitionen på min nya datamaskin. Den var felkonfigurerad – och det visste jag. Det finns hur mycket rum på hårdskivan som helst men jag hade satt roten (jo, det kallas faktiskt ”rot”)  till hela systemet på en alldeles för liten partition (hårdskivan delas upp i partitioner eller delar för att göra det lättare att ändra systemet). Och det hade jag tänkt ändra på – nån gång. Men det blev aldrig av och i går hade jag inte tid att börja ändra systemet mera.

Så där satt jag med en oduglig maskin och deklarationen på hälft. Men det fanns ju gummans datamaskin som ännu fungerade så jag fick använda den i stället. Förstås fanns där inte de program jag var van att använda men det gick i alla fall så deklarationsblanketterna åkte iväg i god tid 23:41 över nätet.

Det elektroniska systemet har blivit litet bättre i år. De har slutat med det helt huvudlösa system de hade tidigare där det fanns en mängd helt hopplösa datasystem som var olika sinsemellan – nån sorts konkurrens kantänka. Jag börjar snart bli allergisk mot ”konkurrens” – den bara gör allting riktigt hopplöst och uselt och så skall vi sedan försöka reda upp eländet. Konkurrensextremisterna borde skickas till samma ställe som Khadaffi snart hamnar i.

Men nu skall jag till skogen där det varken finns blanketter eller krångliga system. Ingen skattebjörn heller – får man hoppas.