Etikett: elektronik

Mobiltelefonen är ingen yuppienalle i skogen. Den är livsviktig. Händer det nånting så måste man kunna ringa efter hjälp. Jag har avverkat en hel del mobiler som varit mer eller mindre hållbara. Den senaste Z710i var inte speciellt konstruerad för skogen men klarade sej ganska bra i alla fall. Men då den började stänga av sej fem gånger per dag så blev det att köpa ny.

Så i går fick jag den nya Samsung Xcover 271 som har täthetsklass IP67, dvs. den skall klara en halv timme en meter under vatten. Och det är inte omöjligt att det händer om den tappas i ett dike i skogen. Annars också blir den våt både utifrån och inifrån i fickan på skogsblusen. Skogsarbete betyder hårda bud för mobilen. Förut har det bara funnits en svindyr Sonim – de flesta tillverkare har inte haft några arbetstelefoner alls. Och en fjantig citytelefon är helt värdelös i skogen.

Eftersom telefonen kom i går så har jag inte hunnit testa den än. Bara så mycket att jag fått den att fungera. Viktigast var att få Blåtandsörpropparna igång, dvs. trådlös överföring till hörlurar under hörselskydden. Annars hör man inte då telefonen ringer. Det är knepigt att hitta bra hörlurar som fungerar i skogen. De dyra Blåtandshjälmarna tänker jag inte köpa eftersom jag inte vill ha dem i traktorn på sommaren. Mina öron är så konstruerade att inga öronproppar hålls i dem. En tid slaktade jag vanliga hörlurar och monterade dem i hörselskydden men då sitter sladden fast i hjälmen.

Sladden till hörlurarna är också ett elände. Den fastnar i allt fastän man sätter den under halsduken. Och svänger man på huvudet så ramlar öronpropparna ut. Hoppas någon snart hittar en lösning som fungerar. De nuvarande gör det inte.

Mobilen köpte jag från Tyskland eftersom den var mycket billigare där – frakten inberäknad. Nu har jag ingen bokstav å men det gör detsamma för jag skriver sällan SMS. En massa andra specialtecken finns där nog. Och så kan jag skriva på turkiska ifall det behövs (jag jobbade faktiskt en sommar i Turkiet på Ankaras radio och TV och kunde prata litet turkiska – men det börjar vara glömt).

Jag gillade skarpt den vikbara mobil jag haft förut. Den nya är inte vikbar och man måste slåss med knapplåset hela tiden vilket jag inte behövde göra förut. Små saker blir stora då man råkar ut för dem hela tiden. Den förra hade å andra sidan en eländig kameraknapp som man tryckte på varje gång man skulle öppna den. Så jag hade tusentals foton av mitt pekfinger som vanligen var framför objektivet. Kamera skall det inte alls finnas på en telefon. Inte heller en massa annan smörja.

MP3-spelare får det nog finnas. Jag laddade just in alla mina CD-skivor med 60-talspop (Beatles och Swinging Blue Jeans osv.). Jag har väl ett tusental popbitar så det är bra att minneskortet nu är 8 Giga. Det livar upp sågandet då man hör på Hippy, Hippy Shake och Twist and Shout.

Gårdagen gick till att bråka med datamaskinerna. Sommaren var så bråd att allting bara fick gå om det gick men nu måste jag börja installera program – och ominstallera. Mätsystemet för torkarna bygger på datamaskiner och planering och inköp går via datamaskiner. Nyss laddade jag ned ett demoprogram för CAD (=ritningar på datamaskinen). För det mesta planerar jag allting som jag bygger för maskiner och byggnader på datamaskinen först. Det är snabbare och exaktare än att göra det på papper. Linux har annars allting som behövs men CAD-program har det varit dåligt om. Det jag laddade ned verkar vara helt OK.

Men owfs fick jag inte att fungera. Det är något problem med att länka till libusb som jag inte lyckats hitta. Jag är säker att svaret finns på nätet men det tar tid att hitta det. Om någon undrar vad owfs är så kan jag berätta att det är ett filsystem för 1-trådsmätningar (one-wire file system) och det systemet använder jag för mätningar (och i framtiden för styrning) av torken och pannan och vädret. Ja, alltså, vädret kan jag inte styra …

Det kan vara lämplig avkoppling att pyssla med datamaskiner ibland. Jag började för 40 år sedan med en Data General NOVA maskin som man kunde programmera genom att ställa in strömbrytare och läsa in en pappersremsa med hål. På den gjorde jag mitt diplomarbetet som var ett digitalt filter. Jag hade Yrjö Neuvo som handledare – sedermera utvecklingschef för Nokia Mobile Phones. Pappersremsorna var betydligt trevligare än hålkorten som IBM använde. Om man tappade en låda hålkort så blev det ett elände att sortera in dem i rätt ordning …

Min första egna datamaskin var en CP/M-maskin (Kaypro 10 från 1984) som hade en hårdskiva på hela 10 Mega …. Minnet var på 64 kilo ! På den tiden programmerade man i maskinkod direkt för processorn. Till exempel koden 78 betydde att man flyttade 8 bitar från register A till register B. Då hade man minsann koll på vad maskinen gjorde !

Kaypron var den dyraste maskin jag köpt. Den maskin jag köpte från Vasa i somras har 10 000 gånger större hårdskiva och 125 000 gånger mer minne till ett pris som var under hälften av vad jag betalade för Kaypron – utan att man beaktar inflationen. Men programmen är inte tusen gånger snabbare för på Kaypron var de så enkla att de gick nästan lika snabbt som de nutida programmen. Men det fanns ingen grafik eller fina funktioner. Och inget Internet.

Men litet grafik hade den. Nån hade gjort ett spel som med textsymboler såg ut som en ytterst enkel grafik. Ladder-spelet spelades av barnen (ett o hoppade från nivå till nivå) allt från det de kunde trycka ned en tangent. Och den fungerar ännu.

På 40 år har utvecklingen onekligen gått framåt men visst finns det ännu en hel del problem med datamaskinerna. Om man jämför med bilar och traktorer så är vi ännu på T-fordens respektive pigghjulstraktorns nivå. Min farfar var hästkarl med upp till sju hästar som bäst, min pappa var traktor- och maskinbonde och jag är elektronik- och databonde. Få se vad nästa generation hittar på …

Det är många som slänger allting som gått sönder (och ibland fastän det är i prima skick) och tycker jag är fånig som samlar skrot. Men idag kan jag triumfera litet. Startanordningen till en torkfläkt hade gått sönder (troligen på grund av åska) och en kondensator hade exploderat. Problemet var att hitta en motsvarande typ. Jag har ett lager med nya komponenter men mest för lågspänning eftersom all elektronik använder 5 och 12 Volt och nu behövdes minst 60 Volt. Så det blev att söka igenom skrotlagret och visst hittade jag i en nätdel en kondensator för 220 Volt som passade utmärkt.

I stället för att beställa en ny och vänta en vecka eller åka till H:fors (det hade blivit en dyr kondensator) så hade jag fixat problemet på en kvart. Ibland kan det lyckas. ..

(Skrot-Nisse är en svensk karaktär skapad av Jan Lööf som finns i både tecknad serie och som TV-serie)

Min farfar var hästkarl, min pappa skaffade traktormaskiner och jag pysslar med datamaskiner.  Under påskens påtvingade “ledighet” (då hydraulslangarna gick sönder) så satte jag in mina nya givare i mätsystemet som jag byggt. Nu kan jag följa med temperatur och fuktighet i torken och pannrummet från vilken plats som helst på jordklotet – som har Internet.

Hjärtat i systemet är en liten burk HA7NET som innehåller en fullständig webbserver som man kan ta kontakt till över nätet. Själva mätsystemet är ett s.k. 1-wiresystem (en enda tråd + jord är tillräcklig) där mätgivare kan kopplas till i hundratal. Varje mätgivare är en liten datamaskin (för 2 euro !) som diskuterar med HA7NET digitalt. Kabeln kan vara billig telefonledning men då längden blir hundratals meter så bör man använda nätkabel av kvaliteten cat5 – och sådan har jag i överflöd. Egentligen var det bara HA7NET som kostade litet mera (ca. 135 euro). Det är en kille i Linköping som tillverkat systemet (https://www.m.nu/) och det började som ett hobbyprojekt.

Systemet kan också styra reläer och jag har redan styrningarna hemma men inte kopplat in dem än. Då kan jag sitta i Medåker i Sverige och se när luften blir tillräckligt torr i Hindersby och koppla på torkfläktarna. Eller övervaka pannan och flislagret. Det finns alarmfunktion vid för hög och låg temperatur som kan gå till mobiltelefonen.

Titta på mätsystemet här men betänk att det är i byggnadsskedet och kan krångla litet eller vara helt avstängt då jag gör ändringar i det.

Teknikens triumfer … Det fanns en bok med det namnet som jag läste som elvaåring då jag började med elektronik. Och på den vägen är jag ännu.