Det gamla året försvann med skattedeklarationen och nu så sågar jag björkar så fort jag hinner. Det är för mycket snö men annars är vädret fint. Jag vill inte alls att det skall bli vår och sommar än utan är glad för varje minusgrad så att traktorspåren skall hålla.
Den myckna snön har gjort att tjälen försvunnit på sina håll i skogen – det värmer nedifrån. Jag skulle köra upp nya spår men det gick inte alls bra. Snön var så lös att hjulen inte fick fäste ens med kättingar utan grävde sej ned. Och under snön fanns det vatten så det var med nöd och näppe jag kom bort.
Man tycker att de varma dagarna skulle ge blidsnö som fäster under hjulen men det är bara ytan på snön som är blid. I den täta skogen finns det inte så mycket snö men i öppningarna desto mer.
Småskogen har växt upp
Förra gången vi var här så fanns det bara småskog men den har växt upp ordentligt och nu gäller det att få bort björkarna som sliter på granarnas toppar eftersom de växer mycket fortare. Björkarna är inte mera klena de heller utan ordentliga stockträd – fast björkstock vill ingen ha så det får bli props.
Man ser inte på bilden ovan hur mycket björk det finns men då man fäller dem så blir det ganska många. Tallarna syns inte heller men det finns en hel del av dem också på den här biten. Det passar bra för det är en stenbacke (ovan till höger).
Björkarna tas bort nuLånga björkar med få kvistar
Jag sågar med motorsåg och kapar till tre meters bitar. Om man lyckas fälla mot stickvägen så får jag bort björkar på 25 meters håll på bägge sidorna. Stora Farma lastaren har en räckvidd på över 8 meter och om man får tag i trädet så kan man dra det till stickvägen. Vi har vinsch på det andra lastaren men det är långsamt att arbeta med den så jag föredrar att dra dem med lastaren.
Vi har redan kört bort flera lass med björkar och det blir hur många lass som helst till om det bara håller skogsväder. Vi har flera områden med björkar som filar på granarna och alltså borde tas bort fort. Virket lär nog gå åt i år nu då importen från Ryssland minskar.
Det finns inte bara småskog på den här biten. Där finns också en hel del stora granar som går som svarvstock (toppdiameter över 30 cm). Det är bördiga jordar med god tillväxt. Naturlig förnyelse har inte varit något problem men man måste fälla de stora träden från norr i smala remsor så att det kommer in ljus men inte så mycket att det kommer gräs för det kväver granplantorna. Visst kommer det björk i gräset och sedan gran under björkarna men det tar lång tid.
Vissa björkar har granar alldeles tätt intill så att det är svårt att få bort björkarna. Ofta är kvistarna sammanflätade men det går att skuffa omkull den avsågade björken med lastaren. Nu är det så varmt att granen böjer sej men brister inte.
Det finns en del intressanta fenomen som då en gran växt ut ur roten på en tall och så har en annan gran gjort en sväng nedåt och runt och upp igen … Granen med snurribuss lät jag stå kvar – den var så intressant.
En gran har växt ut ur tallens rotEn gran med problem åt vilket håll den skall växa —
På vägen hem får jag nu njuta av fina solnedgångar nästan varenda kväll. Det har kommit bara någon centimeter snö och tiodygnsprognosen lovar fortsatt uppehåll och varma dagar men kalla nätter. Det är ljust länge nu. Jag kommer hem från skogen då jag inte mera ser siffrorna på måttbandet. Eller då jag blir alltför hungrig. Det går inte att äta förrän man far till skogen för då blir man så däst att man inte orkar göra nånting. Vägen är också så lång att jag inte ids köra hem mitt på dagen för att äta. Så det blir en sen middag – i dag klockan halv åtta.
Solnedgång bortom Petjärmosan
Mars månad lär det nog bli skogsarbete hela tiden och kanske en bit in i april. Det är bra för nu går allt virke åt – också energiveden som snart är uppe i samma pris som propsen. Det kan bli en hel del förändringar men man vet ännu inte exakt hur. Skogen behöver i vilket fall som helst gallras så fort vi bara hinner.
För bonden är det gamla året inte slut förrän skattedeklarationen är inlämnad. Men blir tvungen att återuppleva hela det gamla året då man går igenom bokföringen och kvittona för man måste minnas vad som hör vart.
För mej var det i år inte bara en hop med kvitton utan flera. För ett år sedan då jag lämnat in deklarationen så lämnade jag alla hoparna på arbetsbordet och for kvickt till skogen. Det är ingen trevlig upplevelse att gå igenom hela eländet. Man suckar och stönar och försöker hitta på allt möjligt annat att göra för att slippa pappersarbetet. Jag börjar till och med städa.
Det har sina fördelar att städa upp ibland. Man hittar saker man trott varit försvunna. Det tar tid eftersom man måste rada in allt på sin rätta plats och så blir man distraherad och börjar se på annat. Men jag lyckades i år faktiskt få bort många lager med papper och bråte från mitt arbetsbord och torkade bordsskivan med en fuktig trasa (det behövdes verkligen). För att bevisa det så sätter jag in en bild av arbetsbordet:
Under över alla under: Ett städat arbetsbord
Själva bokförandet har ändrat karaktär sedan jag började. Det var papper och penna som gällde allt fram till 1984 då jag köpte min första mikrodator Kaypro 10 med hela 64 kilobyte minne (nu har jag 32 Megabyte = 32000 kilobyte). Då fick jag mitt första kalkylprogram som jag använde för att skriva in bokföringen. Med en del förbättringar är det ännu samma uppställning som gäller. Bokföringen har inte ändrats så mycket sedan 1930-talet då farsan gick i lantmannaskolan och började föra bok.
Kvittona har i alla fall ändrats. Numera laddar jag ner kontotransaktionerna från bankerna. Speciellt mycket enklare har det inte blivit – ibland närmast värre. Jag avskyr de eländiga elektroniska fakturorna som innehåller massor med skräp men inte de viktiga uppgifterna som jag behöver för bokföringen. Med alla sort skräpfirmor som ”sköter betalningarna” så har det blivit mycket sämre. Jag får en faktura från Klarna eller något Payxxx som inte innehåller uppgifter om vad jag betalat för och till vem. Jag undrar om det här ens är lagligt ? Numera undviker jag att köpa från sådana firmor som använder dessa skräp”banker”.
Fördelen med eget program är att jag får bokslutet automatiskt med summorna ihopräknade för varje punkt i deklarationen. Men man måste i alla fall kontrollera allting grundligt för ett skrivfel kan få till stånd betydande fel – till exempel om kommatecknet hamnar på fel ställe. Man behöver ändra i tabellräknaren bara då deklarationsföreskrifterna ändras eller det kommer nya poster. År 2021 kom ju Äppelboken med som en helt ny post.
Det är bra att man måste gå igenom bokföringen varje år för då ser man vart pengarna går. Men skattebokföringen ger inte riktigt de rätta siffrorna. Ibland hamnar gödseln på ena sidan om det officiella nyåret och ibland på den andra. Likaså går det med påfyllningen av motorbrännolja i tanken (2700 liter). I längden jämnar det ut sej men något år kan förlusterna vara betydligt högre än andra år (vinster ser man sällan). Ganska idiotiskt är också att skogen numera är skild från jordbruket. Hos oss är det så ihopflätade att det är mycket svårt att veta vad som gått vart.
Men det allra mest korkade är påhittet med ”jordbrukssammanslutning”. Det är igen någon obarmhärtigt enkelspårig byråkrat som hitta på eländet. Nån som har fastnat i företagsbokföring och inte kan se verkligheten. Nån som älskar att skriva ut interna fakturor och bolla siffror hit och dit. Kort sagt nån som bara ställer till jävelskap för andra som försöker göra nånting nyttigt.
Intressant med årets bokföring är att mängden diesel (för bilarna) har gått ned. Det beror förstås på att koronan har gjort det besvärligare att åka omkring för att skaffa reservdelar och material men också på att näthandeln allmänt taget har ökat betydligt. Det lönar sej inte att ta bilen och hämta nånting från Ring III (där maskinhandeln finns) för man får det betydligt billigare hemkört – vanligtvis från Tyskland där priserna annars också är lägre. Som jag skrev tidigare så fick jag en stor mängd LED-stråkastare för uthusen hemkörda från Helsingborg i Skåne för hela 11 euro. Och så sparar man mycket tid på att inte själv köra omkring.
Men jag måste erkänna att handeln i Finland – sent omsider – har vaknat till insikt att de snart blir överkörda av den internationella näthandeln. Det finns numera företag som dels har bra nätsidor, dels levererar snabbt och billigt också i det här landet. Men inte alla så man får se upp. Med ändringarna i EU:s momsregler och tullar så har Kinas betydelse också sjunkit kraftigt. Det betyder inte att det man köper inte skulle tillverkas i Kina men det måste numera säljas inom EU för att löna sej.
Man ser också att utflyttningen av produktionen till Kina har minskat och vänt tillbaka. Det var inte så lönsamt. EU-företag har skärpt sej och tillverkar i vissa fall bättre och inte just dyrare produkter. Som exempel kan man ta den helautomatiska produktionen av solpaneler i Tyskland. Vi fick nyligen en massa paneler därifrån som skall monters upp nästa sommar.
Solpaneler – i sommar blir man solshejk …
En ny rad i bokslutet finns med i år och det är försäljningen av boken ”Äpplen i Finland” av Gun-Britt Husberg och Kristina Segercrantz. Den är tryckt på ”eget förlag” som det heter och är med i jordbruksbokföringen. Det är i verkligheten inte alls bara tryckkostnaderna som varit de enda utgifterna. Tio år av ympning och skolning av omkring tusen äppelträd är också en del av arbetet kring boken. Det är sådant som inte syns i skattebokföringen. I alla fall fick vi nu litet inkomster som drog ned vårt minus en del.
Inkomsterna från jordbruket var usla i fjol. Dels för att jag inte sålde mer vete än jag var tvungen på grund av usla priser och det var ett bra beslut för nu är priserna mer än dubbelt högre mest på grund av den eländiga torkan förra sommaren. Dels steg priserna på gödsel mer än det dubbla och gödseln finns med i deklarationen för 2021. Om det fortsätter så kommer nog veteodlingen att gå ned ordentligt. Det var sista året som jag betalar sådana priser för gödseln. Hellre går jag över till vall eller solenergi.
Skogen är numera en viktigare källa för inkomster än jordbruket. Vi har investerat både pengar och arbete i skogsmaskiner och det börjar löna sej. Vi sköter ju skogen enligt uråldriga metoder (alltså 1950-talets metoder) som nu kallas ”kontinuerligt skogsbruk” eller nånting liknande. Vi fäller och kapar med motorsåg utom gallringen som sköts med en traktorprocessor (Hakki 400). Det blir inte till nånting att gallra för hand. På det här viset så är nästan allt vi får för virket ren nettoinkomst bara investeringarna börjar vara amorterade. Och så håller vi oss friska med motionen …
Annars så ser deklarationen nästan likadan ut från år till år. Det enda som ändras är om vi investerar i nån maskin eller anläggning som solenergi och det slås ju ut på flera år enligt avskrivningsreglerna. Semesterresor till Mallorca eller liknande ställen är närmast motbjudande för mej. Hellre far jag till skogs och sågar stockar eller ved. Och det var just det jag gjorde idag då solen sken och pappersvändandet plus datamaskinsknackandet blev alltför motbjudande.
En fin dag i skogen är den verkliga semestern
Solen börja värma så att marken på solsidan är bar även om det finns en massa snö på annat håll. I förrgår var det otroligt halt men den snö som kom i går frös fast i isen så nu är det inga problem mera. Regnet fick också snön att fara ihop en del. Men det börjar bli skare och där det har frusit kring stammarna så måste man sparka riktigt hårt för att få bort snön. Det är inte så bra att lämna höga stubbar för det stör körandet en hel del eftersom vi inte har så stora traktorer.
Snart är bondens år slut och då deklarationen är inlämnad så kan man se framåt och planera för vårsådden och sommarens byggen. Vi har ännu ett par månader skogsarbete om vägarna håller och maskinerna inte går sönder. Därför är början på mars det verkliga nyåret. Vi får hoppas att det blir bättre än föregående år och speciellt att sommaren inte blir lika het och torr.
Det var första klass skogsväder i januari. Kölden kom före snön så det blev fin tjäle på mossarna som kan vara ganska besvärliga. Vi fällde och körde ut en hel del stora granar som väntat på ordentligt skogsväder i flera år. Fjolårsvintern var ju bedrövlig (varm).
Men sedan kom det snö. I slutet på januari vräkte det ned snö och blåsten skapade ordentliga drivor. I början på februari kom det ännu mera snö och snöhoparna sköt i höjden. Flera dagar gick till att köra bort snö från gårdsplanen och det blev svårt att komma fram i skogen då snön kom upp till framaxeln på traktorn.
Snyggt men inte roligt för skogsarbetetBlåsten lade snön mycket ojämnt
Det värsta var att de varma dagarna i januari hade smält ned snön till is och det blev helt omöjligt att köra snö för alla fyra hjulen bara slirade fastän traktorn var på 6 ton. Ett tag hamnade jag i en vinkel vid husen och måste ha hjälp att komma bort. Jag har inga kedjor eller nabbar på stora Zetorn så den började gå sidlänges mot väggen. Vanliga år har jag inte haft sådana problem men med glansis under lös snö så var det hopplöst.
Runebergsdagen gällde det att först skotta sej ut ur huset
Runeberg firade vi med att köra snö – bara vi först fick upp en smal gång ut till vägen. Det går inte att köra med den stora traktorn fram till trappan så det blev att plocka fram snöskyffeln. Det hade kommit en driva framför ytterdörren också men jag lyckades skuffa upp den så mycket att jag kom ut.
Det har i alla fall varit bättre att köra snö i år eftersom marken var täckt med hård is. I fjol var det ett elände då skopan gick ned i marken som inte alls var frusen. I skogen har vi inte alls kört bort snö från vägarna utan bara kört upp breda spår. Det är bättre med snö för då blir vägarna jämnare. Men man skall akta sej att köra utanför spåren för då får man problem att komma fram i den djupa snön.
Det har varit lätt att arbeta i skogen förut men nu är det så mycket snö att man måste sparka bort den runt stammen innan man fäller och det tar ju mera tid. Sedan blir det bekymmer då träden faller ned i snön. För att kvista måste man lyfta upp trädet med lastaren. Det var också problem då ett par träd föll över utfallet och toppkvistarna fastnade i snön på andra sidan så det var svårt att dra trädet tillbaka.
Till råga på allt så var plötsligt ena bakhjulet på lilla Zetorn tomt. Troligen hade en kvist brutit loss ventilen. Nu var det bra att ha lastaren fäst vid bakaxeln på traktorn. Man kan lyfta upp ena bakhjulet med stödfoten och så är det bara att skruva loss hela hjulet. Med den andra traktorn körde vi ut hjulet till vägen och satte in det i Ducaton.
Det tog inte lång stund för Däck-Lindfors att sätta i ny innerslang. Till all tur var ytterringen i skick. Den såg ganska skruttig ut då den var ihopklämd utan luft men den var hel.
På väg till däckreparation
Visst går det att hugga ännu men det går långsammare än i januari på grund av snön. Få se hur vädret blir nu i februari. Det skall komma mera snö från och med i morgon men det blir också plusgrader så man vet inte om snömängden ökar eller minskar. Men jag misstänker att det perfekta skogsvädret är slut för i år.
Man kan förstås använda en vanlig vippare (fälljärn) då man fäller stora granar men det är lättare och säkrare att använda traktorns lastare. Det är inte så lätt om den är monterad på släpvagnen men om den är monterad på traktorn (på bakbryggan) riktigt stadigt så fungerar det bra.
Motoriserad ”vippare”
Helst bör man backa mot trädstammen så att traktorn inte är i fällriktningen utan bakom trädet. Då är det ingen risk att trädet faller snett över motorhuven ifall man råkar såga av gångjärnet. Man bör för övrigt aldrig såga av gångjärnet då man fäller för då vet man inte åt vilket håll trädet faller. Frestelsen är stor att såga för mycket ifall man måste vippa trädet för hand. Traktorn är så stark att den kan bryta av ganska tjocka gångjärn – speciellt som man kan sätta lastarbommen högt uppe i trädet och få större kraft på det viset.
Man bör alltid beakta åt vilket håll trädet lutar, åt vilket håll kvistarna ligger och speciellt åt vilket håll det blåser. Blåsten har mycket stor styrka i toppen på en luden gran så man skall inte försöka fälla mot blåsten även om man har lastare. Sidledes mot blåsten går det men trädet förs lätt i blåstens riktning så det måste man kompensera då man sågar gångjärnet.
Förra vintern fick jag faktiskt ett träd över motorhuven men då använde jag inte lastaren för att fälla trädet som var en torr och delvis rutten gran. Jag hann inte ens såga av hälften förrän den föll. Troligen hade jag fått omkull den med lastaren utan att såga så rutten som den var. Man skall inte tro att trädet faller dit man vill utan sätta spänning åt rätt håll med lastaren.
Vi har nu sågat omkull några tiotals stora granar av vilka de flesta gett en svarvstock (58 dm och över 30 cm i toppändan). Vi fäller åt olika håll beroende på varifrån det blåser. Vi försöker få topparna på samma ställe så att inte så mycket småskog förstörs men det är svårt med ludna granar. Till all tur har det varit varmt så att småskogen inte bryts av utan viker åt sidan.
Vädret har varit finfint och blidan fick snön att sjunka ihop. Nu är det bråttom för det kan inte bli bättre utan bara sämre. Det är skönt att vara i skogen men halv fem börjar det bli mörkt och då är det bättre att komma hem än att riskera köra sönder nånting. Konditionen är redan bättre så man kanske klarar längre dagar så småningom.
Nu är skogsarbetet i full gång. Underhållet av traktorerna blev litet försenat – vi hade kunnat börja redan i december. Det har varit rejält kallt och skogsvägarna är fina så vi började fälla de stora granarna i Tallmosan där det behövs ordentlig tjäle för att köra. Det är också bråttom för det kommer ungskog under de gamla träden. Den klarar sej bättre om den är låg. Ungskogen behöver bara vara en meter hög så hindrar den gräset att ta överhanden.
På den här biten fällde vi en remsa stora träd för ett antal år sedan så att det kom in ljus och det lyckades riktigt bra med naturlig förnyelse. En ännu tidigare förnyelse lyckades också bra och där börjar det bli dags att gallra så småningom. Men ungskogen får gärna vara tät så blir det inte så mycket kvistar på träden. Bara man passar på så att kronorna inte skjuter upp för mycket så är det ingen brådska att gallra.
Överståndare som skall bort
Det gäller att följa med vädret ordentligt. De här träden fäller man inte mot blåsten så vi får fälla i olika kanter beroende på varifrån vinden kommer. Det blir vanligen en 58 dm svarvstock (över 30 cm toppdiameter) plus två 55 dm från varje träd. En del har för länge sedan haft en avbruten topp så där kan det bli kortare stockar. Men för det mesta är de raka och snygga. Tillsvidare har vi inte haft röta eller torra träd heller på den här biten även om det nog finns barkborrar på annat håll.
Det är bäst att skriva om skogsarbetet nu innan det kommer problemområden eller maskinerna går sönder. Och det gör de ju förr eller senare. Vi kör med de gamla traktorerna från 1975 och 1982 som är litet ihoplappade förra och förrförra vintern. Det blir värre om vi måste byta ut dem för man får ännu mycket billiga reservdelar och man kan själv lappa ihop dem. Både Zetor 8011 (1975) och Belarus 825 turbo har jag själv gjort motorremont på – bytt cylinderfoder och spridare.
Belarus 825 med Farma D8,5
Stora Farman använder jag för att fälla. Det är betydligt sämre att använda en vippare (fälljärn). Man orkar inte alls lika bra som traktorn. Med lastaren kan man också trycka mycket högre upp så det är säkrare. Det gäller att komma tillräckligt nära stammen och det kan vara problem i stenbackar men här har vi flat mark. Ungskogen kan ta litet stryk men den är så tät att litet traktorspår bara är bra.
Zetor 8011 med Farma C6,0D och skogsvagn
Vi kör ut med Zetorn och skogsvagnen. Tyvärr är den lilla Farma-lastaren ganska svag och har kort räckvidd så ibland måste jag lasta de stora svarvstockarna med stora Farma. Bägge traktorerna står ute om natten så det behövs motorvärmare på morgonen. Då det är kallare än -15 grader så är de så styva att vi vanligen sysslar inomhus i stället.
Vi fäller med motorsåg men ihopsamlandet får gå med lastare. Gubben är så styv att det tar längre tid att kravla sej ned från traktorn än att dra ihop med lastare. Annat var det förr … Men visst har det börjat gå bättre redan. Skogsarbetet är mycket nyttigt för konditionen och man blir också vigare. Man lär sej kvickt att lyfta ordentligt på fötterna för annars ligger man i snön hela tiden. Bägge traktorerna har extra värmefläkt i hyttens tak så man behöver inte frysa. Men egentligen installerade jag värmefläktarna mest för att rutorna blev helt immiga så man inte såg att lasta.
Det har varit några dagar med riktigt fint väder och alldeles klart. Det gör också skillnad på kvällen som blir ljusare än då det är mulet. Visserligen har jag satt alla lamporna i skick men det är ändå större risk att man kör sönder nånting då det är mörkt så vi kommer hem då man inte mera ser att arbeta utan lampor..
Så här ser en fin vinter ut
Vi hade ganska litet snö ännu i början på januari men sedan kom det 10-15 cm nysnö. Snöarbetet hemma tar tid från skogsarbetet så helst behöver det inte komma mera snö nu. Men det kan vi inte göra nånting åt.
Kvällshimmel i januari 2022
Skogsarbete gillar jag skarpt (på vintern). Det ligger nog i släkten för både morsan och min morfar var riktiga skogstroll som höll till i skogen hela vintern. Vi har så lång väg till Tallmosan att man inte ids köra hem mitt på dagen utan väntar till kvällen. Då är man rejält hungrig och kaffesugen.
Det var bråttom på påsken eftersom det var kallt om morgonen så att skogsvägarna höll men sedan utlovades värme och regn. Jag steg upp fem och satte motorvärme på traktorerna och körde sedan ut på förmiddagen. På eftermiddagen började vägarna redan bli dåliga. Vi har nu kört ut så gott som allt saluvirke. Det finns kvar någon pinne här och där men inte många.
Virket år 2021
Det kom ganska dåligt med granpropsar eftersom träden var så stora att det bara blev nån bit från toppen. På stora träd så smalnar toppen av snabbt så man kan få fyra eller fem stockar från ett träd men bara en eller två propsar. Asp kom det sist och slutligen ganska mycket. Man ser dem inte så bra i granskogen men det finns ofta en hel del av dem och de är ganska stora för aspen växer snabbt. Tyvärr kom det också en del rötskadad gran men inte så mycket som jag befarat.
Nu är det bara två kalla morgnar kvar och då kör vi ut flisved. Det finns det mycket av för vi har många torra stora granar på vissa skogsbitar. Båda traktorerna är igång igen. Jag tog en stor gummiklubba och slog ut bucklorna i motorplåten på Belarus som fick ett träd över sej. Inte är den vacker men plåten är utslagen och tar inte emot nånting i motorn. Det märks ännu inte några problem med motorn fastän oljetrycket försvann i samband med att trädet föll över motorhuven. Men det kan hända att lagren fått fel som märks först senare. Eller så fanns det så mycket olja kvar att lagren inte hann gå torra.
Utbucklad motorplåt
Nu har jag också installerat den nya elektriska sågen för Logosolen. Den kom redan i januari men jag har inte haft tid att arbeta med den förrän nu. I går sågade jag de första stockarna och visst är det stor skillnad till motorsågen. Med den elektrisk sågen (5 kW) så märker man inte en enda gång att den skulle dra tungt. Den behöver inte heller bensin utan man fyller bara på litet kedjeolja då och då. Det som inte ändras är att sågkedjan skall filas ofta. Det är ännu inte riktigt klart hur man skall placera sågen för att lätt komma åt att fila kedjan. Det går bra att ställa den på ända men det behövs en hållare för oljeflaskan för den läcker genom lufthålet i korken.
Den elektriska sågen
Svärdet tog jag från motorsågen så det är standard även om det är filat med 5-10 graders vinkel medan motorsågarnas kedja annars filas med 25-35 graders vinkel. En klyvkedja skall ha mindre vinkel. Nu har jag ett 50 cm svärd men det går att byta till längre svärd. Det kan behövas då jag börjar såga de grova stockarna från årets svarvstockar – alltså de som inte dög till salustock. De kan ha sprötkvist eller andra fel men duger nog till husbehovsvirke. Jag sågade en så stor rotbit att svärdet nätt och jämnt gick igenom men det var inga problem. Det blev 20 bräder och två 5 cm blankor av den.
Jag skall ännu montera en skena ovanför sågen för kabeln som nu ligger på marken. Det är inte så bra för man snubblar över den och så kan den bli skadad. I princip har jag en motoriserad drift för sågen men den har aldrig fungerat så bra så jag skuffar sågen för hand i stället. Det går bättre än att veva fram den eller köra med motordrift.
Vi får se hur det går för vi måste såga en hel del virke inför sommarens reparationer av uthuset. Ladans södervägg skall också få ny brädfodring. Det blir en hel del förändringar för virkeslagret skall flyttas så att man lättare kan komma åt virket året runt. Vedlidret blir också flyttat till en lämpligare plats. I princip skall hela uthuset och bodvinden tömmas och städas. Åtminstone det gamla älgskinnet från 30- eller 40-talet skall bort för det är ganska mössätet.
