Redan tidigare så hade vi älgar på besök men efter det att vi fällt ett par stora aspar så har vi dagliga besök. I förrgår var det fem älgar som stod och åt på de klenare kvistarna på de fällda asparna. Då jag kom körande med traktorn så for två kalvar iväg och tre större älgar såg litet oroliga ut. Men då jag stannade (med motorn igång) så lugnade de tre sej och fortsatte äta. Sedan kom brorsan körande med den andra traktorn men det brydde de sej inte om. Först då vi började fälla stora granar så drog de sej långsamt bort.
Våra älgar på middagsmat
Det var ganska bra skogsväder men i dag är det kallt igen. Temperaturen vill inte orka över -16 grader och då är oljan ännu styv och lastaren långsam. Så jag tror att jag deklarerar igen. På söndagen skall det bli +5 grader men sedan blir det måttliga minusgrader (-10). Därför lönar det sej att deklarera nu och fara till skogs nästa vecka. Nu sitter jag inomhus och eldar. Jag sågade knåbbar (kubbar) av de torra granarna förra veckan och nu klyver jag och eldar med dem. De brinner bra om man klyver i tillräckligt små vedträn.
Torrved
Jag fällde en bålagren (stor gran) som var 60 cm i diameter och fick två svarvstockar (58 dm) plus två 52 dm stockar från den. Det är en bra kandidat till årets bålaträä (stort träd) men där finns en ännu större gran så om vi får omkull den så blir den troligen årets bålaträä. Men jag tror jag måste montera ett längre svärd på sågen för att det skall lyckas.
Gran 60 cm diameter
För övrigt så blev jag tvingad till läkarundersökning i går. Det är närmare 60 år sedan jag var på Tilkka (arméns sjukhus i Helsingfors) efter en kollision då vi återvände till Dragsvik efter en permis. Jag har undvikit alla läkare och sjukhus sedan dess (jag har sjukhus- och läkarskräck). Flickan som tog blodtrycket tyckte att det inte kunde ha varit bättre så det var bra att jag hållit mej borta. Det beror säkert på skogsarbete varje vinter. Man hålls i prima skick bara man är i skogen på vintern. Men visst går det långsammare och så faller man oftare nuförtiden.
Det var fastlagstisdag i går så jag fick fastlagsbullar till kaffet (temlor som Ture Sventon säjer). Tyvärr åker vi inte mera langliini (långlinet) men jag minns att min moster Karin från Kungsböle i Strömfors kunde ramsan:
Den globala uppvärmningen har ännu inte gått så långt att vi kan börja odla bananer. Det har varit en riktig vinter med -26 grader och en hel del snö – raka motsatsen till fjolårsvintern som var varm och utan snö. Det är inte bara här utan det har varit -26 grader också i Tyskland. Man undrar om Nordpolen flyttat söderut …
Skogsvägarna har blivit fina efter det att vi kört upp spår och det har frusit. Litet ojämna har de varit men i går körde jag med frontlastaren och jämnade ut dem så de är som landsvägen nu. Tidigare vågade man inte köra med skopans bett nere eftersom marken inte hade frusit men nu går det bra att köra snö – leran är stenhård där man kört. Men utanför vägarna är marken fortfarande ofrusen under snön.
Frusna vägar
Traktorerna skall ha motorvärmen på i ett par timmar förrän man startar och sedan är hydraulikoljan styv ännu nån halvtimme. Jag börjar fundera på att byta till riktig hydraulikolja i Belarus som har skild hydrauliktank – Zetorn använder samma olja som växellådan. Nu använder jag Monitra till allt (utom sluväxlarna) vilket ju är mycket bekvämt. Dessutom är det en hel del billigare. Hydraulikoljan måste ofta fyllas på då lastaren läcker eller slangar brister. Men Monitran är sämre i kallt väder än riktig hydraulikolja.
Det är -5 grader i solen men vi hugger på norrsidan och där är det betydligt kallare (-18). Dessutom blåser det från norr så man kan inte stå och prata nån längre stund. Det är i alla fall varmt i hytten på traktorerna sedan jag installerade värmefläktar i hyttaket för att hålla rutorna isfria. Vi sitter en hel del i hytten eftersom vi använder traktorn för att fälla och plocka ihop. Lastarns bom är mycket starkare än ett vippjärn – speciellt eftersom den bryter så högt upp på stammen. Med den kan man fälla åt det håll man vill (utom i motvind) och så är det mycket säkrare eftersom man inte behöver såga gångjärnet så smalt.
Stora vippjärnet
Vi hade också besök av tre älgar som var nyfikna på vad vi sysslade med. De är inte alls rädda för traktorn men börjar man gå emot dem så försvinner de. I går kväll då vi kom hem vandrade också tre älgar över våra åkrar vilket är ganska vanligt.
Mitt i bilden syns två älgar
I gammal skog får man lätt fel perspektiv. Vi hade tre aspar som vi ville ha bort. De såg inte så stora ut men det var med nöd och näppe som svärdet (13″) räckte till för att fälla dem. Det blev sju tre meters bitar plus en massa ved. Det behövs inte många sådana aspar för att få ihop till minimimängden (10 kubikmeter).
Intressant nog gick stockpriserna upp vid årsskiftet fastän man på hösten skrev om dålig efterfrågan. Vi få nu omkring 70 euro per kubik och litet mer för svarvstockarna (minst 26 cm i toppdiameter). Men det bästa med svarvstockarna är att det får finns litet hårdröta i mitten och de får vara litet krokiga. Sådana har vi en hel del och de duger inte till vanlig stock.
Jag skrev avtal med reviret om leverans i slutet av april så nu får vi se om vädret håller – liksom maskinerna och gubbarna. Det blir nästan enbart granstock i år. Där vi hugger finns just inga tallar och ganska dåligt med björk. De klenare granarna inne i skogen låter vi vara så det blir just ingen massa heller. Bara litet sulfat (eller flisved) från de rötskadade granarna som tills vidare inte varit alltför många.
Flisved behöver vi också. I fjol blev det en hel del flis kvar men i år ser det illa ut om kölden fortsätter fastän vi flisade lika många kubik (150) som i fjol. Vi måste nog öka flismängden eftersom den globala uppvärmningen inte syns här än. Det tycks komma kalla vintrar ännu. Någon enstaka köldknäpp klara vi galant med vedeldning i kakelugnarna och stuvuhelln (köksspisen) men längre köldperioder kräver mera flis.
Så nu sitter jag inne och eldar och började deklarera ifall det skulle vara fint skogsväder i slutet på månaden. Solen lyser redan ganska starkt så fastän det är -17 på nordsidan så hade vi -5 på sydsidan i solen. Nästa natt skall ännu bli kall (-25) men sedan lär det bli varmare och snart kommer mars månad. Vi fick biidjöönindjin (gödseln) hemkörd så det nya odlingsåret skall börja så småningom. Ingen vet hurudant det blir men det ger alltid möjlighet till nytt hopp.
I fjol var det gallringsväder – ingen snö – men i år passar det bättre att fälla större träd. Och vi har ett uppdämt behov av att ta bort stora granar som är i farozonen för röta. Så jag tror att jag inte sätter på processorn som mest lämpar sej för små träd (upp till 25 cm). I stället sågar vi omkull en remsa med stora granar för att få in ljus och föryngring.
Små och stora granar
Bilden ovan visar tydligt att det finns fin ungskog utanför den täta granskogen med stora yviga träd men dåligt med plantor inne i den täta skogen. Så nu skall en eller flera rader med täta stora granar bort. De är inte små för flera ger två 58 dm svarvstockar (minst 26 cm toppdiameter) plus två 52 dm vanliga stockar. Tillsvidare har jag klarat mej med 13″ svärd på motorsågen men med nöd och näppe.
Vipparn
Eftersom jag inte har processorn bak på traktorn är det lätt att använda lastaren för att vippa omkull träden. Fast man måste i alla fall såga av dem :-). Lastaren är mycket starkare än ett vippjärn och man klarar sej bra att fälla ensam. Speciellt om träden lutar eller har kvistarna åt fel håll så vill jag ha bommen mot trädet. Då kan man också fälla med god precision eftersom man kan lämna ett ordentligt gångjärn. Sedan går det snabbt att plocka undan stockarna med lastaren. Med så här mycket snö så radar jag dem helst i stora hopar så man hittar dem.
Självgallrad skog
De stora träden finns mest i skogslaggen och längre in finns det alltför många långa och smala träd. Vi borde ha gallrat här för länge sedan men det fanns ännu viktigare bitar att sköta om. Men skogen har självgallrat ganska bra. Problemet är bara hur man går vidare. Jag tänker INTE börja glesa ut här för då blåser resten omkull eller knäcks av blidsnö. Jag gallrade en bit för många år sedan enligt alla möjliga rekommendationer och nu är där enbart en tom glänta.
Så nu får alla träd stå kvar tills det kommer ungskog under. Sedan tar jag bort en remsa till innan ungskogen blir för stor. Det lönar sej inte att gallra mer utan där man börjar hugga skall alla stora långa träd bort. Möjligen kan man ta bort undertryckta. Jag räknar med att den befintliga ungskogen skuggar bort det värsta gräset eftersom det blir en så smal remsa. Nu går det ännu bra att fälla utan att skada ungskogen.
Det tar nästan lika lång tid att kvista en liten gran som en stor men den stora ger mycket mera kubik. Därför lönar det sej att fälla och kvista stora träd med motorsåg men inte små. För gallringar behövs traktorprocessorn. Eftersom vi fäller på en smal remsa så måste man kvista, kapa och flytta undan då man har fällt två träd. Det blir stora mängder kvistar men jag flyttar undan dem med lastaren. Då får man också en stabil körväg vilket är bra nu då marken under snön inte alls är frusen – utom där man kört spår.
Fälla, kvista, kapa och sätta i hopar.
Vårt värsta gissel är rotrötan som kan göra en stor gran oduglig som saluvirke. Här har det funnits ett par granar med röta men inte alltför många. Vissa har bara haft röta i första stumpen så vi är ute i grevens tid. På den här biten har vi inte haft torra träd men på en annan bit har vi åtskilliga stora granar som blir ved.
Min filosofi är att det alltid skall växa träd överallt och därför så sparar vi all ungskog som vi kan. Ibland plockhugger vi och ibland hugger vi smala remsor på norra sidan. Då blir det mindre problem med gräset. Jag bryr mej inte om några mallar utan ser vad som behöver göras skilt för varje bit. Jag är inte helt emot att kalhugga en “ruta” men har dåliga erfarenheter av hur det sedan går. Vanligen blåser det omkull en massa träd i kanten på rutan eller så torkar de kvarvarande. Kanske de får ljuschock …
Tidigare hyggen (mitten mot höger)
På bilden ovan ser man tidigare hyggen (ungefär tio år sedan). Kvarlämnade tallar och en del klenare granar visar hur hög skogen var före hyggena. Tallarna skall bort men inte i år för där vi nu hugger finns inga tallar och man måste ha en viss mängd för att kunna sälja stockarna. Det man kan se är att ungskogen växer så in i norden i skogslaggen där den får ljus. Men kvaliteten blir inte så bra för träden blir korta med täta kvistar. Inne i skogen blir granarna långa och med små och få kvistar.
Vädret är nästan perfekt för skogsarbete just nu. Det är bara snön och ofrusen mark som krånglar litet men vi är i en stenbacke så det går nog. Januari var inte så bra. Först var det för varmt, sedan för kallt och så kom det snö på ofrusen mark. Men nu har vi ganska bra vägar och prognoserna lovar kallare väder.
I dag var också lilla Zetorn med lastare till skogen och det gör absolut arbetet snabbare. Gubbarna slänger inte mera propsarna i hopar för hand. Visst är man ännu litet styv i musklerna och visst kroknar man på kvällen efter maten men så har det alltid varit i början på skogsarbetet. Och så slant jag på den sneda stödfoten och slog svanskotan. Att lyfta foten över de stora hoparna med kvistar lyckas inte alltid så man står på näsan allt emellanåt. Men det märks att konditionen blir bättre hela tiden – allra bäst är den vanligen i april då det är slut på skogsarbetet.
Skogsarbetet går i släkten både från min pappas och min mammas sida och vi trivs utmärkt i vinterskogen med brorsan. Det är inte heller någon dyr hobby – man får till och med litet inkomster av den. I går satt det en tita på en kvist och hälsade på oss. Jag vet inte nånting om fåglar men brorsan har ett stort intresse. Jag är mest nöjd med att det inte finns flugor, myggor och annat elände i skogen på vintern …
I förrgår då jag skulle starta stora Zetorn för att köra flis så satt fläkten fast och efter en stund brann fläktremmen av. Det gick i alla fall att köra in den i verkstaden. Först trodde jag att fläktens vingar hade fastnat i skyddsplåten men den var i skick. Då öppnade brorsan som är ovanligt klok för sin ålder korken till kylaren och konstaterade att det fanns is i kylaren. Vattenpumpen hade helt enkelt frusit fast.
Så småningom kom jag ihåg att jag hade satt vatten i kylaren då vi reparerade den nedre slangen i våras. Tanken var att se om det fanns läckor förrän man satte i kylarvätska. Förståndigt nog skrev jag upp att vattnet skulle bytas till vätska i Zetorn senast på hösten. Och visst bytte jag vattnet till kylarvätska i Zetorn då det blev kallt – men det var i lilla Zetorn. Där hade jag också haft vatten.
Vi har helt enkelt för många traktorer och man kommer inte ihåg i vilken traktor man har satt vad. De har inget marknadsvärde men nog bruksvärde. Den äldsta är 60 år och den nyaste 24 år. De äldsta fungerat bäst – kanske för att de inte används så mycket. Men de är bra att ha som reserv. Nu kunde jag köra flis med gamla MF65 från 1960 som har en liten James frontlastare. Den har ingen hytt – bara ett tak och en vindruta – så det är kallt att köra på vintern och jag vill gärna ha igång stora Zetorn för att köra flis och snö.
Till all tur verkar det ha funnits en del kylarvätska kvar så isen var närmast issörja som inte orkade spränga sönder nånting även om vattenpumpen satt fast. Bara jag får nya kilremmar så borde det gå att köra med den.
Lilla Zetorn (en Crystal 8011) började jag också sätta ihop igen. Topplocket är putsat och har nya injektorer. Först tänkte jag bara byta den injektor som läckte trots försök att dra till muttrarna så mycket jag vågade men eftersom priset för en injektor var under 25 euro så bytte jag alla. De var 45 år gamla så de var nog amorterade.
Sedan slipade jag ventilsätena som var i gott skick utom utblåsningen till fyrans cylinder. Den har en liten grop som jag inte fick bort med vanlig slippasta. Det blir att skaffa mera verktyg – alltså en frässats. Specialverktyg är numera så förmånliga att man kan få en sats för 30 euro på eBay. Men om man vill köpa en från Europa så är priset 500 euro eller mer. Säkert är de dyra bättre men om man bara behöver den för en ventil så är det onödigt dyrt. Eller så köper jag nya ventilsäten för 2 euro/st. Man kan byta dem om man hettar upp topplocket till +450 grader – då faller de ur. Jag har en gammal elspis med bakugn i verkstaden men den går inte riktigt upp till sådana temperaturer.
Liten grop till höger på den högra ventilen.
Jag tänker i alla fall sätta ihop motorn och köra en tid tills jag har skaffat mera verktyg. Möjligen måste jag då också byta utblåsningsventil men den kostar bara 2:33 euro. Det har varit problem med kylningen så jag bytte till ny kylare även om den gamla var hel – men den saknar expansionskärl. Det råkade jag köra över vid en reparation för länge sedan. Och så behöver vi nu lilla Zetorn för att köra ut virke eftersom det tycks bli en snörik vinter.
Vintern kom men sedan blev det varmt igen och först nu kunde vi på nytt fara till skogs. Ett par dagar var det fint skogsväder med litet minusgrader och ganska litet snö. Men nu kommer det en hel del snö som ligger som isolering utanpå vattenpölarna. En dag visade sej till och med solen men den har försvunnit igen bakom tjocka moln.
Sällsynt gäst: Solen
Det blev litet bråttom att få ihop alla träd som ligger i skogen. Vi hugger bort torra träd och gallrar för att få ved till nästa vinter. Det är på Aaltjäärs backan som har en hel del stenar så jag backar och drar ut träden med stora lastaren på Belarusen. Snö är annars inget vidare i skogsarbetet men den skulle jämna ut körvägarna ganska bra om man lyckas packa den.
Träd i stenbacken
I dag blev det snöskottning och i morgon kommer det ännu mera snö. Jag blev tvungen att reparera ladans dörr eftersom snöplogen kör in en massa snö genom dörröppningen annars. Vägen går ju alldeles genom vår gårdsplan. Jag hade tänkt bygga nya dörrar men sommaren var för kort. Nu märkte jag att dörrarna alls inte var så ruttna som jag trodde. Kring spikhålen hade de ruttnat litet men för övrigt var bräderna riktigt starka. Så vi bytte ut tvärslåarna och skruvade fast gångjärnen i det nya virket.
Uppiffade dörrar med katthål
Lägg märke till hur snöplogen har kastat upp snö nästan tre meter upp med väggen. Det kommer in litet snö med katthålet men det är viktigt för våra fyra katter så det får vara kvar. Jag är bara nöjd om de håller till i ladan och stör alla gnagare som annars härjar där.
Det ser ut att årets januari blir raka motsatsen till fjolårets då det inte fanns någon snö alls. Dessutom lär det bli kallt: -24 grader på fredag om man får tro på prognosen. Vi måste köra nya spår i snön före det. Litet blida skulle få snön att packa sej och det skulle bli fina skogsvägar. Just nu har vi -0,3 grader.
Man får hoppas på en god fortsättning på året 2021. Tills vidare kan man inte klaga men man vet ju aldrig hur det ser ut framledes.
Det är inte alls trevligt att vara i skogen på sommaren. Bara en massa myggor och älglöss och annat elände. Och så är det för varmt att göra nånting nyttigt. Dessutom har man en massa annat arbete på åkrarna och med husen. Så jag är aldrig i skogen på sommaren.
Men på vintern är det helt annorlunda. Då trivs jag i skogen – om det har frusit på. Det var meningen att börja med skogsarbetet i början på december men det kom allt möjligt annat i vägen så först i dag kunde vi ta traktorerna och fara till skogs.
Först var det regnigt och mjukt men då det frös på förra veckan så kom det annat. Vi har pysslat med sågverket. Väggen behövde tätas för det fanns fullt med sågspån inne i huset. Logosolen ger så fina spån att de blåser in genom varenda springa. Det behövdes också mera lampor eftersom det är så mörkt till och med mitt på dagen då det är mulet – och det har det varit nästan hela tiden. Ett bord för att fila sågkedjan till motorsågen behövdes också.
Regnet hindrade också takarbetet. Det var bara takrännorna kvar men de är mindre trevliga att sätta upp då det regnar. Till sist fick jag upp dem för en vecka sedan och kunde riva de sista ställningarna så nu är takarbete verkligen slut. Ett par stegar finns kvar och så skall det städas men annars är det klart.
Taklagshasi
Sedan kom Fredrik hit och vi satte upp en mast för GPS-antennen. Det är alltså en antenn för RTK-systemet som ger en korrigeringssignal till GPS-mottagaren så att noggrannheten blir nära en centimeter (i jämförelse med den vanliga 3-4 meter). Jag har kört med GPS-navigering på sprutan och då har det ibland varit felvisning på 20 meter. Det blir intressant att se hur det fungerar nästa sommar.
Det behövs en ny antenn och mottagare på traktorn som kan ta emot korrigeringssignalen. Sådana har man kunnat köpa tidigare också men priset har varit på flera tusen euro. De mottagare vi nu skall testa är betydligt billigare.
Belarus körde jag in i verkstaden för att spänna styrlederna eftersom framhjulen börjat vingla hit och dit alldeles för mycket. Det går nämligen att spänna till lederna för de har ledens kula inne i två koppor av plast med en mutter som pressar ihop dem. Jag öppnade alla fyra och alla utom en såg riktigt bra ut så jag bytte bara den ena och satte sedan smörjfett i skålarna och drog ihop dem. Glappet försvann inte utan det var en bult i fästet till styrcylindern som var den verkliga boven. Jag undrar om nån satt dit den senare för den var alldeles för kort så att gängorna tog emot hålets kanter och var helt nedslitna. Med en ny bult så försvann glappet nästan helt.
Då var det klart att åka till skogen – trodde jag. Men då jag skulle fylla på flis så började fläktremmen skrika på stora Zetorn och stora rökmoln bildades. En snabb undersökning visade att vattenpumpen och fläkten satt fast stenhårt. Då hade jag redan skopan full av flis så den måste jag tömma och därefter köra in traktorn i verkstaden. Båda fläktremmarna brann av eftersom fläkten inte rördes alls.
Det var ett mystiskt fel för vattenpumpen är helt ny. Vi började redan skruva loss motorhuven men märkte att fläkten och pumpen plötsligt började tvinna alldeles lätt. Inga märken syntes heller på plåtkåpan runt fläkten. Det har hänt sej att den börjat ta emot fläktvingarna. Fortfarande vet vi inte vad som förorsakade låsningen av fläkten och pumpen men det var bara att sätta ihop allt (och köra efter nya fläktremmar till Borgå). Efter det verkar allt fungera igen men man är ju orolig att det skall hända igen. Det var som om en bult hade fastnat i vattenpumpens vingar inne i pumpen men hur det skulle vara möjligt förstår jag inte. Det är bara att köra tills det går sönder ordentligt.
Nå, i dag kom vi då äntligen ut i skogen. Där hade en stor gran fastnat i en stor tall så jag måste dra roten bakåt för att få omkull granen. Det var besvärligt att komma nära roten på grund av alla stenarna men till sist fick vi ner den. Den stora lastaren har en så bra räckvidd att man kommer åt mycket bättre än med den lilla.
Det hann frysa så mycket att man kan köra med traktor till skogen nu men tyvärr så hotar de igen med varmare väder och regn den här veckan. Usch och fy !
Skogstraktorn är ute och luftas
Nu är i alla fall byggarbetet slut och skogsarbetet officiellt påbörjat.
Jag var tvungen att ta ett varv till i skogen för att få ihop till 10 kubikimeter svarvstock. Det blev ganska litet stock i år eftersom det var gallringsvinter men det blev desto mer björk och asp.
Jag sågade omkull två riktigt stora granar – fast svärdet var för kort så jag måste bryta omkull dem med lastaren. Det blev årets bålagren (jättestor gran) med 62 cm diameter. Möjligen var en av asparna lika stor men den var redan bortkörd.
Svarvstockar år 2020
Svarvstockarna är alla stora så bålagrenen ser inte ut att vara extra tjock men den stora till höger är faktiskt 62 cm. Den stora längst uppe är nästan lika stor. Alla svarvstockarna är 58 dm långa och enligt kubiktabellen var första stocken från bålagrenen omkring 0,7 kubikmeter. Från samma träd blev det tre svarvstockar på 58 dm med minsta toppdiameter 24 cm. Så det blev långt över en kubik stock från det trädet.
Vi jobbar hårt med att få bort alla övergrova träd men det finns ännu en hel del kvar. Det var bra att bägge de stora granarna var helt friska. Annars har vi fått en hel del rötskadade granar. Asparna var också förvånansvärt friska fastän aspen vanligen får litet röta.
Det blev som sagt gallringsvinter i år på grund av vädret. Det kom egentligen ingen snö alls så vi passade på att gallra så mycket som möjligt. Vi får såga ned de stora granarna en annan vinter med mera snö då det är besvärligare att gallra.
Virkespriserna förväntades gå ned men i själva verket gick de litet upp från maj månad. Den dåliga vintern har gjort det svårt att få ut virke. Att efterfrågan var stor märktes också då virkesbilen var på plats bara nån timme efter det vi meddelat att virket var utkört.
Ännu i början på april var det osäkert hur mycket virke vi skulle få ut men eftersom april var en ovanligt torr månad så torkade vägarna upp och det gick att köra fastän det inte fanns någon tjäle. Men visst hade vi fått ut mera virke om det hade varit fruset hela vintern.
Förutom ett par sönderkörningar har maskinerna hållit ihop även om styrningen på skogsvagnen gav upp. Det går att köra med den men nu märker man att styrningen gör livet mycket lättare. Processorn har gått riktigt bra men tyvärr gick det inte att använda den för de stora asparna som hade 15 cm tjocka kvistar. Där blev det motorsågsarbete. Det var inte stor idé att lyfta upp en sådan asp på processorn för den fastnade i betten med de stora kvistarna.
Virket är utkört och till stor del bortkört och det är bra för nu skall vårsådden börja. Men först måste jag jämna ut de spår som vi körde i åkrarna då det inte fanns någon tjäle. Spåren blev i alla fall mindre än jag fruktat på grund av apriltorkan.
