7 april, 2019 av Nisse

Vintern rasat …

Så är det då slut på skogsarbetet. Det blev jag tvungen att inse i går då jag körde ned traktorn i en grop i Tallmosan. Det gick ganska bra tills jag med fullt lass var tio meter från utfartsvägen. I en krök måste jag använda styrbromsen och då slog förstås ena hjulet genom den tunna skorpan och under fanns bara ofrusen lös mossmark.

Sista lasset år m2019.

Jag hade för bråttom på morgonen för jag kollade inte motorsågen som visade sej vara tom och bränslekanistern var också tom. Så det blev en promenad hem på tre kilometer för att dricka kaffe samt hämta motorsåg och spade. I en sådan situation är det viktigaste att dricka kaffe.

Därefter grävde vi med brorsan en ordentlig grop under foten till lastaren. Igen såg man nyttan med att ha lastaren fäst vid traktorn för annars hade den varit kvar där än. Nu radade vi virke under foten och efter att ha klämt ned en mängd bitar i mossen (mossjorden var lös – nästan som vatten) så lyckades vi lyfta upp bakhjulet så vi kunde rada virke under det.

Hur man lyfter upp bakhjulet.

Efter ett par lyftningar så fick vi så mycket under bakhjulet att man kunde köra bort. Lasset hade jag radat av men jag fick en pinne med mej hem. Nu är det i alla fall slutkört. Det blev i år aldrig ordentlig tjäle ens under skogsvägarna fastän de kördes upp flera gånger.

Så nu är det bara att sjunga “Vintern rasat” (som egentligen heter “Längtan till landet”).

Vintern rasat ut bland våra fjällar
drivans blommor smälta ned och dö
Himlen ler i vårens ljusa kvällar
solen kysser liv i skog och sjö
Snart är sommarn här i purpurvågor
guldbelagda, azurskiftande
ligga ängarne i dagens lågor
och i lunden dansa källorne

Ja, jag kommer! Hälsen, glada vindar
ut till landet, ut till fåglarne
att jag älskar dem, till björk och lindar
sjö och berg, jag vill dem återse
se dem än som i min barndoms stunder
följa bäckens dans till klarnad sjö
trastens sång i furuskogens lunder
vattenfågelns lek kring fjärd och ö

Man undrar om vi är den sista generationen som fått uppleva naturen utan störande TV och sociala medier. Dagens ungdom sitter med näsan i mobilen och ser knappast nånting annat av naturen än en bild i rutan. Jag hör till de första som började använda Internet men jag håller helt med Linus Torvalds som nyligen beskrev sociala medier som en “sjukdom”.

Det finns massor med inspelningar på Youtube men i stället för standarderna med Akademen sätter jag in en länk till Röstrum i Göteborg 2012. Kolla in dirigenten !

Nästa vecka slår vintern tillbaka men det är i alla fall slut på skogsarbetet för den här (sorgliga) vintern. Nu skall vårarbetena påbörjas …

21 mars, 2019 av Nisse

Skogsvägarna smälter

Det är igen en skräpvinter. Det var kallt en månad och då kom det en massa snö som nu smälter. Ingen tjäle finns det heller under snön. Trots en sen start på skogsarbetet (på grund av byte av vevaxel på Zetorn) så har vi lyckats fälla en hel del granar i Tallmosan där de är alldeles för gamla och stora.

Men nu blir det bråttom att köra ut stockarna för vägarna börjar smälta. Det är mest bara tillpackad snö på skogsvägarna och värmen gör att de inte håller mer. I morse var det en minusgrad och det hjälpte så mycket att jag fick ut två lass tidigt på förmiddagen men jag vågar inte köra fulla lass så det tar tid.

Inte blev det bättre av att snön gör det svårt att se var dikena finns vilket jag nog märkte då jag körde ned Zetorn. Dikena är så stora och djupa efter senaste rensningen att jag inte vågade försöka ta mej upp på egen hand utan måste ringa efter brorsan som kom med stora Zetorn. Det värsta var att lilla Zetorn är tvåhjulsdriven och om man kopplar på differentialspärren så kommer man nog framåt men kan inte styra. Den stora Zetorn är så tung att det bara behövdes en liten knyck så var den mindre Zetorn upp på vägen.

Smal väg och djupa diken

Där vi hugger nu hade granarna börjat torka och en del var angripna av granbarkborre. De var också så stora att de borde ha tagits bort redan för många år sedan. Vi hade sparat en del som skydd mot gräs för att ungskogen skulle hinna upp ur gräset. Skugga stör inte granplantorna men hindrar gräset från att bli alltför frodigt. Men nu måste de stora träden bort.

Storleken visas av att man från ett träd kan få två 58 dm svarvstockar som måste vara minst 24 cm i toppen. Och det är många granar som ger två svarvstockar och därtill två 55 dm vanliga stockar … Så det är nästan 23 meter stock från ett träd. De är dessutom så raka och kvistfria att man inte skulle vilja sälja dem alls men jag kan inte såga allihop för eget bruk. Det fanns en del med avbrutna toppar och en del ruttna men inte så värst många.

Långa raka och kvistfria stockar

I motsats till granarna var de tallar som vi fällde hemma ganska krokiga och med stora kvistar. Men de var också överstora och jag får se om vi kan sälja dem då stockarna nuförtiden inte får vara grövre än 55 cm. Men jag ger inte bort en 65 cm tallstock som är kvistfri om den går till vrak. Det går mycket långsamt att själv såga en så stor tall men jag får väl gnida på den i en dag då. Tallarna var också långa så man tyckte första inte att de var så grova.

Den yngsta generationen skogshuggare är redan i farten

En traktor fungerar men det är redan en annan i verkstaden. Belarusen hade vatten i oljan så jag tog bort topplocket och kolvarna för att försöka hitta läckan, Topplockspackningen bröts sönder en aning så man ser inte om där har funnits något fel men där fanns knappast något större fel. Kolvarna var hela men en kannring hade brustit. Cylinderfodren verkar också vara hela så nu gäller det att kolla packningarna i nedre delen av fodren. Det har inte varit någon större läcka men man vill inte köra med vatten i oljan.

Topplock på Belarus (ej renlagat)

Lagerskålarna för vevstakarna var litet nötta men inte så farligt. Jag hade också bytt olja ganska ofta efter det jag märkte att det fanns vatten i den. Nu byter jag förstås en hel del delar då motorn en gång är isärtagen. Delarna är ganska billiga.

Det har inte blivit så mycket tid för verkstadsarbete för mars är mötenas månad. Det är styrelsemöten inför årsmötena som vi gärna håller inom april före vårbruket. Och så förbereder vi premiären för den video som spelades in år 1994 “Tjörkveein” (Kyrkvägen). En halv kilometer från oss fanns nämligen Tjörktalln där folk samlades för att sedan vandra till Pyttis kyrka genom skogarna. Stigen syns ännu mycket bra på vissa ställen och vi har märkt ut den och vandrat den flera gånger. Den användes senast för 400 år sedan då Lappträsk blev en egen kyrkosocken år 1575.

Nu gäller det att beställa kallare väder. Redan den minusgrad vi hade i morse gjorde att vägarna på förmiddagen var bättre än i går på eftermiddagen. Väderprognoserna lovar en del kalla morgnar nästa vecka men det stämmer inte alltid. Jag borde ännu få ut åtta lass stockar och ungefär lika mycket propsar och ved.

21 februari, 2019 av Nisse

Första dagen i skogen – äntligen

I går var jag första dagen i skogen den här vintern. Det gick nästan åt skogen med skogsarbetet på grund av reparationen av Zetorn. Men nu är den klar och går som en ängel – peppar, peppar.

Zetorn igång igen

Det var ganska blött i skogen i går men vi hade bråttom att köra upp spår och det lönade sej. I dag var det kallt och skönt och spåren hade frusit så vi hade fina vägar.

Vi städar upp en bit med en mängd torra träd. Det blir säkert tillräckligt med flisved för nästa vinter också. Frågan är hur mycket saluvirke vi får ut men det kan bli en lång och kall mars månad och kanske också april.

I stenbackarna är det inga problem men vi har lägder och mossar där vattnet stiger upp i hjulspåren då man kör. Den myckna snön har inte varit bra för marken under snön är inte frusen.

Nu är det bra att ha lastaren på traktorn så man kan lyfta upp virket ur snön och skuffa omkull träden. Jag testade i dag den nya bomspetsen som jag byggde för svängdämparen. Den är inte riktigt bra för den glider lätt av stammen. Man borde ha en större klyka men den är besvärlig att konstruera för rotatorn måste kunna svängas fritt mellan sidobalkarna.

Men det var skönt att få komma ut i skogen. Konditionen är tyvärr usel efter det att jag i två månader bara gått över vägen till verkstaden. Det märks att man inte varit på skogsarbete för då man kommer hem så slocknar man efter maten.

I dag var det fint solsken och alldeles för varmt i hytten om solen kom åt att lysa in i den. Men utomhus var det -5 grader vilket var riktigt bra. Det börjar komma upp nya plantor på många håll och vi får bråttom att ta bort de gamla träden innan plantorna blir så stora att fällandet förorsakar skador.

Vi håller på att bli “moderna” igen eftersom vi håller på med “kontinuerligt skogsbruk” eller vad det nu kallas. Det slutade vi aldrig med även om kalhyggen kom på modet för omkring 50 år sedan. Nu gäller det att hugga för brinnkära livet för småskogen växer upp allt mer för varje år.

Bort med gamla träd – de nya kommer snabbt
16 februari, 2019 av Nisse

Flismataren igång igen

Antalet katastrofer har minskat betydligt nu då flismataren också är igång på nytt. Det felaktiga kedjehjulet kom ovanligt fort – på bara en dag. Nu är den nya motorn med kedjehjul installerad och fungerar åtminstone tillsvidare.

Ny flismatarmotor

Det var tur i oturen att det varit ganska varmt de senaste dagarna. Jag hade tillfälligt satt in den gamla motorn från vår första flismatare men den var alldeles för svag och man måste plocka bort alla större bitar för att skruven inte skulle fastna.

Jag tänker köpa en motor till (begagnad) så att jag har reserv hemma nästa gång det blir problem. Ifall det hade varit -25 grader så hade det inte varit roligt. Och så skall jag testa bensingeneratorn så att den är i skick ifall strömmen försvinner för då är det slut på värmen också. Flismataren behöver under 1000 W för att fungera men ström måste den ha.

Det har varit ganska påfrestande de senaste månaderna men nu ser det ut att bli litet lugnare. Problemet är bara att skogsarbetet blivit ordentligt försenat den här vintern och så kom det en massa snö. Nu blir det bråttom i skogen under de två månader som finns kvar av vintern. Många hoppas på en snar vår – inte jag …

14 februari, 2019 av Nisse

Zetorn igång igen

Nu har vi åter en skogstraktor för i dag körde vi ut lilla Zetorn och började lyfta stockar. Men det gick inte så bra första gången jag körde ut den. Då hade den ett grymt oljud så det var bara att köra in den igen och söka efter orsaken.

Det visade sej att det var ett gammalt problem med fläktvingarna som tog emot plåten bakom kylaren. Jag kom sedan ihåg att jag för många år sedan hade slagit loss en plåtbit för att få bort oljudet. Det hade jag glömt och svetsade fast plåtbiten på nytt.

Nu tog vi bort kylaren igen och kapade fläktvingarna 1 cm så att de säkert inte skulle ta emot plåten. Därefter så blev traktorljudet betydligt vackrare och jag invigde den förnyade Zetorn med att lyfta upp stockar på vedhopen.

Zetorn igång igen

Det finns en hel del kvar att göra men nu måste vi till skogs för att hinna få ut nånting den här vintern. Min kondition är urusel så det behövs en hel del skogsarbete för att komma igång igen. Det blir inte mycket motion av att gå över vägen till verkstaden.

Visst är det roligt att skruva med maskiner men nu började det vara litet för mycket av det goda. I över två månader har jag inte gjort mycket annat är skruvat med Zetorn – utom då det blev snöarbeten.

Bra att få undan en katastrof och komma ut i skogen. Även om där nu är ganska mycket snö så skall vi väl få ut nånting. Dessutom ser det ut att bli riktigt varmt från och med i morgon så då far snön ihop.

4 februari, 2019 av Nisse

Att bygga om en traktor

Zetorn är reparerad men då den en gång är inne i verkstaden och varm och torr så passar jag på att bygga om den litet. Den är redan ombyggd flera gånger – i all synnerhet för att anpassas till skogsarbete – så jag behövde ta bort en del ändringar som jag tidigare gjort.

Det är mycket mera arbete att bygga om än att bara reparera. Man måste borra och skära till nya delar vilket tar mycket mera tid än att bara byta en del. Nå, det kan ta en massa tid att få bort rostiga skruvar utan att dra sönder dem men det gäller mest hytten för motorn är så inoljad att där inte finns rost alls.

Då jag hade bort bränsletanken så passade jag på att montera in en bränslemätare. Den mätare som kom med traktorn 1975 bestod av en mätsticka som man skulle doppa i tanken. Den är förstås driftsäker men ibland vill man hålla koll på hur mycket bränsle man har kvar inifrån hytten.

Problemet är att det inte fanns plats för en mätare i tanken så jag var tvungen att ta upp ett stort hål för givaren. Dessutom måste jag skära upp motorplåten för den låg alldels tätt intill tanken.

Det var ganska roande att se på nätet vad olika människor gav för råd. En del tyckte att det var livsfarligt och föreslog att tanken skulle fyllas med vatten eller en lämplig gas medan andra tyckte att brännolja inte brinner så bra (i motsats till bensin) så det var bara att borra. Bland annat så lär en brandskyddsinspektör ha droppat en brinnande tändsticka i en dunk med brännolja för att visa att den helt enkelt slocknade. Och påpekat att det hade blivit en grym explosion ifall det hade varit bensin.

På nätet finns det alltid de hjärtängsliga som tar till helt overdrivna åtgärder och ofta bara ger rådet att låta en “fackman” sköta allt. Nå, som bonde sköter jag allting själv – efter att grundligt ha tagit reda på hur man skall göra. Då jag märker att det är en ängslig typ så slutar jag vanligen läsa. Det är samma typer som tror att man får bra kvalitet om man betalar dyrt. Tyvärr har försäljarna också märkt att det finns sådana människor så de sätter en sjuhelsikes pris på skräpprodukter varvid de kan sälja dem med god vinst åt de godtrogna.

Hålet i bränsletanken gjorde jag med en skruvbar hålstans som var avsedd att ta upp hål för blandare i diskbord. Man borrar ett litet hål för skruven och sedan dra man ihop stansen som skär upp ett snyggt hål med 35 mm diameter i plåten. Den ger heller inga gnistor som en vinkelslip eller liknande verktyg gör.


Bränslegivaren monterad

Det har sina fördelar att ha en bränslemätare eftersom det är ganska besvärligt att lufta en diesel ifall bränslet tar slut. Speciellt i skogen om vintern är det inte så trevligt att först åka hem efter mera bränsle och sedan börja skruva och lufta motorn.

Lastaren behövde också byggas om. Det fanns inte möjlighet att fästa svängningsdämparen direkt i bommen. I stället för att svetsa fast ny ända på bommen så satte jag två 15x150mm järnskivor på sidan om bommen och fäste dem med 25mm tappar. Fördelen är att man kan ta bort förlängningen och bygga om den om det behövs. Det är mycket besvärligare att plocka bort hela bommen om man vill bygga om nånting.

Ena skivan på plats
Svängningsdämparen monterad

Sedan har bakljusen börjat sjunga på sista versen. Dessutom stör de sikten snett bakåt. Jag har redan en gång byggt om bakljusen. Zetorn har alldeles för breda träckskydd för skogsbruk även om de kan vara bra då man kör på landsväg. Den bakersta delen skruvade jag bort för många år sedan och måste då flytta upp bakljusen. Nu flyttade jag upp dem ännu högre och fäste dem vid hytten.

Gamla och nya bakljusen

Arbetsljusen har också varit för lågt placerade. Speciellt då man har ett högt lass så är de till tvivelaktig nytta. Nu flyttade jag upp dem ovanför bakljusen som är placerade inne i 80x80mm vinkeljärn. Det kan behövas för torra grova kvistar är starka och kan riva loss en lykta i skogen.

De nya lyktorna

Bakre delen av stänkskärmen borde ännu skäras bort men det får vänta för jag måste ut i skogen snabbt nu. Och det finns en hel del att göra ännu. Trots att det elektriska systemet på en 44 år gammal Zetor är ganska enkelt så tar det tid att klura ut hur ledningarna är kopplade. Dessutom måste jag bygga nya ledningsbanor som är mekaniskt skyddade.

Ett ständigt problem har varit att få rum för skogsstövlarna. Zetorn har en ganska stor hytt – den första som hade platt golv år 1975 – men den svängbara stolen som jag satt in har i alla fall problem att svänga runt – åtminstone stövlarna vill bli kvar i framändan på hytten. Det fina med den stora hytten är att ventilbordet ryms inne i hytten så jag kan ha bakrutan fast hela tiden. Då jag dessutom installerat ett extra värmebatteri med fläktar så kan man arbeta ganska bekvämt även om det är dåligt väder.

Saker som borde fixas tar aldrig slut men jag har nu fått en hel del gjort som varit på listan i många år. Nu gäller det bara att komma ut i skogen och få nånting gjort också …