Kallt men livat

I morse var det -30 grader (på vissa håll i Hindersby -34) så jag försökte inte ens fara till skogs. Både slangar och metall är sköra i en sådan kyla och man bara kör sönder nånting. Zetorn och lastaren är ännu inne i verkstaden och det är lika så bra. I princip kan jag skruva ihop den och börja köra men då den en gång är uppvärmd så började jag fixa en del som blivit ogjort.

Nedre bakrutan måste jag skruva bort för att få in hydraulbordet men det är kallt så jag köpte en plastskiva för att täcka hålet. Det är en hel vetenskap att välja rätt plast. Den borde vara genomskinlig, UV-tålig, skraptålig, reflexfri och böjlig. Jag kollade upp Etolas alla plaster och tittade på nätet på egenskaperna hos olika sorterna tills jag kom fram till att jag skaffar en polykarbonatskiva för övre delen och 0,5 mm PVC-folie för nedre delen (där hydraularmarna tar  emot).

Sedan skaffade jag lysdiodarbetsljus (LED) från IKH vid Ring III och byggde ny central för hytten med säkringar och strömbrytare. Fördelen med lysdioder är att de dra mycket litet ström. Jag köpte 10 W minilampor att sätta ovanför vindrutan framåt och de drar bara 0,75 A ström. I skogen behöver man en mängd lampor åt olika håll och då börjar strömmen redan vara betydande med gammaldags glödlampor.  Om de visar sej vara bra så tänkte jag installera en under bommen också som lyser direkt mot gripen. Men då måste jag bygga riktigt starka skydd av 8-10 mm bandjärn för ibland dänger man i misstag bommen mot ett träd. Då håller inte ens tjock  plåt.

Samtidigt installerade jag ordentliga uttag för lastarens elektriska ventiler och för radiostyrningen till vinschen. Tidigare hade jag bara en mycket osäker provisorisk förlängningssladd.

Alla kvällar har de senaste dagarna gått till Hindersby teater som ger ”Fritt fram på 60-talet”. Jag förevigar nämligen teatern för framtiden på video. Halva byn har lagt hela hösten på att repetera och bygga upp scenen för pjäsen som är skriven av vår egen teaterchef Isa från Mosabackan (en byadel i Hindersby). Hon har förresten varit riktig teaterchef i Sverige förrän hon blev pensionerad. Och så har vi Robert Jordas som är utbildad skådespelare och som har regisserat pjäsen. Så mycket av byns resurser har satts på pjäsen att den absolut måste sättas i minne (digitalt nuförtiden). Då vi började med byapjäserna så köpte jag en fin HD-videokamera bara för teatern.

Det har varit fullt hus och flera föreställningar är redan utsålda. Och det är fint för vi behöver pengarna från föreställningarna för att reparera taket på den stora lokalen (byggd 1930).

60-talet var en brytningstid som syntes inom musiken (Beatles och Liverpool sound kom), inom jordbruket som mekaniserades och i arbetsfördelningen. I pjäsen förs det fram i gubbarnas matlagningskurs och Damklubbens resa till Stockholm med Bore III.

matlagning_S1100014

Nå, kursen slutade nu inte riktigt som det var tänkt men Rom byggdes inte heller på en dag :-). 60-talet var ju ”mitt” årtionde eftersom det hände under min känsligaste ungdomstid. Mopedknuttarna som körde genom byn utan ljuddämpare kändes bekant och pratet på Posten som vid sidan av handelslaget och banken var byns träffpunkt var också äkta sextiotal.

Pjäsen avslutas med Brandkårsfesten som tillsammans med  Johannifesten var sommarens höjdpunkter. Halva byn stod på scenen och det märktes i slutet då det började bli trångt där när alla slulle sjunga slutklämmen. Det är hårda bud i Hindersby nu i flera veckor framåt tills föreställningarna är förbi och folk kan pusta ut.

 

Julhälsning

Vill med detta inlägg önska bloggläsarna GOD JUL. För det får man väl göra ännu idag, imorgon är det väl god fortsättning som gäller?

De senaste åren har julen firats lite improviserat.  Tidigare firades så gott som alla jular med middag och julklappsutdelning hos mor  och far. Nu har ytterligare en generation kommit med i bilden så familjen är lite mera splittrad. Sen har ju morsan blivit lite äldre också och har inte den ork som fordras för att koka, steka och baka åt hela familjen. I år hölls middag i knytkalasstil hos mellandottern i grannbyn och dit hittade också julbocken som var den samma som ifjol. Trots att de äldre barnbarnen uppnått skolåldern verkade nog tron på julbocken sitta kvar även om utstyrseln synades noga 🙂

Innan middagen delades de sista julhälsningarna ut till vänner och bekanta och ljusen förnyades på sonens och fars gravar. Granen paketerades in för att klara förflyttningen från lagerlokalen där den fått stå för att tina upp några dagar innan den tas in och dekoreras. När det är så pass kallt som det är i år kan granen snabbfrysa under förflyttningen och då blir nog glädjen kortvarig. Likadant kan det gå om man tar in en stelfrusen gran i stugvärmen utan att långsamt låta den tina upp.

Granen fick i år bli modell större i och med att mellandottern numera bor i föreningshuset i grannbyn.

GOD JUL !!

Varför sov jag i somras ?

Då man står här och gräver fram halvfärdiga konstruktioner och spikar med stela fingrar så undrar man varför i all världen man sov i somras. De långa ljusa sommarnätterna hade man hellre kunnat jobba så man skulle ha undvikit vinterbyggandet. Där ser man hur kort människans minne är och hur svårt det är att tänka längre än näsan är lång. Det är minsann inte första gången man står och spikar mitt i smällkalla vintern.

De senaste dagarna har jag också sysslat med ”vinterrockad”. Rockad är en term från schackspel och betyder att man låter tornet och kungen byta plats. Det är det enda drag där två pjäser får flyttas tillika. Men mina vinterrockader är betydligt mera invecklade. Man flyttar traktor A till ladan och maskin B till torken, traktor C till traktorgaraget och paketbilen D till verkstaden (från ladan). Därefter finns det plats för traktor E under taket där traktor C stod. Sedan måste man tillfälligt låta paketbil D byta plats med traktor C för att sätta på kättingarna varefter de åter byter plats tillbaka.  Då paketbil D är klar så skall den tillbaka till ladan. Pust.

Nu är det inte att bara starta sådär utan först sätter man på motorvärmen och sedan gräver man fram den traktor som stod utomhus då det började snöa och blåsa på allvar. Sedan märker man att motorvärmen på traktor C inte fungerade eftersom klockan var sönder så det blir att koppla sladden direkt och gå in och dricka kaffe medan den varmnar. Därefter går det inte att öppna dörren till ladan för kölden har lyft cementplattan så den sitter fast. Till all tur går det att skruva upp dörren nån centimeter så man får den att löpa. Men sådant tar tid.

MF165 i snö med fibersvetsningshönshus

Och var man än rör sej så skall snötraktorn fram för allting är insnöat och man måste köra bort en massa snö för att komma fram. Visserligen var man glad då det frös på och leran stelnade men en fördel var det i alla fall med regnet: Det rann bort av sej självt. Men man skall inte klaga – man kunde ha bott i staden och då hade det varit värre att få bort snön.

I går kväll sysslade jag med att gräva mej fram till vedlidret. Blåsten hade lagt en stor snödriva över gången och inne i trädgården ryms traktorn inte. Men det gällde att få ved till baket av jullimpa och då var det  inte läge att spara på krafterna. Nu sprakar elden i den stora bakugnen och doften av äkta hemlagad jullimpa börjar snart sprida sej i huset. Ute är det -18 grader men nu har vi ved inne så nog blir det jul i år också …

Glad Jul allihopa !

 

 

 

Klåss å kultuur

Den här hösten har varit rena definitionen på ”klåss” (våt lera och gyttja). Det har regnat hela tiden eller åtminstone duggat. Jag körde sista leråkern med tallriksharv i en grym smörja och är riktigt förvånad att det gick alls att köra. Tallriksharven gick egentligen för djupt men med den stora Zetorn fick jag åkrarna någorlunda omrörda. Viktigt är att få halmen nedkörd så den börjar förmultna. På våren är det eländigt att så om det finns en mängd torr halm som fastnar i billarna. Men mullåkrarna har jag lämnat och tänkte köra dem först då det frusit på litet – möjligen i slutet på veckan. Nedan en riktigt ren harv – ibland har den varit så full av halm och lera så man inte sett nånting av själva harven.

Och grävandet av den elektriska kabeln fortsätter. Vi var en vecka i Sverige för att tömma huset på vatten och ställa i ordning för vintern men vi hade knappt hunnit in genom dörren där förrän det ringde och jag fick höra att de grävt av fiberkabeln i Hindersby. Den var riktigt bra utmärkt men så kom det ett nytt gäng och började gräva i mörkret … Ett elände med alla dessa underentreprenörers underentreprenörer i femte potens.

Utanför vår port har de kört sandlass efter sandlass men ännu pressas det blöt lera upp ur vägen på grund av det eviga regnandet. Men det klagar jag inte över för vi blir av med alla stolparna sedan. Jag har tuggat mej genom en halvmeters  dubbel tegelvägg på ladugården för att få in kabeln till huvudcentralen och lyckades få sönder min pneumatiska borrmaskin – fast i ärlighetens namn så var det nog borrandet i somras i torkens sega betongmur som tog livet av den. Med en ny borrmaskin och meters stenborrar (hålet måste vara snett så det blir ganska långt) så fick jag efter mycket svett och möda ett hål på 7 cm. Rören till växthuset skall genom väggen också.

Men nu börjar det bli kulturtider i Hindersby. Vi har jobbat länge med boken om Fornminnesföreningens 60 år och med den nya teatern. Kolla in Hindersbysidorna . Det var Sigge Strömberg – teatermänniska, författare och kulturpersonlighet – som startade Fornminnesföreningen 1952 och ordnade stora bygdefester som hade upp till 1000 personer i publiken och det var mycket på den tiden. Hans sonsons dotter Mikaela har skrivit boken som preliminärt har utgivningsfest den 8 december.

Och så har byns nuvarande teaterguru Isa Stenberg igen skrivit en pjäs om Hindersby, den här gången på 60-talet. Vår andra teaterguru Robert Jordas har regisserat och 40 byyssari (bybor) är med i en av de största kultursatsningar vi haft.  Jag hörde att skådespelarna skrattat så de knappt kunde repetera pjäsen.

Kultur betyder ju ”odling” (från latinets ”cultivare”) så det passar oss odlare att efter klåsset bänka oss och skratta litet åt livet på landet på 60-talet. Det handlar om riktiga existerande människor från vår lilla by som vi mycket väl minns. Dramatiserat av Isa förstås. Det här är ingen konstgjord snobbteater från underliga miljöer som vi aldrig sett utan riktigt äkta heimlaga från början till slut. Isa är född och uppväxt i byn även om hennes karriär inom teatern förde henne till Sverige. Hon känner till byn  och dess människor inifrån men är tillika proffs och kan föra ut det på ett sätt som vi vanliga dödliga inte behärskar.

Det kan löna sej att åka långa vägar för att se på äkta byateater som dessutom går på det riktiga gamla språket.Så nu tar vi steget från åkerkulturen till teaterkulturen och väntar på våren då det igen blir att harva och så och hoppas på ett nytt och bättre år än det här klåssåret.

 

Folkvisa (moderniserad)

PLOCKA VILL JAG FLYGHAVRE

Modernisering av ”Plocka vill jag skogsviol” under
inflytande av lagen om flyghavre och en dag på veteåkern.

Plocka vill jag flyghavre och
stoppa i en säck,
plocka, plocka allt med rot
och bränna alltihop.
Det är bäst att plocka
annars kommer Byråkrat
och bränner hela fältet
och anlägger sanktioner.

Solen bränner, vetet flimrar,
broms och mygg ger stick
och om solen går i moln
så kommer det en skur.
Sedan är man genomblöt
och säden den är riktigt våt.
Men det blir inget ledigt
förrän alltihop är klart.

Så plocka vill jag flyghavre och
stoppa i en säck,
plocka, plocka allt med rot
och bränna alltihop.
Det är bäst att plocka
annars kommer Byråkrat
och bränner hela fältet
och anlägger sanktioner

Nisse Husberg
12 juli 2012 på Tjeeldlaandi

 

Johanni i traktorn

Det blev johannifirande i traktorn och det är inte första gången. Ett år var det bara kvinnor och barn på den traditionella festen för att gubbarna sprutade för brinnkära livet hela natten. Det hade varit dåligt sprutväder länge och så hotade regn.

I år var åkrarna fulla med traktorer i går kväll (och natt) men jag var tvungen att åka till Ring III för att hämta material och kom hem först tiotiden på kvällen så jag fick spruta i dag.

Men på dagen var vi nere på Hystanlindån eller Leikanlindån – senare benämnd Lekstrand – som är byns allmänning vid Stein-Gustas bro. Att pryda och sätta upp johannistang har blivit ett betydande folknöje på dagen före johannifesten. Många påstår att vi har östra Nylands största johannistang (midsommarstång).  Ålänningarna har finare men vår är inte så oäven heller:

Mera om uppsättandet finns på

http://byyin.hindersby.net

bland annat två videosnuttar.

Glad Johanni till alla bondbloggare och läsare !