Sommarens första frost

Det är oktober men först nu hade vi den första frostnatten sedan början på maj ! Det har varit nära noll och kanske under på vissa ställen men nu var det en ordentlig frostnatt med -3 grader. Sommaren var inte speciellt varm men det är ovanligt att det inte varit en enda frostnatt tidigare. Det stör inte vetet mera som är alldeles färdigt (ett skifte under 20 %). Men det är inte bra för sprutandet. Och med direktsådd så är höstsprutandet mycket viktigt. Man vill inte ha stora baldersbrå och kvickrot som börjar växa långt förrän man kommer ut på åkrarna på våren.  Medan värmen varade så hann jag spruta omkring 8 hektar men det är inte bra då temperaturen gär under 5 grader.

Jag har allt i torkarna och solen påkopplad – även om nästan hälften är i den stora torken utomhus. Den är också den billigaste i drift. Så jag har inte alls haft bråttom att tröska. Det har torkat bra men nu då temperaturen går ned så lönar det sej inte att vänta med tröskandet mera. Tröskan har hållit ihop även om jag haft en hel del problem med generatorn. Fästskruvarna har brustit så de måste troligen bytas till grövre. Det är förstås ingen originalgenerator – det finns inte mycket original på min tröska som är en gammal Rosenlew testtröska från 80-talet. Den var den första som fick hydrostatisk drift i tiderna men nu börjar den gå in i skrotklassen. Det är nu 25 år sedan jag köpte den (begagnad).

Förutom generatorfästet så har tröskandet gått bra i år – tillsvidare. Jag körde visserligen slut bränslet i går eftersom tankmätaren visade fel. Och så var ackun tom i Ducaton eftersom en lampa blivit på. Det tog mej flera dagar att vässa knivarna i hacken men det lönade sej. Inga halmsträngar.

DSCN5257

Den väl sönderhackade halmen har fallit ned till marken mellan stubben. Det borde inte vara halmproblem vid direktsådden nästa vår.

Den nya torken är nu full och i morgon börjar jag sätta in i den lite äldre torken. För 40 år sedan då vi körde in de första lassen så var plåten inte fastskruvad i andra ändan än. Nu är den litet mera färdig även om det verkar som om den aldrig blir riktigt klar. Intressant är att plasten som vi satte upp över torken har hållit i 40 år utom där takfönstren släpper in sol. Där måste vi byta till växthusplast eller sätta upp hårdkartongskivor.

Vädret är fint – helt enkelt perfekt höstväder och fortfarande visar tiodygnsprognoserna bara sol och torrväder. Litet kallare ett par dagar men nästa vecka skall det bli varmare igen.

DSCN5259

Återigen en av mina kvällsbilder. Vi har inga fantastiska sjö- eller bergslandskap men kvällshimlarna är inte så illa …

 

 

Bondens höstvisa

I går regnade det och så regnade det lite mera efter en vecka med dimma och regn. Så jag skrev Bondens höstvisa till melodi från Anna-Lena Löfgrens ”Åh, regniga natt”:

Tiden syns mej så lång
som en smal tröstlös gång
åker lerig och våt utan slut.
Jag nu fäller en tår
där jag står i det spår
tröskan gjort
i åkerns leriga bädd.

Ååh, regniga höst
aldrig mera kan jag få nån tröst.
För jag har fastnat fast
skulle tröska i all hast.
Hopplöst i
denna regniga höst.

Det är förstås inte första gången man tröskat sent och vått men nu ser det ut att bli början först i oktober. Kornet och havren har folk tröskat men vi har bara vårvete som såddes riktigt i slutet på maj. Det börjar bli möjligt att tröska – om det bara skulle hålla upp …  Visst har jag tröskat i ösregn men då var säden färdig och hård. Det gick bara bättre ju mer det regnade. Värre är det med grön säd som slås sönder till geggamoja då man försöker tröska och fastnar överallt i tröskan.

Det blir tufft för tröskan för nu finns det mycket halm. Belastningen blir hård  på alla delar i vår plåttröska. Det blir att köra på krypväxeln och hoppas att inget går sönder. Torkandet blir besvärligt men bara man får in vetet så klarar kalluftstorken nästan allt. Vi har många gånger tröskat vete över 30 %. Hur mycket över vet jag inte för mätaren slår i botten vid 30. I en kalluftstork eftermognar säden men problemet är just att tröska mjuka korn. Man behöver inte torka ned till 14 % utan kan lämna allt i torken och blåsa då och då bara för att hålla den kall. På vintern är det inget problem för möglet klarar inte minusgrader. Så man blåser de allra kallaste nätterna. Och torkar ned det först på våren.

Men tills vidare sitter jag bara och väntar. Visst finns det mycket att göra men man vågar inte påbörja något större arbete. Jag har pysslat med mätsystemet i torken och pannrummet och skruvat upp de lysdiodstrålkastare som jag köpte billigt över nätet. Det går ganska snabbt för de som har automatkoppling och de har fungerat bra. Bara stöpseln i väggen och man har en lampa som tänder då man kommer närmare än 10 meter och släcks automatiskt. Verkligen fint då man kommer bärande nånting tungt med bägge händerna.

Jag vässte knivarna till hacken på tröskan eftersom jag tänker fortsätta med direktsådd. De skulle gå snabbt trodde jag men det tog flera dagar. Men så slipade jag dem också riktigt ordentligt så de hugger av halmen effektivt. Tidigare har de bara slagit av den. Ny generator och nytt tändlås har också tröskan fått. Generatorn var inte någon reservdel eftersom jag har en testtröska från Rosenlew som har all möjlig specialutrustning. Så reservdelskatalogen fungerar bara ibland.

Tiodygnsprognoserna ser inte så illa ut men de visar en hel del regn till fredagen – just då det torkat upp. Och så ändras prognoserna mest varje dag som vanligt. Man läser dem ändå hela tiden och pendlar mellan hopp och förtvivlan. Alldeles som vanligt för en bonde …

 

Sommaren kom tillbaka

Nu har det varit ett par dagar med sol och sommarvärme och det är vi glada över. De klara nätterna har förstås varit kalla men ännu ingen frost. Korn och havre har man tröskat men vetet är ännu omoget. Fast det börjar också byta färg. Vi talar ju inte om ”mogna” här utan säjer ”kveiti fäärdnar”.

DSCN5223

I förgrunden syns vårt vete och i bakgrunden grannens korn. Minst en vecka med värme behövs ännu för vetet men tiodygnsprognosen ser tillsvidare ganska bra ut. Litet regn i slutet på nästa vecka men prognosen ändras varje dag …

Andra satsen flis torkade bra i sommarvärmen så den kan snart köras ned i flislagret. Med litet svalare nätter har jag fått flismatningen att fungera utan att pannan börjar koka. Jag satte på värmen till huset för att hålla balansen men det blir så varmt att man ibland får svårt att sova. Vi har blivit vana vid litet svalare inomhus och speciellt i sovrummet. Men barnbarnen som springer omkring behöver litet varmare.

För ett dumt huvud får kroppen lida säjs det och det stämmer precis. Jag lyfte ensam ett par stora mellanväggar till torken fastän Henrik var hemma. Han har bråttom med jobbet (på distans) så jag ville inte störa honom. Men nu linkar jag omkring och äter värkpiller igen. Troligen är det ischiasnerven som kommit i kläm. Men isjas är ju nånting som bara gamlingar lider av och jag är ju inte gammal … :-).

Nu skall jag försöka klura ut varför tröskan bränner säkringar varje gång man stänger av den. Det ordnar sej med en automatsäkring men det retar mej i alla fall. Ett ganska underligt fel.

Och så skall torkarna städas och repareras. Alltid är det nånting som behöver göras. I höst skall vi också fira den äldre torkens 40-årsjubileum. På dörren till huvudkanalen är det inskuret 17.7 1975 och det var då jag på allvar började ta över jordbruket. Det året sålde vi kossorna och gick över till sädodling. Torken hade jag planerat helt enligt eget huvud och det är ju trevligt att den ännu fungerar bra efter 40 år. Plasten har vi varit tvungna att lappa under takfönstren där solen lyser men det är inte så underligt. Grundprincipen har i alla fall fungerat. Speciellt solvärmen (som kom till litet i misstag) har fungerat bra. Man ser på torktemperaturen precis när solen går i moln.

Just nu håller vi bara tummarna för att vädret fortsätter att vara varmt och torrt.

 

Från kris till kris

Inte går det att tröska än men sysslolös är man minsann inte. Förutom att jag borde syssla med tröskan och torken så blev det panik på lördag morgon då det stod tio cm vatten i Ribackhuset på källargolvet. Tvättmaskinens slang hade spruckit och vattnet sprutade upp i taket. Dessutom var golvsilen i tvättrummet bredvid tilltäppt så den drog inte undan. Nå, med vattnet avstängt (bäst att ha bra kulventiler nära) och golvsilen bort så rann det mesta snabbt bort. Det hann inte spruta så länge så bakom listerna var det torrt.

Men golvmattan måste vi riva bort för det hade runnit vatten längs väggen ned under den. Annars var det inte så stor sak för golvet är cement och under väggarna hade jag satt en tegelsten på kant 1977 då huset byggdes. Mattan skulle förresten bort ändå. Nu blev det bara litet tidigare än det var tänkt. Och allt skulle bäras ut. Det gick bra och vi hittade en massa borttappade verktyg men just som allt var utburet så kom det åskmoln och det blev bråttom att bära in i garaget och bilen och vart som helst.

Vattnet fanns bara i tvättstugan och ett par garderober så det var inte så farligt. Men de blev städade riktigt fort … Och nu skall tvätt- och diskmaskinsanslutningarna byggas om. Det skall vara magnetventiler före uttaget till maskinen – inte efter ! En magnetventil som normalt är stängd och bara öppnas då maskinen sätts igång. Det är inte så svårt för det finns förgreningssladdar med styruttag (kallas ”master-slave” på modern ”svenska”). Då huvudmaskinen startas så kopplar styrdosan på de andra uttagen också. Man kopplar alltså magnetventilen till ett sådant uttag. Poängen är att det inte får vara tryck i slangen utom då maskinen används. Förstås kan man sätta in en kran som man stänger och öppnar men det är en riktigt dum idé då man beaktar hur glömsk man är :-).

Jag kollade redan in magnetventiler och man får sådana helt i mässing från Kina för 2 euro – med gratis frakt. De garanterar 60 dagars leverans så bråttom skall man inte ha men det tar säkert mycket längre tid att bygga om tvättstugan . På tal om det så fick jag i går ett paket med 10W lysdiodstrålkastare inburet på verandan för 5 euro per styck … Priset har gått ned till hälften sedan i fjol. Man bara undrar hur det är möjligt. Men jag har använt en hel del av dessa i ett år och de fungerar bra – lyser bättre än en 60W glödlampa.

Det tog nästan två dagar att städa undan allting från källaren. Det var inte slut med katastroferna efter det för i går så for elden bakåt i flismataren igen. Där är så långt rör att det inte gjorde någon störrre skada men mina mätkablar smälte grundligt. Så jag fick jobba ända till eftermiddagen i dag förrän jag fick igång pannan igen. Den måste vara igång så vi får källargolvet i Ribackan att torka.

Nu blir det till all tur kallare på nätterna så jag vågar mata litet mera utan att pannan börjar koka. Det var ganska bra torkdag i dag fastän det var svalt. Men då solen lyser så värmer plåttaket bra och allt torkar. Nu skall det bli fyra dagar molnfritt, ganska varmt och sol. Då får vi säkert flisen torr och vetet mognar också. Nu har färgen på vetet ändrats så att man börjar hoppas på skörd i år också. En vecka sol och värme så kan man börja bita i vetekärnorna för att se om det går att tröska. Hoppet är inte ute än …

Nu börjar man vara så inriktad på tröskandet att man inte riktigt orkar tänka på nånting annat. Kalle skrev tidigare om sin pappa som då det var såningstid inte hade tid att läsa Vasabladet fastän han skulle ha haft tid. Men så är det att man den här tiden på året bara orkar tänka på tröskandet och ju senare det blir desto mera försvinner allt annat i en dimma. På fint språk kallas det ”fokuserad” men här säjer vi einstakugär.

Glad skörd !  När det nu blir …

 

Dystert

Jag svetsade litet fiberkabel nu då man ändå inte kan börja tröska. Det var vid landsvägen och folk körde förbi där. Endel till och med med tröska och vagn. Men dystra var allihopa. Höstsäden och havre har man tröskat men vårvetet är grönt och fult i år (i motsats till ”grönt och skönt”). Och allt emellanåt regnar det … Och kallt har det varit.

Sveriges TV lovade varmare väder efter onsdagen och det får man minsann hoppas på. Om det nu kommer hitåt … Tiodygnsprognoserna lovar varmare från torsdagen här – upp till +20 grader. Men tillsvidare går man och ser på det fina vetet som är alldeles för grönt – en månad för grönt. Så det är dystert, dystert …

Vart tog sommaren vägen ?

Det är inte ovanligt att man i september undrar vart sommaren tog vägen. I år blev den dessutom en hel månad försenad. Sådden kom igång först de sista dagarna i maj och därefter har allting skjutits framåt. Nu är det september och vetet är ännu ganska grönt. Sommarens arbeten är till stor del ogjorda och man får hoppas på en lång och torr höst.

Vi hade på söndagen en ordentlig åska. Det har inte varit så hård åska på länge. I fjol somras var det nästan inga åskväder alls. Nu blev den nya nedgrävda elkabeln och åskskydden testade. Vad jag tills vidare kunnat konstatera så har inget gått sönder. Vi fick bara 12 mm regn men min kusin i Kungsböle Mosan berättade att de fått hela 56 mm på en timme och nästan allting som hagel. Det har man inte hört om tidigare. Kornet och vetet slogs ned och axen slogs sönder. Vi fick mest regn men haglet började trumma på plåttaket också hos oss. Största delen kom i alla fall ned på Mosan ett par kilometer längre åt nordost.

DSCN5197

Det är slut på hettan och svalare väder med regnskurar utlovas. Det var bra för vetet med värmen och nu får man gå och trampa och vänta på att det skall gå att tröska. Det är frågan om man ens kommer ut på åkern till mitten av september med det här vädret.

Vi torkar nu den andra satsen flis och det går bra så länge solen lyser på plåttaket. Men ju senare det blir desto sämre blir torkvädret.