Morotshäran.

I kväll kunde vi stryka ytterligare en produkt från ”what to do”-listan i och med att vi skördade de sista morötterna.

De som följt mina uttalanden i radio och tidningarna undrar säkert hur det sist och slutligen gått efter den kalla veckan som hotade spoliera det mesta av lagerskörden. Det är ännu lite för tidigt att veta hur lagerhållbarheten blir men vad gäller löken som vi skördade det sista av igår så fanns det nog en hel del totalförstörda lökar  med i de lådor som nu satts på torkning i löklagret. Det var närmast små lökar som legat överst i löksträngen på åkern som förstörts, lökar som låg undertill med kontakt mot jorden hade klarat sig bättre och de verkar som om de rehabiliterar sig anefter som de torkar. Ett betydligt ökat lagersvinn får vi nog räkna med där blott jag nu får dem så effektivt torkade att ”vattenbollarna” inte blöter  ner den friska löken och hela partiet förstörs. Jag kör nu fläktarna på fulla varv och med ordentligt med tilläggsvärme från flispannan så får vi se hur långt det räcker.

Morötterna däremot verkar ha klarat sig bättre än vad jag först befarade det är endast de som av någon anledning vuxit uppåt så att ”nacken” legat ovanom jordytan som uppvisar lite frostskador. Det är ändå så små skador så där tror jag inte att det inverkar på hållbarheten. Morötterna gick också riktigt bra att skörda trots att blasten, som behöver vara stark eftersom maskin lyfter via den, fått sig av frosten. Att skörden löpte bra trots skadad blast får vi tacka den torra hösten för, hade det varit normalfuktigt eller vått hade nog maskinskörden inte lyckats. Nu gick det som sagt riktigt bra och mullprocenten i lagerlådorna är säkert den lägsta jag haft på år och dag, men sen kommer jag inte ihåg att det skulle ha varit så torrt i oktober någon gång tidigare heller. När vi tog de sista lådorna idag började det duggregna så smått så det var i grevens tid vi fick dem ur jorden. Skörden i övrigt var lite mindre än normalt, morötterna var fortfarande i tillväxt då frosten kom och de såddes också först i juni och växte långsamt till en början då det var så kallt och vått under försommaren. Man kunde se att de fortfarande hade rothåren kvar och inte ännu var helt avmognade men blasten fick sig så pass att det inte fanns något annat val än att skörda in dem. Jag brukar annars skörda sent för att rötterna skall hinna avmogna och samla åt sig lite socker för jag vill ju att morötterna skall smaka bra. I övrigt så är det riktigt fin kvalitet på rötterna och de är av lämplig storlek för konsumentförpackningarna, däremot blir det nog ont om större rötter för storköken.

"Morotspojkarna" Mick och Johnny verkar nöjda över att morotsupptagningen är över. Dagens duggregn såg till att klädseln fick den färg den ska ha i skördetider :)
”Morotspojkarna” Mick och Johnny verkar nöjda över att morotsupptagningen är över. Dagens duggregn såg till att klädseln fick den färg den ska ha i skördetider 🙂

 

Koriandern

Jag lovade visst i nåt skede att göra en uppföljning av min nya gröda för året. Koriandern har vuxit fint men väldigt långsamt från början, den hade knappast blivit till något om vi inte hade fått värmen vi fick vid skolstarten i augusti.

13.8.2015 Koriandern i full blomning till glädje för humlor och bin.
13.8.2015 Koriandern i full blomning till glädje för humlor och bin.

 

27.9.2015. Lite "böljegång" i växtligheten efter regnen men en hel del fortfarande grönt och omoget.
27.9.2015. Lite ”böljegång” i växtligheten efter regnen men en hel del fortfarande grönt och omoget.

 

Seg tröskning.

Jag har väntat och väntat på att grödan skulle mogna men den utdragna blomningen gjorde att en hel del var grönt ännu fram till frosten för 2 veckor sen. Nu har grödan fått brunare färg och mitt tålamod att vänta börjar ta slut då jag inte längre tror att det blir så mycket bättre än det är. Väderrapporten lovar regn till onsdag så jag tänkte att det kanske är lika så bra att skörda innan dess. Hade räknat med en ”lätt” tröskning då det mest är stjälkar och frön kvar och alla blad har fallit av. Men se det blev det inte, stjälkarna som var halvsega efter nattens rimfrost ville helst linda sig kring inmatningen på skärbordet. Det påminde väldigt mycket om den lintröskning jag prövade på i början av -90-talet då jag också sökte alternativa grödor. Ibland kom vi 50 meter men emellanåt bara 5 innan det var dags att rensa inmatningsskruven. Verkade ändå gå bäst med haspeln lågt så att den bromsade inmatningen. Efter lite på en timmes experimenterande blev det åter fuktigare då solen sänkte sig bakom skogen och skuggan föll över åkern så då fick vi ge upp. Vi får ta nya tag imorgon om vädret tillåter. Det kom i alla fall en hel del frön i tanken så visst vore det roligt att få bort dem från åkern.

9.10.2015. Nu har frosten, det var ner mot -10°C på åkern, skött om det gröna.
9.10.2015. Nu har frosten, det var ner mot -10°C på åkern, skött om det gröna.

 

19.10.2015. Så här sent på året har jag aldrig tröskat tidigare. Nu gömmer sig solen alltför tidigt bak skogen och nattfukten gör det svåra ännu svårare :(
19.10.2015. Så här sent på året har jag aldrig tröskat tidigare. Nu gömmer sig solen alltför tidigt bak skogen och nattfukten gör det svåra ännu svårare 🙁

Hej.

Vill bara meddela att jag nog lever trots att jag inte kommit mig för att skriva på en tid. Det har varit mycket jobb och annars också kämpigt vilket jag antagligen återkommer till så småningom. Mina bloggkollegor har tacknämligt hållit låda här så somnat bort det har inte bondbloggen gjort trots min frånvaro.

Jag ska nu inte ikväll skriva nåt längre inlägg, det finns så mycket att skriva om så jag vet inte riktigt var jag skall börja. Antagligen saknas det lite uppdatering om odlingsläget eftersom YLE Österbotten ringde upp i morse för att kolla läget. Länk till sammandraget från morgonens rapport hittar ni här. Har under dagen erhållit lite mera information om skördeläget så kanske får jag en möjlighet till uppdatering av läget i morgon då jag ombetts delta i fredagsklubben. Allt lär vara fastfruset i morgon bitti så därför kunde jag lova att delta trots att det är bråda tider. Jag återkommer då andan faller på.

Sommarens första frost

Det är oktober men först nu hade vi den första frostnatten sedan början på maj ! Det har varit nära noll och kanske under på vissa ställen men nu var det en ordentlig frostnatt med -3 grader. Sommaren var inte speciellt varm men det är ovanligt att det inte varit en enda frostnatt tidigare. Det stör inte vetet mera som är alldeles färdigt (ett skifte under 20 %). Men det är inte bra för sprutandet. Och med direktsådd så är höstsprutandet mycket viktigt. Man vill inte ha stora baldersbrå och kvickrot som börjar växa långt förrän man kommer ut på åkrarna på våren.  Medan värmen varade så hann jag spruta omkring 8 hektar men det är inte bra då temperaturen gär under 5 grader.

Jag har allt i torkarna och solen påkopplad – även om nästan hälften är i den stora torken utomhus. Den är också den billigaste i drift. Så jag har inte alls haft bråttom att tröska. Det har torkat bra men nu då temperaturen går ned så lönar det sej inte att vänta med tröskandet mera. Tröskan har hållit ihop även om jag haft en hel del problem med generatorn. Fästskruvarna har brustit så de måste troligen bytas till grövre. Det är förstås ingen originalgenerator – det finns inte mycket original på min tröska som är en gammal Rosenlew testtröska från 80-talet. Den var den första som fick hydrostatisk drift i tiderna men nu börjar den gå in i skrotklassen. Det är nu 25 år sedan jag köpte den (begagnad).

Förutom generatorfästet så har tröskandet gått bra i år – tillsvidare. Jag körde visserligen slut bränslet i går eftersom tankmätaren visade fel. Och så var ackun tom i Ducaton eftersom en lampa blivit på. Det tog mej flera dagar att vässa knivarna i hacken men det lönade sej. Inga halmsträngar.

DSCN5257

Den väl sönderhackade halmen har fallit ned till marken mellan stubben. Det borde inte vara halmproblem vid direktsådden nästa vår.

Den nya torken är nu full och i morgon börjar jag sätta in i den lite äldre torken. För 40 år sedan då vi körde in de första lassen så var plåten inte fastskruvad i andra ändan än. Nu är den litet mera färdig även om det verkar som om den aldrig blir riktigt klar. Intressant är att plasten som vi satte upp över torken har hållit i 40 år utom där takfönstren släpper in sol. Där måste vi byta till växthusplast eller sätta upp hårdkartongskivor.

Vädret är fint – helt enkelt perfekt höstväder och fortfarande visar tiodygnsprognoserna bara sol och torrväder. Litet kallare ett par dagar men nästa vecka skall det bli varmare igen.

DSCN5259

Återigen en av mina kvällsbilder. Vi har inga fantastiska sjö- eller bergslandskap men kvällshimlarna är inte så illa …

 

 

Bondens höstvisa

I går regnade det och så regnade det lite mera efter en vecka med dimma och regn. Så jag skrev Bondens höstvisa till melodi från Anna-Lena Löfgrens ”Åh, regniga natt”:

Tiden syns mej så lång
som en smal tröstlös gång
åker lerig och våt utan slut.
Jag nu fäller en tår
där jag står i det spår
tröskan gjort
i åkerns leriga bädd.

Ååh, regniga höst
aldrig mera kan jag få nån tröst.
För jag har fastnat fast
skulle tröska i all hast.
Hopplöst i
denna regniga höst.

Det är förstås inte första gången man tröskat sent och vått men nu ser det ut att bli början först i oktober. Kornet och havren har folk tröskat men vi har bara vårvete som såddes riktigt i slutet på maj. Det börjar bli möjligt att tröska – om det bara skulle hålla upp …  Visst har jag tröskat i ösregn men då var säden färdig och hård. Det gick bara bättre ju mer det regnade. Värre är det med grön säd som slås sönder till geggamoja då man försöker tröska och fastnar överallt i tröskan.

Det blir tufft för tröskan för nu finns det mycket halm. Belastningen blir hård  på alla delar i vår plåttröska. Det blir att köra på krypväxeln och hoppas att inget går sönder. Torkandet blir besvärligt men bara man får in vetet så klarar kalluftstorken nästan allt. Vi har många gånger tröskat vete över 30 %. Hur mycket över vet jag inte för mätaren slår i botten vid 30. I en kalluftstork eftermognar säden men problemet är just att tröska mjuka korn. Man behöver inte torka ned till 14 % utan kan lämna allt i torken och blåsa då och då bara för att hålla den kall. På vintern är det inget problem för möglet klarar inte minusgrader. Så man blåser de allra kallaste nätterna. Och torkar ned det först på våren.

Men tills vidare sitter jag bara och väntar. Visst finns det mycket att göra men man vågar inte påbörja något större arbete. Jag har pysslat med mätsystemet i torken och pannrummet och skruvat upp de lysdiodstrålkastare som jag köpte billigt över nätet. Det går ganska snabbt för de som har automatkoppling och de har fungerat bra. Bara stöpseln i väggen och man har en lampa som tänder då man kommer närmare än 10 meter och släcks automatiskt. Verkligen fint då man kommer bärande nånting tungt med bägge händerna.

Jag vässte knivarna till hacken på tröskan eftersom jag tänker fortsätta med direktsådd. De skulle gå snabbt trodde jag men det tog flera dagar. Men så slipade jag dem också riktigt ordentligt så de hugger av halmen effektivt. Tidigare har de bara slagit av den. Ny generator och nytt tändlås har också tröskan fått. Generatorn var inte någon reservdel eftersom jag har en testtröska från Rosenlew som har all möjlig specialutrustning. Så reservdelskatalogen fungerar bara ibland.

Tiodygnsprognoserna ser inte så illa ut men de visar en hel del regn till fredagen – just då det torkat upp. Och så ändras prognoserna mest varje dag som vanligt. Man läser dem ändå hela tiden och pendlar mellan hopp och förtvivlan. Alldeles som vanligt för en bonde …

 

Sommaren kom tillbaka

Nu har det varit ett par dagar med sol och sommarvärme och det är vi glada över. De klara nätterna har förstås varit kalla men ännu ingen frost. Korn och havre har man tröskat men vetet är ännu omoget. Fast det börjar också byta färg. Vi talar ju inte om ”mogna” här utan säjer ”kveiti fäärdnar”.

DSCN5223

I förgrunden syns vårt vete och i bakgrunden grannens korn. Minst en vecka med värme behövs ännu för vetet men tiodygnsprognosen ser tillsvidare ganska bra ut. Litet regn i slutet på nästa vecka men prognosen ändras varje dag …

Andra satsen flis torkade bra i sommarvärmen så den kan snart köras ned i flislagret. Med litet svalare nätter har jag fått flismatningen att fungera utan att pannan börjar koka. Jag satte på värmen till huset för att hålla balansen men det blir så varmt att man ibland får svårt att sova. Vi har blivit vana vid litet svalare inomhus och speciellt i sovrummet. Men barnbarnen som springer omkring behöver litet varmare.

För ett dumt huvud får kroppen lida säjs det och det stämmer precis. Jag lyfte ensam ett par stora mellanväggar till torken fastän Henrik var hemma. Han har bråttom med jobbet (på distans) så jag ville inte störa honom. Men nu linkar jag omkring och äter värkpiller igen. Troligen är det ischiasnerven som kommit i kläm. Men isjas är ju nånting som bara gamlingar lider av och jag är ju inte gammal … :-).

Nu skall jag försöka klura ut varför tröskan bränner säkringar varje gång man stänger av den. Det ordnar sej med en automatsäkring men det retar mej i alla fall. Ett ganska underligt fel.

Och så skall torkarna städas och repareras. Alltid är det nånting som behöver göras. I höst skall vi också fira den äldre torkens 40-årsjubileum. På dörren till huvudkanalen är det inskuret 17.7 1975 och det var då jag på allvar började ta över jordbruket. Det året sålde vi kossorna och gick över till sädodling. Torken hade jag planerat helt enligt eget huvud och det är ju trevligt att den ännu fungerar bra efter 40 år. Plasten har vi varit tvungna att lappa under takfönstren där solen lyser men det är inte så underligt. Grundprincipen har i alla fall fungerat. Speciellt solvärmen (som kom till litet i misstag) har fungerat bra. Man ser på torktemperaturen precis när solen går i moln.

Just nu håller vi bara tummarna för att vädret fortsätter att vara varmt och torrt.