Sii opa bråddana

Så länge jag kan minnas så har vi på vårarna åkt omkring för att ”sii opa bråddana” (se på brodden). Nån vecka efter sådden börjar man se hur det egentligen blev.  Och i år har vi sett på broddarna både i Sverige (Mälardalen) och här hemma. Underligt nog hade vi nästan bättre broddar än i Sverige där de ibland är en hel månad före oss. Men i år var de både små och ojämna i Mälardalen mellan Stockholm och Örebro.

Här blev broddarna inte så dåliga som jag varit rädd för. Vårsådden var ju nästan katastrofal här i Östra Nyland. De värsta ”djölana” (gölarna) är ännu osådda och lär så förbli. Men det kom upp relativt jämnt i alla fall:

Bättre broddar har man minsann sett men med tanke på vårsådden …

Det var de lättare mulljordarna som i år klarade sej bäst och de som var körda med tallriksharv. De plöjda skiftena blev aldrig till nånting och då juni närmade sej så var det bara att så fastän det plaskade då man gick över åkern. Jag fastnade till och med med såmaskinen på sista åkern vilket inte har hänt på väldigt många år. Visserligen kom jag lätt upp med hjälp av den stora Zetorn och den bättre hälften men spåren på åkern var hemska.

Men det är bara vårbrodd än. Med tanke på hur ihopklämd leran är djupare ned så väntar jag mej inte någon bra skörd alls. Det är möjligt att vetet förtvinar då rötterna inte kan tränga ned och inte får luft. Med riktigt perfekt väder – lagom med regn och värme – så kan det ännu bli till nånting men när är vädret perfekt ?

Det är nu andra året jag kör med Väderstad Rapid och den fick i år pröva riktigt besvärlig sådd så det blir intressant att se hur det lyckas i slutändan, dvs. efter skörd.

 

Seigt !

Den här vårsådden kan bara beskrivas med ett ord: Seigt (segt). Vi hade ingen tjäle alls i vinter och det märks minsann. Våra lerjordar torkar inte upp alls annat än på ytan. Så här såg det ut den 21 maj och det har inte torkat upp nämnvärt ännu.

Man borde inte alls så ännu men det börjar snart bli juni och det går inte att vänta mer. Bara ett år har vi börjat senare med sådden och det var 2010 då vi började så 19 maj. I år sådde jag de lättare jordarna 16 maj och det gick bra men så kom det 20 mm regn den 17:e och lerjordarna har inte torkat än.

På ytan kan det se riktigt bra ut men då man kör på den så pressas lervälling upp nedifrån. Redan då man går över åkern så hör man hur det plaskar under tiltorna. Till och med på ”duntana” (höjderna) kan det finnas ”djölar” (gölar) där den lilla harvtraktorn gör djupa spår. Men nu är det redan dags att panikså så vi hinner skörda nånting före vintern så det är bara att köra genom eländet och lyfta såmaskinen litet så man inte fastnar.

I år ser man minsann hela åkerhistorien. Vartenda gammalt dike som lades fast redan för 80 år sedan syns och likaså alla sten- och stubbgropar.  Täckdikena fungerar nog men  vattnet kan inte rinna ned genom ytan som är helt igenslammad. Frosten har inte i år spräckt upp jorden som den brukar. Till och med 20 cm från stora laggdiken kan det stå vatten i hjulspåren. Och har stått i snart två veckor fastän det varit både solsken och blåst.

Det kan se någorlunda hyfsat ut där man kunnat så men hur illa har maskinerna packat lerjorden på djupet ? Inte växer det nånting om jorden är för tät. Nu får man bara hoppas på en torr sommar som spräcker upp leran med djupa sprickor. Fast då växer det inte heller nånting. Så nu borde det komma ett riktigt speciellt väder med torka OCH regn på lämpliga tider. Men det är nog för mycket att hoppas på det.

Det mesta är nu klart men i dag skall jag ännu så en ny vetesort på ett par hektar. Jag har hållit mej till gamla (norska) Reno länge eftersom den varit odlingssäker och hållit falltalet. Men den har haft problem med hektolitervikten som ofta är litet under gränsen för brödsäd. Så det börjar vara dags att byta. Det är svårt att veta vad som sist och slutligen går bra på just våra jordar. Provresultaten är bara vägledande. Stora hektarskördar är för mej mindre viktiga än odlingssäkerhet och okänslighet för sjukdomar.

Nåja, snart är en av de krångligaste vårsåddarna förbi som jag varit med om. Nu är det bara att vänta och se hurudan  sommaren blir. Vädret framöver är trots allt helt avgörande. Till sist en klassisk bild från vårsådden:

Is i hatten.

Nu börjar tiltorna gråna upp lite igen och det kan locka en och annan att sätta sig i traktorn och fortsätta vårbruket. Jag tog en titt på åkrarna för en stund sen men konstaterade att det fortfarande är väldigt vått på djupet så jag tror nog det är klokast att koncentrera sig på ishockeyn i stället för åkerarbetena åtminstone ännu idag.

Att gå ut för tidigt med dagens stora maskiner straffar sig lätt senare i sommar om jorden packas till för mycket. Jag har förhållandena från 2006 i färskt minne. Då regnade det i medlet av maj och jordbrukarna här omkring började bli otåliga att fortsätta med vårbruket, när det sen blev några uppehållsdagar blev det bråttom med sådden. Jag hade en hel massa grönsaksplantor som höll på att förväxa så det blev att sätta några dagar på planteringen innan jag kunde fortsätta med spannmålssådden. Det blev sent eller först i månadsskiftet maj – juni som jag sådde spannmålen och ”olyckskorparna” menade att det blir mest bara boss (halm) och ingen kärnskörd med så sen sådd. Nåå, jag sådde hur som helst enligt odlingsplan och när hösten kom skördade jag en av de bästa skördarna jag skördat någon gång. Orsaken till att min skörd blev bra medan många andras misslyckades berodde på den torra sommaren som sen följde. Där jorden var för fuktig vid sådd och bearbetning blev den så packad och tät att rötterna inte växte ut och växtligheten började brådmogna redan i slutet av juli på grund av torkan. Mina åkrar hann torka upp under de dagar jag planterade grönsakerna och markpackningen undveks så att rotsystemet utvecklades väl och stod bättre emot torkan och hölls grön och växande in i augusti. Att sedan september blev varm och fin gjorde att skörden hann mogna väl trots sen sådd.

Som sagt så behöver inte en sen sådd vara en katastrof men det är ju svårt att veta vad resten av växtsäsongen för med sig men vill med detta inlägg i alla fall uppmana jordbrukarna att klättra ur hytten ibland för att kolla hur det ser ut på djupet i marken….. det kan löna sig att titta på ishockey med is i hatten i stället för att ”håsa” med vårsådden. Nu utlovas det ju också lite bättre väder under inkommande vecka 🙂

 

Vårsådd

Nu börjas det. I går var åkrarna fulla med traktorer och vi började också harva. Där jag i förrgår körde djupa spår var det redan torrt och leran började bli riktigt hård. Även om det ännu står vatten i vissa fåror så är det alldeles bredvid riktigt hårt. Ytan har torkat mycket snabbt.

Vådergubbarna som  hotade med 40 mm regn på torsdag-fredag har dragit ned prognosen till 1 mm så nu gäller det bara att hinna förrän åkrarna torkat ut helt. Viss ställen är det nog ännu för vått men 95 % gäller det bara att så så fort som möjligt.

 

Glad Morsdag

Det känns riktigt underligt då man inte är ut på åkern fastän det är Mors dag. Vi har haft som tradition att man i sådden stannar traktorn i Alkärret (en åker inne i skogen) och plockar en bukett vitsippor åt mor. Där finns det alltid massor av dem.

Solen skiner men det är alldeles tyst och tomt på åkrarna. Nå, där står det vatten mellan tiltorna på sina håll så det är väl klart att man inget har att göra där. Det torkar ju nu men så hotar de med en hel del regn på torsdag-fredag …

Vädret kollar man var och varannan minut – inte för att det ändras men man kan ju alltid hoppas att metereologerna märker att det inte blir så mycket regn heller som de trott. Visserligen har vi tid att fira Mors dag för en gångs skull men lugn och ro i sinnet har man inte förrän utsädet är i jorden.

 

Mälton

För att testa kvaliteten på utsädet brukar jag göra ett enkelt grobarhetstest eller sätta frön i ”mälton” som vi säger på dialekt. I år skötte frugan om att sätta 100 kärnor av vardera havre och korn i odlingsbrätten av samma sort som vi använder för grönsaksplantdrivningen. Havren från i förrfjol höll god kvalitet eller grobarheten är 98% och det grodde jämnt och fint. Fjolårets korn däremot verkade lite svagare, grobarhetsprocenten stannade på 82 och  däribland var det 10 kärnor som grodde långsamt. Kan vara att groningsvila fortfarande påverkade resultatet?

Havren grodde jämnt och fint.

 

Våta åkrar.

Precis som för Nisse så har det också här blivit blött. Efter planteringen i onsdags kom det 16,5 mm och senaste natt fick vi ytterligare 14 mm. När det sen också är kallt och mulet så har det inte torkat någonting överhuvudtaget. Nu när jag kom in från min kvällsrunda runt åkrarna började det regna igen och kallt är det, det har till och med utlovats snöblandat regn till i morgon förmiddag.

På sätt och vis är jag nöjd med att ha hunnit så och plantera lite grönsaker så att man har en början gjord. Dessutom ådrog jag mig någon form av nackspärra vid planteringen i onsdags, eller så fick jag början till den vid plöjningen på tisdag kväll. Hur som helst var nacken helt ur spel på torsdag morgon, smärtan var så intensiv att musklerna inte lydde min vilja. Det var helt omöjligt att lyfta huvudet från kudden, armarna hade inget fel så det var bara att grabba tag i håret för att få huvudet med sig ur sängen. Jag brukar normalt inte ta några piller men försökte i alla fall lindra smärtan med några Burana, effekten var knappt märkbar, jag blev mest ”durrig” i huvudet av dem. Idag har smärtan gett med sig något och brett ut sig över skuldrorna från att ha haft sin början mellan ett par kotor i ryggraden. Svårt att nu säga om smärtan förorsakades av att någon nerv hamnat i kläm eller om det är något som inflammerats. Några storverk har man således inte uträttat de två senaste dagarna mest lite pappersarbete idag, skulle vädret ha varit fint och åkern torr så skulle nog andra nerver ha jobbat för högtryck.