Ledig dag?

Igår lördag tog jag mig en ”ledig” dag. Fredagens 27mm regn förhindrade plantering och andra åkerarbeten så jag bestämde mig för att tillsammans med en kollega göra ett besök på Farmari-mässan trots allt. Visst har jag en hel del regnvädersdagssysslor på lager men……

Lantbruksutställningarna här i Finland är ju inte längre vad dom varit så ett årligt deltagande står inte inskrivet i kalendern längre. Speciellt för oss ”specialväxtodlare” är det nog så att nyheter, idéer och inspiration får sökas utomlands numera. Hade bland annat hoppats på lite information om materialval till mitt golvtorksbygge men fann inget användbart. Nå helt bortkastad var inte besöket för helt klart är det bra att öga mot öga träffa en del affärskumpaner som man annars mest håller kontakt med via e-post och telefon. Och en och annan såmaskinsbroschyr slank också ner i min kasse. Rekordvärmen satte väl annars också lite sordin på aktiviteten både från min och representanternas sida och en hel del tid gick åt att söka efter ”vattenhålen”. Utställarna hade nog en tuff dag, själva hade vi ju möjlighet att åka hemåt när vi fått nog men utställarna var ju tvungna att stå där hela dagen. Dylika dagar uppskattar man verkligen AC:n i bilen.

Bondbloggs-Christer @ Farmari 2011

Gjorde en ”spionrunda” till några morotsfält i Björneborgstrakten och beundrade ”utsikten” vid Yyteris sanddyner på hemvägen. Efter att ha kollat läget på en av kollegans åkrar avslutade vi dagen med en tur ut på Bottenhavet i hans båt. Vattnet ute till havs var så pass varmt (närmare 20 grader) så att jag vågade till och med göra mig av med ”vinterklåddin”. En skön avslutning på en svettig dag. Trots de lantbruksrelaterade händelserna och trots att tankarna emellanåt höll sig kring hur jordloppsläget i kålrotsåkern månde vara så räknar jag dylika dagar som lediga dagar ty dom är tots allt lätträknade.
Ett stort tack till kollegan och hans familj för en bra dag. 🙂

Uppfriskande båttur efter en svettig dag.

Torrt och hett

Det grodde bra och jämnt men nu börjar broddarna lida av torkan. Jag for till Sverige efter sådden så jag såg först i går hur resultatet efter Rapiden blev. Ganska randigt men bara en remsa osådd. Randigheten beror på att jag körde för mycket om vartannat – ungefär 30 cm. Inte bara att Rapiden är en halv meter bredare utan den sår dessutom ända ut till kanten medan den gamla maskinen hade hjulen en halv meter utanför sålådan.

Men vi har ändå mycket snyggare brodd än i Sverige (Medåker). Där har torkan verkligen varit besvärlig. De sådde redan då vi var där i slutet på april och en månad senare hade de sämre broddar än vi hade fastän vi sått senare. På vissa åkrar stod det bara upp ett par ynkliga tofsar. Det kom litet regn i slutet på maj men det utsäde som då grodde var ju en månad försenat.

Förr åkte vi omkring med bilen hela familjen och ”såg på broddarna” i slutet på maj. Det var ett ganska vanligt nöje här på bondlandet och man såg ofta en bil krypa riktigt långsamt fram utmed vägen. Ungdomarna körde förstås med gasen i bottnen med de litet äldre bönderna granskade noga hur brodden såg ut.

Nästa år måste jag i alla fall köra 40 cm längre utåt för det är inte bra om det blir en massa strängar med liggsäd – ifall nu vädret skulle slå om under sommaren. Med det här vädret är det inte stor risk för liggsäd. Tvärtom finns det risk för att säden blir så kort att ”sparvana fåår gaa opa knää” (sparvarna får gå på knä)  om de skall äta av kornen (som en gammal hindersbygg utryckte det).

Här ser man tydligt att tre rader går utanpå varandra.

Men vi fick potatisen i jorden i går på den riktiga dagen (Gustavsdagen). Nu gäller det bara att se om järnnätterna i början på juni kommer förrän blasten sticker upp. Sätter man potatisen för tidigt så kan frosten ta blasten under järnnätterna och sätter man den för sent så hinner den inte växa ordentligt innan höstfrosten kommer.

En pålitlig kristallkula som kan spå väder skulle vara ytterst värdefull. Visst kommer det väderleksprognoser  i parti och minut men då de ändras hela tiden så tror man inte riktigt på dem. I går påstod 10-dygnsprognosen att det skulle komma 14 mm regn på söndag men i dag hade den ändrat sej och gått ned till 0,4 mm.

Ifråga om vädret så är det väl bara att vänta och se vad det blir …

 

 

1-maj och snö

Här är det alldeles förskräckligt kallt. Blåsten skär genom märg och ben. Då jag tog bort kättingarna från MF-165:ans  hjul så höll jag på att frysa ihjäl fastän jag hade vinterjackan på.  Inte torkar det upp väldigt fort med det här vädret.

Och sedan då det kommer varmare vindar så blir det regn … Få se hur det går med sådden.

 

Hasi i skogen

Så kördes sista lasset ur skogen för den här vintern. Vägen har hållit ganska bra – inga spår som i fjol (se Skogsvintern är slut).  Då var det 12 april och vägarna var riktigt mjuka men i år fanns det gott om is som höll. På åkern syns inga spår alls där vintervägen gick.

Bara på ett par dagar har vintern slagit om till vår. I dag såg jag första citronfjärilen och två svanar höll mej sällskap en stund. ”Våra” hjortar betar på gröngödslingsvallen som är alldeles grön eftersom det inte varit någon tjäle i år. Snötäcket kom så tidigt och har varit väldigt luftigt och tjockt så det isolerade bra fastän det var – 30 grader.

Nu skall skogsmaskinerna ställas undan och vårbruksmaskinerna skall servas – speciellt Rapiden måste gås igenom. Åtminstone så man lär sej hur den är konstruerad.

(Om någon undrar vad ”hasi” betyder så finns förklaringen här)

Viporna har kommit

Liksom Kalle gillar jag tofsviporna och i går härjade de vilt på åkrarna. Jag lyckades tappa gripen på lastaren varvid slangarna gick av och jag fick gå hem. Då flög det massor av vipor runt mej och var oroliga. Annars så är det vinter här ännu – även om snön smälter (och vintervägarna förstörs – GRRR).

 

 

Bilden är från i förrgår – i går såg det litet våraktigare ut mest för att solen sken.Vi var i Tammerfors på söndagen och utmed vägarna såg man ganska mycket bara åkrar. Vi har tydligen mest snö här.

Men viporna har i alla fall kommit.

 

Klimpsoppa och vårblommor

I går hade vi den traditionella klimpsoppsmiddagen på Hemborg i Hindersby (vanligen kallad Lokaaln). Om nån inte vet vad det är så handlar det om köttsoppa med klimpar (vetemjöl och russin tror jag).  En gammal traditionell rätt.

 

 

Här samlas folk från när och fjärran – nuvarande och tidigare hindersbyggar och folk från grannbyarna. Och ungdomsföreningen som sköter om Hemborg får ett välbehövligt tillskott i kassan i dessa dyrelektricitetstider. Man träffar folk och diskuterar viktiga och mindre viktiga saker.

 

Och så har de förutom klimpsoppan också god ”bussoppå” (plommomkräm med vispgrädde). Men till slut blir man tvungen att åka hem i alla fall – annars får man gå då familjen tar bilen. En promenad på tre kilometer är ju inget men just nu är vägarna isbanor och benbrott är inget roligt. Våren har försiktigt börjat men snödrivorna är ännu tjocka och det är rått och kallt. Det står en massa ämbar med fina blommor på verandan men de är för tidigt ute och ser lite dystra och slokande ut.