Här är det alldeles förskräckligt kallt. Blåsten skär genom märg och ben. Då jag tog bort kättingarna från MF-165:ans hjul så höll jag på att frysa ihjäl fastän jag hade vinterjackan på. Inte torkar det upp väldigt fort med det här vädret.
Och sedan då det kommer varmare vindar så blir det regn … Få se hur det går med sådden.
Så kördes sista lasset ur skogen för den här vintern. Vägen har hållit ganska bra – inga spår som i fjol (se Skogsvintern är slut). Då var det 12 april och vägarna var riktigt mjuka men i år fanns det gott om is som höll. På åkern syns inga spår alls där vintervägen gick.
Bara på ett par dagar har vintern slagit om till vår. I dag såg jag första citronfjärilen och två svanar höll mej sällskap en stund. ”Våra” hjortar betar på gröngödslingsvallen som är alldeles grön eftersom det inte varit någon tjäle i år. Snötäcket kom så tidigt och har varit väldigt luftigt och tjockt så det isolerade bra fastän det var – 30 grader.
Nu skall skogsmaskinerna ställas undan och vårbruksmaskinerna skall servas – speciellt Rapiden måste gås igenom. Åtminstone så man lär sej hur den är konstruerad.
(Om någon undrar vad ”hasi” betyder så finns förklaringen här)
Liksom Kalle gillar jag tofsviporna och i går härjade de vilt på åkrarna. Jag lyckades tappa gripen på lastaren varvid slangarna gick av och jag fick gå hem. Då flög det massor av vipor runt mej och var oroliga. Annars så är det vinter här ännu – även om snön smälter (och vintervägarna förstörs – GRRR).
Bilden är från i förrgår – i går såg det litet våraktigare ut mest för att solen sken.Vi var i Tammerfors på söndagen och utmed vägarna såg man ganska mycket bara åkrar. Vi har tydligen mest snö här.
Men viporna har i alla fall kommit.
I går hade vi den traditionella klimpsoppsmiddagen på Hemborg i Hindersby (vanligen kallad Lokaaln). Om nån inte vet vad det är så handlar det om köttsoppa med klimpar (vetemjöl och russin tror jag). En gammal traditionell rätt.
Här samlas folk från när och fjärran – nuvarande och tidigare hindersbyggar och folk från grannbyarna. Och ungdomsföreningen som sköter om Hemborg får ett välbehövligt tillskott i kassan i dessa dyrelektricitetstider. Man träffar folk och diskuterar viktiga och mindre viktiga saker.
Och så har de förutom klimpsoppan också god ”bussoppå” (plommomkräm med vispgrädde). Men till slut blir man tvungen att åka hem i alla fall – annars får man gå då familjen tar bilen. En promenad på tre kilometer är ju inget men just nu är vägarna isbanor och benbrott är inget roligt. Våren har försiktigt börjat men snödrivorna är ännu tjocka och det är rått och kallt. Det står en massa ämbar med fina blommor på verandan men de är för tidigt ute och ser lite dystra och slokande ut.
I går fick jag de sista asparna fällda men nu smälter vintervägen så det kan bli bekymmer. I morse körde jag ut ett lass men det började slå igenom och det var med nöd och näppe jag kom bort. Det skulle behövas ett par kalla nätter men det ser illa ut – bara plusgrader nästa vecka.
Tallar har jag inte alls fällt den här vintern men de har inte så stora kronor så det gör inget. Asparna däremot var både tjocka och breda. Jag hade bråttom eftersom det bara i två dagar var sydostlig vind. Den sista aspen jag fällde i går kväll höll redan på att stjälpa åt fel håll eftersom vinden kantrade mot sydväst men jag lyckades dra den med vinschen åt rätt håll.
Vinschen har varit till stor hjälp eftersom det blir mycket säkrare att fälla. Med den får man alltid trädet åt rätt håll – utom om det blåser alldeles fel. Radiostyrning är absolut nödvändig. Man kan inte börja springa till traktorn för att dra utan måste stanna vid roten av trädet för att såga det sista.
Men gå för allt i världen aldrig för att ”titta på” då någon fäller träd. Det är rent livsfarligt. Den som fäller har inget problem eftersom han står vid roten som egentligen rör sej ganska långsamt men toppen slår ner med våldsam fart.
Våren kommer men visst är det rått och eländigt just nu.
För hur mångte gången den här vintern vet jag inte – jag har tappat räkningen. Men det var bara att börja köra upp spår igen i går. Försiktigt eftersom blåsten på fredagen hade täckt in alla gamla spår så man inte såg var vägen gick. Och jag hade redan en gång stort bevär att komma upp på vägen på nytt då jag körde bredvid den.
Före fredagens eländiga snöväder så fanns här fin bilväg. I går var det åtminstone så mycket blidväder att snön packades under hjulen. Utom i skogen där den fortfarande var lös eftersom solen inte kom åt den och det var kallt på natten.
Nu då de stora granarna börjar vara fällda kan man jämföra FÖRE och EFTER på årets hygge:
Ovan 12 januari och nedan 12 mars.
Men det finns hur mycket jobb som helst kvar i skogen ännu. Asparna skall åtminstone bort.
