Hasi i skogen

Så kördes sista lasset ur skogen för den här vintern. Vägen har hållit ganska bra – inga spår som i fjol (se Skogsvintern är slut).  Då var det 12 april och vägarna var riktigt mjuka men i år fanns det gott om is som höll. På åkern syns inga spår alls där vintervägen gick.

Bara på ett par dagar har vintern slagit om till vår. I dag såg jag första citronfjärilen och två svanar höll mej sällskap en stund. “Våra” hjortar betar på gröngödslingsvallen som är alldeles grön eftersom det inte varit någon tjäle i år. Snötäcket kom så tidigt och har varit väldigt luftigt och tjockt så det isolerade bra fastän det var – 30 grader.

Nu skall skogsmaskinerna ställas undan och vårbruksmaskinerna skall servas – speciellt Rapiden måste gås igenom. Åtminstone så man lär sej hur den är konstruerad.

(Om någon undrar vad “hasi” betyder så finns förklaringen här)

Viporna har kommit

Liksom Kalle gillar jag tofsviporna och i går härjade de vilt på åkrarna. Jag lyckades tappa gripen på lastaren varvid slangarna gick av och jag fick gå hem. Då flög det massor av vipor runt mej och var oroliga. Annars så är det vinter här ännu – även om snön smälter (och vintervägarna förstörs – GRRR).

 

 

Bilden är från i förrgår – i går såg det litet våraktigare ut mest för att solen sken.Vi var i Tammerfors på söndagen och utmed vägarna såg man ganska mycket bara åkrar. Vi har tydligen mest snö här.

Men viporna har i alla fall kommit.

 

Klimpsoppa och vårblommor

I går hade vi den traditionella klimpsoppsmiddagen på Hemborg i Hindersby (vanligen kallad Lokaaln). Om nån inte vet vad det är så handlar det om köttsoppa med klimpar (vetemjöl och russin tror jag).  En gammal traditionell rätt.

 

 

Här samlas folk från när och fjärran – nuvarande och tidigare hindersbyggar och folk från grannbyarna. Och ungdomsföreningen som sköter om Hemborg får ett välbehövligt tillskott i kassan i dessa dyrelektricitetstider. Man träffar folk och diskuterar viktiga och mindre viktiga saker.

 

Och så har de förutom klimpsoppan också god “bussoppå” (plommomkräm med vispgrädde). Men till slut blir man tvungen att åka hem i alla fall – annars får man gå då familjen tar bilen. En promenad på tre kilometer är ju inget men just nu är vägarna isbanor och benbrott är inget roligt. Våren har försiktigt börjat men snödrivorna är ännu tjocka och det är rått och kallt. Det står en massa ämbar med fina blommor på verandan men de är för tidigt ute och ser lite dystra och slokande ut.

 

 

 

Vintervägen smälter

I går fick jag de sista asparna fällda men nu smälter vintervägen så det kan bli bekymmer. I morse körde jag ut ett lass men det började slå igenom och det var med nöd och näppe jag kom bort. Det skulle behövas ett par kalla nätter men det ser illa ut – bara plusgrader nästa vecka.

 

Tallar har jag inte alls fällt den här vintern men de har inte så stora kronor så det gör inget. Asparna däremot var både tjocka och breda. Jag hade bråttom eftersom det bara i två dagar var sydostlig vind. Den sista aspen jag fällde i går kväll höll redan på att stjälpa åt fel håll eftersom vinden kantrade mot sydväst men jag lyckades dra den med vinschen åt rätt håll.

 

Vinschen har varit till stor hjälp eftersom det blir mycket säkrare att fälla. Med den får man alltid trädet åt rätt håll – utom om det blåser alldeles fel. Radiostyrning är absolut nödvändig. Man kan inte börja springa till traktorn för att dra utan måste stanna vid roten av trädet för att såga det sista.

 

Men gå för allt i världen aldrig för att “titta på” då någon fäller träd. Det är rent livsfarligt. Den som fäller har inget problem eftersom han står vid roten som egentligen rör sej ganska långsamt men toppen slår ner med våldsam fart.

 

Våren kommer men visst är det rått och eländigt just nu.

 

Igen snö

För hur mångte gången den här vintern vet jag inte – jag har tappat räkningen. Men det var bara att börja köra upp spår igen i går. Försiktigt eftersom blåsten på fredagen hade täckt in alla gamla spår så man inte såg var vägen gick. Och jag hade redan en gång stort bevär att komma upp på vägen på nytt då jag körde bredvid den.

Före fredagens eländiga snöväder så fanns här fin bilväg. I går var det åtminstone så mycket blidväder att snön packades under hjulen. Utom i skogen där den fortfarande var lös eftersom solen inte kom åt den och det var kallt på natten.

Nu då de stora granarna börjar vara fällda kan man jämföra FÖRE och EFTER på årets hygge:

Ovan 12 januari och nedan 12 mars.

Men det finns hur mycket jobb som helst kvar i skogen ännu. Asparna skall åtminstone bort.

En förspilld vecka

Jag borde ha varit på sprutförarkurs i dag men låg bara och stönade. På onsdag kände jag mej ganska bra men så var jag tvungen att köra flis och det var inte så bra med en riktigt rå blåst på den öppna traktorn. Så flunsan kom tillbaka. Men så är det på landet. Här finns ingen annan som sköter om värmen.  Eller något annat.

Det är relativt varmt i huset – på nordsidan. Med sydlig vind som är ganska kraftig så är det +23 grader på nordsidan men +14 på sydsidan. Igen en sak på listan som skall skötas i sommar, dvs. fönsterkarmarna drevas om och fönstren tätas. Nåja, den senaste drevningen företogs för ungefär 80 år sedan då den andra våningen byggdes så det är inte en dag för tidigt.

Vanligen är det inget problem med vår fina ventilation (inget mögelhus här inte) för vi flyttar oss bara till de rum som finns på läsidan. Men nu finns TV:n i sydhörnet. Tills vidare har det heller inte varit något problem för med flunsan har jag inte orkat se på nån TV alls.

Beroende av vädret är vi minsann på alla sätt. Jag var utomhus en liten stund och även om det var plusgrader och sydlig vind så var blåsten så rå att den gick genom märg och ben. Tacka vet jag dagarna med -25 grader och vindstilla.

Väderleksrapporterna sitter jag och lusläser flera gånger per dag för allt arbete måste planeras enligt dem. Jag borde ha kört flis i dag men såg nyss att vinden avtar i morgon så det får bara bli litet nödpåfyllning i kväll.

På söndag kväll eller nästa fredag skall jag såga omkull en bunt stora aspar och en stor gran som måste ha sydostlig vind för att falla åt rätt håll. Om man nu kan tro på prognosen. Medan jag väntar på rätt vind så skall jag köra ut stockarna jag sågat den här vintern. Om arbetet tar slut så kan jag börja fälla granar på en annan bit (fortsätta där jag slutade i fjol) för där behövs åter nordlig vind.

Riktigt i nödfall finns det massor med verkstadsarbete men man vill helst få så mycket gjort i skogen så länge det är vinter. Och det är bara en månad kvar på ett ungefär.