Etikett: väder

Kallt om tårna

Det är inte bara stor skillnad mellan sommar och vinter – jag har varje dag haft hett om öronen men kallt om tårna. På dagarna sågar jag omkull stora granar (stocklängd över 20 meter) i gnistrande kyla och på kvällarna hackar jag slagg i brännhuvudet på pannan – med full matning på. Men visst har det varit rena vykortsvädret – ett sådant vinterväder med vit snö och solsken som man inte tror är sant då man senare ser på bilderna.

Speciellt gillar jag att köra hem på kvällen då det börjar skymma. Då är det uttryckligen en blå skymning vid klart väder och grå skymning då det är mulet.

Det har varit en fin vinter om man turistar men inte så bra för skogsarbetet. Den hårda kölden har gjort det svårt att åka iväg på förmiddagen. Traktorn är så kall att man är rädd för att köra sönder nånting och på en själv kniper kölden både i näsan och i tårna. Den djupa snön gör också arbetet långsamt. Man måste köra spår till varenda stam och ofta lyfta upp trädet ur snön då man skall kvista. Alla stockar måste radas i stora hopar så de inte försvinner i snön och det tar tid. Så det blir bara hälften så mycket gjort i jämförelse med bättre väder.

Nu har jag i alla fall den första backen klar – men många andra områden kvar. Med den här farten så hinner jag inte över hela skogen innan det är dags att börja såga stockar i andra ändan. Så om 80-90 år är jag tillbaka på den här biten igen :-). Men det är ju bra att man inte har fritidsproblem …

Hett om öronen

Det har bokstavligen varit hett om öronen de senaste dagarna. Inte trots kölden utan på grund av kölden.  Vi hade -35 grader en morgon och flera andra morgnar har det varit under -30. Väderstationen måste vara tillverkad i varmare länder för vid -30 så gav den upp och meddelade bara att det här går utanför det mätbara.

I den här kylan har jag eldat med avfallsvete som har ett mycket högt värmevärde – men det bildar slagg. Askan sintrar och blir till en stenhård beläggning som måste hackas bort så den inte skall täppa till lufthålen i brännhuvudet. Det är inte så svårt – utom då det är -30 grader. Då kan man inte stänga matningen och låta pannan kallna. Så jag hackade slagg med full förbränning på. Det blev så hett om öronen att jag var tvungen att fälla ned öronlapparna på vintermössan.

Enda orsaken till att det var möjligt var det fina draget i pannan. Pipan är över nio meter hög och med -30 grader ute blev det ett så bra drag att röken och det mesta av hetten sögs ut. Nu är den nya pannan så konstruerad att röken tvinnar flera gånger upp och ned innan dem går ut via pipan så den hinner kallna ordentligt. I den gamla pannan eldade jag en hel del för kråkorna.

Tyvärr så måste jag hacka i vinkel mot öppningen vid luckan. Brännhuvudet är ett rör med hål för luften som kommer från en fläkt. Men jag kan inte se in i röret utan en spegel och att hacka slagg med en kofot tillika som man håller spegeln är ganska så besvärligt – med full fart på elden … Jag tror nog jag övergår till flis helt i framtiden. Den bildar ingen slagg alls och ger bara lätt flygaska som man enkelt tar ur pannan. Men det blev ett mellanår med flisen på grund av att jag bytte system helt i fjol.

Inställningen av matningen är också besvärlig med vete. Det är helt omöjligt med samma matning som för flis för då blir pannan full av obränt vete. Så jag fick skruva ned matningen till noll och därefter höja den litet tills effekten var tillräcklig utan att obränt material hamnade i askan. Det tog tid eftersom man vet hur matningen fungerar först efter många timmar. Så det blev  ett par nätters spring  ute i pannrummet.

Men nu tycks det fungera hyfsat. Och så bröts udden av kylan i natt. Nu är det riktigt varmt ute – bara -16 grader. Man vänjer sej vid kylan men den känns inte så mycket också på grund av att luften är extremt torr vid så hård köld. All fukt i luften fryser helt enkelt till snö. Få se om den här vinterns tuffaste köldperiod börjar vara över ?

Våra husdjur

Nåja, egentligen är de skogsdjur. Där jag hugger rör det sej hela tiden fyra vitsvanshjortar. Troligen gör den djupa snön det svårt att hitta föda så de kommer för att beta av knopparna på de kvistar jag sprider på hygget. I dag stod de och tittade länge på mej då jag kom körande med traktorn. Man kommer mycket närmare dem med traktor (på krypväxeln) än om man försöker gå. Genast då man stiger ur traktorn så försvinner de.

Antagligen hade jag stört dem mitt i lunchen för de kom tillbaka och såg på mej ett varv ännu innan de försvann för gott. Åtminstone ur synhåll. Med sina långa ben rörde de sej trots allt ganska ledigt i den djupa snön. Och de verkade vara i bra skick trots den svåra vintern. Väldigt vackra djur som rör sej stiligt.

Det gick bra med fällandet i dag vid -15 grader men då det började bli -20 så kände jag av kylan i tårna.  Jag hade traktorn inne i garaget i natt och den startade fint. Då den hade stått ute på natten så skar det i hjärtat att starta den då hydraulpumpen skrek som en stucken gris. Jag hade nog värmt upp kylarvätskan men oljorna var stela. Då det är varmt vill jag inte ha skogstraktorn inne för då smälter snön och det står fullt med vatten på golvet men nu passar det att ha den inne. Men man får inte värma så mycket att det blir plusgrader.

Fint skogsväder men de hotar med -30 på torsdag. Nu har vi -29 så det blir kallt i natt också. Jag tänker inte fara till skogs om det är kallare än -20 för då är riskan stor att man bara kör sönder nånting.Jag minns bra hur hydraulfiltret exploderade vid -25 grader.

Det går åt skogen med skogen

Föga visste jag hur eländig den här vintern skulle bli i december då jag skrev under fullmakt för reviret om virket – även om det lutade åt en besvärlig vinter redan då. Den senaste veckan har varit den värsta. Snö i enorma mängder höll på att krossa garaget och jag fick arbeta dag och natt i tre dygn med att få bort snön. Och just då jag började pusta ut litet så kom det ett ordentligt snöfall igen. Så det har inte varit tid med något skogsarbete.

Skogstraktorn har jag nu inne i verkstaden för ett välbehövligt underhåll. Lamporna som slocknade den ena efter den andra är nu reparerade och så har jag fixat fläkten. Utan fläkt ser man helt enkelt inte att göra nånting eftersom rutorna isar fast nästan genast. Litet surt var det eftersom jag bytte fläkt för ett år sedan och det är ett elände att skruva sönder halva traktorn för att komma åt den.

Hytten på Belarus (som  lär vara byggd i Finland) är minsann inte underhållsvänlig och borde egentligen byggas om. Taket har jag redan bytt ut. Plasten höll inte i skogen så jag byggde ett nytt tak av tjock stålplåt med ett fyrkantrör utanpå för att skydda det. Jag satte också in fyra extra arbetsljus – problemet är bara att generatorn inte vill orka med så många. Man borde byta ut dem mot lysdiodlampor men de starka lysdiodlamporna är ännu väldigt dyra. De kostar över 200 euro medan man får en billig H3-lykta för 10 euro …

Den nya reservdelsfläkt jag köpte var ett missfoster. Det var samma märke som förut men nu hade de bytt kolhållaren av metall och bakelit till plast. Och den smälte ju så kolen fastnade.  Så jag bytte motor i fläkten till en gammal med de ordentliga hållarna (jag har fem söndriga fläktar i lager). Men nästa gång skall den gamla fläkten bort och två datamaskinsfläktar i stället. De är redan beställda.

Den gamla fläkten var av centrifugaltyp vilket ger bättre tryck än de nya propellerfläktarna men då jag sätter två efter varandra så får jag dubbelt högre tryck. Jag hittade Zalman ZM-F3 fläktar på 12×12 cm hos min hovleverantör i Vasa som kostar bara 7 euro/st. och ger ca. 100 kubik luft per timme. Men nästa beställning jag gör till Tyskland så blir det en bunt  Scythe Ultra Kaze 120 mm 3000 rpm  som inte är mycket dyrare (10 euro) men ger hela 200 kubik luft.

Fördelen med dessa fläktar är att de inte har kol alls och drar mycket litet ström (0,6 A)  i jämförelse med den ursprungliga fläktens 5 A. Dessutom är de mycket tysta och priset är en femtedel. Nu får vi se om den här reparationen håller vintern till slut.

Garaget höll på att stjälpa

I går blev det bråttom att skyffla snö från garagetaket för det började knäppa och smälla då spikarna i strävorna drogs ut och en sträva kom ut genom väggen. Hela taket höll på att “skjuta kråka”. Den taksnöskulptur som bildades i fjol var liten i jämförelse med de snömassor som i år låg på taket.

Så det var bara att strunta i den sjuka skånkan och kravla sej upp på taket och skyffla snö för brinnkära livet. Ingen kaffepaus eller grötpaus. Men gubben var både svettig och slut då snön var nedskuffad på eftermiddagen. Medan jag bytte skjorta och åt så rasade snön ned från det stora verkstadstaket och från ladugårdstaket. Jag beredde mej på söndriga fönsterrutor eftersom snömassorna gick upp över fönstren men – under över alla under – snön var så mjuk att inget glas hade spruckit. Tidigare har det nog hänt att det blivit byte av fönsterrutor.

I mellanrummet mellan ladugården och garaget var snön upp över takkanten. Med schaktbladet fick jag ju inte bort den så det blev mera skyffelarbete. Först sent på kvällen hade jag det mesta bort från mellanrummet men hela dagen i dag har jag kört bort snö från andra sidan garaget. Den var väldigt tung då den var blid.

Det var en slutkörd gubbe som kröp i säng men prövningarna var inte slut ännu. Jag blev grundligt knådad och orkade till och med stöna och hojta då någon riktigt sjuk muskel upptäcktes. Och då blev den förstås extra grundligt masserad (men det kändes bättre i dag).

Nu börjar jag verkligen tycka att en ny traktor med en ordentlig frontlastare inte alls är någon lyx. Tvärtom skulle jag få den betald på några år om jag i stället för det här långsamma och tunga snöskyfflandet kunde vara i skogen och hugga stock. Fast köper jag en ordentlig frontlastare så kommer det förstås riktigt snöfattiga vintrar – men vad är bättre än det ?

Israpport, del 2

Jaa-a, vem hade trott efter ifjol att det blir en ordentlig vinter i år igen? Här står vi ändå, i början av februari, med en lång, kall och snörik vinter bakom oss och har väl ännu i alla fall en månad liknande väder framför oss.

Isarna har det däremot varit lite sisomså med. Trots att det varit rejält kallt, har snötäcket isolerat isen, så att den inte kunnat växa sig tjock i den takt man kunde tänka sig. Svag is är i och för sig helt okej, med tanke på att förbindelsebåten har lättare att köra då. Men å andra sidan kan den gå sönder och har vi då svag is så kan vi inte färdas eller få något transporterat över isen.
Då jag senast skrev om isen testade vi med att ploga upp isen m.h.a. en fyrhjuling. Idén var riktigt bra och den förverkligades också, men problemet var det att efter båda gångerna som det plogades snöade det och började blåsa, så vägen yrde fast på nytt. Detta ledde till att isen ställvis växte mycket bra, medan den under drivorna förblev kring 15cm – 20cm. Då det ännu sedan stöpte upp vatten på isen, hade man egentligen ingenting att göra där.

Sakta men säkert har isen trots allt blivit tjockare och för tillfället har vi 25 cm till 30 cm tjock is, vilket i praktiken betyder att det nätt och jämnt är bil-is. Fastän vi har så här tjock is, betyder det givetvis inte att det överallt är så här tjockt, så det lönar sig nog att höra på varningarna och inte bege sig ut på sådan is man inte känner till!
Dagens projekt har varit att ploga upp isvägen än en gång, men med traktor den här gången. Traktorn var till låns från kusinen Jokke från grannholmen.
Som ni ser från bilden finns det en liten rygg mellan det som är plogat. Ryggen är inte till någon skada, huvudsaken är att vägen är tillräckligt bred så att den inte yr fast om det börjar blåsa och snöa.

Isen, vädret och tekniken har ställt till det för förbindelsebåten under de senaste dagarna. Under natten till söndagen yrde det snö i rännan. Det plus ett tekniskt fel gjorde att Viken blev ca. 6 timmar efter i sin tidtabell. Som det nu ser ut, kommer Viken att övergå till en menförestidtabell från och med veckoslutet. Det betyder att den kommer att köra enbart till Heisala.