Rådjursmat…

…men inte riktigt allt ändå… En titt i kinakålslagret…

kinakålslagret

Lagret var lagom stort i förhållande till årets kålmängd 😉

Det är inte alla kålplantor som kommer ända hit, en kålplanta kan någon mörk natt ”förvandlas” till rådjursmat också…

Rådjursmat

En avgnavd kålplanta. Dessa förmårrade små fyrbenta skogsdjur tycker jag verkligen inte om, i alla fall inte när de står och äter kål i kållandet. Men i år må det vara hänt, lagret blev fullt. 🙂

Hjul under hjulet

Vi var en vecka i Sverige och då köpte jag dubbelhjul till den nya Zetorn. Priset var 2000 kronor och det var ändå dubbelt mer än ett  annat par dubbelhjul som jag kollade in – men de var sålda. Nya dubbelhjul här skulle väl kosta det tiodubbla. En liten tripp till Mariestad vid Vänern var rätt så lönsam.

Men sedan gäller det att transportera hem hjulen och då var den nya paketbilen för liten. Dessutom är det rent livsfarligt att försöka rulla in tunga hjul som är lika höga som man själv. Då måste man ta till dagens universalmedel: Titta på Internet. Där hittade jag direkt hjulvagnar – alltså man satte hjul under hjulet. En enkel ram med fyra små hjul skuffas med sidoramarna på var sin sida om det stora hjulet och så lyfter man upp det med en hydraulpump. En båge ovanför hjulet håller det upprätt.  Sedan är det bara att flytta alltihop till traktorn och skruva fast det.

Nåja, priset på hjulvagnen var sju gånger högre än dubbelhjulens pris så det blir att plocka fram svetsen. Jag köpte fyra 16 cm vridbara hjul för 14 euro styck och en ram av fyrkantrör skall man väl kunna svetsa ihop. Hjulvagnen tänker jag använda vid monteringen av dubbelhjulen på våren varje år. Då slipper man hoppeligen att bli platt under ett stort hjul.

Som vanligt då man bygger något själv så förenklar man genast konstruktionen betydligt. I stället för de invecklade hydraulsystemen på de fabrikstillverkade hjulvagnarna så tänker jag helt enkelt slakta en vanlig verkstadsdomkraft – ta bort hjulen och lyftplattan. Hjulbulten använder jag till att fästa domkraften vid ramen och i stället för lyftplattan sätter jag in en större plattan som kommer mot hjulet.  En sådan domkraft får man för 20 euro i var och varannan butik.

Hydraulik är bra för en monteringsvagn för det är lätt att ställa in höjden på hjulet mycket noggrant. Tidigare har jag använt stumpar och blankor för att få hjulet i rätt läge så man kan skruva i bultarna. Det går också men det bildas en hel del svavelos som förstör det vackra vårvädret.

Det blir en ny tripp till Sverige men visst är det billigt att åka färja från Åbo. För 65 euro får man bil, hytt och resa till Stockholm. Det finns en massa billiga saker för jordbruket på Blocket.se. Jag hade med mej hem två 11 kW fläktar för den nya kalluftstorken. För 2000 kronor fick jag tre stora fläktar med startanordningar och allt vilket är grisbilligt (en fläkt är ännu kvar i Sverige).

Visst har jag dieselmotor till den nya torken men i somras torkade jag flisen och det blev ganska dyrt. Den gamla sexcylindriga Daimler-Benz-motorn sörplar i sej massor av dyr motorbrännolja som numera är över euron per liter. Fördelen är att den ger en massa värme också som jag släpper in i fläkten. Men för flistorkning behövs det knappast extravärme.

De nya fläktarna blir kopplade parallelt med dieselfläkten och kan användas bara då jag inte torkar nånting i den gamla kalluftstorken. Där finns nämligen tre stora fläktar och huvudsäkringarna tål inte mer än det. Att skaffa större huvudsäkringar blir väldigt dyrt – de fasta månadskostnaderna är mycket höga. Men jag märkte att jag ofta kan köra de bägge torkarna växelvis. I somras behövde jag knappast köra den gamla torken alls. Vetet var under 14 % vid tröskningen på en del skiften.

Blocket.se börjar snart bli min huvudleverantör. Man kan få de mest lustiga prylar där för en billig penning.  Återanvändning är bra för miljön – och så passar den utmärkt för en snål gammal bonde …

Nya fåror

Som jag skrev i ett tidigare inlägg har jag nöjet att lära mej använda en för mej ny plog i höst. Dessutom får jag i år plöja på marker jag inte är så bekant med. Grannen Jonas och jag kommer att intensifiera vårt  samarbete och som ett led i det kommer jag att plöja åt honom. Det betyder att jag får stifta bekantskap med nya jordfasta stenar och brunnar som man borde lägga på minnet. Att köra på en stenbumling eller ett brunnslock i full fart kan nämligen ställa till med en hel del skada på plog och traktor och i värsta fall t.o.m. på föraren. Eftersom just minnet inte direkt hör till mina mest utvecklade egenskaper har jag tagit hjälp av en vanlig gps-navigator. När det skräller i plogen och jag förstår att jag kört på en sten märker jag ut platsen på navigatorn och sparar den. På så vis kan jag ju nästa år när jag återkommer till samma skifte påminna mej om var stenarna finns och var man borde vara extra försiktig.

Fast det förutsätter förstås att man kommer ihåg navigatorn…. 🙂

Skyll dej själv! Från andra sidan…

Precis som om det var vårt fel!?!?

Nej nog kan jag bli så irriterad! Det hände i här i veckan… Det var inte mitt fel!

Efter att matte schasat ut oss ur ”bollhavshagen” så tänkte jag att nog ska hon få veta minsann va jag tycker om de där gapande och grälandet på oss, så jag ställde mej mitt på vägen och redde minsann ut ett som annat för henne:

Skyll dej själv om du lämnar båda grindarna öppna! Va trodde du egentligen? Att vi skulle gå förbi och låta bli att smaka på årets ensilagebalar? Nej hååhhå… Skyll dej själv, det var ju riktigt som om du bjöd in oss när du lämnade grindarna öppna! När gick du senast förbi en uteservering med lasagnen framställd med gaffel och kniv när du bara fått gammal skåpmat på någon månad. Okay, gröngräset är helt ok, men när det står stinna doftande ensilagebalar helt öppet, varför skulle vi inte smaka på dom? Jag bara undrar??? Å så mårrade du fram, i en röra ord hämtade djupt underifrån i ditt ordförråd, att vi eventuellt skulle ha fått smaka på EN boll… PÖÖHH!!! Hur hade du tänkt dej att vi alla skulle ha rymmas kring EN boll? Vi var ju inte direkt bara jag och Ballerina, det finns liksom 31 till som var lika nyfikna hur det skulle smaka… Jag bara undrar…

Ungefär så redde jag ut för henne. Dessutom kom hon sen med sitt gröna åbäke till traktor och tutade åt mej… Okay, jag stod mitt på vägen. Än sen då…

Men att tuta, det skriker så i öronen… Min hörsel är inte så bra mer, så mej gjorde det inget, men de andra blev ju rädda och skenade iväg och då blev jag riktigt förgrymmad. Så jag stod kvar. Tittade lite snett förbi… Jag såg nog i ögonvrån att hon grälade på mej där inifrån hytten, men jag tänkte att nu får du nog stiga ut och be om ursäkt innan jag flyttar på mej. Ut kom hon nog minsann, men någå värst ödmjuk var hon inte i sitt ordval…

Jag gick sakta bort till dom andra för kommer man på kant med matte får man stå inne i fårhuset nån vecka i arrest, och det har jag ingen lust med, just nu i alla fall. Sen när det kommer snö kan jag nog tänka mej att gå in, men det är då det…

Nåja, kanske hon fattar att man får skylla sej själv. I alla fall har grinden varit stängd

Jag heter Breda och kan intyga att årets ensilagebalar är helt ok ;–)

Succé!

Torsdagens taitaja-tävlingar gick verkligen bra! Vår uppgift åt lagen var att identifiera de fyra sädesslagen vi hade med, det vill säga korn, vete, havre och råg. Den andra uppgiften var att göra ett grobarhetstest enligt anvisning. Allt som allt var det 12 lag med från olika skolor, bland annat från ’mitt’ högstadie. Dock var det uppdelat så att alla linjer hade två stationer, så jag och Michaela hade bara sex lag och pojkarna hade sex lag. Men såklart hade vi ju samma uppgift åt alla lag. Vår uppgift var kanske inte den lättaste, men man borde ju nog kunna de sädesslag man äter nästan alla dagar. Och att följa anvisningar som är nedskrivna är heller inget problem bara man läser ordentligt. Tyvärr fanns det nog såna som bommade helt ibland, men en tävling är en tävling. Mycket roligt var det i alla fall så kanske det blir nästa år också. Vi fick till och med beröm från de som höll tävlingen att vi varit duktiga domare. Det gjorde att det kändes mycket mer värt, när man fick lite uppskattning! 🙂

På skoljordbruket så håller vi på och städar upp efter den mest intensiva perioden. Allt ska tvättas och servas och allt ska vara i skick, helt enkelt. Händer inte så mycket speciellt för tillfället.