Löklossningen klar.

Igår söndag torkade jorden upp så pass att det gick att köra upp den sista löken. För gullökens del började det vara i senare laget medan det för rödlökens del kunde göras i relativt lämpligt stadium. Rödlöken klarade värmen i början av juni bättre och ser ut att ge relativt hyffsad skörd men för gullökens del är nog skörden väldigt varierande. Värmeböljan under rotningsfasen satte sina spår.
Idag måndag har det varit varmt och blåsigt så löken har torkat bra, tyvärr ser det ut att bli regn resten av veckan så få se när jag lyckas få in löken på tork.

Gullök

Rödlök.

Löklossning för fälttorkning.

Tractorpulling EM

Igår söndag var jag och Michaela samt hennes familj på tractorpullings-europamästerskapen i Härmä. För er som inte är så insatta i saken så kommer lite info från Wikipedia här.

” Tractor pulling en tävlingsform där man med ombyggda traktorer (även med specialbyggda maskiner) drar en viktad släde/vagn, vars vikt flyttas allt längre fram på en hävarm som trycks ner på en bromsplatta som ligger och släpar på marken för att motståndet för den deltagande ska öka på en bestämd sträcka. Det finns även fästen för att sätta dit skrapstål som gör det ännu tyngre. Om funktionärerna är tvungna kan de sätta ner stålpinnar eller liknande på sidorna av bromsplattan som gör det ännu svårare att dra den. Man tävlar i längd samt i flera olika vikt-, storleks- och modifierade klasser. ”

Detta var alltså EM-nivå, och tävlingarna hölls både lördag och söndag. Jag har varit på tractorpulling när jag var liten men minns inte så mycket från detta, så det var riktigt roligt att få fara och se 🙂
Här är några länkar ifall ni är intresserade att läsa mer. På ETPC’s hemsida finns även resultat från helgens tävlingar.
Suomen traktoriurheiluliittto ry
European tractor pulling committee 

Bilder kommer. 🙂

 

 

 

 

Brandkårsutryckningar.

Nej, nej, det brinner inte igen men just nu är det så mycket på gång att jag får rusa från en uppgift till den andra och bara få det allra viktigaste gjort så att det klarar sig tills jag hinner åtgärda det ordentligt. Så också med detta inlägg så att ni vet att jag fortfarande lever trots att jag inte hört av mig på en tid.

En av ”utryckningarna” gällde en skogsdikeslinje som jag har ”på slarv” och som blev ett akut projekt i fredags eftersom grävmaskin då närmade sig mitt och Eriks skogskifte. Vi har nämligen en omfattande rensning av gamla skogsdiken på gång här i Solf och skogsägarna har haft ett par års tid på sig att hugga bort träd och sly från dikesslänterna. Så också jag, större delen högg jag redan för 2 vintrar sedan men en del lämnade ogjort till senaste vinter. Den rikliga snön gjorde det dock svårt att få jobbet gjort och i och med att jag också varit fullt sysselsatt med återuppbyggandet av hallen så är det fortfarande inte åtgärdat.
Eftersom nu grävmaskin närmade sig så blev uppgiften akut och på fredag kväll åkte jag till skogs för att i duggregn och antastad av älgflugor avverka de återstående 100-talet metrar skogsdiken.
Efter att ha sågat en stund kunde jag konstatera att kedsmörjningen inte riktigt fungerade och efter lite skruvande upptäckte jag att oljepumpen slutat fungera. Det var bara att plocka ihop pick och pack och åka hem igen samt meddela grävaren att det nog tar lite längre än planerat.

Splinsen i oljepumpen har gjort sitt :(

Reservsågen som Erik renoverade när han gick på skogsskolan förlorade jag i branden liksom alla reservdelar som jag sparat från tidigare motorsågar så jag försökte på lördag få tag i nya delar men det är ju som vanligt stängt överallt och oftast går ju maskinerna sönder på fredag kväll. Vet inte om det är för att man skall vila eller vara frustrerad under veckoslutet som det är så?

Som ett VM lopp

Ja, som ett VM lopp gick tröskningen i år. Från start ( tidpunkten när iden om att tröska idag kläcktes) till mål, (tidpunkten när tröskan åter igen stod under tak) tog ca 4 timmar.

Mycket väsen för lite ull, eller ”stålleprov” som emils pappa sade, så kan man kort och gott beskriva min havreodling. Men nu är det igen tröskat, havren parkerad under tak över natten, för att imorgon köras till grannen och torkas. Eller, grannen och grannen… det är inte mer än 3-4km dit, men som vanligt har vi ju en pråmtransport som kastar käppar i hjulet, så det går inte i en handvändning att få havren torkad, men torkas ska den, så det är bara att se om pråmen behagar starta imorgon morgon.

tröskning

Vi blev lika förvånade allihop över att tröskan höll ihop i år också. Det är ingen skönhet precis, men när den startar går den som ett skållat troll, pigg och alert i förhållande till åldern och precis lagom för de få hektar jag odlar havre på. Det är Mats gamla Sampo 30 som jag fick överta när han köpte sej en annan. Sen när den säger upp kontraktet och är totalt slut så är katastrofen ganska marginell. Nåja, hittills har den med lite nya remmar, ståltråd och plåtburkar fungerat helt ok, men, skulle jag inte ha en bilmekaniker och ”uppfinnarjocke” till far så skulle nog jag ha sagt upp kontraktet med sampon för länge sen… 😉

Tröskning

 

Tröskandet genom tiderna

Inspirerad av Maria började jag läsa mina gamla tröskhäften. Jag har nämligen alltid ett häfte och penna i tröskan och skriver upp hur tröskandet framskrider – och då nånting går sönder. Den MF-20  som jag kör med köpte vi 1990 från Rosenlew i Björneborg. Det är en testtröska där alla möjliga och omöjliga prylar var installerade för att testas. En del kom senare i serieproduktion men många finns enbart på vår tröska. Så den är helt unik.

Lägg märke till silvertejpen på tömningsröret. Naturligtvis har jag kört röret mot elstolparna och det är lappat många gånger. Ett nytt finns hemma men jag har inte hunnit installera det – och så håller silvertejpen ganska så bra.

Eftersom det inte finns någon handbok som man kan lita på för den här tröskan så tog det mej flera veckor att gå igenom alla ledningar och prylar som var installerade utan dokumentation. Det var ju bra för jag lärde känna tröskan ordentligt.  Det mesta fick jag att fungera men luftkonditioneringen lade av på nytt nästan genast. Den tycks inte fungera på något fordon så den har fått vara sönder sedan dess. Synd, för man skulle verkligen behöva den i hettan.

För det mesta har vi börjat tröska i mitten på augusti och slutat i början på september.  Till och med 1992 då oljefiltrets fäste brast och oljan rann ur motorn. Turbon blev utan smörjning och lagren skar ihop genast då den gick för full fart.  För år 1993 har jag en anteckning att det regnade hela augusti och skörden började först den 27:e. Men 1996 gick samma koppling sönder som i år och då fick vi det sista tröskat först i mitten på oktober. År 1998 var det regnigt och vått och vi började tröska först den 9 september och var färdiga den 7 oktober.

Vanligen startar tröskan på hösten genast då man vrider om startnyckeln men 1999 så hände ingenting alls då jag skulle starta. Mössen hade ätit av varenda kabel mellan hytten och tanken ! Jag var tvungen att dra en hel del nya kablar förrän jag kom igång. Men det var ett tidigt år för redan den 19 augusti var allt tröskat.

De första åren på 2000-talet var ganska normala men år 2004 stod vattnet på åkrarna då vi tröskade i september och den 20:e var det helt färdigt och det året blev rybsen otröskad. Följande år gick allt på en vecka och det sista tröskades den 25 augusti. Både 2008 och 2009 var sena år och tröskandet började långt in i september och var slut i månadsskiftet till oktober.

Men vi har fört skiftesvis bokföring allt sedan 1939 då min pappa började med den. I den ser man att vår första skördetröska var en bogserad Aros som inköptes 20 februari 1960. Senare bytte vi till en JF som var fäst vid sidan om (egentligen runtom) traktorn år 1970. Men då hade vi kossor så det mesta var i vall och ganska litet tröskades.

Och vill man se ännu längre bakåt så finns en dagbok av min farmors kusin, Bos-Framstu Evert (som senare tog namnet Sundvik). Den är från år 1907 som var mycket intressant eftersom byn genomgick sin kanske största förändring på 1000 år (+- 300 år). Då flyttade man nämligen bort från skifteslagets centrum (Hopenbackan) till de nuvarande platserna – som på den tiden var närmast sank ängsmark utan vägar.

I dagboken kan man läsa att ”Korna betade i Petjermosan den 10-28 juni” och det är den åker där tröskan gick sönder förra veckan. Men 1907 var det bara sank äng. Min pappa berättade att då den dikades så måste man ha en planka med sej att stå på – annars  sjönk man ned i dyn långt över knävecken.

Visst är det intressant att läsa gamla dagböcker medan jag sitter här och väntar att rostlösningsvätskan skall verka på remskivan. Så det gäller att skriva en massa – helst riktigt vardagliga saker för de blir de intressantaste i framtiden då allting ändrats.

 

Återfall

Jag skall försöka mildra min Bondbloggsskrivarabstinens genom att skriva lite på bondbloggen. Det känns lite som om en kompis skulle ha försvunnit när man inte längre delar sina upplevelser med bloggläsarna. Det skall vi göra ett tillfälligt avsteg från nu.

Sommaren och hösten 2011

Jag har nog vetat det ganska länge. Vi bor på en välsignad plats. Dels gäller det förstås hela Finland, men nu syftar jag på den lilla, platsen för mitt hemman. Återigen är en nästan perfekt sommar väderleksmässigt till ända. De få gånger i sommar som det kommit vatten har det varit just då det behövts som mest och stört som minst. Lite har detta kommit på skam nu under skördeperioden, för det har faktiskt varit flera dagar som man suttit och räknat vattendropparna på stugfönstret istället för sädesaxen utanför tröskfönstret, men det har ändå rört sig om avgränsade dagar och dagen därpå har det varit fint igen.

Min Peppi havre gick tyvärr och lade sig ganska rejält på sina ställen. Tack och lov föll den sent, i början på augusti så kvaliteten har inte lidit, men det har tröskföraren gjort. Att plocka upp havre som är helt platt kräver både tålamod och tålamod. Nu visade det sig f.ö att Claasen är mycket duktigare på att plocka upp liggsäd än den gamla Ferguson, så det var ju en tröst i nöden. Ändå har jag tillsvidare lämnat kvar lite drygt ett hektar platthavre på åkern. Det tar för mycket tid från vetetröskningen att kämpa med ligghavren, så den får vänta till sist nu. Börjar det regna blir den förvisso förstörd, men det är billigare än att låta vetet stå och vänta. Den helvetiska hösten 2004 gjorde jag mitt livs dyraste jordbruksmisstag när jag använde vackra dagar till att plocka upp dåligt liggkorn, och när jag var klar att börja med vetet kom ett fyraveckors regn som tog bort kvaliteten och gjorde att skräpvetet skulle torkas bortemot 30h.

Det mesta av havren har jag sålt och levererat redan, siffrorna blev 5300 kg/ha och en hl vikt på 58,5 och pristillägg för kärnstorleken. Det skulle vara skamligt att inte vara nöjd med det. Vetet ser dock ut att kunna bli lite svagare, volymen kommer nog, men kärnorna ser små och lätta ut. Dessutom verkar falltalet kunna vara svagt, det märks när man tuggar på kärnorna.

Största problemet just nu är ett missljud ur tröskan som jag noterade i går kväll. Eftersom ljudet ändrar tonläge när man höjer farten på tröskcylindern ororar jag mig för att något hänt med lagren där. Att byta dom kräver kompetens både som urmakare och bergsbrytare, samtidigt så det är inget man vill göra mitt i säsong. Tyvärr har aldrig trösktrumman havererat i april så man får väl ta det som en löneförmån antar jag.

Trots allt, med 14 ha vete otröskat och mulet väder med regnmoln i väster så är jag rätt nöjd med odlingssäsongen 2011.