År: 2011

”Storspadan”

I min hemåker hittades det på hösten, i plöjningen en ”plomb”, en sten i det större formatet. Och idag var dagen när den skulle bökas bort. Eftersom jag insåg att jag inte har någonting med traktorn där att göra bar det till att hämta ”stor spadan”, det vill säga pappas atlas grävmaskin. Det är inget stort åbäke, men vi brukar säga att den i alla fall slår en vanlig spade och man kan åstadkomma en hel del, både reda och oreda med den. Jag är ingen grävmaskinist, men lite oreda brukar även jag kunna åstadkomma med den och även plocka upp någon plomb ibland när dom dyker upp, för det gör dom. Förr körde dom runt dom, över dom eller grävde ner dom, men nu skall dom bort.

Plomben i hemåkern

Efter sej lämnar stenen ett litet problem, ett hål mitt i åkern, men jag får ta lite fyllnadsmaterial från någon annan knut av åkern och tota dit så det inte skramlar så ifall man råkar köra över det i nästa harvning  😉

Grävmaskinen

Tävling: gissa växten!

Nu är det äntligen dags för en ny tävling här på bloggen! Den här gång lottar vi ut splitternya Bondbloggen-tygkassar som är fina och stadiga och håller många mjölklitrar!

Denna gång är utmaningen att para ihop rätt frö med rätt växttyp. Mejla ditt svar senast den 30 maj till bonden.blogg@yle.fi. Kom ihåg att skriva hela ditt namn och din adress i mejlet så vi kan kontakta dig om du har vunnit! Lycka till!

Det här är fröna och växterna som du ska para ihop

Gå INTE under lastarbommen !

I förrgår var det nära att hela bommen på skogslastaren hade kommit ned. Ena fästet på huvudlagret lossnade i svetsen och om det andra inte hade hållit så skulle hela bommen ramlat ned. Till all tur hade jag just tömt vagnen så det var ingen vikt på gripen.

Vanligen går folk helt obekymrat under bommen på en lastare men det finns all orsak att ta skylten ”Skyddszon 20 m” på fullaste allvar.

I vintras lyfte jag stockar som var över 70 cm grova och nästan sex meter långa så det är inget under att nånting ger efter. Trots allt så hör min lastare till den första generationen som byggdes innan man hade så lång erfarenhet av dem. Senare versioner är mycket kraftigare konstruerade.

Nu blir det att lyfta bort hela bommen och tornet och svetsa tillbaka lagerholken. Det värsta är inte den sida som lossnat utan den andra sidan som vridits. Det kommer att gå åt mycket svett och svavel innan den är tillbaka i rätt läge :-).

Farliga arbetsmoment under vårbruket

Man vet aldrig när olyckan är framme och därför gäller det att vara försiktig. Speciellt under högsäsongsarbeten då man jobbar på långa dagar, hinner inte riktigt äta och inte heller sova tillräckligt.

Allt löper väldigt bra de första dagarna eller den första veckan men sedan spelar den mänskliga faktorn in. Inte årkar man hålla på hur länge som helst effektivt och med ett högt tempo. Man blir slarvig, koncentrationen nedsätts skraftigt och så märker man att man kan somna så gott som var som helst eller att ta en liten powernapp någonstans utan några problem. Det är då det blir farligt. På polikliniken i Ekenäs är de inte mera förvånade då vi kommer in under högsäsongstiderna. Om inte länknyckeln har slinttat och landat rakt i pannan då det har satts på dubbelmontage så har harven stått opassligt ivägen och det har sprungits rakt in i den så att ett vasst järn åkade in i smalbenet. Det finns många liknande händelser men jag skall nu inte blotta hela epikrisen. Vi brukar bara säga till varandera som man säger på finska ” ota silmät käteen ja katso” 🙂 Nåja, lättare sagt än gjort. Håsar man på så får man ta konsekvenserna.

Här kommer några exempel på några arbetsmoment som kräver konsentration.

 

 

Vår högkippande vagn som ställs igång alla vårar är en manick som man skall vara vaktsam med. Den kräver totalt plant under och försiktighet om det blåser hårt. På vissa jordbruksforum kan man läsa årligen om dessa vagnar hur de har stjälpt av olika orsaker.

Andra farliga faktorer som gödselhanteringen (som Nisse har redan skrivit om i bloggen) har vi också. Vi lyfter säckarna med en Volvo LM 641 4 hjulsdriven hjullastare av äldre årsmodell. Allt är bra med den, men om du skall lyfta något som t.ex. gödselsäckarna där du måste komma ut från hytten för att tömma dem, så går det inte. Dörren öppnas inte om du har lyftarmarna uppe. Jo, visst skulle det väl gå om man skulle fixa en tömningskniv på vagnen dit gödseln skall, men en sådan har vi inte. Om man är ensam och lastar så enda möjligheten att komma ut från hjullastaren är genom takluckan, ner på motorplåten via bakhjulet ner på backen och därifrån upp på gödselvagnen för att tömma säcken 😮 – det går totalt 6 säckar a 650 kg i vagnen, så det blir en hel del skuttas.

Handsådd

I dagens Lördaxintervju med Pia och Stan undrade Stan om man inte förlorar en del av odlarcharmen med att så maskinellt såsom jag plägar göra med mina morötter.
Kanske är det så eller så kanske inte, för oberoende om man sår manuellt eller maskinellt så sörjer man för att fröna får den rätta placeringen med bästa möjliga förhållanden som såtillfället erbjuder. Stor del av grönsaksfröna som odlaren använder i dag är hybridfrön som oftast är dyra och därför gäller det att hushålla väl med fröna. Men också andra faktorer talar för omsorgsfull sådd, ett jämnt bestånd med jämnstora morötter till exempel ger det bästa utbytet av just såna rötter som tilltalar konsumenten och jämna bestånd hålls också friskare och konkurrerar bättre med ogräsen på åkern.
Nåväl, även om jag av rationella orsaker försöker så det mesta maskinellt så föranleder vårt stora sortiment till att det ändå alltid finns fröslag som vi hamnar att så för hand. Antingen är frönas form opassande eller så är frömängden för liten för maskinerna. Fröslag som vi ofta sår för hand är squash, frilandsgurka, pumpa, bönor och majs för att nämna några exempel.
Handsådd är ett rogivande men tålamodsprövande arbetsmoment som jag gärna delegerar åt flickorna på gården. 🙂

Spåkärringen inom mej

Åska.  Söderifrån.  I mitten av maj.         Hmm…      Spåkärringen i mej vaknar till lite, vad kan det tyda på? En åskrik sommar?

Men någon riktig spåkärring är jag nog inte. Mina spådomar far nog ibland käpp rätt ut i periferin, men helt ute och cyklar brukar jag inte heller vara alla gånger. Det är lite som en sport att spå väder. Jag tror ingen kan spå med datum och klockslag, men lite sådär om våren blir kall eller varm, mycket åska i sommar eller mycket snö i vinter.

Sätten att spå är många, en del spår i björkar och andra i abborrfenor, någon håller koll på skatornas bobyggen och andra studerar intensivt vita maskar i jorden bakom husknuten. Själv har jag fallit för det här med planeter. Mars, jupiter, merkurius, venus och hela bunten blev bekanta namn för mej först i vintras när jag höll en liten frågesport med en farbror som hållit på och spått väder i planeter länge. Jag hade lite nu som då de senaste åren fått små rapporteringar hur han trott vädret skulle kunna bli. Först trodde jag inte riktigt på det, men efter hand märkte jag att han i många fall hade rätt. Så till slut beslöt jag mej för att det där, det vill jag lära mej!

Men lätt är det inte, man kan inte studera sej till det i en bok och sedan tro att man kan det efter 2 månaders intensivstudier, nej. Det tar nog decennier… Man måste läsa almanackan, kolla in vilka planeter som rör sej och hur dom står i förhållande till varandra och utifrån det göra en liten gissning hur man kanske tror det kommer att bli, skriva upp det och sedan när den tiden kommer kolla hur rätt eller fel man hade.

Och fel har jag haft, många gånger, men det är ju av felen man lär sej 😉 Jag kan ju berätta lite hur mina tankar om planetspåande varit. Först trodde jag att det skulle bli en långdragen vinter och att kylan skulle hålla i sej ganska länge, sedan skulle det svänga i början av maj och bli varmt, hmm, nåja jo, lite värme har vi haft, men nu börjar jag tvivla på att värmen kommer att hålla i sej och jag börjar istället tro att vi kommer att få vatten, någonting som brukar vara sällsynt om våren, i alla fall i de här trakterna så får se hur det går med den gissningen. För tillfället passerar ett regnområde söder om oss. Vid 7 tiden bullrade åskan hotfullt och jag befarade att den skulle komma dundrandes över oss med skyfall som följd, men den kom inte upp över land utan for istället mot väst och lika bra var det. Sedan barnsben har jag fått höra att kommer åskan in över land ifrån havet är den mer än dubbelt kraftigare än när den kommer från land.

Ska jag gissa mej vidare tror jag att midsommaren blir kall, inte bara värme utan hetta i juli-augusti, med allt vad det innebär, torka, åska osv. Jag har inte vågat mej på någon gissning mot hösten annat än att jag tror vi får en förhållandevis varm jul och januari 2012. Men som sagt, det här är lite som en gissningslek och ingen skulle vara gladare än jag om jag hade fel, för jag vill verkligen inte ha en grön jul.