Lugn jul men sedan livat …

I år var det barnens svärföräldrar som barnen firade jul med – i Kristinestad och Helsingfors. Så vi var hos gammalmommo i Borgå på julafton och tog det lugnt. Men efter jul så är det brorsonen Jannes födelsedag (han kom hem från London där han jobbar med datamaskiner) och då var hela släkten där (regnet i köket hade upphört). Då var det livat …

Lagom till jul försvann det fina skogsvädret och det blev regnigt och varmt. Man kunde inte alls röra sej på åkrarna och det blev bara inomhusarbete – vilket var högst nödvändigt. Nu har jag satt lampor på bägge lastarna och till och med fixat bromsarna på gamla Zetorn. Jag har kört ett år utan höger broms och det är besvärligt då man bara kan svänga åt vänster i skogen. Utan hjulbromsar kan man inte svänga alls.

Jag satte två 10W LED-lampor på bägge sidor om tornet på lastaren och de lyser riktigt bra. På lilla Farma satte jag dessutom en lampa under mellanbommen som skall lysa på gripen hela tiden. Få se hur det är i praktiken. Tidigare hade jag lampan i en tjock plåt men den höll inte i skogen så nu skar jag av bitar från ett 10 cm fyrkantrör med 4 mm väggar. Två sådana skruvade jag fast vid tornet med två gängstänger.

Det har varit lågtryck, regnigt, blåsigt och mörkt så man har inte varit speciellt pigg. Men det hjälper att ta en sväng runt gårdsplanen så ser man allt som borde göras och så blir det bråttom. Det har ju varit varmt så jag fick en del av höstarbetet gjort – det blev  avbrutet av kölden i november. Bra att vi for till skogs då det var kallt för nu kunde man inte alls vara i skogen. Bråttom är det att få traktorerna i skick förrän det blir kallt igen i början på nästa vecka.

Jag tror att vattenpumpen är dålig på Belarus för det verkar som om vattnet inte cirkulerar. Det gick i alla fall snabbt att få en ny och billig vattenpump från Estland. Jag beställde före jul och fick den igår – som vanligt inburen på verandan vilket är rätt så fin service. Jämfört med andra traktorers reservdelar får man  Belarusdelarna för en spottstyver. Ännu.

Intressant nog heter firman Pöllumehen kaubamaja. Man är frestad att översätta det till Hindersbyspråk som “pöllåbisins tjööpboodå” och eftersom vårt ord “pöllågär” på svenska betyder “tassig eller  tokig” så blir det “den tokiga gubbens varuhus”. Jag vet att det skall översättas till “jordbrukarens varuhus” men ibland undrar man om det inte är riktigare med “pöllåbisin” … Man skall nog vara litet pöllågär för att vara bonde :-).

Men så tittade solen fram litet och jag fick en fin bild av vårt hus som plötsligt såg litet ljusare ut:

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.