Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

Nytt kommunikationsverktyg?

En anledning till att det inte blivit så mycket skrivet här på bloggen för min del på sistone beror delvis på att min mobiltelefon krånglat sen medlet av oktober. Jag har därför börjat snegla på en ny trots att den snart 3 år gamla Nokian kanske går att fås att fungera igen om jag gör en ny start med fabriksinställningarna. En bidragande orsak till att jag funderar på ny är också att glaset är sprucket och begränsningarna i app-utbudet för Windows phone.

Så ett nytt kommunikationsverktyg, som jag här i rubriken föredrog att kalla det eftersom mobilen används till så mycket annat än att ringa med numera, funderar jag på att investera i men valet är svårt och utbudet stort samt prisklasserna varierande. Här bland bloggens läsare har det dock visat sig finnas mycken kunskap och många förståsigpåare som jag nu hoppas kan vägleda mig lite i valet. Jag listar nedan några påståenden och frågor som jag hoppas ni rättar mig i ifall det är felaktigt, jag är definitivt ingen nörd när det gäller mobiler och annan elektronisk utrustning.

Det som jag önskar mig att mobilen kunde klara av är följande:

ringa, texta, e-posta, surfa, blogga och dylikt naturligtvis 🙂
Android, verkar vara det mest mångsidiga nu med störst utbud av appar?
hyffsad kamera även i dåliga ljusförhållanden.
stor skärm men ändå av fickstorlek.
anslutning till extern skärm att använda t.ex. i fordon antingen via kabel eller Bluetooth.
anslutning till externt tangentbord antingen via kabel eller Bluetooth.
GPS för navigering på åker och i skog samt möjlighet till positioneringsregistrering för att sköta skiftesvisa bokföringen i Agrineuvos och t.ex. ”min skog”.
kunna hantera kalkylerings- (excel) m.fl. microsoftprogram.
rejält med lagringsutrymme.
gå att använda parallellt med min gamla telefon (parallellkort) då jag tänkte köra vidare med den i tuffare miljöer så länge den håller ihop, den nya kan få ligga i hytten då.
bra batteri som fungerar i kyla.

Så i princip en bärbar dator i fickformat 🙂

Och listan kan säkert skarvas i av bloggläsarna om det är nåt Ni tycker att jag kunde behöva, jag listar inte mera för att ge utrymme ät Era idéer.

Tror jag drar streck nu….

…..och förklarar odlingssäsongen avslutad. Jag kan inte påstå att jag tagit ”häran” för en del blev nog oskördat och kvar på åkern. Det är främst purjon som blev kvar mest av den orsaken att den blev så sent skördemogen på grund av den svala sommaren. Skörden drog ut på tiden så vi hann inte få den under tak innan säsongpersonalens anställningsavtal tog slut i månadsskiftet oktober-november. Att då börja skola upp ny personal då man inte visste om det skulle bli skördeväder bedömdes inte vettigt. Åretruntpersonalen har haft fullt upp med tvätt, förpackning och leveranser men några dagar hann vi i alla fall ut och skörda, söndag tredje december blev ändå den sista skördedagen i egentlig mening.

En del palsternackor har vi också ute och dom kunde man i och för sig ännu skörda, åtminstone för hand, för marken är nästan ofrusen. Det kunde jag konstatera i samband med dagens jordprovstagning. Det blir högst antagligen att försöka ta dem till våren om dom klarar vintern vilket dom borde göra om det nu inte blir alltför kallt på snöfri åker. Kommer snö tillräckligt klarar dom även hårdare köld om snöskotrarna håller sig borta.

Några hektar har jag oplöjt och det vore möjligt att vända lite till men osäkerheten inför nästa säsong gör att jag nog sparar det till våren. Så jag passade ikväll på att tvätta plogen medan det ännu var plusgrader. Den får nu torka över natten för att smörjas och oljas in inför vinterförvaringen.

Det är annars mörka tider så lite snö skulle vara välkommet, ännu vid 10-tiden idag var det så mörkt att jag undrade om det överhuvudtaget skulle bli någon dag idag. Nå, om en halvannan vecka börjar vi åter gå mot ljusare tider.

I väntan på snö, kyla, skogs- och skidföre kan man ju om man får ”leidon” av att tvätta maskiner sätta sig vid datorn och drömma sig bort med att se på youtubevideon med jordbruksanknytning. Har förundrat mig över hur mycket det finns, att någon har tid med allt videoarbete. Stötte igår på några irländare som sysslar med gräshantering. Det slog mig hur roligt dom verkade ha, kanske går det bättre där på den gröna ön eller så är det några pint Guinness som spelar in 🙂

Enjoy 🙂

och här har vi en seg rackare 🙂

det handlar mycket om gräs på den gröna ön 🙂

Svångremmen.

Svångremmen är i det här fallet ett hederligt bälte av äkta läder som jag använt årligen sen medlet av 70-talet. Användningen och åldern ger en bra bild av hur hållbara äkta naturmaterial är. Jag har nog under åren haft andra bälten som oftast använts vid ”bättre” tillfällen men trots sparsam användning så har de inte hållit lika bra då de mer eller mindre bestått av konstmaterial.

Det här bältet har till en början använts både till vardags och fest sen tjänstgjorde det som huggarbälte något decennium för att under senare tid ha använts till mina arbetsbyxor. När man har rörligt arbete går det inte att ha byxorna hängandes vid knäna då det ska tas både kortare och längre steg, klättras, krypas och hukas om vart annat. Så att byxorna hålls på rätt höjd är a och o.

Förutom att hålla byxorna på plats har bältet också haft alternativ användning som att sätta den sista ”touchen” vid vässande av knivar. När jag studerade på Överby höll trädgårdsmästare Berglund kurs i knivslipning och jag vill minnas att en och annan av flickorna drog efter andan då han började dra bältet ur byxorna för att få okuleringskniven tillräckligt vass. Jacken i mitt bälte har dock inte uppstått under dylik användning även om också jag praktiserat knivvässning av den högre skolan utan det är nog skogsarbetet som satt sina spår.

Andra spår som kan noteras är vilka hål som använts och visst får man tillstå att det verkar som om omkretsen på användaren ökat lite med åren. Det var ändå det som fick mig att notera dessa rader för under några års tid har det yttersta hålet använts fram till nu en morgon för några veckor sen då jag plötsligt märkte att jag backat ett hål. Det i sin tur fick mig att ställa mig på vågen och visst hade en 5-6 kg försvunnit sen jag senast noterade vikten för några månader sen. Någon speciell diet har jag inte haft men kanske är det långa arbetsdagar ute på åkern som satt sina spår. Borde man sända in ett tips till någon damtidning, om nu sådana fortfarande existerar? 🙂

(Ni kan bortse från datumnoteringen, glömde visst ställa om efter batteribytet)

På tal om bälten så råkade jag ut för ett bälthaveri som satte stopp för höstplöjningen som jag annars med god tur kunde ha avslutat idag.

Under gårdagens plöjning märkte jag att laddningen blev lite ojämn efter att jag satte på belysningen vid mörkrets inbrott men jag plöjde ändå fältet där jag körde jordvallen här senast färdigt. På väg hem började laddningslampan lysa och motortemperaturen stiga men jag hann hem innan den nådde alarmerande nivåer det var ändå bara nåt hundratal meter att köra. Kunde sen vid hemkomsten notera att remskivan på generatorn lossnat och delar av remmen försvunnit.

En lossnad remskiva på generatorn ledde till avbrott i plöjningen.

Rätt märklig konstruktion tycker jag då varken axeln är konisk eller spårkil används för att säkra långvarig drift. Någon reservrem hade jag inte hemma och saknade också ringnyckel för att skruva tillbaks muttern som låg kvar på främre motorfästet. Så nu står traktorn stilla några dagar i väntan på ny rem. Det hade annars kännts bra att ha åkern plöjd eftersom det nu blir 2 dagar med möten i huvudstaden. Men väderprognosen verkar tillåta plöjning också i slutet av veckan så vi får se om inte det går bra ändå.

Åkerarbetet fortsätter….

….om än i annan form.

Vi har lite kvar att skörda men det vart kallare och kom lite snö så det blev en påtvingad paus i skördearbetet. Idag har det ändå varit lite varmare men så pass regnigt att personalen höll sig inomhus med tvätt och paketering. Själv har jag nog jobbat ute halva dagen.

Om det nu var lite för kallt för skörd så har vädret varit ypperligt för plöjning och andra jordrelaterade arbeten. Jag har nu nästan alla åkrar där jag ämnar odla grönsaker nästa år plöjda och också en del åker för lite spannmål har jag vänt. Är lite fundersam över hur pass mycket spannmål jag sår till nästa år men åtminstone de åkrar som jag sätter grönsaker på följande år (2019) kommer jag att så då jag tycker det fungerar bäst efter spannmålen. Planerar också för ytterligare lite kummin men den åkern hade lite kvickrot så jag tror jag lämnar den oplöjd för att ta hand om kvickroten till våren innan plöjning och en lite senare sådd av kummin framåt midsommar. Det blev för sent tröskat i höst för att göra en kvickrotsbehandling. Har också lite funderingar på att så lite gröngödslingsgrödor på en del areal för att se om det gör gott åt jorden.

Plöjningen har gått bra då vi hade en 5 cm snö och nollgradigt. Marken bar bra trots att den inte var stelfrusen men verkade som om den var lite ”frystorkad” på nåt vis och snön höll bra ordning på stubb och halm. Till och med rågåkern som ställvis hade rikligt med halm gick riktigt bra att plöja. Sen är det så ljust och fint med lite snö i annars så mörka november, däcken hålls rena så det dras inte heller upp jord på allmänna vägar.

21.11.2017 Höstplöjningen inledd i ljusa förhållanden.

Som en ”lonesam cowboy” ( https://www.youtube.com/watch?v=B_EXFt4BSiY ) drar man iväg mot solnedgången 🙂

Kanske en bild man får bifoga till ”groptestsrapporten” ?

När sedan väderrapporten hotade med slaskväder så blev det att avbryta plöjningen för en dag. Jag hade nämligen låtit rensa ett rådike efter tröskningen men det har varit lite blött att köra bort jordvallen som jag ville flytta dit där jag lade igen några diken för ett par år sen. Att flytta 300 meter vall en några hundratal meter tog hela dagen i anspråk men jag hann få det gjort innan regnet blötte upp jorden igen. Det blev i och för sig sena kvällen men även här hjälpte snön till att lysa upp tillvaron.

Fina förhållanden för jordtransport i snöyran……

Torkar det nu upp lite så går det nog att plöja vidare under veckoslutet om det nu inte blir så bra väder att man återupptar grönsaksskörden 🙂

Sakta men säkert…..

…..får man väl räkna med att även denna säsong tar slut. Vädergudarna har ändå varit givmilda här på slutrakan och bjudit på för årstiden milt väder. Färdigt har jag ändå inte även om jag ett tag närde en förhoppning om att ha klart tills farsdag. Knappast fås allt under tak heller ty det återstår en hel del purjo och palsternackor. Palsternackorna kan i och för sig skördas till våren om vintern är någorlunda normal och vi får lite skyddande snö innan vintern och tjälen griper tag om jorden men det är ju bra att ha nåt att sälja under vintermånaderna också så ett eller ett par lass till vore bra att få bort från åkern.

I medlet av förra veckan var det ändå riktigt hyffsade förhållanden då vi hade 7-8 plusgrader och friska vindar hade torkat upp jorden efter snöfallet för två veckor sen. Tyvärr så kom det lite regn igen under veckoslutet och nu har vi lite minusgrader så att marken håller på att ta ihop men en stund på eftermiddagen har det ändå varit möjligt att skörda och så lär det förbli den här veckan ut om prognoserna håller streck.

Lagren börjar ändå vara fulla och det återstår inte många tomma lagerlådor men i och med att vi packar bort lite de tider då det inte går att skörda så frigörs utrymme. Tyvärr är dagarna korta nu och det känns heller inte så muntert att efter att ha hållit på med skördandet sen midsommar förlänga dagen med att jobba i pannlampans sken. Det bästa krutet har nog bränts vid det här laget och de säsonganställda har också tagit sitt pick och pack. Det lönar sig ändå inte att i det här skedet när man inte vet hur morgondagen ser ut att börja skola upp nytt folk.

Har inte hunnit få ordning på min telefon så det får bli några lånade foton här till sist.

Svenska dagen firades med att tömma morotsåkern på de sista rötterna. (foto Eivor Finne)

8.11.2017. Skörd av palsternackor i för årstiden hyffsade förhållanden. (foto Rosmarie Finne)

Så pass grannlaga arbete är det ändå att skörda så här sent att jag måste köra stående för att ha full koll på maskineriet. (foto Rosmarie Finne)

11.11.2017 Lite purjo finns också kvar. (foto Eivor Finne)

Hitintills har vi enbart handskördat purjo anefter vi har sålt så det är enbart några dagars förbrukning i lager men skall göra ett försök att maskinskörda mot veckoslutet om vädret tillåter.

Och snön smälte…..

……så att skördearbetet kunde återupptas.

Förra veckans onsdag började det snöa på eftermiddagen och på torsdag hade vi 15 cm snö. Temperaturen föll därefter så på fredag morgon hade vi -10°C och man kunde tro att det nu var gonatt med de utestående grödorna. Men tack vare snön som låg kvar till lördag då det började regna så frös inte marken och den skyddade också de växter som bäddades in av snön. Efter några blåsiga dagar var det nu idag hyffsat väder och jag kunde återuppta morotsskörden.

1.11.2017 Morotsskörden fortsätter efter att förra veckans snöfall smultit.

Som synes är blasten fortfarande i relativt gott skick, om det sen beror på sen mognad eller min sena bladgödsling som jag gav i akt och mening att hålla tillväxten igång låter jag vara osagt. Lite vått är det men med lätt maskineri så håller man sig flytande och mulljorden släpper hyffsat från rötterna som nu börjar mogna för vintern.

Egentligen är det först nu som rotsakerna är som bäst för skörd, lite köld har bidragit till att sockerhalten stigit och dom smakar bra dessutom är rötterna färdigt nedkylda så det sparas lite energi vid inlagringen. Men risken att dom fryser fast är ju förstås stor så i allmänhet vågar man inte spara så stora arealer till den här tiden. Det som återstår på detta fält torde jag kunna bärga på två dagar utan att behöva ta de mörka timmarna i bruk. Sen får jag väl fortsätta med palsternackor, purjo och rotselleri som är de enda större produkterna som jag har kvar att skörda.

Väderprognosen ser nu inte heller riktigt fy skam ut så om den stämmer ska väl det mesta gå att få under tak så småningom.