Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.

Mångsidig måndag

Måndagen den 28 mars nådens år 2011 var en rätt typisk vårvinterdag ur arbetsmässig synvinkel. Sommartid består jobbet ofta av sammanhängande block, man harvar ett par dagar i streck, sen blir det vältning, därefter åter harvning ett par dagar o.s.v. Vintern innehåller få stora arbetsmoment utöver skogsarbetet och följaktligen fylls dagarna i högre grad av en massa småplock.

Dagen började med en obligatorisk runda i ladugården för att göra rent i båsen, skuffa fram foder och lite annat smått, bl.a. gick jag igenom vilka kor som såg ut att börja få tendenser till förvuxna klövar. Efter det passade jag på att kolla e-posten och sköta lite korrespondens, bl.a. ringde jag klövverkaren och bokade förebyggande fotvård för korna. Därefter följde montering av en låsgrind jag köpte häromveckan. Jag förlängde foderbordet för att få fler ätplatser och ändå möjlighet att låsa fast fler kor. Det tog lite längre tid än beräknat eftersom jag blev tvungen att skära bort en del delar av grinden för att få den att passa in, men nu fungerar det fint. Efter monteringen vidtog utfodring, först av djuren och därefter av undertecknad.

Efter lunch bytte jag ut en trasig tand på gödselgrepen och fixade en del andra småreparationer, varefter det var dags för utgödsling och ströning hos korna. I samma vända ringde jag ett samtal till till en servicekille för att få lite uppgifter från hans verkstadshandbok samt ett samtal till en lokal djurtransportör för att ordna med hemtransporten av Znork. Inledningsvis verkade det som om transporten skulle kunna bli av samma dag, men efter lite ringande hit och dit blåste vi av den i alla fall (återkommer till det i ett senare inlägg). När jag ändå var inne på städtemat passade jag på att bränna lite skräp som samlats på hög men som var för skrymmande för att hamna i värmepannan. Samtidigt som jag tände brasan ringde kollegan Jonas och diskuterade en annons om vedförsäljning vi borde ordna. Jonas och jag kommer nämligen att klabba och sälja lite ved under det kommande året. Veden brukar gå bra åt, men helt utan annonsering klarar man sig ändå inte.

När elden kommit igång och jag vågade lämna den hann jag sätta mej vid datorn och beställa en del studiematerial från svenska Jordbruksverket innan det var dags för kaffe. Materialet behövs för mina föreläsningar för vuxenstuderande. Efter kaffet återstod att passa brasan och göra rent i båsen hos korna. Ja, och att skriva ner alltsammans på Bondbloggen, förstås.

En dag med lite av varje och det är ungefär så vårvintern brukar vara.

Uppskjutning

Jag forsätter lite på Kalles fundering om att skjuta upp saker till morgondagen, som är något av en favorithobby för mej.

Båsen i min ladugård är placerade i två rader, mellan varje bås finns en båsavskiljare av metallrör och i ändan finns en gavel som består av stora fanerskivor. För ett tag sedan hade korna stångat loss ena skivan och jag kunde konstatera att fästena delvis var förstörda. Egentligen har jag länge tänkt byta ut skivorna mot vanliga båsavskiljare men just då problemet upptäcktes var det lite väl mycket på agendan för att ta itu med det, så jag reparerade skadan provisoriskt och lovade mej själv att fixa det ordentligt vid ett lämpligare tillfälle.

Förra veckan hade de igen stångat loss skivan, igen var det lite för mycket på gång varför jag igen reparerade provisoriskt och igen lovade mej själv att reparera det vid ett lämpligare tillfälle. När jag gick kvällsrond på fredagskvällen hade korna riktigt gjort slag i saken och stångat loss skivan helt, den var helt lös från alla fästen och låg ute på golvet. Då var klockan kvart före ett på natten vilket väl inte riktigt vad jag hade av avsett med “att ta itu med det vid ett lämpligare tillfälle”.

Det blir dock aldrig för sent för en fuskreparation. Jag lyckades böka upp skivan i ett lite annat läge och klämma fast den med en kombination av fusk, rörklämmare och bristande hantverkarskicklighet så att den hölls på plats över natten. Förvånande nog ingick varken balband, järntråd eller armeringsjärn i reparationen, de brukar annars vara standardelement i alla fuskbyggen.

På lördag morgon letade jag fram en överbliven båsavskiljare och annan utrustning och monterade den nya båsavskiljaren på en trekvart. Varför, varför, varför skjuter man upp så små åtgärder? De flesta gånger är omaket med att göra saken rätt direkt betydligt mindre än omaket med att göra om den flera gånger därför att man därför att man försöker ta genvägar.

Korna tyckte dock det var spännande, speciellt när jag drog fram vinkelslipen för att kapa ett rör som blev lite för långt. Visst backade de lite p.g.a. oljudet, men inte mer än några steg. De är sist och slutligen väldigt nyfikna djur.

Filhantering

Kölden i vintras innebar ett uppehåll i skogsarbetet för min del, men mildvädret återför huggandet på dagordningen. Eller i ärlighetens namn är det nog enbart min pappa som kommit sig ut i skogen, jag har mest rännt omkring med en massa annat.

I skogsarbetet ingår en del service och underhåll av motorsågen och något av det mest grundläggande är att hålla kedjan vass. Motorsågskedjan är uppbyggd av en rad med tänder där varannan “biter” åt vänster, varannan åt höger. När man vässer kedjan måste vinkeln på dem bibehållas. M.a.o måste man hålla filen i rätt vinkel horisontellt sett för att få en bra såg. Dessutom måste filen också ligga rakt vertikalt sett för att kedjan skall bli bra. Alla dessa vinklar i kombination med en lite småtrött och ovan filare innebär ju att det är upplagt för misslyckande.

Då kan det vara bra med en filmall. Filmallen är ett litet hjälpmedel som man sätter fast på sågsvärdet och hjälper till att hålla filen i rätt vinkel. Mallen ger en del spelmån både horisontellt och vertikalt, så helt idiotsäker är den inte. Man kan fila sågen helt åt skogen trots att man använder mallen, men visst hjälper den. Riktiga skogskarlar brukar fnysa åt denhär typen av hjälpmedel (filmallar, fälljärn och liknande) men för mej som inte hugger så värst många tankar på ett år är den faktiskt rätt så praktisk.

Skogen är ju för övrigt ett av de få sammanhang där fildelning är helt tillåten. 🙂

Bygge på gång

På torsdagen svängde jag in hos kompisen Tomas för att se hur hans ladugårdsbygge framskrider. Tomas har dikor och har hittills använt en gammal lada som ligghall, vilket fungerat men kanske inte alltid varit så ändamålsenligt. Nu skall korna däremot få en ordentlig ligghall att husera i. Det blir en rätt så rätlinjig konstruktion med ströbädd i liggavdelningen, en skrapad gång där korna äter och öppet foderbord mot söder. Skall bli kul att se hur det framskrider.

Att investera i byggnader i jordbruket är alltid lite spännande eftersom man ofta får lov att räkna med rätt långa återbetalningstider. På kort sikt är t.ex. en ladugård aldrig lönsam, den betalar sig vanligen på tio-tjugo års sikt. Den långa återbetalningstiden kan avskräcka, men å andra sidan är det inte heller hållbar att aldrig återinvestera om verksamheten skall kunna fortgå.

Traditionellt brukar jordbrukare bygga sina byggnader nära bostaden, vilket är lite tveeggat. Förstås är det bekvämt att ha arbetsplatsen nära hemmet, men om man av nån orsak (t.ex. sjukdom) vill lägga ner verksamheten är det då nästan omöjligt att sälja byggnaden åt nån annan. Riktigt stora investerinar, i miljonklassen, brukar man därför ofta försöka placera på en egen tomt för att byggnaden skall kunna säljas vidare ifall att något oförutsett tillstöter.

Tomas investering rör sig inte i de summorna och byggnaden är placerad i anslutning till de befintliga byggnaderna. Såhär långt ser det lovande ut, jag får säkert anledning att återkomma.

Innovativt

Ekologisk odling tenderar ibland att uppfattas som lite gammaldags. Ekoodlarna vill vrida tillbaka klockan till trettiotalet och tiden innan konstgödsel och bekämpningsmedel fanns. Ekobönder botaniserar i gamla sorter och odlingsväxter och känns igen på sin gamla traktor utan hytt, den stickade ylletröjan och helskägget. (Nåja, det där sistnämnda vet jag väl inte om nån tror längre.)

Som jag ser det är syftet med ekologisk odling är inte att gå bakåt i utvecklingen, utan att fortsätta framåt men längs en lite annan väg. I viss mån kan man när man söker andra vägar vara tvungen att ta ett steg bakåt, men den huvudsakliga färdriktningen skall fortfarande vara framåt. Inom ekosektorn finns en hel del intressant teknik och ekoodlingen tar fram forskning och praktiska erfarenheter kring baljväxter, gröngödsling och mekanisk ogräsbekämpning som även den konventionella sidan har nytta av.

Ett exempel på senare tid är ett svenskt företag som utvecklat en ogrässkärare. Tisteln kan vara ett riktigt gissel i ekoodling och när huvudgrödan väl har börjat växa har vi inte haft nåt vettigt sätt att bekämpa tisteln, annat än att slåtta omkull hela växten som jag gjorde för hand i somras. Den svenska ekobonden Jonas Carlsson fick dock en snilleblixt och kom på att tisteln ju har en betydligt grövre stjälk än spannmålens strå. M.a.o. borde det gå att konstruera en skärapparat som släpper igenom det smala spannmålsstrået men skär av den grövre tisteln. Maskinen har rönt uppmärksamhet internationellt och även vunnit miljöpriser. För ekoodlare är det här en välkommen nyhet, men också för en konventionell jordbrukare som vill minska på användningen av bekämpningsmedel kan den vara intressant.

Skulle Jonas kunnat bespruta skulle han ju aldrig ha kommit på den här lösningen. Så visst kan ekoodling vara både framåtsträvande och innovativt. Dessutom ser skäraren rätt festlig ut! 🙂

Stängslande av kohage inledd

Rubriken är väl inte helt sanningsenlig, men stängslandet av hage brukar bli lite av ett stressmoment och göras med andan i halsen, så det känns rasande skönt att få hävda att arbete är påbörjat. Och strängt taget är det inte en fullkomlig lögn heller, om man bara ser saken på rätt sätt. Jag hämtade nämligen ut fyra hektar kohage från Matkahuolto igår.

Sommaren 2012 kommer jag att hägna in en betydligt större kohage än jag haft tidigare år. Hagen skall sträcka sig från ladugården ända till strandbetet som finns nedanför vårt hus, alltså det område som avverkades häromveckan. Tanken är att korna skall hålla naturbetet fritt från sly och buskar. Det innebär att korna får motion, jag får relativt billigt foder och vilda växter och fåglar en bibehållen livsmiljö som många av dem behöver. Enda nackdelen är att jag får montera upp 1,2 km stängsel, vilket innebär att jag får motion och det var ju inte riktigt det som var tanken. En potentiell nackdel är förstås också risken att djuren rymmer, men förhoppningsvis skall det inte bli så mycket av den varan.

Sändningen som kom igår består av stolpar och lite nylonband med strömförande tråd. Nylonbanden är närmast värdelösa och brukar vara mogna för sophögen redan efter några somrar. Jag kommer att använda galvantråd istället, men bandet ingick i paketet så det får hänga med så länge det leder ström. Själva bete och stängslet återkommer vi till i ett senare inlägg.

Själva stolparna är faktiskt utsorterade skidstavar, så de borde ju i rimlighetens namn klara av att vara ute året om. 🙂