Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

Ritningar för nytorken

Jag har försökt få ritningarna i någorlunda snygg form men det är minsann inte lätt eftersom det finns tiotals olika nivåer på dem och man ser sällan på alla nivåer tillika – då blir allt ett enda klotter. Men nu börjar jag ge upp och publicerar dem i mindre snyggt skick eftersom jag lovade göra det. Om nån vill ha närmare information så kan jag skicka ritningarna i DWG-format. Åtminstone med BricsCAD kan man titta på dem relativt billigt. Programmet finns både för Windows och Linux.

Huset till vänster på bilden är den gamla ladugården som den nya torken (till höger) är byggd ihop med. Bilden visar en genomskärning men hela ritningen finns i Umtork25_7_2010 i PDF-format. Jag försökte sätta in hela ritningen i DWG-format här men det godkände inte systemet utan påstod att uppladdningen bryter mot säkerhetsreglerna (Mårten: Den som vill ha den i DWG format kan ladda ner den här.)

Litet data om torken: Den är 14×12 meter (plåtyta) och höjden i nedre våningen är tre meter. Hela huset är tio meter högt och inbyggt i en backe med en stödmur mot två sidor så man kan köra in direkt från dessa sidor. Dessa två sidor består helt av dörrar så mankan köra in fritt var som helst.

Mellantaket är dimensionerat för tio tons axeltryck och består av 25 cm blankor på kant med tio cm mellanrum (prima kvistfritt tallvirke). Stommen till huset är köpt och har kraftiga I-pelare som håller upp taket. Detta så att inverkan på plåten är minimal.

Det finns stora luckor mot flislagret på ena sidan så man kan öppna hela sidan till en höjd på 100 cm och skuffa ned flisen med frontlastare. Under takstolarna finns det växthusplast så det bildas en luftkanal under plåttaket med en höjd på 150 cm. Luften tas in genom luckor på ena sidan (hela sidan kan öppnas) och värms upp av solen under plåttaket innan den förs ned till den 120 cm dubbelfläkt som drivs av en 160 hk Daimler-Benz dieselmotor (från en gammal brandbil).

Under mellantaket finns det 96 luckor som kan öppnas så att luften blåser exakt där den skall. Man behöver alltså inte ha en hel lår full. Det finns förresten inga fasta lårar utan alla skalmar kan plockas bort så hela plåten är körbar med traktor. Hela nedre våningen är förstås lufttät och fungerar som lagerutrymme tillika.

Det finns ett mätsystem kopplat till torken som övervakar luftens fukthalt hela tiden samt temperaturen på en mängd punkter. Dessutom övervakas inkommande lufts fukthalt och temperatur samt motorns temperatur och oljetryck. Alla uppgifter finns på nätet så man kan se på dem varifrån som helst i världen (här – se på ”nyytorktemp” !). Men just nu är inte alla mätpunkter inkopplade eftersom torkperioden är slut.

Torken började byggas år 1997 så det tog 13 år att få den färdig. Men det var nog litet dåligt med motivationen under många år då vetepriserna var så usla. Men nu är den i bruk i alla fall …

Verkstadsdags

Den här tiden på året då åkerarbetet är förbi så står maskinerna i kö utanför verkstaden. Dels de som gick sönder på sommaren och som man inte hann reparera eller bara lappade ihop med ståltråd och tejp, dels vintermaskinerna som skall sättas i skick för skogsarbetet. Och så måste jag ju ännu bygga det nya flislagret.

Först skall Ducaton – paketbilen – ut ur verkstaden. Den hann jag aldrig få igång i våras då oljetrycket försvann så den står där än. Till all tur byggde jag så stor verkstad att det ryms två maskiner in tillika – och fyra till på den andra sidan mellanväggen. Där finns ingen värme men den är också isolerad så det går nog med tillfällig värmare att reparera där också mitt i vintern.

I värsta fall blir det att byta motor på Ducaton. Det är inte dyrt eftersom det står en annan Ducato bakom mellanväggen med en motor som är mycket mindre körd. Den gamla Ducaton fungerade fint tills plåtarna rostade sönder fullständigt så att man såg solskenet genom sidoplåtarna. Den nya har galvaniserade plåtar.

Men det är jobb att skruva bort bägge motorerna och byta dem. Så det är bara att slänga sej ned under bilen och börja skruva. I mina svagare ögonblick börjar jag surfa på Blocket för att se vad en ny (begagnad) Ducato kostar men då kommer alltid den nya såmaskinen upp som första prioritet. På onsdag skall vi åka till Uppsala för att titta på en Rapid för 97000 kronor. Det finns nog en likadan i Borgå men den kostar 38000 euro. Just nu får man en helt ny för samma pris.

Så det gäller att skruva bara. Det är inte direkt svårt att byta en motor – bara en massa jobb. Och så blir det väl att byta en hel del skruvar som rostat fast grundligt. Erfarenheten har också visat att det alltid hittas nya fel då man en gång börjar röra om i getingboet. Många gånger är det bra att gå igenom maskinerna FÖRRÄN de slutar fungera. Det bästa vore att skilja åt dem i små bitar varje år och byta allt som är slitet – men det har ju ingen tid med.

De närmaste veckorna kommer i alla fall att vara oljiga – det är klart …

Man vet inte hur bra man har det

Återkommen till vårt fibernät från ett uruselt trådlöst nät som ibland fungerade, ibland inte så är det skönt att kunna använda nätet utan att stå på ett ben på taket (sådär bildlikt talat). Men jag fick stå med datamaskinen tryckt mot fönsterrutan för att få kontakt och det var inte speciellt trevligt att skriva inlägg på det sättet.

Liten MF-30 framför jätte med 10 meters skärbord

Vi var alltså på ELMIA lantbruksutställning – Maskin och Fält – i Jönköping på torsdagen. Det var en stor mässa men nog tycker man det mesta var gammalt. Numera så har man sett allting som där visas på nätet för länge sedan. Katalogerna finns också på nätet och man kan beställa över nätet.

Förr var det en stor familjetillställning att åka till lantbruksutställningen. Det var också bästa sättet att få information om nyheter. Allting fanns där på ett ställe så man behövde inte köra runt halva landet för att samla ihop broschyrer. Och så kunde man ju äta ärtsoppa och titta på mer eller mindre tivoliaktiga begivenheter.

Det har som sagt ändrats nu. Först tröttnade jag på de inhemska utställningarna och började åka till ELMIA men nu är den också gammal. Tiden har snart kört förbi de stora utställningarna. Nätsidorna blir bara bättre och man får all information man behöver från dem. Det är möjligt att den här utställningen var den sista för mej.

Och så är maskinerna helt ointressanta. Den 30-fots skördetröska som syns på bilden är inte till någon nytta i verkligheten. De andra maskinerna var också mastodonter som man knappast kan vända med i hela Hindersby. Knappast kan de sälja mer än ett fåtal exemplar ens i Sverige. Så varför inte visa förståndiga maskiner ?

Det fanns nog en hel del småskaliga maskiner också men mest i katalogerna (som jag redan sett på nätet). Det fanns inte ett enda intressant företag som jag inte kände till från förut. Fast det kan ju bero på att jag blivit så gammal och garvad redan …

I alla fall talade jag med Lantmännen Maskin om den begagnade tre meters Rapid såmaskin som finns till salu i Uppsala. Kanske det blir en ny färjetur inom ett par dagar …

Korpral Nornbergs hus

Egentligen var det Jakob Jansson från Garlinge N:o 3 som flyttade ut från byn omkring 1856. Hans dotter Lovisa gifte sej 1866 med korpralen Karl Nornberg och de fick en son Karl Gustav år 1872. Han gifte sej med Emma Larsson år 1906 och de fick en son Karl Valdemar år 1909. På bilden finns alla dessa med korpralen och Lovisa till vänster.

Kalle (den tredje) är ungefär tre år gammal så man vet när bilden är tagen. Den sista Kalle var aktiv i hembygdsföreningen och var expert på gamla saker. Men han gillade inte riktigt bondeyrket utan blev elmontör i Medåkers elbolag. Kalle var en filur och uppfinnare som byggde radiomottagare och mjölkmaskin. Hans installationer var litet hipp som happ berättas det men han var snäll och hjälpsam.

Kalle byggde ett nytt hus på andra sidan vägen och det gamla huset såldes. Det ser ännu nästan exakt likadant ut som 1912 på bilden – bara ytterdörren är utbytt. Då Kalle dog 1977 så testamenterade han gården åt hembygdsföreningen som sålde den åt våra nuvarande grannar. Det gamla huset köptes av en ingenjör vars arvingar sålde det åt två ungdomar från Stockholm av vilka vi köpte det. Vi kom första gången hit den 21 september 2000 så nu firar vi tioårsjubileum …

Hembygdsgården i Medåker, Abramsgården, är nästan exakt likadan – men spegelvänd.

Bilden ovan tog jag från en tavla men det finns ett original som är så bra och levande att man tror att Nornbergs skall stiga ut ur bilden och gå till höåkern.

Lagstadgad 1 Mbits

Vi har återvänt till 1856 med inslag av 1912 och 1930. Jag sitter alltså i korpral Nornbergs hus i Medåker och skriver detta. Den mobila dataanslutningen är förstås från 2010 – även om man ibland kan tro att den är mer besläktad med 1800-talet. I går kväll hade jag 7 kbit/s upp och 8 kbit/s ned ,,,

Ni vet väl att man i Finland efter den 1 juli i år har lagstadgad rätt att att få en dataanslutning på minst 1 Mbit/s ! Hemma kommer man inte att tänka på det eftersom vårt fibernät kör med 100 Mbit/s men nu verkar det vara en riktigt viktig lag.

Det är bara att ta kontakt med den operatör som utsetts att sköta den lagstadgade anslutningen (se nätsidan ) och meddela att man vill ha en anslutning. Man behöver inte bekymra sej för kablar och antenner – det är operatörens sak att ordna. Man måste betala men det står i lagen att kostnaden skall vara ”skälig”. Vad det betyder slåss Kommunikationsverket och operatörerna om men det är troligen några tiotals euro per månad på sin höjd.

Om operatören vägrar att fixa en anslutning så är det bara att kontakta verket som tar dem i örat. Och det går inte att smita från kvaliteten heller. Det är klart stadgat att anslutningen måste klara minst 500 kbit/s i medeltal för en godtycklig fyratimmarsperiod och minst 750 kbit/s under 24-timmarsperioderna. Detta därför att trafiken varierar hela tiden på nätet. Och det är ganska hårda krav. Inte många nuvarande anslutningar klarar dessa även om de ibland kan komma upp till 1 Mbit/s.

Så det är bara att kolla in vilken operatör som skall ordna saken och ringa. De måste förstås få en rimlig tid att bygga ut sitt nät så det kan vara bra att sätta igång genast. Men om man har tillgång till eget bya- eller regionnät så är det förstås bättre och billigare. Här är österbottningarna lyckligt lottade.

Och så är det fortfarande en lagstadgad rättighet att få telefon – glöm inte det. Och en telefon som fungerar – inte så att man måste stå på ett ben på ladugårdstaket för att kunna ringa. Telefonbolaget måste bara ordna en anslutningspunkt – men den måste fungera. Annars är det Kommunikationsverket nästa …

Men nu skall jag ta en kopp Jubileums-Mocka. Man kan köpa allt man behöver i Sverige – utom kaffe. Hälsningar från min olagstadgade långsamma trådlösa anslutning.

Nu packas det

Det värsta börjar vara avklarat. Vi har vetet i torken, flis för värmen i vinter och höstbearbetningen är klar. Dessutom lyckades jag få Mikkos nätkabel skarvad. Så nu kan vi lugnt åka till Sverige och se på ELMIA i Jönköping. Det är en jordbruksutställning som varannan gång handlar om Maskin och fält – alltså vårt område.

Och så siktar jag på en Väderstad Rapid direktsåmaskin i Uppsala. Den är förstås begagnad och det gäller att passa på för det finns inte så många smala maskiner (3 meters) till salu. Fyra meters finns det hur många som helst men då skulle jag bli tvungen att bygga om hela huset för att få in den. Och det tänker jag inte göra.

Som sagt så tror jag inte på ”äkta” direktsådd därför att halmen håller kvar fukten för länge på våren men jag vill ha en direktsåmaskin för den har tillräckligt med vikt på billarna – och det behövs minsann på våra styva lerjordar. Den gamla Simultan är alldeles hopplös. Så fort det kommer litet hårdare jord så är billarna i luften och småfåglarna har inga problem att picka kornen i sej.

Men det är ett stort arbete att packa allting. Jag skall ha med en stock för huset, plåtar för ”tuutn” (skorstenen) och alla möjliga verktyg. Det gäller att planera ordentligt så man inte glömmer nånting för det går inte att komma hem och hämta det. En hel del verktyg har jag nog blivit tvungen att köpa eftersom jag glömt hem dem.

Och så skall alla beställningar göras. Över nätet köper jag en hel del och skickar det till Medåker. Det blir billigare och så är de svenska företagen urusla på att skicka utomlands – de har ännu inte fattat att de hör till EU. Men näthandeln är utmärkt. Man tittar bara på priserna på prisjakt.nu och så går man till den förmånligaste butiken och beställer direkt. Verkligen fint. Att springa i butiker har jag nästan slutat med.

I morgon kväll åker vi från Åbo med färjan (det är så eländigt att köra i H:fors i rusningen och så går färjan alldeles för tidigt därifrån). Småkatterna är redan hos barnbarnen (där går det livligt till just nu …) och i morgon får Hobbe åka till mormor – och det gillar han. Vanligen gömmer han sej under soffan och morrar då han måste åka bil men om man säjer ”Mommo” så går det bra att få honom i bilen. Säj inte att djuren inte förstår vad vi pratar :-).

Om jag inte får nätkontakt så hörs vi knappast på en vecka men jag har fyra olika operatörers kort så hoppeligen fungerar något av dem. Vi har alltså bara ”mobilt smalband” (det är fel att kalla eländet för ”bred”band) och det fungerar ibland och ibland inte. Men jag har satt upp en riktantenn på huset så det borde hjälpa litet.