På väg hem från skogen

I kväll då jag körde hem från skogen så var det en fin kvällshimmel. Samtidigt så lyssnade jag på mp3 i hörlurarna. Väl hemma så satte jag ihop en liten video (med en stillbild) bara för att experimentera. Här ser ni resultatet som är ganska så verklighetstroget. Bara Zetorns motorljud i bakgrunden saknas. Jag skall försöka få till stånd en riktig video med min nya traktorkamera men det gick ju inte i dag för kvällshimlen var fin bara under de minuter jag körde på vägen. Det är mycket kort tid man har på sej att fotografera/filma nånting fint och har man inte då allting färdigt så lyckas det inte. Bilden ändras faktiskt litet om ni orkar se till slut …

 

Musiken är Shadows: Ghost Riders In The Sky som är en av mina absoluta favoriter. Ren och skär 60-talsnostalgi.

Nej se, det snöar …

Men andra raden (”det var väl roligt, hurra”) håller jag sedan inte med om för det är inte alls roligt i skogen just nu. Vi hade länge ganska litet snö men nu är det eländigt. Och det finns en massa snö uppe i träden – som man får i nacken då man börjar fälla.

DSCN4584

Här går alltså vår skogsväg. Björkarna är förstörda för de reser inte sej mera. Den senaste blidsnön gjorde stor skada. Det blir förstås fina spår där man kör och det packar bra under hjulen men någon bra gallringsvinter blev det alltså inte. På vindfällena ligger det tjockt med fastfrusen snö som måste sågas loss. Jag har skogslastaren med och skakar bort så mycket jag får innan jag börjar kvista och kapa.

DSCN4583

Det har varit för varmt den senaste tiden. Under snön är det ställvis inte alls fruset. Men i Tallmosan är återväxten fin. Det är riktigt synd att behöva såga upp en väg genom den fina småskogen. Allt naturlig föryngring.

DSCN4577

Men det börjar bli för tätt och så småningom skall det gallras så träden inte blir för spinkiga. Och björkarna måste bort för de filar snart sönder granarna. Förutom snön  är det fantastiskt att få vara ute i skogen …

 

Mobil eller telefon ?

Jag började skriva en kommentar till Christers inlägg om ”Luren” men insåg snabbt att det hade blivit en mastodontkommentar. Så jag skriver hellre ett inlägg. Mobiltelefoner är dels en sak som jag funderar på å ”yrkets” vägnar dels är det ett viktigt verktyg i skogen. Så det är ganska aktuellt hela tiden.

Egentligen är jag en dålig person att ge råd eftersom jag avskyr Microsoft nästan lika mycket som Apple. Det beror på den tekniska sidan där jag är helt inriktad på öppna system eftersom man lättare kan fixa saker i dem. Och efter katastrofen med N900 så hör Nokia (saligt i åminnelse) inte heller till mina favoriter. Nu är ju Jolla det som fortsatt traditionen kring N900 men jag brände mej litet för mycket på N900 så även om Sailfish är bättre än Android så …

Det finns ingen mobil som är riktigt bra men jag brukar ha som ledstjärna att köpa en vanlig modell, öppen förstås och helst billig. Risken är stor att skräpet går sönder på nolltid och reparationer är helt uteslutna om man inte kan göra dem själv. Garantireparationer brukar vara så långsamma att man måste köpa en annan telefon att ha under tiden. Riktigt nya modeller brukar jag undvika som pesten. De kan visa sej vara rena skräpet.

Av dessa orsaker så går jag in för Android. Det är det vanligaste systemet och relativt stabilt. Sailfish (Jollas system) är troligen bättre men ganska litet. Det finns också billiga Androider och jag tänker minsann inte kasta bort 700 euro på nån mobil som om ett halvår gått ned till hälften. Och man får nästan lika bra lurar för 100 euro.

Men så är det hårdvaran. I skogen passar fuktkänsliga citytelefoner absolut inte. Jag kör med en vattentät icke-android som inte kan ta bilder som man ids se på. En ren telefon alltså. Och så har jag en vattentät kamera i andra fickan. Det finns vattentäta Androidmobiler också men inget vidare kvalitet. Trenden är i alla fall att de nya telefonerna blivit tåligare. Samsungs S5 lär vara ”vattentålig” men det har diskuterats vad det egentligen innebär. Problemet med de nya mobilerna är den stora skärmen som helt logiskt blir känsligare. En liten böjning och det blir ny mobil.

Rent mekaniskt är en riktig kamera med metallhölje mycket, mycket tuffare än vilken ”vattentät” mobil som helst. Så jag går in för en ren telefon + en ren kamera. Men det var inte frågan om det nu.

Det har kommit nya tåliga telefoner och en av dessa är Caterpillar B15Q som vann tåliga telefoners test i Aftoblandet. Men den är dyr och stor. Dubbelt dyrare än Samsung Xcover 2 (näst bäst). Bägge kör Android. Test.se rekommenderar i alla fall Runbo Q5 (test i Ljud&Bild) som är i samma prisklass som Cat B15Q. Det är ett nytt märke för mej men visar att Samsung och de andra stora inte är ensamma mera.

Runbo och en del andra har komradio också. Det betyder att man kan ta direktkontakt till en annan telefon utan att ”ringa”. Kan vara bra på byggarbetsplatser men jag behöver inte funktionen då jag jobbar ensam. Och så har den ingen 4G. Men imponerande batteritid.

Det finns ingen telefon som jag kan rekommendera utan vidare. Alla har sina svagheter. Speciellt 4G är besvärligt eftersom det inte finns ”ett” 4G utan en massa frekvensband – och det kommer fler hela tiden … Själv tänker jag vänta och se men Christer måste väl köpa nånting nu då den gamla lagt av. Jag rekommenderar en billig och bra telefon med Android som tål en massa och har lång batteritid. Var man nu skall hitta en sådan ?

Personligen vill jag ha en vikbar telefon (finns inte) med knappar som man kan använda med handskarna på. Och med lång batteritid. Min första Xcover 1 blev i fjol dålig (började stänga av sej) och då kollade jag olika märken men hittade inget bra så jag köpte en likadan billigt. Sedan har jag en grisbillig Android (Samsung Gio) som jag tar med då jag åker till sta’n. Den vågar man inte ha i skogen man har annars varit oväntat bra. Åt den bättre hälften köpte jag en Samsung S3 4G som är mycket billigare än de nya modellerna men nästan lika bra. Inte heller skogstelefon. Den bästa telefonen jag har är en 100 kronors vikbar ickesmart Samsung som bara fungerar med 2G utan kamera. Nå, inte för skogsarbeten.

Möjligen måste man ha flera telefoner för olika ändamål. Allt i ett blir antingen dåligt eller stort och dyrt. Sorry …

Verkstadens viktiga verktyg: kaffekokaren

Man tycker kanske att de viktiga verktygen i verkstaden är svets, vinkelslip, borrmaskin och alla sorter nycklar. Men efter tre veckors intensivt verkstadsarbete så börjar jag luta åt att ett av de viktigaste verktygen är kaffekokaren.

DSCN4576

Här tog jag med också den fina blomman som förgyller kaffestunden i högsta grad. Jag gillar blommor och man blir glad då man ser en fin blomma. Nu på vintern har den heller inte så stor konkurrens. Hushållassistenten och kvarnen är bara på besök  – de skall flyttas till ”baakstuvun” då vi får den färdig. Där kommer en mängd arbetsbänkar.

Förra veckan så bytte jag fjädrar i bromsarna på Zetorn. De gamla fjädrarna var nämligen så slöa att bromsarna låste sej hela tiden. Det är inget litet arbete. Fjädrarna kostade inte många euro men jobbet går ut på att lastarn skall bort, bakhjulena skall bort och bakaxlarna skall bort … Nåja det är andra gången på närmare 40 år (Zetorn är inköpt 1975) men det känns alldeles för ofta i alla fall.

DSCN4574

Med en pumpkärra får man lätt bort halvaxeln efter att ha skruvat bort en massa bultar. Och inne i axeln hittar man sedan bromsarna.

DSCN4572

Traktorerna behöver bra bromsar. Ofta måste man använda styrbromsarna för att svänga (styrbroms betyder att man bara bromsar på ena hjulet). Då jag sådde med Zetorn förr så svängde den runt kring ena hjulet med styrbroms och man kunde köra tillbaka invid föregående drag. Men det är ofta bekymmer med bromsarna. Gamla MF-165 har bromsar som hugger hur försiktigt man än försöker bromsa. Vår är årsmodell 1970 och ett år senare lär det ha kommit en modell med mycket bättre bromsar. I alla fall är det bättre med inga bromsar alls i stället för sådana som låser sej.

Men att sätta tillbaka halvaxeln var inte så enkelt. Jag måste skruva bort den ett par gånger på nytt innan jag fick hjulet att gå runt. Och då var det bäst att gå in och sätta på kaffekokaren. Mest elände ställer man till då man är arg, trött eller hungrig. Och då är det bra att dricka ett par baljor kaffe så man hinner fundera ut nånting förståndigare än att ta fram storsläggan …

I själva verket sparar kaffekokaren en massa tid och pengar. Jag har lärt mej att gå på kaffe då det blir problem i stället för att bara skruva och skaffa mera reservdelar. Man kan ta med sej verkstadsboken och läsa igenom den en gång till vid kaffebordet. I bästa fall så kommer man på en enkel förklaring till att det krånglar. Till exempel om hydrauliken inte fungerar så kan det bero på att man inte fyllt på hydrauloljan på nytt :-).

Det är förstås också bra att äta en tallrik rågmjölsgröt med lingonmos men det skrev jag om redan tidigare.

Bondbloggen bara ökar …

Jag fick nyss statistik och jämförelse mellan 2013 och 2014. Antalet besök bara ökar … Det har skett en fördubbling av besök från plattor och mobiler men också bordsmaskinernas besök har ökat.

Det är helt otroligt att folk orkar läsa Bondbloggen från år till år. Jag minns i början då vi funderade på hur länge intresset skulle hålla. Och det är fem år sedan vi började (februari 2010) ! Men det stämmer med vad jag upplevt då jag träffat folk (senast på Hindersby teater). Om man inte skrivit på någon dag så frågar de när nästa inlägg kommer. Tydligen finns det ett behov av att följa med bondens vardag – sensationsnyheter är inte det enda intressanta.

Ibland så är vi så stressade med våra arbeten att vi inte orkar och hinner skriva men vi försöker nog. Statistiken var väldigt uppmuntrande för man skriver ju bara om nån ids läsa …

Gnistorna flyger

Det blev en hel del verkstadsarbete. Jag skulle bara byta tätningar i vridcylindrarna som läckt olja ganska illa men då traktorn nu en gång var inne i verkstaden och varm så började jag reparera en hel del annat också. Sådant som jag borde ha gjort för länge sedan men som blivit uppskjutet så länge det bara går att köra.

För något år sedan svetsade jag ihop ett fäste för lastaren så den sitter stelt fast i traktorn. Det ger en massa fördelar då man kan köra utan vagn. Speciellt då man fäller är det bra att kunna köra utan vagn som bara hindrar då man vill komma åt besvärliga träd. Fästet fungerade bra men behövde göras stadigare så jag svetsade ihop stödjärn till det. Och att tillverka nytt tar alltid mera tid än att reparera gammalt. Så det blev över en vecka verkstadsarbete och gnistorna yrde …

(Videorna är ganska långa och tar tid att ladda ned men den sista är ett kort sammandrag)

Först skär man till järn (av den grövre kalibern):

 

Sedan skall bitarna smärglas så man får en bra svets:

 

Och så svetsar man ihop järnen. Här vänder jag oartigt nog ryggen mot kameran men man kan inte rikta den direkt mot bågsvetsen som ger ett så intensivt ljus att det är farligt för ögon och kamera:

 

 

Och så måste man köra med vinkelslipen för att ta bort de värsta spåren av klåparen som svetsat. Dessutom är en jämn sträng starkare än en ojämn.

 

Här är en veckas arbete nedbantat till några ynka minuter på video. Men i TV får man inte visa längre snuttar än 5 sekunder så om jag sätter ihop allt till en strömsöaktig snutt så blir det att se ut som ett mycket litet arbete. Lätt som en plätt:

 

Men nu är traktorn klar och nu skall det bära av till skogs. Vädret är litet för varmt men det går an så länge det är nån grad under noll. Vägran fryser inte till utan värms upp nedifrån så litet kallare skulle det gärna få vara. Men man kan inte få allt så perfekt. Det är i alla fall just ingen snö.