Mjölnarstart

I vår serie ”Djär allt sjölv” (Gör allt själv) har vi nu kommit fram till mjölnarnivån. Vi köpte alltså en Osttiroler minikvarn. Jag tyckte tidigare att det var en leksak men vid närmare inspektion så visade det sej vara en riktig stenkvarn även om den är liten. Och den mal riktigt prima mjöl.

Det börjar vara svårt att hitta en kvarn som fungerar numera. Och så måste man mala en stor mängd varje gång så mjölet hinner bli ”duntjitt” (unket, dävet ??).

 

Vi har testat den en månad och maler råg till gröt och vete till bröd. Det är ganska fint att koka gröt av nymalet mjöl. Rågmjölsgröt på alldeles nymalet mjöl med alldeles nykokt lingonmos är en lyx som knappast den finaste restaurang kan erbjuda ..

DSCN4564

Yngsta barnbarnet åt också så nästan skeden åkte med.

DSCN4565

 

Verkstadsväder

Snön smälter och det regnar. Inget bra skogsväder alls. Men jag har en hel del att göra i verkstaden så det har blivit svetsning den senaste tiden. Först skar jag bort den gamla kuggkransen från lastaren.

DSCN4545

Den nya kuggkransen har ett inre stöd av vinkeljärn fastsvetsat. Det kommer in i fyrkantröret som fungerar som torn för lastaren. Det har gått åt flera kilo elektroder och en hel del skivor till vinkelslipen. En bra svetsare behöver inte använda slipen så mycket men en elektrodstekare som jag litar mera på vinkelslipen. Det går också för en dålig svetsare att få starka fogar om han slipar bort hälften av det han svetsat. Fickor med slagg får inte finnas inne i svetsfogen. Så jag slipar och slipar …

För säkerhets skull satte jag ännu yttre stöd utanför fyrkantröret. Jag litar inte riktigt på mina svetsar. Min lastare blir allt tyngre ju mer jag svetsar på den.

DSCN4552

Sedan skall lastaren sättas ihop igen. Det börjar bli rutin eftersom jag skiljt åt den i små delar ganska många gånger.  Det går ganska bra med den stora frontlastaren. Man kan lyfta med stor precision genom att använda skopcylindern.

DSCN4555

Annars bra men man måste springa upp och ned i bägge traktorerna många gånger innan man får tornet på rätt ställe och att passa i kuggarna. Förstås är det bra med motion … Så ska bommen på plats och det litet besvärligare att få den precis i rätt läge så man kan slå i tappen.

DSCN4556

Efter att ha hoppat upp och ned i traktorerna ett tjugotal gånger så fick jag bommen fastsatt. Sedan blev det litet paus för jag hittade inte tappen till lyftcylindern.

Det var i alla fall bra med litet varmare väder för det här arbetet. Man måste arbeta med bara fingrar för det mesta och då är det inte roligt med -20 grader. Jag har en hel del slangar att koppla ännu men det kan jag göra inne i verkstaden. Sedan får man bara hoppas att lastaren håller ihop. Den är lappad ganska många gånger men i senaste Koneviesti såg jag en modern gallringsprocessor. Priset var 270 000 euro så motivationen att lappa ihop mitt gamla skrot ökade väldeliga.

Jag har ännu Zetorn i verkstaden för att byta fjädrarna i bromsarna. Det låter som en enkel sak men halvaxeln skall bort för att man skall komma åt bromsarna. Vädret skall vara kallt ett par dagar men sedan blir det igen varmt. En vecka verkstadsväder till.

 

För tusen år sedan

Igår hade vi genomgång av den senaste teatern om Hindersby. Det är ingen kort period som stoppas in i en två timmars pjäs utan närmare 700 år. De första nybyggarna kommer till Hindersby med björn- och vargspjuten redo. Det var för tusen år sedan. Ingen vet exakt varifrån de kom och när. Historiker i all ära men de bara spekulerar de också.

Men före det ser vi vilda vrakplundrare från skärgården. Vi får också se hur Harpan tar dem i örat och bankar in gudsfruktan och hyfsat beteende i dem. Så gick det till då Reimars blev lotsställe. Enligt Mosabacks Isa (Isa Stenberg) som skrivit pjäsen.

DSCN1166

Visst är det här bondens vardag just idag. Halva byn är med i pjäsen på något sätt. Repetitionerna har hållit på i ett halvår redan och på fredag smäller det till med premiär. En ytterst komprimerad historielektion och fasen så rolig … Men visst var det frågan om huruvida nybyggarna skulle överleva den första vintern i byns skogar och kärr.

DSCN1182

På dagarna svetsar jag skogslastaren och på kvällarna dokumenterar jag teatern i video och foto. Byn har satt ned så mycket krafter på teatern att det måste sparas för eftervärlden. På Hindersby.net finns mera om teatern och telefonnummer för att boka biljetter. Det är inte bara vrakplundrare och bönder med i pjäsen utan en massa kungar också – spelade av Robert Jordas, växhusodlare och skådespelare.

DSCN1177DSCN1215

Från Birger Jarl till Gustav III.

 

Till skogs !

Nu är äntligen helgeländet slut. De reservdelsfria dagarna är över och man vågar andas ut. Visst kan och har vi varit i skogen under helgen också men det gäller att vara försiktig för man får inga reservdelar om nånting händer. Magen är i prima skick och jag dricker kaffe och äter fläsk så det står härliga till … Men det bästa är att det varit kallt och mycket litet snö så skogsvägarna har frusit och bär bra. I natt var det -17 som kallast. Framtiden ser inte så bra ut med nollgrader och till och med plus men det går an.

Helgen gick också till att fixa litet i köket som blev på hälft då tröskandet började. Inte är det klart men den sista hyllan är uppsatt och kylskåpet lagat (jag bytte termostat i går). Dessutom limmade jag äntligen papperremsor över fönsterspringorna och det blev betydligt varmare då kall blåst inte mera kommer rakt in. Men visst har vi haft utmärkt ventilation …

Det finns en hel del verkstadsarbete som måste skötas. Vi tog ett varv kring Tallmosan och konstaterade att det behövs maskin, dvs. gallringsprocessorn skall igång. Men först måste jag svetsa lastarens vridkuggar men nu byter jag hela klunsen. För ett par år sedan (Igen en katastrof) så svetsade jag om tre kuggar med specialelektroder (68.82) och de har hållit utmärkt. Nu har två andra kuggar brustit och jag vågar inte lita på resten av de gamla kuggarna.

DSCN4529

På bägge sidor om de avbrutna kuggarna syns svetsade kuggar som är i prima skick. Nu är vridhuvudet med kuggarna bortskuret och det nya skall svetsas fast.

DSCN4532

Det gäller att svetsa ordentligt och ta god tid på sej för man vill inte att tornet skall brista mitt under lastningen. Det är en tung kluns för den är helt massiv. Precis som förra gången funderar man på hur länge det lönar sej att svetsa eländet. Men den skall få en chans till. Sedan måste jag börja bygga en helt ny ram som passar processorn. Det finns inga färdiga fästen att köpa. Men då blir det modulkonstruktion där specialramen får en platta utanpå. I plattan skruvar man fast ett vridhuvud. Jag såg att man får vridhuvuden med dubbla kuggstänger från OFAB för omkring 2000 euro vilket är relativt mänskligt. och ovanpå vridhuvudet skruvar man fast lastaren. Då behövs bara en stabil platta i stället för klunsen ovan.

Förutom lastaren så skall Zetorn in i verkstaden och fjädrarna i bromsarna måste bytas. Det är närmast ett konstruktionsfel för då fjädrarna inte mera orkar dra tillbaka bromsbackarna så låser sej bromsen och det är absolut inte roligt om man fastnar i skogen. Där behövs minsann styrbromsarna. Det är ingen dyr reparation för jag fick fjädrar för ett par euro per styck men hela bakaxeln (halvaxeln) skall bort innan man kommer åt bromsarna som är placerade inne i axeln. Nåja, med pumpkärra så drar man snabbt ut halvaxeln bara man kommer igång.

Det blir väl att såga i skogen medan det är ljust och sedan skruva och svetsa på kvällarna i verkstaden. Nu är här -6 grader vilket är utmärkt för skogsarbetet även om det blåser onödigt mycket. Jag måste vänta tills vinden vänder förrän jag sågar omkull ett par stora aspar. Jag tänker inte ens försöka fälla dem mot vinden. Även om man kan knuffa omkull dem med lastaren så brukar det bara bli elände att gå emot naturen. I värsta fall brister fällgångjärnet och hela aspen kommer ned över traktorn.

Trots alla stora maskiner så är det bättre att arbeta med naturen än mot den. Det behövs bara litet tålamod att vänta på rätt vindriktning.

Mellan 14 och 15

Det fantastiska med jordbruket är att hur illa det än gått under året så vet man att det nya året alltid betyder ny början. Inte nödvändigtvis bättre men åren skiljer sej åt så mycket att man aldrig vet – så man kan hoppas. Och hoppet är det som håller människan uppe.

Här dominerades år 2014 fullständigt av köksbranden. Inte för att den var stor. Tvärtom var det bara fem korta brädstumpar och en skivbit som behövdes för att lappa ihop det som elden förstörde. Direkt alltså. Sedan kom det massor av rök och sot och vatten som gjorde stor skada. Hela köket plus klädrummet ovanför måste förnyas. Tamburen och hallen har vi inte alls börjat med än. Och då man började röra om de gamla rören och installationerna så växte reparationen än mer.

Så odlandet kom helt i bakgrunden och sköttes på rutin år 2014. En större ihopskruvning av tröskan som sprack det våta året behövdes men Henrik  ordnade det. Med de usla vetepriserna så känns det i alla fall som om vi inte förlorat så mycket. Tyngdpunkten är definitivt inte på några stora hektarskördar utan på minskade utgifter. Det har den varit länge redan.

Jag vet inte om Kalle kommer ihåg det år då vetepriset låg kring 78 euro ? Då började jag allvarligt fundera på det där med veteodling. Nu är det trots allt dubbelt högre (och stiger åtminstone i Mellaneuropa). Jag skulle säkert varit grön av avundsjuka för Christers 5800 kg korn per hektar men i somras var jag där och såg att hans jordar var som den bästa blommyllan. Nu är jag bara grön av avundsjuka över hans jordar – inte över hektarskördarna :-). På våra styva lerjordar kommer vi inte upp till sådana hektarskördar men det är naturligt. Dessutom satsar jag inte mer än det allra nödvändigaste på odlandet på grund av prisnivån.

Min inriktning är absolut inte spannmålsodling utan mera naturahushållning (med litet högteknologiska inslag). Helt enkelt därför att jag förtjänar mycket mer på att själv reparera en maskin än att odla en massa vete som jag måste sälja billigt och för de pengarna betala en reparatör. Så de egna reparationerna kommer före odlandet. Sådan är prisbilden och jag tänker inte bry mej om fastän jag inte kan skryta med höga hektarskördar. Fast ifall priserna skulle stiga 2-3 gånger så kanske man skulle tänka om.

Tyngdpunkten börjar allt mer ligga på skogen som ger större nettoinkomster än jordbruket. Med det ”olikåldriga” eller ”kontinuerliga” skogsbruk som vi haft precis hela tiden som skogsprofeterna jamsat om kalhyggen så är nästan alla inkomster från skogen lika med netto. Jag tittade i går på minskog.fi och fick mej ett gott skratt över de skötselråd som där fanns. Det var förstås trevligt att se hur mycket jag sparade på att INTE följa dem.

I december skiljde jag åt den gamla lastaren och skall nu börja svetsa den. Vi var med brorsan under helgerna ute i skogen och sågade upp vägarna. Då konstaterade vi också att där fanns massor med arbete och ett par gamla gubbar med motorsåg inte kommer långt så nu skall gallringsprocessorn igång. I början på 2014 fällde vi en hel del riktigt stora granar så där lönade det sej att arbeta med motorsåg men inte i gallringsskog. Det blir en hel del kubik med motorsåg bara träden är tillräckligt stora.

För 2015 gäller det först verkstadsarbete och sedan skogsarbete i början. Och det är bråttom för vi har bara tre månader vinter kvar. Men det är trevligt arbete bara man kommer igång och får upp konditionen litet och julfläsket bort. Jag stortrivs i skogen. Men man vet ännu inte hur vintern blir. Om det kommer massor med snö så blir det knappast gallring men om snön hålls borta och det fryser på i mossrna så kan det bli en bra gallringsvinter. Ho vet …

Vårbruket år 2015 kommer i alla fall att bli extra spännande eftersom jag varken plöjt eller tallriksharvat åkrarna. En dålig vinter utan ordentlig tjäle skulle betyda halv katastrof för mej i vårbruket för vår (#¤”#”&) lera måste frysa för att det skall gå att bruka den på våren. Förra våren var den grymt mör och lättbrukad men ingen vet hur det här året blir.

Jag har lovat att inte ge nyårslöften men tänkte i alla fall låta bli nya projekt under år 2015. Nåja, det har jag tänkt ungefär varje år men så dyker det upp det ena och det andra och så blir listan på halvgjorda projekt bara längre. I alla fall har jag kvar förra sommaren projekt ännu så de skall först fixas. Byggande blir det säkert. Uthusen borde ses över grundligt och speciellt bodvinden där gamla flistorken fanns städas upp och göras om till torrt och kallt lager. En och annan dörr håller också på att falla i bitar. Inga fritidsproblem år 2015 heller.

Sedan skall vi fira studentklassens 50-årsjubileum i maj. Det verkar underligt att det gått så många år sedan dess tills man ser sej i spegeln. Så det skall man inte göra. Då man träffar de gamla klasskamraterna så är det som om det var alldeles nyss man satt i klassen och lyssnade på lärarna.

År 2015 kan bli bra eller dåligt men åtminstone blir det spännande. Som obotlig optimist tror jag att priserna stiger och vädret blir vackert all min erfarenhet till trots …

 

Intressant början på 2015

Vi firade inte nyår i år – om man inte räknar det som firande att sitta på knä med huvudet i vessabyttan … Det är länge sedan jag haft spysjuka så jag inte ens minns när. Men nu slog den till ordentligt. Jag tänker inte sätta in någon bild av händelsen för det var inte vackert då jag inte hann få upp locket i tid.

Nu kanske det börjar bli bättre. Ett par muggar svagt te har hållits i mej och till och med en skorpa. Affärerna är stängda så vi får vänta till i morgon att köpa blåbärssoppa och gul Jaffa. De egna blåbären är det dåligt med eftersom plockaren haft annat att göra i köksremonten.

Vi hoppas att det inte är ett omen för hur 2015 kommer att se ut. Även om broschyren om stöden 2015 är ganska illavarslande. Mest harmar det att vi inte kan fälla aspar kring åkerholmarna idag. Det är perfekt väder (kunde varit litet kallare) och mycket litet snö. Men oj så det finns aspar på de här små holmarna. De växer som tokiga i åkerlaggarna. Nu har de växt in på åkrarna och är så stora att man inte kan köra med tömningsröret ut på tröskan.

Med hopp om en bättre fortsättning för år 2015.