Verkstadens viktiga verktyg: kaffekokaren

Man tycker kanske att de viktiga verktygen i verkstaden är svets, vinkelslip, borrmaskin och alla sorter nycklar. Men efter tre veckors intensivt verkstadsarbete så börjar jag luta åt att ett av de viktigaste verktygen är kaffekokaren.

DSCN4576

Här tog jag med också den fina blomman som förgyller kaffestunden i högsta grad. Jag gillar blommor och man blir glad då man ser en fin blomma. Nu på vintern har den heller inte så stor konkurrens. Hushållassistenten och kvarnen är bara på besök  – de skall flyttas till ”baakstuvun” då vi får den färdig. Där kommer en mängd arbetsbänkar.

Förra veckan så bytte jag fjädrar i bromsarna på Zetorn. De gamla fjädrarna var nämligen så slöa att bromsarna låste sej hela tiden. Det är inget litet arbete. Fjädrarna kostade inte många euro men jobbet går ut på att lastarn skall bort, bakhjulena skall bort och bakaxlarna skall bort … Nåja det är andra gången på närmare 40 år (Zetorn är inköpt 1975) men det känns alldeles för ofta i alla fall.

DSCN4574

Med en pumpkärra får man lätt bort halvaxeln efter att ha skruvat bort en massa bultar. Och inne i axeln hittar man sedan bromsarna.

DSCN4572

Traktorerna behöver bra bromsar. Ofta måste man använda styrbromsarna för att svänga (styrbroms betyder att man bara bromsar på ena hjulet). Då jag sådde med Zetorn förr så svängde den runt kring ena hjulet med styrbroms och man kunde köra tillbaka invid föregående drag. Men det är ofta bekymmer med bromsarna. Gamla MF-165 har bromsar som hugger hur försiktigt man än försöker bromsa. Vår är årsmodell 1970 och ett år senare lär det ha kommit en modell med mycket bättre bromsar. I alla fall är det bättre med inga bromsar alls i stället för sådana som låser sej.

Men att sätta tillbaka halvaxeln var inte så enkelt. Jag måste skruva bort den ett par gånger på nytt innan jag fick hjulet att gå runt. Och då var det bäst att gå in och sätta på kaffekokaren. Mest elände ställer man till då man är arg, trött eller hungrig. Och då är det bra att dricka ett par baljor kaffe så man hinner fundera ut nånting förståndigare än att ta fram storsläggan …

I själva verket sparar kaffekokaren en massa tid och pengar. Jag har lärt mej att gå på kaffe då det blir problem i stället för att bara skruva och skaffa mera reservdelar. Man kan ta med sej verkstadsboken och läsa igenom den en gång till vid kaffebordet. I bästa fall så kommer man på en enkel förklaring till att det krånglar. Till exempel om hydrauliken inte fungerar så kan det bero på att man inte fyllt på hydrauloljan på nytt :-).

Det är förstås också bra att äta en tallrik rågmjölsgröt med lingonmos men det skrev jag om redan tidigare.

Bondbloggen bara ökar …

Jag fick nyss statistik och jämförelse mellan 2013 och 2014. Antalet besök bara ökar … Det har skett en fördubbling av besök från plattor och mobiler men också bordsmaskinernas besök har ökat.

Det är helt otroligt att folk orkar läsa Bondbloggen från år till år. Jag minns i början då vi funderade på hur länge intresset skulle hålla. Och det är fem år sedan vi började (februari 2010) ! Men det stämmer med vad jag upplevt då jag träffat folk (senast på Hindersby teater). Om man inte skrivit på någon dag så frågar de när nästa inlägg kommer. Tydligen finns det ett behov av att följa med bondens vardag – sensationsnyheter är inte det enda intressanta.

Ibland så är vi så stressade med våra arbeten att vi inte orkar och hinner skriva men vi försöker nog. Statistiken var väldigt uppmuntrande för man skriver ju bara om nån ids läsa …

Gnistorna flyger

Det blev en hel del verkstadsarbete. Jag skulle bara byta tätningar i vridcylindrarna som läckt olja ganska illa men då traktorn nu en gång var inne i verkstaden och varm så började jag reparera en hel del annat också. Sådant som jag borde ha gjort för länge sedan men som blivit uppskjutet så länge det bara går att köra.

För något år sedan svetsade jag ihop ett fäste för lastaren så den sitter stelt fast i traktorn. Det ger en massa fördelar då man kan köra utan vagn. Speciellt då man fäller är det bra att kunna köra utan vagn som bara hindrar då man vill komma åt besvärliga träd. Fästet fungerade bra men behövde göras stadigare så jag svetsade ihop stödjärn till det. Och att tillverka nytt tar alltid mera tid än att reparera gammalt. Så det blev över en vecka verkstadsarbete och gnistorna yrde …

(Videorna är ganska långa och tar tid att ladda ned men den sista är ett kort sammandrag)

Först skär man till järn (av den grövre kalibern):

 

Sedan skall bitarna smärglas så man får en bra svets:

 

Och så svetsar man ihop järnen. Här vänder jag oartigt nog ryggen mot kameran men man kan inte rikta den direkt mot bågsvetsen som ger ett så intensivt ljus att det är farligt för ögon och kamera:

 

 

Och så måste man köra med vinkelslipen för att ta bort de värsta spåren av klåparen som svetsat. Dessutom är en jämn sträng starkare än en ojämn.

 

Här är en veckas arbete nedbantat till några ynka minuter på video. Men i TV får man inte visa längre snuttar än 5 sekunder så om jag sätter ihop allt till en strömsöaktig snutt så blir det att se ut som ett mycket litet arbete. Lätt som en plätt:

 

Men nu är traktorn klar och nu skall det bära av till skogs. Vädret är litet för varmt men det går an så länge det är nån grad under noll. Vägran fryser inte till utan värms upp nedifrån så litet kallare skulle det gärna få vara. Men man kan inte få allt så perfekt. Det är i alla fall just ingen snö.

Mjölnarstart

I vår serie ”Djär allt sjölv” (Gör allt själv) har vi nu kommit fram till mjölnarnivån. Vi köpte alltså en Osttiroler minikvarn. Jag tyckte tidigare att det var en leksak men vid närmare inspektion så visade det sej vara en riktig stenkvarn även om den är liten. Och den mal riktigt prima mjöl.

Det börjar vara svårt att hitta en kvarn som fungerar numera. Och så måste man mala en stor mängd varje gång så mjölet hinner bli ”duntjitt” (unket, dävet ??).

 

Vi har testat den en månad och maler råg till gröt och vete till bröd. Det är ganska fint att koka gröt av nymalet mjöl. Rågmjölsgröt på alldeles nymalet mjöl med alldeles nykokt lingonmos är en lyx som knappast den finaste restaurang kan erbjuda ..

DSCN4564

Yngsta barnbarnet åt också så nästan skeden åkte med.

DSCN4565

 

Verkstadsväder

Snön smälter och det regnar. Inget bra skogsväder alls. Men jag har en hel del att göra i verkstaden så det har blivit svetsning den senaste tiden. Först skar jag bort den gamla kuggkransen från lastaren.

DSCN4545

Den nya kuggkransen har ett inre stöd av vinkeljärn fastsvetsat. Det kommer in i fyrkantröret som fungerar som torn för lastaren. Det har gått åt flera kilo elektroder och en hel del skivor till vinkelslipen. En bra svetsare behöver inte använda slipen så mycket men en elektrodstekare som jag litar mera på vinkelslipen. Det går också för en dålig svetsare att få starka fogar om han slipar bort hälften av det han svetsat. Fickor med slagg får inte finnas inne i svetsfogen. Så jag slipar och slipar …

För säkerhets skull satte jag ännu yttre stöd utanför fyrkantröret. Jag litar inte riktigt på mina svetsar. Min lastare blir allt tyngre ju mer jag svetsar på den.

DSCN4552

Sedan skall lastaren sättas ihop igen. Det börjar bli rutin eftersom jag skiljt åt den i små delar ganska många gånger.  Det går ganska bra med den stora frontlastaren. Man kan lyfta med stor precision genom att använda skopcylindern.

DSCN4555

Annars bra men man måste springa upp och ned i bägge traktorerna många gånger innan man får tornet på rätt ställe och att passa i kuggarna. Förstås är det bra med motion … Så ska bommen på plats och det litet besvärligare att få den precis i rätt läge så man kan slå i tappen.

DSCN4556

Efter att ha hoppat upp och ned i traktorerna ett tjugotal gånger så fick jag bommen fastsatt. Sedan blev det litet paus för jag hittade inte tappen till lyftcylindern.

Det var i alla fall bra med litet varmare väder för det här arbetet. Man måste arbeta med bara fingrar för det mesta och då är det inte roligt med -20 grader. Jag har en hel del slangar att koppla ännu men det kan jag göra inne i verkstaden. Sedan får man bara hoppas att lastaren håller ihop. Den är lappad ganska många gånger men i senaste Koneviesti såg jag en modern gallringsprocessor. Priset var 270 000 euro så motivationen att lappa ihop mitt gamla skrot ökade väldeliga.

Jag har ännu Zetorn i verkstaden för att byta fjädrarna i bromsarna. Det låter som en enkel sak men halvaxeln skall bort för att man skall komma åt bromsarna. Vädret skall vara kallt ett par dagar men sedan blir det igen varmt. En vecka verkstadsväder till.

 

För tusen år sedan

Igår hade vi genomgång av den senaste teatern om Hindersby. Det är ingen kort period som stoppas in i en två timmars pjäs utan närmare 700 år. De första nybyggarna kommer till Hindersby med björn- och vargspjuten redo. Det var för tusen år sedan. Ingen vet exakt varifrån de kom och när. Historiker i all ära men de bara spekulerar de också.

Men före det ser vi vilda vrakplundrare från skärgården. Vi får också se hur Harpan tar dem i örat och bankar in gudsfruktan och hyfsat beteende i dem. Så gick det till då Reimars blev lotsställe. Enligt Mosabacks Isa (Isa Stenberg) som skrivit pjäsen.

DSCN1166

Visst är det här bondens vardag just idag. Halva byn är med i pjäsen på något sätt. Repetitionerna har hållit på i ett halvår redan och på fredag smäller det till med premiär. En ytterst komprimerad historielektion och fasen så rolig … Men visst var det frågan om huruvida nybyggarna skulle överleva den första vintern i byns skogar och kärr.

DSCN1182

På dagarna svetsar jag skogslastaren och på kvällarna dokumenterar jag teatern i video och foto. Byn har satt ned så mycket krafter på teatern att det måste sparas för eftervärlden. På Hindersby.net finns mera om teatern och telefonnummer för att boka biljetter. Det är inte bara vrakplundrare och bönder med i pjäsen utan en massa kungar också – spelade av Robert Jordas, växhusodlare och skådespelare.

DSCN1177DSCN1215

Från Birger Jarl till Gustav III.