Visst är det mörkt men vad gör det då man går ut för att skyffla litet flis och möts av en sådan syn:
Författare: Nisse
Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden.
Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.
Ett Herrans Liv
Igår tog Hindersby teater över Lokaaln inför den nya teaterpjäsen ”Ett Herrans Liv”. Den här gången ser vi Hindersby i historien under 700 år från 1100-talet till 1809. Hela svenska tiden behandlas och sju kungar dyker upp på scenen. Men det blir inte lätt för dem och i många dråpliga scener får sej kungar och präster en släng med den satiriska sleven. Isa Stenberg som skrivit också de tidigare Hindersbypjäserna håller i sleven och har arbetat med texten i ett år.
Hela hösten har byn varit upptagen med att repetera och igår såg jag att det minsann blir en kostympjäs. Hela den stora salen var full av kläder från olika epoker.
Visst är Hindersby en bondeby men här provar växthusodlaren Robert Jordas (pjäsens regissör) kungens kläder och det är alldeles tydligt fråga om Gustav II Adolf (förutom magen som ännu inte är inplacerad).
Förutom skådespelarna har folk jobbat bakom scenen och med kläderna åt trettiotalet personer – för olika tidsperioder. Det här är en storsatsning men framgångarna med tidigare pjäser ger entusiasm. Fast jag tror att halva byn kommer att ligga helt urlakad efter föreställningarna i februari.
Urpremiären är den 16 januari och föreställningarna pågår ännu i början på februari. Det går inte att bara komma till dörren och köpa biljett för tidigare föreställningar har varit utsålda långt i förväg. Sätt in en tripp till Hindersby i vinterprogrammet men beställ biljetter i god tid (Mikaela Bosas, tel. 040 7590025 eller Beatrice Bergheim tel. 050- 5273434). Pengarna går till det nya taket som i somras sattes på lokalen. Jättefint och jättedyrt.
Så det är inte bara arbete i bondens liv. Just nu är det korta dagar och massor av mörker. Skogsarbetet har inte riktigt kommit igång än. Just nu har vi litet köldgrader men från och med i morgon blir det varmt igen. Inte så man svettas men vår allestädes närvarande lera kommer att fastna vid alla skodon igen. Det är så man riktigt väntar på vinter och köld.
Flisomrörare – andra försöket
Den första flisomröraren som jag byggde misslyckades nesligen så nu gör jag ett nytt försök. I första versionen använde jag samma metod som i fabriksbyggda silos. Men det är ju en helt dum princip. Där skall en bladfjäder i bottnen svepa ned flisen i tratten. Problemet är bara att det är alldeles för tungt. Det behövs grymt stora och dyra vinkelväxlar och en stor elmotor. Min lilla vinkelväxel orkade inte alls.
Så då började jag tänka. Flis är ju lätt men bildar mycket hårda hopar. Så om man bokstavligen vänder upp och ned på alltihop och sätter omröraren OVANFÖR hopen i stället så blir det mycket lättare. Och i går byggde jag Omvända Röraren i System LS (Lat och Snål).
Motorn med vinkelväxel roterar röret ungefär ett varv per sekund. Jag använder kasserade sågklingor från bandsågen. De är tillräckligt mjuka så de böjer sej undan då man fyller på större mängder flis men fjädrar tillbaka och för ned ett och annat fliskorn i mataren. Men det behövs inte många flisbitar per varv då röret roterar tusentals varv på en timme. Det här är ännu en prototyp för att kolla om hela principen fungerar. Och det tycks den göra. Fast visst skall det göras en hel del justeringar ännu.
Röret är lagrat i motsatta väggen och sitter fast med en snabbkoppling (av egen konstruktion) så det är lätt att ta bort. Själva röret är ett s.k. trafikmärkesrör på 60 mm med relativt tunna väggar men stadigt och välgalvaniserat. Samma som jag byggde grundpålar av till växthuset.
Som gammal ingenjör så vet jag att grunden för allt ingenjörsarbete är att kopiera. Onödigt att hela tiden uppfinna hjulet på nytt. Men alltid lönar det sej inte som just i det här fallet. Kopierandet ligger i ryggmärgen på en gammal ingenjör (under teknologtiden kallade vi det ”att proja”) och först då kopierandet inte fungerar så börjar man tänka. Människan strävar ju alltid att undvika att tänka så långt det är möjligt (och litet till).
Om nån vill knycka principen så är det fritt fram för alla men den får inte patenteras. Patentering är ett av de värsta hindren för all teknisk utveckling. Gärna får man förstås meddela att man använder NOR-principen (Nisses Omvända Rörare).
Vinterns första snöarbeten
Här kom det i går första gången snö som ligger kvar längre än en natt. Vi hade något litet tidigare också men det smalt bort genast. Nu blev jag i alla fall tvungen att sopa bort snön framför dörrarna. Jag undviker skyfflar för borsten tar mycket renare. Om det är lätt och torr snö så går det också snabbare med borste.
Man kan bra köra genom det tunna snölagret men framför dörrarna vill jag har rent så det inte packas och börjar växa. Att hacka bort is är betydligt besvärligare än att sopa nysnö. Redan som man går eller kör en gång genom snön så blir det besvärligare med snöarbetet (som ni ser på hjulspåren). Jag såg på nätet att det kommit en hel del snö på sina håll men vi har haft ganska litet av den varan ännu. Och så hoppas jag att det fryser på ordentligt innan det kommer mera snö. Åkrarna behöver en ordentlig tjäle som spränger sönder leran och skogsvägarna måste frysa till ordentligt innan man kan börja köra på dem.
Men nästa vecka skall det bli plusgrader igen så få nu se om vintern har kommit eller inte …
Värme
Det är inte att förvåna sej över att man på hösten arbetar med värmesystemet men i år har det blivit ovanligt mycket. Först fick jag bygga om i huset efter branden och hela slingan i stugan måste bytas förutom att boilern fick nya rör. Dessutom byggde jag om flismataren och kapade flisskruven. Sedan måste ännu Ribackstuvun kopplas in eftersom det gamla systemet där revs bort i remonten. Det gick långt över en månad allt som allt för att få igång värmen överallt.
Efter mycket planerande och skruvande fick jag värmen till Ribackan inkopplad. Jag har säkert lindat ett hundratal rörändar och nipplar. Problemet var bara att det inte cirkulerade och det blev snabbt klart varför då jag insåg att jag klåpat riktigt grundligt och kopplat stigaren till returen. Jag såg inte alls efter utan tog för givet att stigaren var till vänster. Men den var till höger …
Så gick det två dagar till för att grunna ut hur jag skulle ändra för att få det att fungera. Nåja, en dag gick att städa så att jag skulle hitta lämpliga rörstumpar. Då hittade jag också en hammare och en murslev som länge varit borta :-). Efter att ha gängat ena rörändan på de nya rören så skruvade jag ihop eländet på nytt och under över alla under – det fungerade.
Det grova röret med kulventil med rött handtag är stigaren (det varma vattnet från pannan) och det med blått handtag är returen. Och nu är alltså pumpen och stigaren till höger. Tre slingor är inkopplade: källaren, sovrummen och stuvun men det finns ännu tre lediga anslutningar. Två skall användas för golvvärme (de nya rören till höger) men de är ännu inte inkopplade. Varmvattnet har också en intressant koppling i kringelkrokarna till höger. Men just nu finns det inget varmvatten alls för först måste jag koppla in boilern. Den gamla är borttagen och ingen sörjer den.
Lägg märke till att det finns kulventiler och stängare överallt. Ibland två efter varandra. Allt för att det skall gå lätt att ändra i kopplingen utan att tömma hela systemet. Jag har efter 35 års rördragande kommit fram till att det aldrig finns för många stängare så jag sätter in mer och mer. Det är ett billigt sätt att spara arbete senare. Eller tidigare. Nu kunde jag stänga huvudventilerna och byta kopplingen utan att tömma vattnet vare sig i pannan eller radiatorerna. Det var inte många deciliter vatten jag behövde tappa ur.
Den grå kabeln som hänger på rören är för det blivande mät- och styrsystemet som liksom torken och pannrummet kommer på Internet så man kan övervaka och styra varifrån som helst.
Det finns en hel del jobb kvar än, men värmen fungerar och jag rusar vidare till nästa projekt som är byte av de eldfasta teglen i gjutjärnskaminerna som skall ge extra värme under de få dagar som vi har -25 grader eller kallare. Jag hämtade eldfasta tegel från Borgå idag för 3 euro stycket så nu gäller det bara att få upp de rostiga muttrarna i kaminernas lock så man kan rada in de nya teglen. Men det lär hålla kring noll grader ännu följande tiodygnsperiod så jag hinner väl få dem klara …
Verktyg
För en lag-allt-sjölv-bonde är ju verktygen mycket viktiga. Lång erfarenhet har emellertid lärt mej att det INTE lönar sej att köpa ”märkesverktyg” – utom i vissa fall. Nuförtiden är ett varumärke närmast bedrägeri. Verktyget kan vara tillverkat i samma fabrik som ett liknande grisbilligt verktyg och ibland är enda skillnaden att den dyra grejen har ett pålimmat ”varumärke”.
Man behöver en massa olika verktyg men i jordbruket kanske man bara använder dem en enda gång eller väldigt sällan. De behövs i alla fall och det lönar sej att köpa dem ändå. Men då man inte använder dem varje dag så kan man klara sej med något billigare. Så är det till exempel med min rörgängare. Det är väl tio år sedan jag använde den sist men nu behövdes den – för en enda rörända. För omkring 35 år sedan köpte jag en billig kinesisk rörgängsats (made in Shanghai) och nu använde jag den igen. Inget för rörmokare men den fungerade bra för mej. Bara man tar det försiktigt och använder en massa skärvätska så får man hyfsade gängor.
Resultatet är inte så illa. Men man bör komma ihåg att smörja gängorna redan då man tar bort gängbacken så att friktionen inte river loss dem.
Fast å andra sidan råkar man ibland ut för fullständigt odugliga verktyg. Jag köpte plåtsaxar som behöver litet justering.
Före …
under …
och efter justeringen som företogs med skärbrännare av typ Aga. Avsikten med justeringen var att man absolut inte någonsin mera ens i misstag tar med sej det helt odugliga skräpet för nån plåt går det inte att klippa med den. Knappast heller papper så den är värdelös till allting. Men jag har en bra plåtsax av typ Pelikan som är stabil och fungerar utmärkt. Dyr var den men den var värd sitt pris.
Skruvdragare är en besvärlig sak. Dem använder jag mycket så riktigt dåliga är inte bra. Å andra sidan behöver jag många så man inte behöver byta spets hela tiden. Så jag har dyrare (inte de riktigt svindyra) som jag köpt för 150 euro och så har jag billiga som jag köpt för 300 kronor (ca. 35 euro). Den billigaste är relativt svag så den lämpar sej inte för stora skruvar men är lätt och bra för små skruvar. De riktigt stora skruvarna kör jag med en proffsmaskin med pneumatiskt slag som drivs med 220 Volt. Den orkar man inte ens hålla i då skruven tar i botten.
Och snackar vi om stora maskiner så finns det en kompressor med 500 liters bytta och skruvdragae med slag och tums hylsor.. Där muttern inte kommer loss med den så blir det att ta fram gassvetsen och hylsnyckelsatsen plus ett 1 1/2 meters rör som förlängning. Då muttern är vitglödande och man vrider med den nyckeln så kommer den bort om den inte är fastsvetsad.