Bondbloggen – Sida 111

Sakta men säkert…….

……går vårbruket framåt trots regnet men visst hade man hoppats på några dagar med stabilare väder. Det blir ett enda lapptäcke av allt då planerna avverkas en efter en så att man snart har plan Ö på gång. Allt tar längre tid då man ideligen får avbryta det man håller på med och inget verkar bli färdigt.

Det gror bra i de fuktiga förhållandena trots "grovt bruk". Men också ogräsen gror bra så snart borde man börja ta itu med ogräsbekämpningen mitt i det halvfärdiga vårbruket. — Det gror bra i de fuktiga förhållandena trots ”grovt bruk”. Men också ogräsen gror som synes bra så snart borde man börja ta itu med ogräsbekämpningen mitt i det halvfärdiga vårbruket.

I går kväll och natt plöjde jag för det sista kornet, det väntas regn men en plöjd åker blir luftigare så regnet dräneras ut snabbare. Det är faktiskt de som börjat plöja höstplöjda fält på nytt i ett sista försök att få någonting att torka upp för sådd.

Sällan man plöjer i höstplöjningsvåta förhållanden i slutet av maj.

Orsaken till att jag lämnade den här åkern oplöjd i höstas var i första hand att jag på grund av torkan i fjol misslyckades med ogräsbekämpningen i palsternackorna varpå bland annat baldersbrån rikligt fröade av sig. Baldersbrå är ljusgroende så om jag plöjt in ogräsfröna i höstas hade jag fått dras med dem flera år framåt, nu i fukten har fröna som legat på jordytan grott bra så förhoppningsvis lyckas jag med plöjningen nu ta kål på de flesta och på så vis undvika en uppförökning av ogräsfröbanken. Som sagt FÖRHOPPNINGSVIS man vet aldrig när det gäller ogräs!

Intet ont som inte för något gott med sig.

Men visst medför regnen lite inbesparingar också, det behövs ingen bevattning efter planteringarna och när det är mulet väder och fuktigt så är också nattfrostrisken mindre. Vi har hittills besparats från värre köldnätter trots att det annars varit kallt, det kalla vädret har också underlättat bromsandet av tillväxten på grönsaksplantorna som inväntar lämpligt planteringsväder. För tillfället har jag närmare 300.000 plantor som vi borde få i jorden. Det som är osått är det lite lättare att justera, de flesta frön går till och med att spara till nästa år om det kniper men planteringsfärdiga plantor är det inte lika lätt att spara. En del kan kylas ner men annars är det antingen att svälta, hålla torrt eller bromsa tillväxten med högt ledningstal som gäller. Växer plantorna sig för stora blir det problem att få dem genom planteringsmaskin och då fördyrar det planteringsarbetet.

Idag fick vi faktiskt ner det mesta av rödlöken. Svaga regn igår och uppehåll från morgonen möjliggjorde plantering från lunchtid och en 6 timmar framåt ………. sen började det regna igen 🙁

Planteringen av rödlöken halvvägs..... — Planteringen av rödlöken halvvägs…..

Dagens plantering genomfördes med ”hemfolket” bondbloggaren inkluderad eftersom den var lite oplanerad då jag ännu igår inte trodde att det skulle bli någon plantering idag. Detta är ett annat problem som uppstår då man så här ”extempore” utför arbetsmoment. Ska man anlita hjälp borde man helst kunna meddela en eller två dagar i förskott. Sen vet man inte heller hur många timmar det går att plantera. Svårt få folk för nån timme nu och då och inte är det möjligt att betala lön för att sitta och dricka kaffe heller 🙁 Hade jag vetat att det skulle torka upp så pass som det gjorde borde jag själv fått försöka få lite morot och palsternacka sådda istället för att sitta och plocka plantor.

Men man får väl trots allt vara glad över att det gick att plantera idag……. håller väderrapporten sträck lär det inte bli någon plantering i morgon. Hoppet ställs nu till att torsdagens utlovade uppehåll möjliggör ett fortsatt planterande………..

Måste man alltid orka?

Våren är ju för bönderna tiden då allt på sätt och vis börjar på nytt. Åkrarna ska sås, djuren ska ut på bete, vädret är vackert och fåglarna sjunger. Ja, ni vet den där känslan då man kan börja från ett tomt bord och ha alla chanser att få ett bättre år än ifjol. Redan på vårvintern börjar man gå och vänta på den kommande säsongen, då snön smälter och åkrarna börjar torka blir man otålig och ivrig över att få komma igång. Så fungerar väl vi bönder, man blir som ett litet barn på julen varje vår och plötsligt har man glömt alla besvär man hade ifjol.

Men vad sen då man inte känner på det här viset? För min del har vintern varit tung och ju närmare våren har kommit desto värre har det blivit. Allt jobb som väntar på åkern, i lagården, här på Heisala hemma i Kabböle har ibland känts som ett enda stort måste. Visst har jag jobbat och skött djuren, men då det kommer oftare och oftare såna dagar som man tycker att det inte är så stor mening med jobbet så kan jag berätta att det blir riktigt fruktansvärt tungt att göra det. Ibland har det kommit dagar då jag helt enkelt ha velat kasta handskarna i disken och konstatera att ” he va he”, det får vara nu. Men sen igen då man sett hur barnen tycker om djuren och allt vi sysslar med här har jag fått mera energi för att orka igen. Alla dagar är inte tunga, vissa dagar klarar jag precis allt och lite till.

Som sagt hela vintern har det varit så här och både jag och Antte har ju märkt att allt inte står rätt till. Ett besök till läkaren bekräftade det som vi egentligen båda har vetat; depression… Jag har haft det en gång tidigare för några år sedan. Då var det ännu värre, skötte nog djuren men däremellan låg jag helst och sov. För att inte tala om att jag grät av det minsta lilla. Symptomerna är samma nu igen, men lite lindrigare så den här gången förstod jag att söka hjälp i tid.

Varför berättar jag det här då? Inte för att nån ska tycka synd om mig, depression är en sjukdom bland med andra och den går att sköta. Utan därför att vem som helst kan drabbas. I dagens läge med ansträngd ekonomi, mycket jobb, ja hela den där ekvationen som säkert dom flesta oberoende yrke känner igen, blir det tungt ibland. En del av oss orkar bättre, men sen finns det dom av oss som på sätt och vis lagrar allt in i sig själv och ”malar” på saker tills man inte längre ser det goda i allt man gör. Exakt vad som orsakar depression är väl inte helt enkelt att förklara, rent fysiskt är det brist på välmående-hormon i kroppen, men vad som i sin tur orsakar den bristen är en summa av många faktorer. För min del är det närmast väl frågan om mycket jobb, ansträngd ekonomi som gör att man bara funderar och funderar på pengar, inte så hemskt mycket ledigt osv. osv.

Nå, som sagt jag får hjälp men jag hoppas innerligt att alla andra som känner sig lika som jag känt mig skulle förstå att söka hjälp åt sig också. Som svar på frågan i rubriken; Nej, man måste inte orka och det är ingen skam att medge det!

Roadtrip.

Vi hade anledning att söka oss norrut idag för att sköta några leveranser och eftersom jag med min flunsa var den som gjorde minst nytta här hemma föll det på min lott att sköta om den biten. Sitta vid ratten med VC-pappersrullen på sätet bredvid klarade jag just och just av. Kvinnfolket här hemma tycker nog att vi män är klena när vi insjuknar 🙂 …. å andra sidan är vi inte sjuka hela tiden heller 😀 …..hur är det man säger ”övning ger färdighet” 🙂

Nåjaa, det om det.

Det sist sådda kornet i medlet av fältet håller på att gro på det fuktiga fältet. Det grönare partiet sått en dag tidigare. Det har antagligen blivit kallare i jorden anefter eftersom skillnaden är så stor. Det längre hunna har hunnit ta del av varmare jordtemperaturer. — Det sist sådda kornet i medlet av fältet håller på att gro i de fuktiga jorden. Det grönare partiet sått en dag tidigare. Det har antagligen blivit kallare i jorden anefter eftersom skillnaden är så stor. Det längre hunna har bättre hunnit ta del av varmare jordtemperaturer verkar det som.

Lite duggregn igår men en strålande solig dag idag, på morgonen för fuktigt för åkerbruk så det passade mig bra att åka, samtidigt kunde jag ju se hur läget är norröver. Ju längre norrut jag kom desto våtare blev det så om läget var fuktigt därhemma så är nog plaskvått ett begrepp som passade från Markby norrut till Esse. Fanns veritabla sjöar på åkrarna däråt hållet och man kan förstå de lokala böndernas frustration över vädret. Kommer att fordras åtskilliga torrvädersdagar eller -veckor, om det kommer nya regn, innan någon har ärende till de fältena 🙁

Tog mig genom Jeppo och Pensala på vägen hem under eftermiddagen och där bongade jag faktiskt några som gjorde tappra försök med harven trots vätan. I och för sig är sand och mulljordarna därstädes inte så strukturkänsliga men inte såg det bra ut. Men vad gör man när det är stora arealer som ligger och väntar samtidigt som almanackan stadigt tickar på?

Ju närmare hemåt jag kom desto ljusare blev tiltorna och väl hemma igen kunde jag konstatera att det är mera grönt än grått på åkrarna. Bara att hålla med om ”Schinnas-mossins” uttalande ”att sålv je kåmplett besta plettin på joolen” 🙂

Med hopp om fint väder i morgon har jag ikväll förberett för morgondagens plantering inför lördagens regn för även om jag lider med dem som inte kommer ut på åkern så visst är det fint med ett lätt regn på det nyplanterade -det sparar lite bevattningsarbete för min del-.

Bäddar frästa i lämpligt fuktig jord inför morgondagens plantering.

Gjorde också en lite mindre munter upptäckt under kvällens inspektion. Hjortarna har trampat sönder en del av täckväven, det blir nog att sätta upp elstängslet redan i detta skede 🙁

Bockarna Bruse har nog inte förstått att det att trampa sönder Bondbloggen-Christers väv kan medföra sjufalt större konsekvenser än att klampa på trollets bro! Så stora bockar finns det inte :) — Bockarna Bruse har nog inte förstått att det att trampa sönder Bondbloggen-Christers väv kan medföra sjufalt större konsekvenser än att klampa på trollets bro! Så stora bockar finns det inte att …… 🙂

Sol och vackert väder och torrt på åkern

I går kväll då jag sprutade mot en del kvickrotsbuskar så konstaterade jag att det hade torkat upp förvånansvärt bra. På förmiddagen körde jag ut ett lass fyllningsgrus och då var det egentligen litet för blött ännu. Men sol, värme och ordentlig blåst torkade upp ytan riktigt fort.

Kvickroten har växt bra den här våren. Det finns tjocka gröna tuvor här och där. Där jag sprutade i höstas finns det ingenting men jag tyckte en del åkrar hade så litet kvickrot att jag inte körde över allting. Och så blev det förstås en och annan remsa emellan. Skummarkörens slangar vek sej och släppte inte igenom skummet ordentligt så de måste bytas mot stadigare slangar med spiralinlägg så de inte täpps till.

Den här åkern såg ganska bra ut men det är mulljord och en liten kvickrotsfläck kan sprida sej alldeles grymt på bara en sommar. Speciellt som sådden blir sen och säden inte hinner konkurrera så bra.

Det såg bra ut i går kväll och idag skulle jag ha kunnat så. Men just nu regnar det förstås …

Det går inte så bra nu

Gårdagen var ingen höjdare. När jag halvt uppgiven kom in lite efter nio funderade jag på att sammanfatta dagen i ett styckte text, men ansåg att det kanske var bättre att sova på saken och lugna ner sig lite – annars hade det blivit så jättenegativt. Nu har jag sovit på saken och konstaterat att det räcker nog bra med att vara saklig och konstatera att vissa dagar är bättre än andra – och således vissa sämre.

Det att jag sitter på efterkälken gällande sådden är intet nytt, så brukar det vara. Dels har det att göra med att jag nu inte är sådär supereffektivt konstruerad, dels med att jag inte ser nån riktig vits i att tvinga ut fröna i ogästvänlig jord. Detta har varit ett riktigt bra beslut i många år, men nu verkar trenden ha vänt. I fjol var det ett lyckokast för dom som sådde tidigt och det börjar verka så i år också.

Förutsättningarna såhär långt är alltså följande. Vårrågen är färdigt sådd – 6 hektar. Resten, dvs ryps, korn och landskapsträdan är osått. Någon direkt panik har jag väl inte känt av, men marginalerna börjar krympa.

Förmiddagen gick åt till småplock med såmaskinen. Kedjan till småfrölådan skulle kortas men det var nu inget större problem. Jag hade för avsikt att prova så ryps med småfrölådan trots att den nu inte riktigt är tänkt till det. Lite tidigt upplever jag nog det vara att så ryps, men det hade att göra med hur våt jorden var på olika ställen – så genom ett omfall blev det rypssådd istället för korn som stod på agendan. Ett dumt val tror jag det kommer att visa sig vara.

I väntan på att jorden skulle bli mera gästvänlig i solskenet tog jag mig för och åkte upp en sväng till skogen för att titta till en röjning som väntar. Det är en bit att gå – nästan över språkgränsen – så det har inte blivit att titta till det tillräckligt ofta – märkte jag brutalt. Det fanns inte bara ett röjningsbehov, det var nog betydligt värre än så. Det som väntar där är nog ett projekt som kommer att ta mest hela sommaren, om den nu ens kommer att räcka till. Tillväxt i skogen är nog bra, men fel tillväxt är bara ett bekymmer.

Ett begynnande dåligt humör började sprida sig bland gener och blodkroppar.

Hem och påbörja harvning. Jasså, var det verkligen så vått? Jodå, det gick överhuvudtaget inte att köra runt hela skiftet, på de blötaste platserna var det stopp. Inge bra alls. Det blev en halvering av skiftet och återigen en halvering av humöret. Harvade klart den bättre halvan med dåligt resultat.

Sen blev det aktuellt med vridprov. Letade en stund i gödsellagret efter de fyra säckar Y4 som behövdes. Hittade dock bara två. Tittade i odlingsplan. Behov 4 st. Tittade på vad jag beställt: 2 st. Hur har jag tänkt nu då? Fel uppenbarligen. Men varför och när? Konstaterade i samma sväng ett fel till i gödselbeställningen kontra odlingsplanen och var härvid tvungen att gå in och lugna ner mig en stund.

När ett falskt lugn lagt sig vridprövade jag rypset och det gick riktigt bra. 7 kg/ha blev det. Perfekt. Det var bara det att efter två sådda hektar var en säck förbrukad vilket betyder att det i alla fall gått ut 10 kg/ha. Ingen katastrof, men mera ved i irritationsbrasan för dagen. Det började vara på den punkten att det liksom inte var roligt längre.

Men mindre roligt skulle det bli.

Det är alltid en källa till ironisk glädje när man hittar såmaskinsdelar som ligger i åkern där man just sått. Så skedde i går kväll. Ett rör från frölådan hade fallit av, varför såg jag nog när jag tittade till platsen där den suttit.

På något sätt hade en sten lyckats rycka loss slangen med ovanstående skada som följd. Således hann jag så 0,8 hektar innan haveri med nya frölådan.

Efter detta slutade jag, åkte hem, drog täcket över öronen och hoppades att det inte skulle regna följande morgon

Det gjorde det…..

Vår… eller nåt sånt….

Ja, va e de här för en vår? Att det är kyligt och kallt, det är man ju van med på våren. Här är sjön länge kall och kyler bra ifrån sej, jämfört med hur det brukar vara inne bland stadens solvarma trottoarer. Efter en dag i staden brukar det kännas kylslaget att komma hem till kobben. Nu är det råkallt och kyligt var man än är. Och vatten, varifrån kommer allt detta vatten? Våren brukar vara sådan att man får hålla utkik i väderprognosen efter någon regnskur, sprida konstgödseln när det ser lovande ut och sen invänta det utlovade regnvädret någon vecka… För att sen kanske få konstatera att nähä, de kom inte heller…

Nu finns det vattenpottar överallt, och det har inte ännu dammat det minsta i potatislandet. Lite ogräshackande fick jag gjort när det torkade upp så mycket att man hölls på ytan…

Det är ju inte direkt ett av mina starka ben att stå på i detta yrke som tusenfoting/bonde. Men egna nypotatis är ju aldrig fel 🙂 Så lite ogräshackande blir det, om man hinner. Annars får det vara.

Det som mest fyller mina dagar är som vanligt fåren. Nu börjar det vara hög tid att skilja bagglammen från tackorna. Endel av de bagglammen som föddes först har växt till sej riktigt fint så för att undvika några oönskade ”hoppsisar” så förde jag de större bagglammen till eget bete härom dagen. De hade inte direkt något emot det, sämre kan man ha det…

På betesområdet nedanför hemåkern har stängslet varit nere på nu i två år, för nån dag sedan fixade jag upp det tillbaka, och med det samma var det nog dags att sätta några slybekämpare på plats! Se hur al-slyet har tagit sej på bara en sommar…

Som en riktig urskog som man snart har svårt att ta sej igenom har det vuxit upp ett ganska stort område sånt här metershögt sly. Om inte de bekämpas nu, i år, så kommer det att bli för högt för fåren att få bukt med. När man ser sånt här, det är då man blir påmind om hur exemplariska fåren är på att bekämpa sly 🙂 På bilden ser man också röjvass, betet som baggarna går på gränsar till sjön, det är alltid lika behändigt när man inte behöver stängsla i ring, utan man behöver bara dra stängsel ”ena vägen”. Nackdelen är dock att man måste vara mycket vaksam och noga med vattengårdarna. Det här betet har det effektivaste av stängsling på en ca 70 meter lång sträcka, ett stängsel ingen kommit igenom eller över ännu

Det är inte ofta som berg kan stoppa får. De kan klättra uppför de mest konstiga ställena på berg. Man tycker att de skulle vara klumpiga och ha halt under sina klövar, men jag tror de fungerar mer som sugkoppar, för de är helt fenomenala på att klättra, men här, där berget stupar rakt ner och dessutom till och med böjer sej lite inåt på sina ställen, där har de inte kommit upp ännu. I änden sej man vattengården. Nu är vattnet lite upp, vilket inte heller är ett direkt kännetecken för våren, utvatten så man kan gå torrskodd runt vattengårdarna brukar vara mer vanligt, än som nu, att man skall plumsa med stövlar för att komma nära dem.