Bondbloggen – Sida 111

Det där med skogskläder, än en gång

Någon som kommer ihåg hur jag redde ut hur jag klär mej när jag går till skogen? De va inte bara en och två snurror och fnurror på den texten. Innanför, utanpå, rakt och snett, inte nå kylsande och byls nånstans. En sten i stöveln och jag får nervsläpp. Nåja, nu, nu är det mycket lättare att klä sej för skogsjobb. Strumpor, yllesockor så stövlarna följer med, trosor, bh, skogsbyxor och skogsjacka, hjälm och ett par skapliga handskar. Vill påstå att det nu går på 3 minuter att klä sej för skogen, på vintern är det ett halvt företag. Men, varför? Skog? Nu??? Mitt i vårbruket!? – jo, men bara lite 🙂

Ja, mitt ”vårbruk” är inte som de flesta andras. De flesta maskiner står stilla i år. I höst ska de plöjas och bökas igen, men i år ligger det mesta i vall. Inte har jag så mycket ”överloppstid” för det, finns nog alltid nåt att flyga på, men så kom det sej så, att det kom en frågan på ved och däribland skogstorr gran emot mina öron. JA! Äntligen nåt jag har och kan göra nåt åt! Tidsplanen för det skogstorra var, närsomhelst, men, nästan igår. 😉

Får är ypperliga på att gå hårt åt granskog. De gnager och äter granbark och barr som godis bara inte träden är alltför grova. De är de inte i fårhus hagen, eller, ja, visst finns det sådana granar som inte fåren bryr sej om också, men ganska många såna där halvstora granar finns där. Har där funnits. Nu är de snart ett minne blått 🙂

Rena rama mardrömmen för en skogsägare, mer vardag för en fårägare.

Passlig kvällssysselsättning att ta ner lite torrt i fårhushagen. Roligt var det att göra nåt annat emellanåt också, det är mycket fårsorterande och fårgrubblande i övrigt om dagarna. Vilken tacka ska vart, vilka tackor är tama, hur stora är lammen, hur många får behövs det till de olika holmarna, skall jag flytta något gäng under sommaren, väderprognosen, maskmedel, coopersect, ja, det snurrar på 🙂

Nä!

Det var inte riktigt såhär det var tänkt att vara. Kastade en blick i almanackan innan jag drog på vinterjackan med teddyfoder och gick ut för att ta en bloggbild. Jodå, den visade 1.juni. Förresten, Jag? Vinterjacka? Det brukar jag ju inte begagna ens på vintern. Ändå är det just precis så det är och har varit i vår. Ordet brukar står aldrig ensamt nu utan följs alltid av ordet inte. ”Såhär brukar det inte vara”. Eller möjligen: ”I dag brukar jag inte jorden”

Bilden ovan må tala för sig själv. Dessa dagar på året skall det vara kruttorrt och damma. Inte storma och plaska. Bilden är alltså tagen ikväll första juni och fotografen står i jacka med teddyfoder och fryser i stomen. Åkern som ligger närmast i bild är till nedre hälften sådd med ryps – ett försök med lite tidigare sått ryps som håller på att gå åt fanders – och övre delen är inte ens beträtt av nån maskin på gummihjul ännu. Det går helt enkelt inte. Det gröna på åkern är kvickrot. Av rypsen ser man precis ingenting.

Att det är den sämsta våren som jag kan minnas står helt klart. Som det ser ut nu så gynnade våren de brukare som var ute i tid – eller egentligen i förtid. Själv började jag vårbruket 9 maj med att så vårrågen. Den sådden gick ganska bra, men efter det har det bara stapplats två steg framåt och ett bakåt. En vacker dag, två regndagar och en mulen dag, ungefär så har det hållit på. Vecka ut och vecka in.

Såhär ser i alla fall Juuso vårrågen ut som då är sådd 9. maj. Jämn är den åtminstone, viss färgskiftning noteras. Bilden visar också problemen med att så med vältkombi när jorden är för torr. Det är närapå omöjligt att se var man kört varvet innan. Det problemet minskade avsevärt längre fram och försvann till sist helt

Kornet sådde jag 22 maj. Planen var fem hektar den dagen och fem till dagen därpå. Resultatet blev 4 hektar och en blöt såmaskin. Den sista hektaren gick att kämpa ner en vecka senare, i jord som var så våt att man inte alls vet hur det blir. Sista kornet åkte i backen i går, 31. maj och där prövade jag också att lägga i rödklöver som fånggröda. Ingenting av kornet har ännu grott överhuvudtaget.

Nu återstår då 1o ha ryps och fem ha solrosor. Vad gäller detta är ingen tid förliden, jag sår oftast rypsen första dagarna i juni även normala vårar, solrosorna ännu senare. Problemet är bara det att nu skall det inte bara sluta regna, det behöver också både torka upp och värma upp moder jord, för ingen ryps gror i källartemperaturer.

Nåja. Nu kan man ju kvida och pipa hur länge man vill om hur eländigt allting är, fast egentligen vet vi ingenting om det ännu. Det är ju sommaren och framför allt hösten som visar hur våren var. Men det är klart, talesättet säger ju att en försenad dag på våren betyder en försenad vecka på hösten, så om den kalkylen håller så behöver jag inte beställa nån sportlovsresa till 2016, för då skall jag tröska korn. Vad kostar en motorvärmare till Claas?

Mellan hopp och förtvivlan.

I går närde jag lite hopp om att läget skulle stabiliseras och normaliseras något, det var lite varmare och jorden torkade upp nästan som förr i världen helt plötsligt. Iddes ändå inte kalla in personalförstärkning då det var lördag och många upptagna med examensuppvaktningar så vi planterade lite med familjens alla tre generationers hjälp. Jag hade tidigare på dagen fräst upp bäddar för sådd av palsternackor och morötter men lämnade sådden av dem tills senare på kvällen för att delta i planteringsarbetet. När så dottern och dotterdottern for hem för dagen ställde jag till med sådden och kunde avsluta palsternacks- samt inleda morotssådden. Det blev mulet framåt natten och det var inte lätt att se hur de små fröna sattes i jorden så arbetet gick sakta för att sen avslutas helt då det började regna igen kl. 3:23. Det var bara att söka sig hemåt för att få utrustningen under tak, fylla i skiftesbokföringen och söka sig till sängs.

29.05.2015 Korianderns sårader börjar bli synliga så det verkar inte vara enbart ogräs i åkern.

30.05.2015 Kornet som såddes 4 maj börjar närma ogräsbekämpningsstadiet, hur man nu ska hinna med det mitt i sådd och plantering av grönsakerna. Allt fordrar dessutom tjänligt väder som nu verkligen är en bristvara.

30.05.02015 Äntligen optimala förhållanden för bäddfräsning. — 30.05.2015 Äntligen optimala förhållanden för bäddfräsning.

31.05.2015 Det är inte lätt att kontrollera såresultatet framåt småtimmarna.

Det kom blott 3,4mm regn under morgonnatten och jag hoppades kunna återuppta sådden på eftermiddagen idag men några rejäla regnskurar satte stopp för det. Man börjar bli lite förtvivlad och frustrerad nu. För att skingra tankarna for frugan och jag till staden på bio. Och med tanke på att det är tolv år sen senaste biobesök så förstår ni säkert hur känslorna går. Filmtiteln Fast & Furious återspeglar bra hur det är nu, man får vara snabb som en furie de korta stunder som det är läge för så- och planteringsjobb. Ett annat alternativ på biografen var Mad Max ”Fury Road” och när vi kom ut efter filmen och vi möttes av nya regnskurar kändes det som också det skulle ha varit ett gångbart alternativ :/

Det börjar arta sig

Så småningom börjar åkrarna torka också i Kabböle. Jag hade andra ärenden hitåt, men hade hoppats på att jag skulle ha fått vara på åkrarna och jobba också. Vi var igår och kollade hur åkrarna såg ut, men ännu fanns det på nästan alla åkrar stora ”sura” fläckar kvar. Vissa ställen stod det till och med vatten på åkern.

Men de senaste dagarna har varit soliga och framför allt regnfria, så åkrarna har torkat med god fart och idag påbörjade vi faktiskt vårbruket. Jag harvade en åker hemma på gården och pappa sår vete och vallfrö där imorgon. Vått är det alltså ännu, men om prognoserna håller i sig ska det nog börja ordna upp sig på åkrarna!

Sakta men säkert…….

……går vårbruket framåt trots regnet men visst hade man hoppats på några dagar med stabilare väder. Det blir ett enda lapptäcke av allt då planerna avverkas en efter en så att man snart har plan Ö på gång. Allt tar längre tid då man ideligen får avbryta det man håller på med och inget verkar bli färdigt.

Det gror bra i de fuktiga förhållandena trots "grovt bruk". Men också ogräsen gror bra så snart borde man börja ta itu med ogräsbekämpningen mitt i det halvfärdiga vårbruket. — Det gror bra i de fuktiga förhållandena trots ”grovt bruk”. Men också ogräsen gror som synes bra så snart borde man börja ta itu med ogräsbekämpningen mitt i det halvfärdiga vårbruket.

I går kväll och natt plöjde jag för det sista kornet, det väntas regn men en plöjd åker blir luftigare så regnet dräneras ut snabbare. Det är faktiskt de som börjat plöja höstplöjda fält på nytt i ett sista försök att få någonting att torka upp för sådd.

Sällan man plöjer i höstplöjningsvåta förhållanden i slutet av maj.

Orsaken till att jag lämnade den här åkern oplöjd i höstas var i första hand att jag på grund av torkan i fjol misslyckades med ogräsbekämpningen i palsternackorna varpå bland annat baldersbrån rikligt fröade av sig. Baldersbrå är ljusgroende så om jag plöjt in ogräsfröna i höstas hade jag fått dras med dem flera år framåt, nu i fukten har fröna som legat på jordytan grott bra så förhoppningsvis lyckas jag med plöjningen nu ta kål på de flesta och på så vis undvika en uppförökning av ogräsfröbanken. Som sagt FÖRHOPPNINGSVIS man vet aldrig när det gäller ogräs!

Intet ont som inte för något gott med sig.

Men visst medför regnen lite inbesparingar också, det behövs ingen bevattning efter planteringarna och när det är mulet väder och fuktigt så är också nattfrostrisken mindre. Vi har hittills besparats från värre köldnätter trots att det annars varit kallt, det kalla vädret har också underlättat bromsandet av tillväxten på grönsaksplantorna som inväntar lämpligt planteringsväder. För tillfället har jag närmare 300.000 plantor som vi borde få i jorden. Det som är osått är det lite lättare att justera, de flesta frön går till och med att spara till nästa år om det kniper men planteringsfärdiga plantor är det inte lika lätt att spara. En del kan kylas ner men annars är det antingen att svälta, hålla torrt eller bromsa tillväxten med högt ledningstal som gäller. Växer plantorna sig för stora blir det problem att få dem genom planteringsmaskin och då fördyrar det planteringsarbetet.

Idag fick vi faktiskt ner det mesta av rödlöken. Svaga regn igår och uppehåll från morgonen möjliggjorde plantering från lunchtid och en 6 timmar framåt ………. sen började det regna igen 🙁

Planteringen av rödlöken halvvägs..... — Planteringen av rödlöken halvvägs…..

Dagens plantering genomfördes med ”hemfolket” bondbloggaren inkluderad eftersom den var lite oplanerad då jag ännu igår inte trodde att det skulle bli någon plantering idag. Detta är ett annat problem som uppstår då man så här ”extempore” utför arbetsmoment. Ska man anlita hjälp borde man helst kunna meddela en eller två dagar i förskott. Sen vet man inte heller hur många timmar det går att plantera. Svårt få folk för nån timme nu och då och inte är det möjligt att betala lön för att sitta och dricka kaffe heller 🙁 Hade jag vetat att det skulle torka upp så pass som det gjorde borde jag själv fått försöka få lite morot och palsternacka sådda istället för att sitta och plocka plantor.

Men man får väl trots allt vara glad över att det gick att plantera idag……. håller väderrapporten sträck lär det inte bli någon plantering i morgon. Hoppet ställs nu till att torsdagens utlovade uppehåll möjliggör ett fortsatt planterande………..

Måste man alltid orka?

Våren är ju för bönderna tiden då allt på sätt och vis börjar på nytt. Åkrarna ska sås, djuren ska ut på bete, vädret är vackert och fåglarna sjunger. Ja, ni vet den där känslan då man kan börja från ett tomt bord och ha alla chanser att få ett bättre år än ifjol. Redan på vårvintern börjar man gå och vänta på den kommande säsongen, då snön smälter och åkrarna börjar torka blir man otålig och ivrig över att få komma igång. Så fungerar väl vi bönder, man blir som ett litet barn på julen varje vår och plötsligt har man glömt alla besvär man hade ifjol.

Men vad sen då man inte känner på det här viset? För min del har vintern varit tung och ju närmare våren har kommit desto värre har det blivit. Allt jobb som väntar på åkern, i lagården, här på Heisala hemma i Kabböle har ibland känts som ett enda stort måste. Visst har jag jobbat och skött djuren, men då det kommer oftare och oftare såna dagar som man tycker att det inte är så stor mening med jobbet så kan jag berätta att det blir riktigt fruktansvärt tungt att göra det. Ibland har det kommit dagar då jag helt enkelt ha velat kasta handskarna i disken och konstatera att ” he va he”, det får vara nu. Men sen igen då man sett hur barnen tycker om djuren och allt vi sysslar med här har jag fått mera energi för att orka igen. Alla dagar är inte tunga, vissa dagar klarar jag precis allt och lite till.

Som sagt hela vintern har det varit så här och både jag och Antte har ju märkt att allt inte står rätt till. Ett besök till läkaren bekräftade det som vi egentligen båda har vetat; depression… Jag har haft det en gång tidigare för några år sedan. Då var det ännu värre, skötte nog djuren men däremellan låg jag helst och sov. För att inte tala om att jag grät av det minsta lilla. Symptomerna är samma nu igen, men lite lindrigare så den här gången förstod jag att söka hjälp i tid.

Varför berättar jag det här då? Inte för att nån ska tycka synd om mig, depression är en sjukdom bland med andra och den går att sköta. Utan därför att vem som helst kan drabbas. I dagens läge med ansträngd ekonomi, mycket jobb, ja hela den där ekvationen som säkert dom flesta oberoende yrke känner igen, blir det tungt ibland. En del av oss orkar bättre, men sen finns det dom av oss som på sätt och vis lagrar allt in i sig själv och ”malar” på saker tills man inte längre ser det goda i allt man gör. Exakt vad som orsakar depression är väl inte helt enkelt att förklara, rent fysiskt är det brist på välmående-hormon i kroppen, men vad som i sin tur orsakar den bristen är en summa av många faktorer. För min del är det närmast väl frågan om mycket jobb, ansträngd ekonomi som gör att man bara funderar och funderar på pengar, inte så hemskt mycket ledigt osv. osv.

Nå, som sagt jag får hjälp men jag hoppas innerligt att alla andra som känner sig lika som jag känt mig skulle förstå att söka hjälp åt sig också. Som svar på frågan i rubriken; Nej, man måste inte orka och det är ingen skam att medge det!