Heldagskväll

Vid denna tid i kalendern brukar det hållas en liten blankettskolningskurs där lokala lantbrukssekreteraren berättar lite om nyheter som gäller för året. I år räckte inte en kväll till, utan skolningen for iväg med nästan en hel dag. Det behövdes också, var så säker.

Vi var ca 160 inte så förväntansfulla jordbrukare som bänkade oss i stora salen på simhallen för att bli upplysta.  Och, nog blev vi upplysta också, men vad man skall säga om hela projektet är nog mera tveksamt. Det sades att detta är största förändringen som ”drabbat” bönderna sen 1995 och det kan väl så vara, men den stora skillnaden då och nu är nog vanan. Då gick vi från produktion till blanketter och denna gång går vi mera från blanketter till dataprogram, så skillnaden är väl kanske mindre.

Om själva tillställningen kunde man naturligtvis göra sig hur lustig som helst, för visst är det i mångt och mycket en produkt som bara är till för att hålla byråkraterna med sysselsättning, det kan knappast nån förneka, men ändå är det kanske bäst att ligga lågt med kritiken, för det är ju ändå vårt uppehälle och framtid som ligger på kostymfarbrödernas bord.

Som helhet var dagen bra – kanske till och med riktigt bra, alla föreläsare hade något matnyttigt att komma med och det är klart, att omforma sin fäderneåker till en landningsplats för tranor eller att så grödor som måste skördas men inte behöver användas, tja, visst låter det lite dumt i ett gammalt bondeöra, men om samhället har åkt så snett att detta är enda sättet att kunna bedriva ett jordbruk på våra breddgrader – trots att det funkat sen istiden – så är det väl bara att sucka och spela med.

Helt klart är inte detta något som man gör kvällen innan det skall vara klart. Redan i benämningarna går man lätt vilse. Ord som förgröning, utökade skyddsremsor, fånggröda eller bara att kunna definiera ett vattendrag rätt är inget som man gör med kunskaper från högstadiet inte. Det som dock blivit mycket lättare över tid är själva ifyllnadsproceduren. 1995 satt man flera dagar och läste ifyllnadsdirektiven samtidigt som förtvivlade kolleger både ringde och kom ”till byss”, alla med samma fråga; ”förstår tu hittje?” Nu fylles uppgifterna in i ett nätprogram som inte godkänner uppgifter som är felaktiga.

Nu har problemen istället flyttat ut i verkligheten. Nu skall det hållas reda på vilken gröda som får plöjas när, eller om den ens får plöjas. Nu gäller det att välja vallväxter eller trädor enligt utbetalningstariffer och kanske det knepigaste, nu skall det vara en femårig framförhållning gällande flera stöd. Om man KANSKE tänker söka vissa stöd under kommande perioden skall ”kommer kanske att söka” rutan kryssas i, annars blir det inget sen när det behövs. Där kan nog misstag lätt ske misstänker jag.

Visst känns det märkligt att hela denna cirkus kan vara någon till fördel, framom att dubblera prisen på våra produkter, men hit har mänskligheten kommit, och här skall vi väl vara nu en tid. Och, visst hellre stöd än inga stöd – för utan dom skulle vi nog vara körda men nog känns det onaturligt och konstgjort.

Hur som helst, dagen var givande, föreläsarna bra och ämnena väl valda – men nog känns det ännu som mycket kunskap saknas, och hur man skulle angreppa problemen utan att ha suttit av kursdagen, det vet inte jag. Kanske andra helt enkelt är smartare, själv tror jag inte jag skulle klara det. Nu finns det i alla fall någon sorts möjlighet att börja odlingsplanera inför säsongen, men med många nya variabler som skall hållas i huvudet. Brrrr….

Den lilla flock kolleger  som jag tillhörde lämnade salen efter halva dagen, resten av dagen ägnades åt djurbönderna och deras bekymmer, och det var ingenting för oss. Kattmaten är inte stödberättigad och mössen i torken är självförsörjande så det intresserade inte mig så mycket.

På väg hem berättade radion för mig om GermanWings äventyr i Alperna, och det var kanske nyttigt. Kanske inte ett krångligt direktiv är det värsta man kan råka ut för. Trots allt.

 

Kalvar, kalvar o åter kalvar

Ja, kalvar har det kommit tillräckligt av sedan jag senst skrev hit. Idisa har fått Midisa, Yrsa fick tvillingarna Myrsa och Martin, Jelli fick Milli, Öris fick Kraken och Kadele fick Kompis. Orsaken till att dom två sist nämnda har namn på K, beror nog helt enkelt på en kortslutning hos Antte som tyckte att det i år är K som namnet ska börja på 🙂

Yrsas tvillingar var sk bland-tvillingar, dvs en kokalv och en tjurkalv och det är inget man vill ha. Helst ska dom vara av samma kön, för kokalven i ett tvillingpar är oftast steril. Man får alltså henne inte dräktig eftersom hon har fått för mycket hormoner av tjuren i sig. Det här kallas för freemartin syndrom (därav namnet Martin). Enligt det allvetande wikipedia är upptill 90% av dessa kokalvar sterila, men man kan testa dem ifall det skulle råka sig att just t.ex. Myrsa sku höra till den där 10% som fungerar som dom ska. Eftersom sannolikheten är så liten så har vi satt henne på förmedlingslistan.

Alla dom här kalvarna mår bra och Martin har t.o.m. flyttat bort från oss redan. Utöver dessa kalvade också Karat, men hennes kalv var dödfödd. Exakt vad som hände honom vet vi inte 🙁 .

I förrgår kalvade också Hursula, en stor tjurkalv som fick namnet Matti. Dock inte Nykänen, för så elak kan man ju inte vara med sina kalvar 😉

Dagens Ris

Det var ett tag sen jag hördes av här på bloggeriet. Dels beror det förstås på att jag inte varit speciellt aktiv denna vinter, i jämförelse med förra vintern har bara ett fåtal dagar tillbringats med motorsågen i hand, och utöver det har väl egentligen ingenting hänt. Jo, förstås som alla andra jordbrukare har jag bedrivit en hopplös kamp för att kunna få nån ordning på vad som gäller gällande regelverket som vi skall ordna in oss under från och med våren. Resultatet har varit ganska magert, det finns mycket man skulle vilja veta som man ännu inte har nån ordning alls på. I kommande veckan skall jag sitta av en skolning i saken, och hoppas vara åtminstone lite klokare än vad jag är idag. Det verkar i varje fall som om det inte skulle bli riktigt lika eländigt som det såg ut på hösten när prognoserna var riktigt eländiga.

Mer om det senare

Något som dock lever och frodas helt oberoende av vad EU hittar på så är ju förstås videbuskarna i åkerdikena. Det har jag gnällt om förr och det har förstås inte ändrats nämnvärt. Den enda skillnaden är att jag nu kommit på ett sätt att få ett litet övertag – i den mån det nu är möjligt med detta snabbväxande skräp. Det märkliga är i dessa energibehovets tidevarv så verkar ingen vara speciellt intresserad av mitt ris. Förvisso vet jag precis vad det beror på, det handlar ju förstås om att det som jag tycker är mycket anser en flisentreprenör av idag att är skrattretande lite. Visst förstår jag det, 10 kubikmeter ris som ligger i vägen är en jättehög, men flisad på en långtradare blir det inte precis överlast. Dessutom vill de flesta entreprenörer och andra flisintresserade ha bort de minsta kvistarna från högen, och eftersom åkerdikesvidebuskar till största delen består av just sånt smått skrutt så blir det just ingenting kvar att flisa, men ändå en lika stor hög med skräp kvar.

Sålunda flisar jag numera själv.

I fjol vid denna tid upptäckte jag att Farmi tillverkar en produkt som passar mig som hand i handske. Nämligen en leksaksflistugg. Det handlar om en visserligen traktordriven flisare, men ändå inte på något sätt i storleksklassen med en vanlig flistugg, inte ens för hemmabruk. Till mitt behov passar den dock alldeles utmärkt, för nu kan jag både bli av med riset, samt kanalisera mitt hat mot nämnda växt via en maskin och åtminstone det senare förgyller som regel tillvaron

20150321_182714

Som sagt, ingen skall komma och påstå att det är någon stor maskin, det är väl ett mellanting mellan trädgårdshack och flisare, men till mitt syfte duger den mer än väl. Dessutom var inte priset heller någonting som ens liknade priset på fullstora flisare som ju brukar kosta från ca 5000e och uppåt.

Den klarar stammar på ca 10 cm i grovlek och en aspstam på ca 4 meter med alla kvistar kvar, typ dom på nedre bilden äter den upp på kanske 30 sekunder. Proceduren blir alltså att såga ner ett tiotal stammar, mata i dom i tuggen och sen är alla problem lösta.

Med fliset gör jag för det mesta ingenting. Lite tar jag vara på som täckmaterial, men det mesta får nog naturen ta hand om. Lite slöseri kanske det är, men i slutänden är det så små mängder som det handlar om att det inte spelar nån roll. Den lilla högen som ligger bredvid flisen på bilden härstammar från kanske 25-30 småträd, och skulle kanske rymmas på en skottkärra, så mera än så blir det inte.

20150321_182731

Ungefär såhär brukar det se ut innan och en stund senare efter att Batteri-Stihl och Farmi gjort sitt brukar det vara en skottkärra med flis på backen.

Just för sån här verksamhet har ju våren hittills varit mer än hjälpsam, för det är precis nu med frusen snöfri backe som det går att göra nästan vad som helst. Jag när för tillfället hopp om att den långa våren som vi ser ut att få i år skall spela mig riktigt i händerna för som jag ju förr har sagt så är jag lite väderkänslig. Jag ogillar snö, men också långt gräs. Kyla är jag avogt inställd till, men nästan ännu värre är för varmt. Dessutom är det fritt från både flugor och myggor såhär tidigt på våren och allt är bara bra. Jag brukar ju säga att april och september är årets två riktigt trivsamma månader, men i år verkar man ännu kunna lägga till mars, och det är inte fel.

Ingenting blir dock så bra som man önskar sig, 24 timmar efter att ovanstående bilder tagits på lördagskvällen, så var ju slätten återigen vit och insvept i snöstorm och slask. Det får vi hoppas är tillfälligt. För det finns mera att flisa. Mycket mera

 

 

Problematisk skogsvinter.

Tänkte till först kommentera Nisses inlägg men i och med att jag ville lägga till lite bilder får det bli ett eget inlägg, även om det vill bli lite väl mycket skog här på bloggen nu. Skogsarbetet ligger ändå liksom lite i tiden även om vi nu står i startgroparna inför ny grönsakssäsong, så grönsaksintresserade ska nog få sitt lystmäte tillfredsställt så småningom de med 🙂

Skitvinter.

Det ser ut att bli en lika dålig skogsvinter som ifjol trots att vi nu fått lite kallare väder igen. Det är ändå för sent för att marken skall frysa till ordentligt, efter regnet till nyår har det inte riktigt blivit någon ordning på skogsföret så nu ligger jag för andra året i följd rejält efter med skogsarbetet. Det fattas ännu lite flisvirke för nästa vinters behov och jag har nog gallringar att göra på momark som håller att köra på även om det är ofruset. Men just nu håller jag på och utför de sista röjningarna av dikeslinjerna och dikas görs det där det är blött så frusen mark är nog en förutsättning för att transporterna skall löpa utan problem. Återstår ännu ungefär en dags huggande längs dikeslinjerna men åtskilliga lass ligger i skogen i väntan på transport som också delvis skall göras över åkermark. Körde hem ett lass flisved idag och det gick hyffsat då det var -10°C senaste natt, plogtiltorna sviktade lite men det blev inga spår i alla fall. I skogen var det lite sämre, en del stubbar som fastnade mellan hjulen i boggien revs loss och det kändes mjukt, jag får nog minska ner till halva lass i fortsättningen.

Reparationer.

Brukar tänka när jag sett Nisses bekymmer med skogskran att till all lycka råkar jag inte ut för dylika bekymmer, inte så ofta i vart fall. Nu för ett par veckor sen var det hur som helst min tur att söka fram svetsen då axeltappen till lyftcylindern på bommen brast. Det är andra gången jag har axelbrott på skogslastaren, förra gången var det en axel i gripen som gick av troligen på grund av snedbelastning i samband med lite stenplockning.

Utmattad axeltapp, ~30 års användning sätter sina spår.
Utmattad axeltapp, ~30 års användning sätter sina spår.
Till all lycka noterade jag axelbrottet i tid tack vare missljud vid användningen så jag hann avbryta arbetet innan bommen skulle ha fallit i backen. Ena axelholken böjdes ändå litet så att jag blev tvungen att svetsa om för att få ny axel monterad.
Till all lycka noterade jag axelbrottet i tid tack vare missljud vid användningen så jag hann avbryta arbetet innan bommen skulle ha fallit i backen. Ena axelholken böjdes ändå litet så att jag blev tvungen att svetsa om för att få ny axel monterad.

 

Gallring.

Noterade Nisses rikliga plantsättning men ställer mig ändå -utan att ha sett objektet i praktiken- lite frågande hur pass bra de nya plantorna kommer igång. Dom kan även om dom är små vara gamla och därmed ha svårt att komma igång trots att dom nu får ljus och utrymme. Hoppas Nisse kan återkomma till objektet senare.

Själv har jag också friställt en del gran som hotats att undertryckas av björk. Det är liksom svårt att gå runt sådant som bör göras även om dikeslinjerna nu är prioritet nummer ett. I mitt fall är det hur som helst inte frågan om gamla plantor som gått i stå utan dessa ser ut att bra växtkraft men de hotas piskas sönder av björken om inte björkarna tas bort. Lite björk lämnar jag dock där det finns utrymme för att fungera som skärm vid frost, det är ju frågan om låglänt kärrmark där försommarfrost lätt kan skada de unga årsskotten.

Före gallring.
Före gallring.
Efter gallringen som gav en hel del flisvirke, det är nog ingen brist på skogsenergi här. I bakgrunden är ännu arbetet på hälft.
Efter gallringen som gav en hel del flisvirke, det är nog ingen brist på skogsenergi här. I bakgrunden är ännu arbetet på hälft.

 

 

Invigning av hallen fortsätter.

Jag lovade i samband med invigningsfesten i somras att närmare beskriva återuppbyggnaden. Det tog visst lite tid men så här inför ny odlingsäsong är det bäst att stöka undan sånt som är på hälft och kom då att tänka på det här. Bättre sent än aldrig.

Här fortsätter så den utlovade beskrivningen av återuppbyggandet av produktionshallen i bildform.

En av smältande plast från kablar och plast i taket brandskadad hand och underarm får representera de kroppsliga skadorna i samband med branden. Märkligt nog blev det inga större skador trots att jag endast iklädd småbyxor sprang fram och tillbaka i hallen bland glassplitter och nedfallande kabelhyllor och lysrör.
En av smältande plast från kablar och plast i taket brandskadad hand och underarm får representera de kroppsliga skadorna i samband med branden. Märkligt nog blev det inga större personskador trots att jag endast iklädd småbyxor sprang fram och tillbaka i hallen bland glassplitter och nedfallande kabelhyllor och lysrör. Hög skyddsängelsfaktor 🙂
Av den brunna hallen återstod inte mycket. En otrolig hetta så stark att till och med bergullen "brann".
Av den brunna hallen återstod inte mycket. En otrolig hetta, så stark att till och med bergullen ”brann”.
Det blev åtskilliga ton osorterbara brandrester att transportera bort.
Det blev åtskilliga ton osorterbara brandrester att transportera bort.
Växthusets plast smalt av värmen men tack vare att vinden låg på från växthuset klarade det sig från totalförstörelse.
Växthusets plast smalt av värmen men tack vare att vinden låg på från växthuset klarade det sig från totalförstörelse.
En hel del byggnadsmaterial till den påbörjade husrenoveringen förstördes också.
En hel del byggnadsmaterial till den påbörjade husrenoveringen förstördes också.
Jaktföreningens slakthus fick vi hyra in oss i under återuppbyggnadstiden.
I jaktföreningens slakthus fick vi hyra in oss under återuppbyggnadstiden.
Visst var det trångt men tack vare kundernas flexibilitet var det möjligt att sälja bort så mycket som möjligt under hösten för att minska på lagerbehovet.
Visst var det trångt men tack vare kundernas flexibilitet var det möjligt att sälja bort så mycket som möjligt under hösten för att minska på lagerbehovet.
Ett tomt svinhus i grannbyn fick fungera som lager för det som vi inte fick sålt direkt från åkern. Tack vare stabilt kall vinter fungerade lagringen hyffsat.
Ett tomt svinhus i grannbyn fick fungera som lager för det som vi inte fick sålt direkt från åkern. Tack vare stabilt kall vinter fungerade lagringen hyffsat.
Utan vänners och kollegors hjälp hade nog inte skörden kunnat tas om hand. Eller som här på bilden beredas för försäljning.
Utan vänners och kollegors hjälp hade nog inte skörden kunnat tas om hand. Eller som här på bilden beredas för försäljning.
Den första snön lägger sig över brandplatsen....
Den första snön lägger sig över brandplatsen….
....samtidigt som byggplaneringen börjar vara klar.......
….samtidigt som byggplaneringen börjar bli klar…….
....och samtidigt som vintern anlände kom återuppbyggnaden igång, börjandes med reparation av värmecentralen. Det behövdes ju värme till bostaden nu när det blev kallare.
….och samtidigt som vintern anlände kom återuppbyggnaden igång, börjandes med reparation av värmecentralen. Det behövdes ju värme till bostaden nu när det blev kallare.
Vintermurning under presenning med tilläggsvärme.......
Vintermurning under presenning med tilläggsvärme…….
När bränsleförbrukningen till byggvärmarna började röra sig om 200-300 L/dygn fick vi lov att avbryta murningen i väntan på varmare tider.
…men när bränsleförbrukningen till byggvärmarna började röra sig om 200-300 L/dygn fick vi lov att avbryta murningen i väntan på varmare tider.
Träbyggandet kunde dock fortgå tack vare köldhärdiga byggare.
Träbyggandet kunde dock fortgå tack vare köldhärdiga byggare.
Stor del av takkonstruktionen byggdes på marknivå......
Stor del av takkonstruktionen byggdes på marknivå……
...för att sen lyftas på plats.
…för att sen lyftas på plats.
Snart har vi åter tak över huvudet på en del av byggnaden :)
Snart har vi åter tak över huvudet på en del av byggnaden 🙂
Väntan på värmen blev lång, först i medlet av mars kunde murningen återupptas.
Väntan på värmen blev lång, först i mars kunde murningen återupptas.
Sista tegelstenen i brandsektioneringen läggs på plats.
Sista tegelstenen i brandsektioneringen läggs på plats.
Resten av taket monterat.
Resten av taket monterat.
Inrednings- och installationsarbete tar vid.....
Inrednings- och installationsarbeten tar vid…..

 

.......
……. golvvärmen monteras….
.....och nytt golv gjuts på det gamla.
…..och nytt golv gjuts på det gamla.
Montering av brädslåning ......
Montering av resterande brädslåning ……
....och dörrar.....
….och dörrar…..
..... och läggning av ny asfalt.
….. samt läggning av ny asfalt.
Montering av tvätt- och sorteringslinje.
Montering av tvätt- och sorteringslinje……
.... och luftkanaler till golvtorken.
…. och luftkanaler till golvtorken.
En dylik dag med byggare, rör-, kyl-, el- och elektronikmontör på plats samtidigt blir det många som rycker en i armen och vill ha anvisningar om ett och annat gäller det att hålla reda på vem man pratar med :)
En dylik dag med byggare, rör-, kyl-, el- och elektronikmontör på plats samtidigt blir det många som rycker en i armen och vill ha anvisningar om ett och annat. Då gäller det att hålla reda på vem man pratar med 🙂
Isolering av mellanbjälklag.
Isolering av mellanbjälklag.
Påfyllning av kylmedia.
Påfyllning av kylmedia.
Lite på 14 månader efter branden kan det nya lagret tas i användning.
Lite på 14 månader efter branden kan det nya lagret tas i användning.
Driftcentrum återställt :)
Driftcentrum återställt 🙂

Än en gång TACK till alla som på sätt eller annat hjälpt till under projektets gång och uppmuntrat oss till att orka fortsätta produktion.

 

Små blå piller

Jag har fått små blå piller åt mej. Mycket underverk har man skämtat, och hört, att små blå piller kan åstadkomma… Upp till bevis, nu ska vi se!

Flunssa. Som aldrig tar slut… Snabbspolning av mina senaste 3-4 veckor: Jag fick känningar av flunssa, det bröt ut, jag var kaputt, så blev det en aningen bättre, så tog den fart igen, och så fick jag känningar i bihålorna, for till läkare, konstaterad sinuit, fick en antibiotika kur, det blev sakta bättre, var nästan som arbetsför två dagar, kuren slut, så blev jag tröttare igen, snöt och snorade nonstop och sen fick jag ont i halsen och så tryck under ögonen, for tillbaka till läkaren blev genomlyst och ingen hittade nåt konstigt i mina bihålor. Pollen?

Förmårrade små pollen. Det har väl sagt kaboom ute i skogen i det vackra vårvädret som varit, allt har en baksida. Sicket skrot! Först flunssa och sen en polleninvasion i min näsa på det. Så fick jag då en drös med antihistaminer att stoppa in överallt. Nässpary, ögondroppar och små blå piller… Först när jag knäckte ett piller i brickan, tänkte jag att va 17 … Den såg så kul ut då den va blå och diverse historier ploppade upp i huvudet, är inte van med färgade piller, så jag måste riktigt läsa en gång på asken att vad är det jag fått egentligen 🙂 Men, nog var det riktigt rätt, så nu fick jag fylla på lite i dagens pillerransonering. Jag äter annars inga medikamentpiller alls, men lite vitaminer och järn brukar jag peta i mej.

Frukost
Frukost

En normal, vanlig frukost för tillfället:

Rågbröd med smör, värmes i mikron tills smöret smält. Lägg på en matsked osockrad, hemkokt äppelmos och 3 skivor ost. Sköljes ner med en och en halv mugg kaffe. 🙂 Till detta 1st multitabs, en zink, en magnesium, en d-vitamin och nu också den blå lilla antihistaminen, och som grädde på moset, nässpray.

Eftersom Mathias också har egna mini-multitabsar och d-vitaminer, så står det på alla burkar skrivet vems som är vems. Han har sina och jag har mina. Jag vet ju inte om det är någon större skillnad om man äter en bunt vitaminpiller eller inte. De lär ju ska vara bra, men endel säger också att de får man i sej om man äter varierad kost, till lika sägs det att man inte får i sej tillräckligt och bla bla bla… Jag hårdäter inte vitaminpiller konstant och nonstop, men försöker iallafall peta i mej nåt lite nu och då. Kanske gör det skillnad? Kanske inte? Jag har inte provat att vara utan heller, så jag kan inte säga. I alla fall hoppas jag att de små blå skall göra skillnad, dom vill jag inte vara utan, för snart kommer hela pollenraddan att dra igång, med allt vad jag har på mina papper, hassel, björk, al, ängssvingel, timotej…. m.m. Endel läkare brukar fråga: -Vistas du mycket ute i naturen? Varpå jag svarar: – jag bor i naturen och jag jobbar i naturen och jag släpar in naturen vintertid. Kanske har jag värre med mina pollensymptomer i vår då jag haft mycket torrt ensilage som dammat lite mer, och kan innehålla mer pollen (?) än halvvått ensilage? Och plus på det har jag haft torrhö… Hmm… Möjligt… Mycket möjligt, mycket möjligt…