Bondbloggen – Sida 125

Finns det skogsstövlar i rumpnissestorlek?

Yess! Jag hitta, jag hitta, hurra hurra hurra! Glädjen var stor när jag hittade skogsstövlar i storlek 37.

Jag har ett par stövlar i storl 38. Normalt drar jag skor och stövlar på mej i storl 36-37, lite beroende på tillverkare. Nordiska skodon är ofta tilltagna på ett sådant sätt att man reder sej bra med 36 om man inte ska ha x antal yllesockor i dem, handlar det om stövlar skall det vara 37 och är det något utländskt palleralla kan det hända att man behöver ta till 38 eller så passar de inte alls, eftersom jag har breda, höga fötter, det har man tydligen inte i tex asien.

Nåja, nu var det skogsstöveljakt och i sökandet och tittandet på nätet kom jag fram till att det inte finns så många som låter tillverka stövlar i mindre än storl 38. Det har jag redan, och i de stövlarna får jag använda tjock extra sula och två-tre par sockor för att de skall följa med överhuvudtaget, och ändå är det glappt. Inget bra. När man skall kliva över kvistar, riskor m.m så är det inte bra om man är tung och klumpig om fötterna. Det har ju fungerat någorlunda när man är försiktig och inte drar iväg med full kareta, men nu fick det vara bra. Stövlarna kommer ändå till nytta fast inte jag använder dem, min syster har ca storl 38 på sina fötter och vi har lite samsats om detta paret skogsstövlar, men nu får hon ha dem ifred. Varför det kommit ett par skogsstövlar till holmen i storl 38 har sin historia i det, att jag köpte dem oanvända för 8 euro på en loppis en gång för några år sedan. Priset för att få ett par skapliga stövlar var helt ok, så fast de var lite stora köptes de. Men, nu skulle jag försöka hitta ett par mindre. …. Inte det enklaste man kan ta sej an visade det sej. Nå, efter att pratat med diverse försäljningsgubbar som synat en från topp till tå och föreslagit alla världens stoppningar för att de inte sålde mindre stövlar än storl 38 så hittade jag, i fjärde butiken jag gick in i ett par i storl 37, de såg ut som små gulliga rumpnissestövlar bredvid alla de andra i storl 42-47… Nåja, passar väl åt en i rumpnissestorlek då!?

Glad som en lärka prövade jag dem, drog av mej mina vanliga skor, och med yllesock på foten provade jag dem, och det första som for genom huvudet var, -jösses va det var gott om rum i dom här, finns det månne storl 36? … Det fanns det naturligtvis inte, men jag köpte ändå dessa 37or och mycket nöjd med mitt köp kom jag senare på dagen hem och packade upp skönheterna.

Jag köpte ett par sulor också för att lite shimsa upp dem. Så, sen, med sula och yllesockor gick jag till skogen för att pröva stövlarna in action. Och jo, de var smidiga att röra sej med, jag behövde inte spänna fötterna för att de skulle följa med, men lite, lite glappt är det i dem, kanske jag skulle pröva med dubbla sockor iallafall? Eller skall jag låta den lilla luftspalten vara, inte bra att göra det kompakt heller. Efter att jag gått med dem ett litet tag kände jag att sulan i stöveln halkat/rört sej lite till ena sidan. Det blev en kant under foten. Vad i hela ”censur” är det här nu då?Naturligtvis ja, tänkte jag… Varför tänkte och såg jag inte efter det när jag stor vid sulu-hyllan och valde. En vanlig sula i storl 37 gick bra att peta ner i stöveln, för den var smal och antagligen gjord i, och för något billigt palleralla allt tillverkat i långtbortistan där alla har fötter breda som ärtskidor, men jag då??? Jag får väl köpa ett par nya sulor i storl 45 och klippa till dem, så de passar en bredfotad rumpnisse som jag. 🙂

Julgranen, marmeladen och skogsbyxorna

Ja, nog är ju julen en konstig högtid. Allt ska vara så tipptopp och tussilullandodis. Ingen får vara arg och allt ska vara skinande blankt. Nej suck sade jag, lämnade dammsugarslangen mitt på köksgolvet, struntade i städandet och släpade in en gran istället. För gran ska det vara, även om vi inte skulle komma att vara hemma. Mer kaos i röran. Barr i hela huset och en porslinsgrunka kom ner från vägen till lika som granen svepte förbi. Julgransgeneralen klädde granen själv, dock med lite hjälp av mamma så inte gran och allt skulle stjälpa utåt golvet. Jag knöt fast granen i taket ifall alla bollar skulle hängas på en och samma sida.

En bild av julgransexperten mitt i hängandet av julgransgrannlåterna.

I bästa julgranspåklädarkläderna, långkalsonger och t-skjorta klädde vi granen och den blev riktigt fin bara vi fyllt den med så mycket tingeltangel att man knappt kan se att det är en gran.

Så for vi till Åland. Har vi allt nu, när ska vi stiga upp. Är alarmet på. Packade jag alla julklappar….. NEJJJ, det ligger ju en påse under trappan också. Upp ur sängen och så packa lite till. 4 timmar sömn senare ringde klockan och vi masade oss iväg, och sen gick julen ungefär sådär som den ska. Julfreden på tv. Kalle anka på tv och så kom tomten. RIKTIGA TOMTEN!!! Sade Mathias när tomten gått. Och så åt vi mat, drack glögg och allt det där. Sen var julen slut. The end.

Ja, nog är den fin julen och nog är det lite tråkigt när den är slut, men till lika, VA SKÖNT!!!

Hem kom jag annandagen och nu ska jag göra som så många andra, dra till skogs!

Jag vet inte varför, men på något vis tycker jag mej ha märkt att det är fler, inte bara bland mina bloggkollegor, som folk drar till skogs så fort julen varit och farit. Det är någon sorts ”riktigt arbete” man längtar efter, efter att ha suttit inomhus och klämt ner choklad, skinka och marmelad i långa banor. Man hinner ut i skogen några dagar innan följande baluns, nyårsfirandet. Håhhå. Jag är så trött och slut så jag skulle lika bra kunna strunta i hela nyårsfirandet. Det lär nog bli 2015 fast inte jag står med skumppaglaset i handen och lovar en massa grejs, jag redan när jag lovar det vet att jag inte kommer att hålla/göra det. Man kan lova sej själv att börja motionera, äta hälsosamt, sluta röka/dricka eller någonting annat vilken dag på året som helst, det är i slutänden bara upp till en själv om man vill eller inte. Att man står och lovar nåt på nyårsafton är kanske lite roligare än en tisdag i september, men det är i ens eget huvud det sitter om man uppfyller det man lovat sej själv eller inte iallafall. Nåå, visst är det roligt med nyår. Ett helt nytt år, fullt av nya möjligheter, nya äventyr, ja vem vet vad det nya året kommer att föra med sej?

Entusiasmen över nyårsfirandet låter jag lägga sej en stund och istället får jag entusiastiskt dra på mej skogsbyxorna. Lika mallig i år som ifjol, och alla andra år, är jag åt att jag även i år ryms ner i mina skogsbyxor jag fick för ca 15 år sedan. 🙂

Skidföre.

Det blev ingen skogsfärd för mig idag, istället bar det av på snökörningstalko till idrottsklubbens skidspår. Vi har inte ännu natursnö så det räcker för att dra skidspår men klubben har möjlighet att göra konstsnö med hjälp av snökanon. Kanonen är dock stationär så det betyder att snön måste transporteras från ”tillverkningsplatsen” till spåret. För att få snön jämnt fördelad använder vi fastgödselspridarvagnar till transport och spridning samt lastar snön med traktor och frontlastare. Det föll på min lott att lasta snön idag. Det övriga talkogänget har efteråt sladdat, fräst och pistat spåret så nu blir det till att leta fram skidutrustningen 🙂 Förutom skogsarbete så är skidåkning ett av mina huvudnöjen vintertid.

Solf IK's nya snökanon sprutar snö. — Solf IK’s nya snökanon sprutar snö.

Mera underhåll

Noterade problem med traktorlyset på morgonen då jag for till sportstugan för att lasta snön så efter hemkomsten blev det att ta itu med den saken. Det visade sig vara lite löskontakt i en stöpsel som förorsakade problemet så det var lätt fixat blott jag hittade felet. På senare tid har jag också noterat att instrumentbelysningen flimrat när jag kört på ojämnt underlag och se det felet hittade jag också på samma gång, det ena ger det andra i det här fallet. Det var jordningskabeln (alltså minuskabeln) till instrumentbelysningen som satt löst.

Konstaterade att speglarna i arbetsljusen bak på hytten rostat så de lyste inget vidare heller. Får nog lov att köpa nya strålkastare och ställde mig frågan om man samtidigt borde uppdatera från H3 till Xenon eller Led. Led verkar intressant av den anledningen att man klarar sig med lägre effekt och kablaget på Fiaten är inte mycket att hurra över. Men vad jag förstått så kan man inte blanda olika brännare på samma styrning? Vill minnas att arbetslamporna fram och lamporna bak ligger på samma säkring och jag tänkte behålla H3-lysena framtill då de är i bra skick. Är det någon av bloggläsarna som har erfarenhet av dylika uppdateringar så tar jag gärna emot tips.

När jag nu var igång med servicearbetet så passade jag också på att byta olja, rensa luftfiltret m.m. så dit for resten av dagen

Jag ska se om jag hittar lite mera bilder i arkivet som beskriver arbetet med snön, men det får bli i morgon för nu ska jag så småningom söka mig till sängs det är ju arbetsdag i morgon.

Tvåtaktsabstinens.

Har känt mig lite olustig på sistone i takt med att det blivit mindre utomhusarbete och speciellt påtaglig har känslan blivit nu när det tack vare snön blivit ljusare ute.

Till skogs.

Mätt och belåten efter all julmaten kom jag mig så småningom till skogs efter att ha sökt reda på skogsutrustningen som återfanns en här och en där. Bränslekanistern eller ”bensinporrin” som det heter härstedes var ju naturligtvis också tom, det finns både vattenpumpar och gräsklippare som törstar efter bensin sommartid så innan allt var tankat och klart hade de hunnit bli eftermiddag. Nåväl bättre sent än aldrig och det kan vara bra att första dagen i skogen inte blir alltför lång då kroppen är ovan,

Efter att första motorsågstanken körts tom och man blivit så där lagom svettig kändes plötsligt allt så bra, och då gick det upp för mig vad som felats. Det är doften av färskt spån och tvåtaktsbensin som jag saknat. Efter att under trettiotalet år använt motorsågen i skogen har det blivit ett måste att få känna dessa dofter när det blir snö och minusgrader. Någon kanske tror att det redan i mopedåldern uppstod ett livslångt förhållande till tvåtaktsdoft men så är det inte i mitt fall för jag var så pass ekologisk på den tiden att jag höll mig till cykel driven av människokraft men ändå i mopedfart, åtminstone så länge det rörde sig om otrimmade mopeder. Nää, till min association vad gäller tvåtaktsdoft hör motor- och röjsåg.

Förutom sågens brummande var det lugnt och fint i skogen, så pass fint att det också lockade till lite extra rundvandring för att kolla in läget. Man konstaterar att tillväxten är bra och att det kommit någon längdmeter och kubikmeter tillväxt till sen senaste besök. Så pass bra är det ändå inte att jag som förra ägaren till hemmanet går och pratar högt för mig själv i skogen. Minns att jag förundrades över det när förra ägaren något år efter att jag köpte gården kom på besök och han gick omkring i skogsbacken här bakom kommenterande för sig själv ”oj vad du växt och vad du har blivit grov”. Men man vet aldrig, kanske kommer den dagen också 🙂

Det är ändå väldigt emotionellt att röra sig där jag just idag höll till för det är i skog som tillhör dödsboet efter min son. Han planerade att avverka där då det annars råkade vara lugnt på skogsfronten och skogsmaskin var ledig. Jag tyckte ändå att han kanske hellre hjälper till med reparation av ladutaket till först, och jag kan inte undgå att tänka tanken att kanske Erik funnits kvar om jag låtit honom ta hand om sitt skogskifte istället. Kanske tyckte han att jag styrde och ställde för mycket?

Eriks före detta skogslärare råkade köra förbi idag och stannade till då jag var på väg till bilen efter mera bensin. Vi kunde tillsammans konstatera att kronorna håller på att ”köras opp” på grund av att det är något för tätt mellan träden och en gallring är högaktuell (finns bild på objektet i mitt förra inlägg). Jag sa att det antagligen hade varit en optimal tidpunkt för gallring då för fem år sen…….. och tänkte för mig själv -bara jag låtit Erik göra det-.

Jag hoppas på en fin skogsvinter så att jag får sätta åtminstone en del av ”heimane i skick” om inte för egen del så för Eriks. <3

Skogsarbetesförberedelser.

-10°C och klart fint väder, som gjort för att köra upp spår i skogen! 🙂
Efter att ha närapå drivits till vansinne av ”Driven” för att få in min julhälsningsvideo var det bäst att göra något som man förhoppningsvis behärskar bättre nämligen praktisk skogsarbete.

Vi har inte nämnvärt med snö, bara några få centimeter. Det oaktat är det bra att packa till snön, ris och mossa för att få en effektivare tillfrysning av marken och bättre bärighet för virkestransporterna. Så juldagen till trots tog jag mig en tur till skogen, körde runt lite på mossen och vandrade runt i skogen. Lugnt och fint väder och skogen ger en alltid ro även om man ser arbete överallt. Lite lämpligt lätt motion efter gårdagens julmat är inte heller att förakta 🙂

En fem centimeter tjock is på diken och pölar är inte tillräckligt för att bära tomma traktorn men det utlovade kalla vädret de närmaste dagarna kanske fixar lite bättre bärighet. — En fem centimeter tjock is på diken och pölar var inte tillräckligt för att bära tomma traktorn men det utlovade kalla vädret de närmaste dagarna kanske fixar lite bättre bärighet.

Ett vackert ljus som förebådar en ny vår silar genom skogen. Visst är det vackert även om bilden även påtalar att det börjar bli dags att starta motorsågen. — Ett vackert ljus, förebådande en ny vår, silar genom skogen. Visst är det vackert även om bilden även påtalar att det börjar bli dags att starta motorsågen.

Fjolårets dikeslinjeröjning blev lite på hälft på grund av den milda korta vintern, flisvedslagret börjar också sina, så jag ser fram emot en fin skogsvinter. Jag borde kanske redan i morgon ta itu med de återstående dikeslinjerna eftersom grävmaskinen lär vara i antågande efter nyår. År vädret lika vackert och sågen går att återuppväcka från sommarvilan blir det nog så.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Som Ni säkert har sett så var tanken att vi Bondbloggare skulle spela in en liten julhälsning och lägga upp här på bloggen. Låter enkelt i teorin men visade sig för vissa av oss – nämligen mig- att bli en övermäktig uppgift. Videon spelades in med en Samsung telefon och skulle sen spridas över världen via en Mac och redan där föll jag på tröskeln och stötte mig. Det visade sig vara överkurs för bondförnuftet att flytta videon från telefon till datorn. Därför blev det ingen hälsning från Yttermark – ja eller åtminstone ingen levande hälsning. Det får istället bli en stillbild över upplägget, och jag får säga som dom sa på Shell i tiderna – det är ju tanken som räknas.

Med denna bild får jag alltså önska alla bloggläsare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År. Det är imponerande att det fortfarande finns de som vill och orkar följa med våra förehavanden. Imponerande och roligt.

Från detta till något annat. Eftersom jag inte lyckades på julafton med videon så är detta inlagt på juldagsförmiddagen då jag redan som alla andra hunnit öppna mina julklappar. Ett paket med mitt namn på innehöll boken Österbottniska Lustresor av Ny- och Herrgård. En riktigt fin bok, men det som jag genast stannade för var kapitlet om Mats Holmqvist från Karleby – känd för de flesta från Wasa Teater. Hans tankar om vår värld och vår framtid är så på pricken överensstämmande med vad jag anser är konceptet för en bättre värld. Tyvärr har jag inte kunskap eller ork att ge mig in i den ekologiska värld han företräder, man att vara imponerad – det kostar jag på mig att vara. Att han sen – i enkelt sammandrag – också ondgör sig över det i mitt huvud ohanterbara vansinnet att bygga Prismor och andra K-atastrofmarketar på användbar odlingsjord gör mig bara än mer säker på att han hittat den rätta vägen.

Eller som Mats själv säger i boken – ”Matjord är det vackraste ord jag vet”. Har aldrig själv formulerat den tanken, men gillar den – det gör jag.

Skaffa boken – läs hela. Den var riktigt bra.

Med hopp om att inga nya varuhus skall byggas på matjord önskar jag alla ett Gott Nytt 2015 och visst skall vi efter bästa förmåga bruka våra åkrar även nästa år.