Efter en kall morgon eller ca -7°C tyckte jag nu i kväll att det kändes lite annorlunda i luften. En tunn molnslöja bidrog också till att man börjar undra om det inte börjar svänga till varmare väder nu. Det stora regnet som utlovades lämpligt till morsdag verkar nu torka bort och det kullkastar ju mina planer. Det är liksom mycket som är väderberoende just nu.
Noterade att grannens spannmål som såddes på påskdagen nu grott och fältet börjar ändra färg så där hoppas man säkert också att de kalla nätternas tid är förbi. Jag har inte idag varit och kontrollerat hur det står till med det planterade men månne inte de nu har klarat sig? Hur som helst så iddes vi inte plantera mera idag utan flickorna fick packa lite morot under tiden som jag åkte ner till lökåkern för att förbereda den för plantering. Tänkte som så att om jag kör bäddarna nu innan regnet så drar de åt sig vattnet bättre och kanske hinner en del ogräs gro innan den slutliga markberedningen, men blir det nu inget regn får jag väl vattna innan planteringen.
Gödsling och bäddfräsning för lök. Som synes är det torrt och grått på åkern samt god ”satelittäckning” 🙂
Trots att det kändes varmare i kväll riskerade jag inte lämna ut plantorna på avhärdning över natten. Bara att plocka ihop och köra in under tak, man sover liksom lite bättre då 🙂
Plantorna på avhärdning kördes in under tak till natten ifall av ännu en kall natt.
De flesta små och medelstora gårdarna häromkring börjar vara på slutrakan med vårsådden. Själv väntar jag på den sista gödselleveransen som utlovats till denna vecka innan jag kan fortsätta med spannmålssådden och det är det faktiskt flera med mig som gör. Det verkar trögt på gödselfronten i år 🙁
Under tiden fortsätter jag så där sakteliga med grönsaksplanteringen, de kalla nätterna gör att jag är lite försiktig med planterandet och jag planterar inte mera än vad jag kan täcka in. En del grönsakssådder kunde jag också utföra för jag har fått det mesta av grönsaksgödseln men på grunda av kylan är jag också försiktig med dem. När det är kallt tar groningen så lång tid att risken för slagregn med skorpbildning och dylika problem med groningen ökar. Till veckoslutet har det utlovats rikligare regn och kommer värme därpå så tror jag att det är lika bra att vänta till nästa vecka med sådden. Det är ju ännu ingen tid förliden men det är klart att det som är gjort är gjort så visst jobbar vi på om än inte så allvarsamt som vi brukar en sen vår.
Trots att en del såddes redan i påskhelgen här i byn syns ännu ingen brodd och lika bra det för det rör sig kring fyra till sex minusgrader mest varje natt.
Även om inget syns på åkern så sker det saker under jordytan. Kornet jag sådde den 27 april har börjat rota sig. Så fukten räcker nog tydligen till även om det ser torrt och grått ut på åkern.
Det första jag tänker skriva i det här inlägget är en liten varning, det kan hända att du inte kommer att gilla räkor efter du läst detta. Det kommer att handla om ett infekterat lammöra.
Sådär, den som ännu läser får ta det som kommer emot, ingen censur efter det här.
Klockan var kvällsmål för fåren, och jag stod och gav dem vatten. Eftersom jag är fruktansvärt tankspridd står jag numera och glor på vattenslangen medan jag fyller vattenbaljan. Släpper jag slangen och får syn på någonting annat att göra, tar det inte många sekunder för mej att glömma slangen, och sätta alla tankeverksamhet till det nya. Vattenbaljan som inte sväljer hur mycket som helst, rinner småningom över och det är allt annat än bra. Det har funnits gånger när Saltkråkans Tjorven och Melker diskussion om Melkers vattenränna in i snickargården farit genom huvudet, speciellt orden, ”näe, de e bara till tröskeln” … Nåja, där stod jag och glodde och tittade lite på lammen och fåren. Så fick jag se ett av lammen hade hängande öra. Lammens öron hänger ofta efter att man satt lappar i öronen på dem, så det är inget egentligt konstigt med det, men, det var redan typ två månader sedan för det här lammet. Ena örat stod rakt ut som det skulle, men det andra hängde. Jag studerade örat på håll medan baljan fylldes, och jag tyckte det så lite konstigt ut. Lite svårt att exakt se på några meters håll. Jag stängde av vattnet. Gick in i fållan och tog snabbt fast lammet, då såg jag det jag befarade… Örat var tjockt, och längs lappen fanns torkat var. Jag kände lite på lappen, den satt som fastlimmad i örat, lammet sprattlade till och så lossnade lappen lite från örat, den satt fastkliddad av var. När lappen lite rördes i och med lammets ryck, öppnades ett sår bakom lappen någonstans och det kom fram gult var och blod.
Jaha… Det också… Nåja, så fick man bli veterinär idag också. Tog patienten under armen och gick till förstahjälp stationen – ”kontoret”. Där finns det mesta man kan tänkas behöva. Olika sårrengöringar, handskar, nålar, skalpeller, knivar, saxar, vadd, papper, bandag av olika slag osv…
Innan operation, blod-var i lammöra
Så började operationen. Skiten och roten till det onda måste bort. Man behöver inte vara geni för att räkna ut det. Antagligen har det farit in nån bakterie som börjat rumstrera i örat när jag öronmärkte dem, eller också senare… Lammen bökar ju på och när de skall stjäla mat av någon tacka händer det att tackorna kissar lammen över huvudet. Så att få in en bakterie i ett sår är inte helt konstigt i ett fårhus.
Hålet där varet vällde ut satt bakom lappen. Jag mårrade ur mej en liten ramsa och gjorde det man antagligen inte får… Men vad skulle jag göra? Kapa bort örat, eller kapa bort lappen?
Jag valde att kapa bort lappen. Han har en lapp kvar, så jag får lov att beställa ny lapp åt honom om han passerar 1 års ålder. Nåja, efter att lappen kommit bort började det hända saker. Först rann det ut var, men sen gick det att med pincett plocka ut diverse halvhårt var. Det kom var i alla former blandat med blod. Trögflytande var som såg ut som extraklibbig majonäs och så plockade jag ut två varklumpar som mest liknade majonäsdränkta räkor. Ungefär den storleken var det på klumparna. Jag som är allergisk för räkor kvittar det lika, men skulle jag kunna äta räkor, skulle jag nog tacka nej nästa gång. Sen kom det ut en brun-grön klump, lika stor som en jordnöt ungefär, ännu. Men sen lättade det i örat och det kom bara lite smojkisvar och sen efter det blod och blodvätska. Jag försökte kika in genom det ca 5mm stora hålet i örat, men vid det laget tyckte jag synd om det lilla tappra lammet som stod fastklämd mellan mina knän, så jag antog att jag fått bort det mesta, och försökte lite skynda på så han skulle slippa tillbaka hem. Jag öste på med sårtvätt och torkade så det inte rann ner i örat. Jag avslutade med att sätta en bomullstoss i örat på honom för att förhindra att eventuell vätska rinner ner dit. Bandagera ett lammöra tror jag inte skulle fungera, så… Så mycket mer kunde jag inte göra.
Man ser lite dåligt på bilden, men sår-hålet ligger i övre kanten. Här på bilden är jag mitt i lösskrapandet av gammalt var, det lossnar bäst med naglarna, därav inga handskar och skit på fingrarna, därefter följde nya handskar och sårrengöring/tvätt över hela örat 🙂
Operationen tog ca 45 minuter och lammet var mycket glad över att få komma hem igen. Och jag var glad att få gå hem och skrubba händerna! Några timmar senare gick jag upp och tittade till honom. Han skuttade glatt omkring med de andra, och såret såg ut att åtminstone för tillfället ha torka, så jag tog tossen ur örat på honom.
Hur det kunnat bli såhär tokigt är lätt att sia om nu efteråt. Men det måste man göra, vad kan ha hänt, hur skulle jag ha kunnat undvika det, hur skulle jag ha kunnat se det tidigare? Men man får inte låsa sej heller, det är bara så att man inte varken kan, hinner eller har möjlighet att gå igenom varje djur alla dagar. Det är bara att försöka hålla ögonen med sej, men när där skuttar omkring ca 70 lamm i olika åldrar, är det inte lätt att komma att tänka på allt i alla lägen. Bara att försöka göra det man kan åt situationen sen när den kommer emot. I det här fallet har jag nu gjort vad jag kunnat och har makt och möjlighet till. Att ta veterinär ut till ett 2 månaders lamm finns det inga försvarliga ekonomiska möjligheter till.
Nu vet jag ju inte hur det kommer att sluta för den lille bässen, men det blir att hålla ett extra öga på honom, och tro och hoppas att hans öra blir bra 🙂
Jag skrev igår på facebook under vävbilden i gårdagens inlägg att ”allt är inte snö som lyser vitt i kvällsmörkret” och lade lite senare till ”……. som information ifall nån efter en glad kväll tror att det blivit vinter🙂 ” Men nu i morgon är det nog snön som lyser vit för så här mycket har jag inte planterat och täckt över.
Fader Frost tyckte antagligen att min täckning var otillräcklig för under natten lade han på en cm snö som ytterligare frostskydd.
Plantorna under ”täcket” såg vid morgonens kontroll ut att må bra så här långt……. men det lär bli ytterligare frostnätter framöver…..
Så var man då igång med grönsaksplanteringen för i år. Jorden redde sig tidigt så det hade säkert varit möjligt att plantera redan till påsken men då man inte kunnat ana en så tidig vår hade man inte plantorna klara tills dess. När sen plantorna började vara planteringsdugliga svängde det till kallare väder och jag sköt fram planteringen i väntan på varmare väder, nu ser det kalla vädret ut att fortsätta så för att inte plantorna skall börja hopa sig här på gården beslöt jag att vi börjar på. Dagens plantering täcktes med dubbel väv för att tåla den kommande nattens kyla.
Soligt men bara några plusgrader under första planteringsdagen.Plantorna väl avhärdade men täcktes ändå med dubbel väv inför natten.
Jag är inte så bevandrad i finska språket men antar att Vipu är en förkortning av det jag skrev som inläggsrubrik. För tyvärr så delar jag inte Nisses och Sonjas åsikter om den elektroniska odlingsanmälningens förträfflighet. Ifjol och i förrfjol fungerade anmälningen bra men nu var vi tillbaka till situationen för tre år sen.
Jag tänkte att inmatningen på sin höjd skulle ta en timme i går morse men istället gick det åt närmare fem timmar med att vänta på att varje klick skulle registreras. Halvvägs började jag fundera om det inte skulle ha gått snabbare att söka fram pappersblanketterna och åka in till lantbrukskansliet i stället. Vet inte var orsaken till trögheten ligger men det har gjorts lite ”utvecklingsarbete” av programmet sen i fjol och det är just sådant som man ska undvika i fungerande system. Programperioden har ju förlängts så att börja göra ändringar i systemet redan i år var väl lite onödigt?
Sen anmälan.
Varför då spara anmälan till sista dagen kommer säkert någon att mena. Och visst ligger det något i det men nu är det faktiskt så att jag försökt göra det tidigare, första gången redan i mars, men då hade tjänsten ännu inte öppnats. Fick sen i samband med blankettskolningen veta att den öppnas den nionde april. Följande försök gjordes, vill jag minnas, under påsken men då hann jag bara logga in och bekanta mig lite med ändringarna i systemet innan någon ropade på hjälp med nåt annat arbete här på gården. När jag kom tillbaka till datorn hade jag ”slängts ut” ur programmet, antagligen för att jag inte varit aktiv på en stund. Det brukar vara likadant med bankprogrammet, om till exempel telefonen ringer under tiden man matar in räkningarna….. bara att logga in på nytt och fundera vad som riktigt blev betalt. Undrar om det finns något program som skulle hålla musen i rörelse under tiden man pratar i telefon eller dricker kaffe? Eller borde man konstruera ett vippbräde som skulle få musen att åka fram och åter under tiden man funderar 🙂
Att tjänsten öppnades så sent gjorde att jag anade ugglor i mossen, förseningar i programuppdateringar brukar vara en förvarning om att det uppstått problem i ”utvecklingsarbetet”. När jag sen också hörde att andra haft problem försökte jag mig på ett nytt försök kvällen innan deadline. Men då drabbades jag av nån form av blackout så att jag inte mindes inloggningsuppgifterna för bankprogrammet. Nytt för i år är nämligen att man istället för personliga vipukoder loggar in med bankprogrammets koder. Nu mindes jag inte de 8 siffrorna som krävdes för inloggning och det gick inte längre att använda de vipulösen jag hade kvar i skrivbordslådan. Också det en följd av ”utvecklingsarbetet”. Att jag inte fick till det med siffrorna var ju lite underligt för jag hade betalt några räkningar nån timme tidigare och då var det inga problem med sifferminnet, men det är ju mycket att fundera på i dessa tider och frustrationen över byråkratin ledde antagligen till att minnet blockerades. -Sov på saken så kommer nog siffrorna- var frugans förslag, antagligen ville hon åt datorn för andra uppgifter 🙂 Jag tänkte att det säkert är lika bra att försöka igen tidigt följande morgon och om blackouten satt kvar kunde jag ta kontakt med banken för att få de siffror som fattades i minnet. Och visst fungerade minnet bättre på morgonen, om nu inte på första så på tredje försöket sökte sig fingrarna till de rätta tangenterna och allt hade varit frid och fröjd blott datatrafiken löpt som den skall.
Bankens inloggningsuppgifter ska man ju vara försiktiga med så jag brukar memorera numrorna, de är ju ändå inte svårare än att minnas ett telefonnummer som exempel. Hörde annars också att lantbruksrådgivarna inte var riktigt nöjda med övergången till bankinloggning, de blir nämligen tvungna att använda sina personliga bankkoder för att kunna sköta sina klienters anmälningar. En annan sak i ”utvecklingsarbetet” är att när man lägger till nya jordbruksskiften så hamnar de längst ner i listan. Istället borde de ju placeras överst strax under basskiftesuppgifterna där det skulle vara betydligt lättare att till exempel jämföra jordbruksskiftets arealer med basskiftets. Nu blev det en hel massa ”scrollande” upp och ner på sidan och det underlättades inte av trögheten precis. Fanns ytterligare några saker som jag inte tyckte om så jag skall väl ta mig tid till att ge myndigheterna lite feedback om inte för annat så för att delta i utlottningen av några minnesstickor……… det tycks ju vara behov av dylika 🙂
Förlängd anmälningstid.
Det är ju en klen tröst att också andra haft problem och till den grad att man nu beslutat förlänga ansökningstiden. Måste ge minister Koskinen en eloge för att han erkänner och beklagar problemen och förlängde ansökningstiden till den åttonde maj. Det var fint gjort. Men varför kunde det inte meddelats redan på morgonen så att man istället för att sitta och vänta på uppgiftsregistreringen kunde ha, som planerat, påbörjat sallatsplanteringen? Det är ju lite svårare att få ihop arbetsfolk idag och plantorna som är ute på avhärdning borde fås i jorden för att ge utrymme för nästa omgång.
Nå nu känns det lite bättre när man fått skriva av sig lite, solen skiner men det är kallt. Kallt var det också i morse så kanske det var lika bra att plantorna är oplanterade…….. ha en trevlig första maj!
