Varför då onödigt? Jo, därför att det knappast kommer som nån större sensation för någon att det inte finns någon snö kvar. Det har det inte gjort sedan början på mars, men traditioner är till för att följas och därför kommer nu här årets 10 aprilkavalkad. Ända sedan bloggens tillblivelse har jag ju tagit ett foto från kontorsfönstret den 10 april och så även i år, även om det egentligen inte finns något att ta kort av. Det är ju lite svårt att fotografera den snö som inte finns, men rätt skall vara rätt och här kommer bilderna:
2010 – vårbruksstart 11 maj.
2011 – vårbruksstart 7 maj
2012 – ävenså vårbruksstart 7 maj
2013 – vårbruksstart 16 maj
2014 – ännu förstås oklar vårbruksstart.
Till saken hör förstås också att det inte har varit nåt vårflöde alls under hela våren och i förrgår då jag provkörde underlaget i samband med att jag kontrollerade täckdikena så var det inga problem alls att köra i åkern. Det var full bärighet och kruttorrt. I vanliga fall brukar det vara rena rama lerrallyt att köra i åkern innan första maj.
Så vad det här skall bli till – det vet åtminstone inte jag
Och med det, registrera… Det där som inte riktigt vill bli av. Sitta vid datorn och registrera lamm, är inte direkt någonting man längtar efter, men det skall också göras. Jag passade på att göra det, när jag satte av tiden ombord på en av pråmarna som går mellan åland och fastlandet. Jag var över till Geta för Mathias fyllde 7år. … 7år, man fattar det knappt! Att den där lilla guldgrisen redan fyller 7. Tur att man inte själv blir äldre! 😉
Nåja, häftet med och så var det bara att packa upp datorn, försöka att inte fastna på nyhetssidorna (inkluderar facebook) och sätta igång. Tacka för tacka…
Registrera lamm
Först väljer man vems lamm man vill registrera, och sen benar man av de tomma rutorna varteftersom. Lamningsdatum. Vem är fadern, kolla att bagglinjen stämmer. Lägger till så många lamm som tackan fått och sen börjar man bena av varje kolumn. Det finns alternativ att välja mellan. Alla öronmärken som finns registrerade på mej ploppar upp och så är det bara att välja rätt. Bagge eller tacka. Och så färg, då kommer igen en rad olika alternativ fram och man väljer det som är huvudfärgen.
Man kan också välja om lammet har fler färger, en tilläggsfärg, tex en vit stjärna i pannan, vita strumpor, eller ngt annat. När man trycker på pilen i rutan som gör att alternativen ploppar upp kommer det en hel rad att välja mellan …. På finska. Varför i hela fridens tider har det inte gått att få de översatta till svenska kan man ju fråga sej… Nu är det ju inte frågan om en värre katastrof ifall man helt skippar det, men det kan vara bra att notera en tilläggsfärg, om inte annat så för ens egen del. Men nog är det lite ”B” att en sån enkel sak inte blivit åtgärdad…
Nåja, namn, 3 dagars vikten och så är det att spara, och gå vidare i domedagshäftet. Under lamningsveckorna skrivs konstant upp små noteringar, som är värdefulla när hösten kommer emot. Jag har haft många sorters lamningar i år också, men nu var det till ände. 🙂
Om mina anteckningar stämmer borde där skutta runt 72 lamm i skrivande stund. Även om alla har lammat så är siffran ännu i rörelse. Det händer sej att det dör något lamm ibland, också fast de blivit lite äldre Det som grämer mej över årets lamm-resultat är att jag haft några tackor som varit, som pappa fint kallar dem, ”dansöser”. Jag skulle närmast vilja kalla dem någonting som inte lämpar sej i text. Det är alltså förstalammare som föder sina lamm, putsar och tar hand om dem, men sen vägrar ge dem di! Puckon. Lammen klarar sej inte värst länge om de inte får äta! När lammen närmar sej juvret börjar dansföreställningen. Dansösen rantar runt, runt, runt och både trampar och skuffar omkull lammen, som till slut ger sej och lägger sej ner, och sen ligger där, för de vågar sej inte upp. Det är då man först tar fram ”Kofi Annan – sidan”. Den sidan av humöret som förhandlar och tycker att, ”vi kan ju komma överens om att dina lamm behöver di, och det är ju faktiskt du som är morsan”! Puttar försiktigt lammen dit, kanske mjölkar ur lite tryck och masserar juvret lite så eventuella spänningar släpper. Håller i tackan lite lagom, skrapar och krassar lite så hon kanske mer koncentrerar sej på det. Fungerar inte det, trappas förhandlingarna upp tills man i värsta fall står som en akrobat och brottas med en jämnlik. När två ursinniga morsor brottas så fårskit och halm strittar, en på fyra klövar och en på två ben, som i 9 fall av 10 är strået envisare, då får övriga holmens invånare hålla sej undan…
Inget idealiskt. Men vad gör man? Ibland brukar trycket i juvret lätta när lammen fått dia så tackan kommer underfund med att det inte är en katastrof utan helt ok, i andra fall förknippar hon mej med djävulens själv, men ger di åt lammen så fort jag går därifrån, och ibland ger hon blanka 19 i alla föreläsningar, förmaningar och skolningar man hållit, och fortsätter dansa runt i kätten och konstaterar att lamm, det är då rakt inget hon bett om!
Bortfall blir det. Men vad göra? Springa med nappflaska-ja, men ibland vill inte heller det sej.
Men sen finns det dom, underbara 10-poängarena som man kunde ha hela fårhuset fyllt av! Här nedan ser ni en liten familj med ordning och reda. Tackan fick 4 tacklamm. Alla stora och fina, och hon sköter dem alla exemplariskt! Hon håller koll på dem alla, lägger dem att sova medan hon själv äter, och sen väcker hon upp dem alla när det är dags för mat. Ingen behövde ens komma i närheten av hennes små gryn den natten när de föddes. Jag fann de alla lammen som en liten klunga kring hennes juver på morgonen, och alla andra fåren (de 3 som ännu skulle lamma) i samma kätte, stod helt i andra änden. De fick med det samma egen kätte och på bilden tuttar lammen, de är ca 3 dagar gamla när bilden togs. Eftersom en tacka inte riktigt är utrustad för 4 lamm så började de få extra mjölk i flaska ganska snart. Alla lever än, och nu har de också lärt sej äta i lamm-baren. Hoppas tackan orkar med alla sina 4 tacklamm hela sommaren bara, och att hon inte kör slut på sej själv med att hålla reda på dem. Men hon verkar vara en sån typ med ”kuri på ungarna”, så det är nog snarare ungarna som får hålla reda på mor, än tvärtom 🙂
Idag var det dags att börja spridningen av konstgödseln och största delen av åkrarna här hemma blev gödslade under dagens lopp.
Som jag skrev häromdagen, är våren väldigt tidig. Dagens gödselspridning slår det tidigare startdags-rekordet med 2,5 veckor!
För min del gick dagen till att åka in till Salo på möte. Jag har suttit ett par år med i avbytningsenhetens samarbetsgrupp (ursäkta mig det klumpiga uttrycket, men jag vet inte om det finns ett svenskt namn för gruppen då allt här går på finska…) I gruppen finns representanter från både företagarna och avbytarna samt administrationen för avbytningsenheten. Dessutom brukar där vara nån från både MTK och Mela. Vår uppgift är att diskutera och komma fram med ideér om hur man kunde förbättra avbytningen. Så hemskt mycket kan vi ju naturligtvis inte göra, men ett ställe där båda parterna möts och kan diskutera om saker och ting är väldigt viktigt för att kunna förbättra servicen.
Med snö kvar i ögonen står man och säger …vänta nu, att vad för nånting?
Nu ska allt göras! Klippa får, dra nya stängsel, reparera stängsel, måla båtar, harva, fräsa, sätta potatis, allt på en gång, helst. Men, förut om åren då? Ifjol for isen runt 1 maj, i år ca 6 veckor tidigare. Vi hann ifjol, så vi lär väl hinna i år också. Det är det där vårvinter-görat som blir i kläm.
Många är det som vill ut till sina holmar när våren kommer. Så för tillfället tillbringar jag de flesta dagarna under ett båtbotten. Pappa hinner inte riktigt med allt, måla, tvätta, sjösätta, reparera, ladda akkun, söka skumsläckare, vika presenningar osv. Så jag tillbringar de flesta eftermiddagarna med svag thinnerlukt i näsan under någon båt. Men, inte ska man klaga, sämre utsikt kan man ha på jobbet 🙂
Avslutade lördagen med att så de sista lökfröna för plantlöksodlingen….. alltså lök som om en 6-7 veckor skall planteras ut på åkern. Åkrarna håller annars på att torka upp så att det kan hända att jag kompletterar lökodlingen med lite direktsådd lök också.
Våren är rekord tidig i alla fall hos oss. Särskillt varmt är det inte, men solen har fått vallarna att grönska.
Antte var tidigt i morse ut och ”lappade” vallarna, på de ställen där gräset inte överlevt vintern. Blandningen som han sådde var engelskt rajgräs, ängssvingel och timotej.
Åkrarna var väldigt torra. Lite fukt fanns det på ytan, men annars är det riktigt torrt. Jag såg på FB en bild som troligtvis var tagen i Kimito där man redan ytharvar.
Hur tidig våren och vårbruket på riktigt blir återstår att se.
