Slitningar

Allt som nyttjas så nöites, säger ett ordspråk. Så sant som det är sagt. Såhär i plogtider är det extra aktuellt eftersom det är tid att se över slitdelarna på plogen. Det är nämligen så att en plog är näst intill en evighetsmaskin. Visst, den kan bli sned om man kör mot något hinder, och en växelplogs vändhuvud har väl någon teoretisk bortre livslängd, men jämfört med många andra maskiner håller en plog näst intill hur länge som helst om den bara sköts rätt. Rätt skötsel innebär byte av slitdelarna. En plog vänder ju jorden och kommer i kontakt med varenda sten som finns på hemmanet så visst slits den, men nu är det så finurligt utfunderat så just dom delar som utsätts för det största slitaget är lätt utbytbara och inte heller värda en förmögenhet. En plogskiva består dels av spetsen, som är det första som kommer i kontakt med jorden. Spetsarna brukar hålla ca 50 ha innan det är aktuellt att svänga dom. Spetsarna är alltså svängbara och kostar några euro styck så det är inte hela världen. Själva billarna (inte att förväxla  med skivan) år det som slits nästmest, men inte heller här någon större panik. Jag bytte billarna första gången på växelplogen nu över helgen och den är årsmodell 2002. Dvs billarna har hållit ca 400 ha men då skall man minnas att en växelplog bara sliter billar vartannat varv, så ungefär 200 ha stenig leråker håller en bill. De sk landsidorna börjar också vara nötta och kommer att bli bytta i år, men vad gäller sadlar, skivor och skivrister ser jag ingen anledning till oro än på flera år. Detta förstås under förutsättning att dethär med att backa in i stolpar på åkern inte blir någon vana. Den manövern kostade en skiva i förrfjol.

DSC_0065

Här har vi då en bill som gjort sitt och en sprillans ny som väntar på att få börja skiftet.

Att byta ut slitdelarna är inte heller något som kräver nån desto högre utbildning. Detta under förutsättning att man byter delarna i tid. Slarvar man med detta så flyttas nötningen över på muttrarna och bultarna och då kan det bli en hel del svärande och excerserande med vinkelslipen innan delen är loss. Om nånting lossnar och man inte uppmärksammar detta under plöjningen så kan också resultatet bli besvärligt eftersom nötningen då flyttas till ”fel” ställe på plogen.

DSC_0054

En växelplog är också ergonomiskt bättre att arbeta med i detta fall, eftersom man inte behöver ligga under densamma och böka med fastvuxna muttrar.

Detta om själva nötningen. Sen till det som tydligen kan diskuteras bönder och handlare emellan från begynnelsen till domedagen, nämligen huruvida man skall använda original eller piratslitdelar. Varje plogmärke har ju förstås egna delar som man ju hårt propagerar för i tid och otid. Samma sak gäller ju förstås tillbehörsfirmorna (typ IKH eller Grene) som ju saluför piratslitdelar till alla plogmärken.

Vad skall man då använda? Ja inte vet jag. Jag har inte ens kommit mig till att jämföra ordentligt eftersom jag av någon anledning (absolut inte av övertygelse) alltid hållit mig till originalslitdelar. Som jag tidigare nämnde så är inte årskostnaden så jättestor att det har blivit av att börja experimentera. Jag har inte ens erfarenhet av olika plogmärken eller modeller eftersom jag ärvde en Kvaerneland av min far och efter 15 år bytte den till en precis likadan men växeldito.

Vad gäller detta så hävdar t.ex Kvaerneland att man har nån hemlig ingrediens i gjutningen av slitdelarna som då skall ge dom närmast osannolik hållbarhet. Jag säger för min del – ho vet?

Plogen har för övrigt sett ganska likadan ut sedan urminnes tider, hästplogens skiva såg ut precis som dagens plogskivor, bara antalet har ökat med åren. Däremot har jag nu börjat se i vissa annonser att Lemken har fört in elektroniken i plöjningen, dvs det skall vara en styrenhet i hytten med vilken man styr plogens funktioner. För mig lite obegripligt för min plog har alltid vänt jorden utan ström. Och bra har det gått – tror jag. Plöjning är en konst, det ordnas ju tom tävlingar i den ädla konsten för som någon sa: Vem som helst kan måla en åker svart men att plöja – det är det inte många som kan.

Nu kan jag inte hålla mig från att avsluta med att citera ett inlägg på en diskussionssida på nätet som jag läste i förra veckan . Det handlade om att odla plöjningsfritt eller inte. Ett inlägg gjorde gällande att den som odlar plöjningsfritt behöver en skummarkör på tröskan, för att se var man har tröskat. Många kommer att säga mot, men jag håller med. Plöjning skall det vara och den skall ske på hösten. Basta!

Lottas gullungestämpel i pannan?

Det är när man skall ta hem fåren de ofta får sin dom. Blir det snabb, enkel biljett till slakteriet, får de vara kvar, eller får de ”Lottas gullungestämpel” i pannan? Det är det väldigt få som får, men det händer sej, som idag, när jag hämtade hem 5 ungtackor från en holme bara en kort bit härifrån. Ungtackor kan vara ena riktiga, hispiga bångstyren, men det finns undantag…

hämta får från hundskär 2013 017När jag hade börjat styra fören hemåt kom hon och lade huvudet i mitt knä, så sa jag, ”-nåmen vännen e du lite rädd?” Hon stod nära, nära hela resan hem. Hon har sedan födseln varit väldigt tam och är helt enkelt sån. Fast alla 5 får jag hämtade hem idag, halva sommaren varit på en holme utan folk på, och andra halva sommaren på en holme där det inte vistas folk så ofta, var ändå alla fåren lika tama som när jag förde ut dem i våras. Endel kan bli lite förvildade om de inte ser och har med folk att göra på en längre tid, andra är födda tama och förblir tama. På gott och ont, vill man nångång att de ska flytta på sej och man säger schaaas åt dem kommer de hellre närmare än far undan… 🙂

Vädret var inte alltför pjåkigt…

hämta får från hundskär 2013 008Lite kallt har det blivit, och sådär smårått i luften. Riktig höstluft. Sån som jag gillar. När luften är tom, ren, frisk, fuktig och fräsch, inte full med pollen, flugor, knott och jox. Här har det inte ännu varit frost, men lite högre upp på land lär många ha fått skrapat bilrutorna, för några dagar sedan.

 

 

Tacka vet jag långkalsonger.

Sommaren tog senaste veckoslut lika abrupt slut som den började i medlet av maj. Ett temperaturfall på närmare 15 grader i kombination med lite blåst och regnskurar känns minsann av ute på åkrarna. Men som det sägs ”så finns det inget dåligt väder bara dåliga kläder”, så långkalsongerna tog jag på redan när meteorologen meddelade att det nu blir betydligt kallare väder att vänta. Jag vill ju inte riskera att bli kall och förkyld nu i skördetider för att ligga sjuk det har jag inte tid med. ”Stickamösson” tog jag också på för håller man bara huvudet varmt så är mycket vunnet eftersom stor del av kroppsvärmen går ut den vägen. Minns reaktionen jag fick för något år sen då några flickor från trädgårdsskolan var här för att delta i skörden och jag förklarade för dem vikten av bärandet av ordentlig huvudbonad. Kanske missförstod dom mig då jag förklarade att man kan gott ha baken bar bara man har mössa på huvudet 🙂

Numera använder jag endast de hitech-underkläder som utvecklats för sportsliga aktiviteter då de håller en varm även om man blir svettig eller våt. Och det är faktiskt mitt intresse för långloppsskidåkning som gjorde att jag kom i kontakt med dem. Kanske är dom lite dyrare men hållbarheten tycker jag att är bra så i längden har det inte så stor betydelse. Att man har varmt och skönt är huvudsaken.

I år blev kortkalsongsäsongen ovanligt lång då den nämnda värmeböljan i maj möjliggjorde byte till kortkalsonger. Normalt brukar det ske först till midsommar och kring skolstarten i augusti brukar säsongen vara över. Annars så verkar långkalsonganvändningen inte heller vara så värst allmän numera, i alla fall så tolkar jag reaktionen jag fick av en telefonförsäljare på så vis. Jag blev nämligen för något år sen uppringd av en finskspråkig ung dam (tror jag) som önskade erbjuda mig förmånliga underkläder. Jag var nu inte så värst intresserad så jag försökte bli kvitt henne med att förklara att viktiga affärer önskar jag göra på mitt modersmål alltså på svenska, oftast brukar dom tacka för sig på så vis. Denna sade sig dock vara villig att göra ett försök att förklara erbjudandena på svenska och hon gjorde det så pass bra att jag inte kunde ”slå luren i örat” på henne. Hon räknade upp en massa typer av kalsonger som jag inte ens hört namnet på tidigare och frågade vilken typ jag föredrog. Eftersom jag mestadels använder långkalsonger frågade jag om dom inte har några långkalsonger. Det blev tyst en lång stund i andra ändan, tyckte mig till och med höra en svag suck, varefter hon sade ”nej, det har vi tyvärr inte”. ”Då kan det inte bli någon affär för det är såna jag använder”, svarade jag.

I övrigt så har jag inte heller ännu slagit på cirkulationspumpen i bostaden. Inte för att jag försöker spara på värmekostnaderna, jag eldar ju relativt förmånligt med flis, utan för att minska den kylslagna känslan utomhus så lönar det sig att vänja kroppen med att hålla svalt inne. Brukar nöja mig med en 18-19 grader men nu har nog temperaturen sjunkit något under den nivån och jag har fått höra av flickorna i hushållet att det börjar bli lite kallt så kanske får jag lov att slå på pumpen så småningom 🙂

Flytta får

Så var det då dags att börja hämta hem får. Endel får bli kvar hemma, andra får åka tillbaka ut på holmarna för att beta lite till, de jag vill ha hem nu är sådana som skall gå med bagge. De som förs ut till holmarna är hispiga rat som skall till slakt, eller sådana som får vara kvar av diverse orsaker, kanske skall de säljas, eller betäckas senare, eller så händer det sej också att nån får vara kvar som ”mommo” åt de andra. Gamla kloka tackor brukar få något år till på Ytterholm om dom sköter sej 🙂

Eftersom jag i skedet när jag kom på att filma en liten snutt inte hittade hur man får bort ljudet från inspelning, så ber jag den som vill titta på klippet dra ner på ljudet, det dånar av vinden i kameran, och det är ingen höjdare att lyssna på. Skulle jag ha tänkt skulle jag ju ha kunnat sätta fingret för mikrofonen, men se så klipsk var jag inte där i skakadarret i båten…

Någon kvalitet på filmandet är det minsann inte heller, men det är verklighet. En vanlig arbetsdag i september. Klockan börjar bli närmare 19 och innan vi var hemma från turen hann klockan bli 20.30, solen hade gått ner och det blev att skynda sej med nätläggningen innan det blev som att sitta i säcken. Månen börjar lysa med sin frånvaro, så det är gösfiske på gångs. Ännu går det att påta ner lite fisk i fiskfrysen. Vintern är förhoppningsvis lång, även i år 🙂

Lamm, får …

… Tacka, Bagge!

Sägs det ju, och sant är det. Sällan ser man en bagge så lycklig som när den hamnar i ett harem av vackra, smäckra damer.

baggen
Bagge 🙂

Kanske inte är den sötaste bilden… Men här ska det luktas, undersökas, snusas och sniffas ordentligt! Damerna blev också riktigt till sej, att bjuda dem på havre när de fått stiligt besök var ingen ide. Skulle någon ha måsta ätit upp havren den kvällen så skulle jag nog ha fått gjort det själv.

Tackor och baggen
Tackor och baggen