Uppdatering österifrån

Vi har nu varit sen i torsdags i Pernå med Kalle. Det var meningen att jag skulle vara på åkern torsdag och fredag och sedan minst halva dagarna på veckoslutet, eftersom jag hade landsbygdsturism kursen i Kuggom detta veckoslut.

Nå, det blev inte riktigt så som det var planerat.På torsdagen var jag visserligen och vältade en åker, men på fredagen var det nog bara att vända bort från åkern som jag tänkt harva p.g.a. regnet. Totalt kom det 7 milli regn på fredagen, inte mycket men tillräckligt.

På lördagen var jag sedan på kurs medan pappa harvade och sådde. Vår plan då var att jag var på kurs hela lördagen och sen skulle jag vara hem minst halva dagen på söndagen. På lördag kväll ändrade vi våra planer igen p.g.a. ett riktigt ordentligt åskväder och 14 milli regn. Tror dock att vi klarade oss lindrigt undan, eftersom man fått minst 25 milli i Borgå…

Imorgon åker vi igen hem till Heisala med Kalle så kanske vädret blir fint igen 😉  Nog är vi redan på den bättre sidan med vårbruket med över hälften sått, men nog sku det ju vara roligt att kunna vara till nytta då när man kommer hit.

Sorry Lördax…….

…..men jag gav väl egentligen inget riktigt svar på frågan om önskevädret (vid 1:49). Däremot berättade jag om att jag inte vill ha det väder som vi fick efter den tidiga morotssådden i fjol …….. det att jag inte vill ha kyla och långvariga hårda regn. Sätter in bild på följderna av regnen efter sådden i fjol, kanske lättare att förstå det som jag försökte förklara.

Stenhård skorpa på morotsbädd, kämpigt för ett litet frö att ta sig upp till det livgivande ljuset.
Stenhård skorpa på morotsbädd, kämpigt för ett litet frö att ta sig upp till det livgivande ljuset.

Jaa, och så till frågan om önskevädret. Svårt att ge nåt entydigt svar är det då man har många grödor i olika stadier. De nyplanterade plantorna borde ju få ett lätt regn efter planteringen under ett par tre dagars tid tills dom rotat sig, medan man vill ha uppehållsväder på de åkrar som man förbereder (jordbearbetar) för nästa sådd eller plantering. Det som sås direkt i jorden borde få fukt innan sådden så att de gror jämnt och snabbt men inga hårda regn efter sådden som orsakar skorpa, speciellt tiden ett par tre dagar efter sådd är kritisk, senare verkar de fina partiklarna som orsakar skorpan struktureras så att de inte är lika känsliga för regnets mekaniska påverkan. Under skördeperioden senare på säsongen får det gärna komma ett ordentligt regn, ~30mm, från fredag eftermiddag till lördag kväll. Som synes är det inte lätt det här med väder när det gäller jordbruket, kanske därför som vi bönder är kända för att för det mesta klaga på vädret. Fjolårets svala fuktiga sommar var idealisk för sallatsväxterna medan höstens regn försvårade skörden av speciellt rotfrukterna.

Kaffet nu urdrucket så det är bäst att fortsätta……. lite svårt att planera för nästa vecka då väderprognosmakarna (Fmi, Foreca, YR m.fl.) ger så olika bud som de gör nu på förmiddagen……….

Bövlars bövlars…..bövlar

Ibland har vi dåligt väder, sällan blir man dock så irriterad på vädret som jag blev igår.

Bakgrund: Konstgödseln som vi använder tål inte vatten, den blir som en gröt och en gröt som obönhörligen skapar rost på all metall i dess väg. Därför år det väldigt viktigt att maskiner som kommer i kontakt med gödseln inte blir våta. Detta om detta

I går kväll under vetesådden upplevde jag ett väderfenomen som jag tycker mig ha upplevt endast en gång förr i livet, och det var inte under sådden.

Jag sådde som sagt vete, var ungefär halvfärdig och vädret var ypperligt. En toppenvårkväll. Utan förvarning noterade jag en – två – tre – fyra vattendroppar på vindrutan. Solen lyste och inga moln syntes till, en blick österut gjorde att jag till min förvåning såg att ett totalt oväntat regn var på inkommande. Det blev att packa ihop och ge sig hemåt, en sträcka på 500 meter. På ca en minut övergick regnet i ett hällregn av guds nåde. Bara för att gå ut och fälla in körmarkörerna på såmaskinen blev jag som en dränkt bonde – bokstavligen. Det hade varit omöjligare att var våtare även om jag simmat med kläderna på. Mest synd var det dock om såmaskinen som även den badade. Snacka om fiskoinledning, den gamla såmaskinen höll jag torr i 13 år, denhär klarade jag fyra timmar.

Två kilometer söderut kom inte en droppe vatten……

Fekallogistik

Senaste veckan har delvis ägnats åt fekallogistik, d.v.s. jag har kört ut gödsel till skiftena. Gödseln läggs i högar och skall spridas i ett senare skede när jorden torkat upp. Marken bär för transporten, men inget desto mer heller. T.o.m. vägrenarna är ännu rätt våta, jag höll på att skämma ut mej riktigt ordentligt längs en ägoväg i Sundby på torsdagen. Som bäst hade jag både traktor och vagn på sniskan, i varsitt dike dessutom, men det fixade sig. Den som uppfann diffspärren borde förresten få Nobelpris så här retroaktivt.

En sak jag noterat under turerna längs vägarna är den uppenbara avsaknaden av traktorer i vårbrukstagen. I och för sig är det helt rätt, i våra trakter är jorden på de flesta håll ännu alldeles för våt för vårbruk och det är säkert förnuftigt att vänta några dagar till. Men när våren är så här pass sen brukar förnuftet inte alltid få behålla övertaget, man kör igång även mot bättre vetande. Dock inte denna gång tydligen.

I ladugården kalvar ännu ett par eftersläntrare till vårens kalvningsomgång. Vårkalvningarna har fördelat sig i två tydliga grupper, en i mars och en i maj. Inte världens bästa upplägg eftersom man helst har alla kalvningar i en tät följd på kort tid, men man rår inte på naturen. Lena Ludd kalvade på självaste syttende maj och fick en tjurkalv. Eftersom årets kalvbokstav är K får han av uppenbara skäl heta Karl Johann.

Den ofrivillige harvaren

Det är den 16 maj på kvällen. Jag har just inlett vårbruket – starkt försenat. Eller vårbruk, ja vår är det, och någon slags bruk hölls jag väl med så det kanske var ett vårbruk i alla fall, fast det inte verkade så.

Egentligen är det mot all kunskap och allt vett att ge sig ur och harva dylik jord men jag anser mig inte ha något val eftersom jag absolut vill ha vetet i jorden innan 10. maj och nu ligger vi då en vecka efter det, och en vecka i vårbrukssammanhang är mycket.

Ett normalt vårbruk brukar ske i damm och elände och jorden brukar vara stenhård och nästan omöjliga att smula sönder, men så icke i år. Jorden var kolsvart och föll sönder nästan som blomjorden man köper i påse. Det dammade ungefär  lika mycket som i ett badkar, och hade något stigit upp hade jag nog hållit det för sjörök.

Jorden som jag känt sedan barnsben var sig inte alls lik, och nu får vi då bara vänta och se vad som händer. I morgon blir det att hava en gång till och sådd blir det väl på lördag. Gissar jag rätt blir detta en yta som kommer att slamma igen genast det kommer ett regn så vi får hoppas att åtminstone vattnet håller sig borta tills brodden är uppe.

Orsaken till att jag krampaktigt håller mig fast vid vete trots att man borde göra ett omfall och fundera på andra grödor i den sena timmen är av utsädestekniska orsaker. Jag har inte betat och rensat utsäde så att det skulle räcka om jag lämnade bort vetet nu, och 2500 kg betat vete kan jag inte förvara på något vettigt vis till nästa vår. Så vi får se vad som händer, men roligt att inleda vårbruket, det var det inte i år. Till på köpet sprack en oljeslang av på harven så det blir att börja dagen med reparation i morgon.

Information för kalenderbitare: Hur länge tar det att harva 7.07 ha med en sex meters harv? Jo exakt lika länge som låtarna i en ESC semifinal. Ungern var bäst.

Gonatt

På slutrakan

Fjolåret kastar ännu långa skuggor i form av djupa hjulspår. En mängd knäckta harvtinnar skvallrar också om besvärligt vårbruk. Ytan torkade supersnabbt i år men jag misstänker det finns en hel del kitt därunder som  möjligen är tillklämt nu. Men det var bara att så kvickt nu ifall man tänkte få något i jorden. Nåja, det mesta hamnade nog i fuktig jord även om ”duntarna” (kullarna) på lerjordarna var stenhårda och torra. Men det är de alltid.

Fjolårets problem syntes redan i groprovet. Zebran grodde uselt men så skördades den också till sist med över 30 % fukthalt. Till all tur har jag alltid överårigt utsäde så det mesta grodde bra. Jag skall i alla fall så en halv hektar med Zebra så får vi se hur det växer i verkligheten. Enligt groprovet borde jag så 1000 kg/ha men kanske jag nöjer mej med hälften av det.

grooproo2013_DSCN2413

I år satte jag Belarus framför Rapiden. Zetorn (8011) svänger bättre men var litet för svag. Det visade sej att Belarus 825 orkade bra och svängde alldeles tillräckligt. Bommen till såmaskinen hindrar i alla fall alltför tvära svängar. Men jag hade inte använt  dubbelhjulen  på en lång tid och det visades sej att det ena inte höll luft alls. Och så blev ventilen mellan hjulen … Nå, det fungerade i år därför att ytan var så hård. Inget mjukt ens i bottnen på gölarna.

Men i år gick sådden tvärtom. Vanligen börjar jag på mulljordarna men i år måste lerjordarna sås genast. Där blev det faktiskt panik. Vi hann i alla fall ut med lilla fjäderharven innan det blev kokor. Så det ser snyggt ut på ytan. Fast jag vet att det inte alls är bra under. Hjulspåren från i fjol är fyllda med torr lerjord och det kommer inte att gro om det inte kommer regn. Visst lovar de regn men ju närmare man kommer desto mindre blir det och till sist inget alls – utom i fjol.

pafyllning_DSCN2424

Det är i alla fall bra att fylla på inomhus och så går det snabbt att få maskinerna under tak ifall det skulle börja regna. Om inte för annat så blir de så eländigt leriga då de blir våta. Men gödsel fyller jag numera på direkt från storsäck som hänger i lastaren. Det blev möjligt då jag fick den stora Zetorn som lyfter tillräckligt högt. Det var litet nervöst ibland med gamla MF65 och liten frontlastare från 60-talet. I den gamla såmaskinen rymdes heller inte en hel storsäck.

stoorseck_DSCN2426

Sedan är det bara att tuta och köra. Vi har ju åkrarna nära så det är bara några hundra meter innan man sätter maskinen i jorden. Snart börjar den svagaste länken i kedjan vara gubben som inte orkar köra hela tiden i hettan. I glashytten kan det bli enormt hett och man sätter upp alla dörrar trots att halsen blir full av damm. Till sist är man så mosig i huvudet att man inte vet vilken spak som lyfter maskinen mera. Då måste man bara ta en kaffepaus.  Förstås kunde man köpa ny traktor med luftkonditionering men med de priser vi har så får det hellre växa litet sämre på grund av försenad sådd. Det lönar sej inte att satsa så mycket.

Och så måste vi ju ha en ”Traktor i motljus” (från ”Älg i motljus” som anses vara en hemsk stereotyp av kultursnobbarna):

traktor_i_motljus_DSCN2433

Nu är det bara att göra ren såmaskinen och så en liten bit Zebra (det mesta blev Reno). I år gick sådden – i motsats till i fjol – snabbt. På en vecka var allting klart. Om inte gubben skulle vara så slö så skulle det ha varit klart på 36 timmar. Grannen körde dag och natt men så har han också ett annat jobb medan jag numera är heltidsbonde. Rena lyxen efter 35 år med dubbla jobb.

Nu kan man börja njuta av våren. Lustigt nog så märker man att löven spruckit ut först då vårsådden är klar. Då man sitter i traktorn i hettan och dammet så är det svårt att njuta av den ljuvliga våren. Men jag märker nu att hela gårdsplanen är full av blommor. Lägg märke till att A-stolpen är borta ! Den togs bort just före sådden och det här var första året då jag kunde så utan stolpar …

blommor2013_DSCN2416