Börjar så småningom få ut det sista virket ur skogen, det är väl ett par lass kvar längs dikeslinjerna och hade egentligen tänkt ta mig dit idag för att avsluta. Hade till först lite att ta hand om i växthuset innan jag skulle åka men sen blev det lite onödigt regnigt så jag iddes inte väta ner mig. Lasset jag tog med mig hem igår kunde jag i alla fall lasta av trots regnet tänkte jag men på väg till vedtraven såg jag att allt inte stod rätt till. Så gott som hela traven hade stjälpt 🙁
Traven är placerad i ost-västlig riktning och nu hade solen värmt så pass på sydsidan att underlaget gett vika. Jag märkte nog för ett par dagar sen att den börjat luta lite men tyckte att det verkade ha stabiliserat sig så jag räknade med att när det börjar smälta på nordsidan av traven så rätar den upp sig igen.
Nåå, ingen eller inget kom till skada men det går väl ett dagsverke till spillo innan jag har ordning på hopen igen. Och tid råkar nu vara en bristvara………..
flisved på rymmen 🙁
Lite uppdatering…..
Konstaterade när jag började reda upp oredan att det inte enbart var solen och tjällossningen som var orsaken till att traven stjälpt. En av battingarna (en halvrutten asp) som jag använde som underlag för att få lite luft under hopen hade gått av. Det gjorde att hela hopen som balanserade som en gungstol fick övervikt och stjälpte.
Väckarklockan skramlade till.. efter en stund började telefonen också föra oljud. Det var morgon… Arla morgon! Jag väckte upp Mathias som med sömnen kvar i ögonen såg stint på mej och frågade, varför väcker du mej mitt i natten? Jag svarade lugnt, att klockan är 5 och vi ska ju åka båt ida. Då tog det inte mer än några sekunder så var hans ögon runda som globen vi bor på. – JAAA!!! Vi ska åka ti pappa ida 🙂
Och så drog vi iväg, först med mönkkiä fram till isen, sen parkerade jag mönkkiän på stranden och satte Mathias i en storpulka och drog honom efter mej den sista biten över isen till bilen. Anledningen till att jag lämnade mönkkiän på Ytterholms sidan och inte körde direkt med den över isen till bilen var för att jag ville vara på den säkra sidan. Kommer vattnet upp, eller smälter det och blir landlöst i stränderna medan jag är borta så är mönkkiän på helt fel sida. Man kan … för kunnas skull köra mönkkiä över vår gångbro, men då får man skylla sej själv om man nyser, vinglar till och ramlar ner, man måste nämligen ha ena hjulet halvvägs ut över ena sidan för att man skall rymmas… Lika bra att man börjar se till att ha rätt grejjer på rätt sida om isen. Isen håller ännu för traktor och bil, men snart börjar det vara färdigt, åtminstone i stränderna, solen värmer land som värmer och smälter isen längs stränderna. Isen kan hålla bra fast det är ”landlöst”. Våren kommer nog… Även om det inte alltid ser så lovande ut…
Längs vägen upp till Åbo såg vi en del åkrar som var snöfria. De som är helt under snö är många fler än de som är utan snö. Nypotatisodlarna kämpar med harvar, snöslungor, schaktblad och allt vad man kan komma på för att få bort snön från de åkrar som nypotatis skall sättas på. Nypotatisen har legat på groning flera månader redan och i vanliga fall så har många många sättpotatisar vid det här laget redan satts. Inte i år. Odlarna biter naglar, mårrar och svär över vädrets makter som ingen rår på. Rykten går att det redan satts nypotatis på Rimito… Nerverna skall hållas i styr. Att sätta potatisen i snön eller på tjälen är inte heller någon höjdare. Men vad ska man göra? Dagarna ramlar iväg, groddarna växer, och nu regnar det – vilket visserligen är bra, det sätter fart på snösmältningen och kanske tjälen också får sej lite, men det blir inte torrare ute i åkrarna…
Så åkte vi då ca 5 timmar båt över till fredens öar. Hela vägen längs erstan och norr på Nagu och Korpo var det bara is man såg, men när vi kom utanför Korpo – Houtskär mötte vi öppenvatten. Vi satt och åt lite frukost i fören och det var en sån befriande känsla att se öppenvatten. Framför fören kunde jag sikta en skock med gudingar och någon åda… Tror jag. Utan glasögon skall jag inte sätta huvudet i pant på att det var ejderfågel som hade flyguppvisning, men ena handen kan jag nog sätta 😉 Det var helt enkelt en sån otroligt fin vårdag
Vackert vårväder
När vi körde iland mötte vi krokus och tussilago. Solen sken och våren hade kommit hit. Snö siktades lite här och där, men mängd finns inte att tala om. Vägarna var torra, solglasögonen åkte på och Mathias startade det han kallar rockenroll i bilstereon. Så åkte vi genom hela halva Åland upp till norraste Geta. Norrhavet siktade vi isfritt från Dånö bron och den lilla is som finns kvar ger sej antagligen endera dag
Dånöbron norrut, 14.4 2013
Ja, nog var det vår alltid! Men, inte så mycket vår att vårbruket dragit igång. Någon form av mellanläge, men en sak är klar, våren är mycket längre hunnen på Åland än hemma i Nagu.
Följande dag – Regn. Precis hela dagen. Jag pratade med pappa som också hade konstaterat att det hemma i Nagu också var ”sådan väder att man inte vill gå ut”.
Idag, tisdag 16.4 är jag påväg hem igen. Sitter i skrivande stund varmt och bra ombord på det hippaste de kunnat komma på i båtväg på Östersjön. Ute regeras väderleken av en råkall kombo av dimma, duggregn och småspik. Helt ok för mej, Jag sitter som sagt varmt och har inget behov av våren ännu, men, även jag, som gillar vintern, måste erkänna att även jag börjar få måttet fyllt med vinter. Det är bra nu, tack, sväng blad. Tyvärr tror jag den här våren kommer att bli en seg historia. Fjärdarna ligger starka, så även om solen kommer med värme så kommer det att stå råkall dimma ute i skärin. Då händer det ingenting med isen. Det enda som kunde få sprätt på isen är vansinnig hetta, åska, varma regn och en isbrytare som kör likt en jojo mellan alla holmar kobbar och skär, som effektivt skyddar isen för vind och vågor, även om det blåser snudd på stormen.
Ett av de säkraste vårtecknena är inom detta yrke dessa mycket omtalade blanketter. Vissa (såväl bönder som icke bönder) ser rött då man bara nämner ordet ”Eu-stöd” och för andra är det en sak bland med andra som ska skötas, om man vill alltså. För ingen tvingar ju bönder att ansöka om stöd, men så där i praktiken är det nog måsta på att ansöka om dem för att få det ekonomiskt att gå ihop.
Jag hör till den generationen som nu inte har så hemskt starka yrkesmässiga minnesbilder från tiden före Eu, för min del har Eu alltid funnits där. I år är det åttonde gången jag själv gör ansökan och för varje år tycker jag att det har blivit lättare. I och med att jag har bara växtodling på min gård så är det inte frågan om några invecklade saker, utan det tog ungefär en dryg timme att gå igenom blanketterna och skicka in dem elektoniskt.
Så nu är det fixat, men att förvärkliga de planerade sådderna är nog ännu bara på planeringsnivå. 😛 Så mycket snö finns det nog ännu på åkrarna både i Pernå och i Pargas att det nog dröjer en tid innan vi kan köra igång med vårbruket. Just nu känns det som om starten är lååååångt borta, men som alltid kan jag nästan lova att vi kommer ut fortare än vi räknat med! 🙂
Tog paus från skogsarbetet på fredag för att sprida lite kalk. Har ett par arrendeåkrar med lite svagare pH-värde som behövde kalkas och passade samtidigt på att ”smutsa” ner snön på en del av de andra åkrarna för att påskynda snösmältningen. Stenmaterialet och den mörkare färgen gör ju att solens värmande strålar får lite bättre effekt. Snödjupet rörde sig mest mellan 15-20 cm så arbetet löpte bra förutom närmare skogen där det ställvis fanns så pass med snö att det tog i under traktorn. Blev tvungen att köra en extra gång där för att få spår så att Samen orkade hålla spridarfarten. I morgon den 15:e är det åter dags att gå snö- och tjällinjen, blir intressant att se om tjälen börjat tina efter gårdagens regn.
Kalkning på snötäckta fält för att påskynda snösmältningen.
Det har ju pratats om att isarna fortfarande växer men här i Långmossen brast isen på tisdagsmorgonen när jag skulle tömma kompostlådan. Så våren är väl på gång antar jag?
En trehjulig eltruck är väl kanske inte att räkna som ett terrängfordon men faktum är att jag under större delen av vintern kört ut växtrester till komposten med trucken. Den senaste tiden har jag dock fått sköta saken under tidiga morgnar medan det ännu varit minusgrader, mitt på dagen har den packade snön varit för mjuk. Men nu verkar säsongen för direkttransport vara över ty på tisdagsmorgonen höll inte det frusna smältvattnet som samlats i en grop längre. Det hade tydligen inte hunnit bottenfrysa trots närmare -15° under natten. Trucken är trots sin litenhet ingen lätt maskin och under tiden jag hämtade traktorn smalt isen under den varma trucken så den satt som i en gjutform när jag skulle dra loss den……….. blev att mer eller mindre lyfta bort den ur hålet.
Ja, lammen växer så det knakar, ändå har inte alla lammat ännu fast de borde ha gjort det. 3 tanter står och ”törvas” ännu. Anledningen till detta var naturligtvis att dom törvades i höstars när de hade gentlemannen på besök… Jag lät honom gå med tackorna ganska länge, han var helt hyggligt snäll och det flöt på bra på det viset, men nackdelen… eller fördelen, jag vet inte riktigt vilket som är bättre, är ju att de blev betäckta mycket senare än de andra, alternativet var ju att ta bort honom, men då skulle de ha gått tomma. Nåja, ingen fara, lammen kommer nog bara de blir färdiga.
Under tiden växer de som är och de flesta mår helt bra. Någon liten sparv finns det bland med som man måste hålla ögonen på, och kolla hullet på, och se att de äter, men över lag är de i fint skick.
Anne och lamm äter ensilage
Det börjar bli trångt om saligheten vid matbordet, lammen vill också äta där tackorna äter.
Tacka och lamm
Blå lapp för baggar och gul för tacklamm, enkelt att skilja dem åt. 🙂
