Kategori: Bondbloggen

Tallarnas år

Vanligen hugger vi granstock och massaved av björk, gran och asp. Tallarna har jag sparat eftersom man måste ha en viss mängd och vår skog är ganska grandominerad. Då vi började hugga upp skogslaggarna runt åkrarna så märkte jag att det finns en hel del tallar som måste bort. Tallkvistarna sträcker sej långt in på åkern och de är så grova att man inte vågar köra nära med tröskan. Bara runt en av åkrarna räknade jag till närmare femtio tallar … Så nu blir det tallår i år.

Dessutom börjar de sparade tallarna bli ganska grova och man kan inte sälja sådana som är grövre än 55 cm. Är de grövre så blir de vrak. En del tallar är redan kring 50 cm i diameter. Nu har vi en del åkerholmar med tallar och en av dem hugger vi i år. Där fanns en hel del aspar också – de växer mycket fort.

Jag fällde en del träd i skogslaggen ut mot åkern – det fanns inte rum att fälla dem inåt – men det var en massa arbete att plocka kvistar från åkern så nu tänkte jag fälla asparna inåt. Det  var inte så lätt för alla lutade förstås utåt mot åkern och hade alla kvistar åt det hållet också men  genom att använda lastaren som fällhjälp så fick jag dem inåt. Utom en eländig asp som stod bland stora stenar så jag hade problem att komma åt den med lastaren. Hela gårdagen gick åt till att kvista och kapa så att jag kom tillräckligt nära.

Och så lyckades jag förstås få en slangkoppling att brista på gripen. Det blev att byta slang. Till all tur hade jag en lämplig reserv hemma. Slangarna till gripen är de som oftast går sönder så man måste ha dem i lager. Det blev inte bättre av att asparna fastnade i de grova tallkvistarna så man fick dra ned dem med lastaren. I dag fick jag i alla fall omkull de sista asparna.

Nu gäller det att välja vilka tallar som skall fällas. Jag vill inte ta bort alla utan tänkte lämna en del för utseendets skull. Det finns nya tallar på kommande men det tar ännu många år innan de växt upp. Bilden ovan är tagen ganska sent på eftermiddagen och ser ganska blå ut men snön såg faktiskt ut att vara blå. Vintern har också färger. Vi har haft ett tjockt molntäcke den senaste tiden och ganska varmt väder. Ett bra skogsväder och ute på åkern har det varit hyfsat då det inte har blåst. Nu verkar det i alla fall blåsa upp så i morgon söker jag mej till skogsåkern och fäller tallar däromkring.

Till sist en bild från våra oplöjda åkrar som är trevliga att köra på. Vi åker bil ända fram till hygget i år.

 

Halpuuttaminen.

Ordet i rubriken känns som en svordom i producentens ögon och jag håller med om det som Charlotta skrev i sitt senaste inlägg. Sen är det nog så att oberoende av vilka försäkringar om att sänkningarna tas ur handelns marginaler som ges så kommer nog i förlängningen en del att tas ur producentens fickor om inte annat så genom uteblivna prisförhöjningar. Att direkta krav på sänkningar av producentpriserna skett tillstods också efter att det påtalades av producentorganisationerna. Och för bland annat kålens del så skedde en prissänkning redan veckan innan kampanjen som också berör en hel del frilandsodlade grönsaker och rotfrukter.

Tillika så andas åtminstone jag lite optimism i all bedrövelse för följdverkningarna av oegentligheterna i kampanjen, som tacksamt nog noterades av riksmedia, visar att det finns ett stöd för den inhemska produktionen. Alla konsumenter gillar nog lägre priser i butikerna och även vi producenter i och med att ett lägre butikspris på inhemska grönsaker kunde medföra en större efterfrågan och en bättre konkurrenssituation gentemot importgrönsakerna. Men då gäller det nog att löftet om att prissänkningarna tas ur handelns marginaler infrias. Intressant var det att ta del av kommentarerna som till överväldigande del kritiserade kampanjen. Man gillar nog fortfarande inte att man ”sparkar på den som redan ligger” eller att man genom falsk marknadsföring försöker skaffa sig ”billiga poäng” och större marknadsandelar i det här landet.

Att oegentligheterna den här gången påtalades här i Österbotten trots att de nog också skett annorstädes kanske har att göra med den senaste tidens politiska beslut, vi är nog just nu lite extra finkänsliga här. Vi gillar inte att bli lurade och minnet är gott när så sker, många undviker fortfarande gödselmedel från det norska bolaget trots att det gått många år sen man genom att hota med prisförhöjningar fick producenter att köpa gödsel innan prissänkningen. ”Normal” maximering av handelns förtjänst ingår ju i marknadsspelet men rena lögner godtas inte.

”Rätt ska va rätt” gäller fortfarande trots att många täcks försöka med annat.

Pinocchio

Förmårrade, förgrymmade, hutlösa, huvudlösa, stålleprov!

Billiga tomater och gurkor?

JAAA!!!

Tanken är ju bra…

MEN MAN KAN VÄL FÖR ¤”#&%)(!?=¤/% INTE HELT KALLT BARA SPARKA VÄXTHUSODLARNA PÅ SMALBENEN HURSOMHELST!!???

Jo. Det kan man. 🙁

Precis som med allt annat dikteras den lille producentens pris/inkomster med järnhand av de stora.

Ska tomaternas pris sänkas med 21% och gurkans med 41% borde väl lönen för de snillet som kommit på iden också sänkas med 41%…

Jag köpte en gurka häromdagen. Det var inte i den billigaste butiken i södra Finland. Gurkan kom från Närpes och Priset var 4,69e/kg. Det betyder att eftersom gurkan vägde 0,404kg kostade den 1.89euro.

Dyrt?

Nej det tyckte inte jag. Skulle gurkan ha kostat 5 euro kilon, så, nog skulle jag ha köpt gurka ändå! Kommer jag att köpa mer gurka nu om priset sänks med 41%? Nä, det tror jag inte. Jag köper den gurka jag ska ha. Och thats it. Nog finns det en smärtgräns för mina gurkaköp också, men, nog köper jag inhemsk gurka så länge det finns, och finns det inte inhemsk, så då är jag utan. Exakt var smärtgränsen går för mina gurkaköp vet jag inte riktigt, men, inte tycker jag prisnivån är alldeles för hög just nu, att den sku behöva sänkas!?! Visst kan jag förstå att det kan sporra folk att äta mer gurka och tomat om det är billigare, men varför ska det göras med den påföljden att det om nätterna ligger sömnlösa växthusodlare? Är det bättre det? Att växthusen går omkull för att Agda och Nisse ska kunna äta två tomater mer i veckan? Som producenten producerat till underpris… Pressade producenter finns det redan nu och de sover dåligt, får magkatarr, hälsan sviktar och så blir de blir deprimerade. Så brukar det vara… De kanske skulle vilja sluta och börja jobba med någonting annat men, vad skulle det vara då? Finns det jobb på hög nånstans att söka? Kanske är de pressade att fortsätta med sin växhusodling, vare sej det går eller inte. Kanske är de som så många andra, de hoppas på bättre tider, men med sånahär besked!? Hur ska de våga hoppas och tro på sina livsverk? Som vanligt är det bättre att sälja till underpris, än inte sälja alls… En av de mer oroligare synvinklarna i den här historien är att det absolut inte är första gången som producenten fått agera pinocchio, det händer lite titt som tätt, och det är alltid producenten som sitter med svansen i råttfällan.

Överlag är det muntert så det förslår…

Bränslepriserna lär ska stiga. Omänskliga avgifter för skärgårdens transporter står bakom knuten som om själva mårran stod där. Betongen de kokar ihop håller inte. Fulljouren i Vasa spolades som vessapapper i en toastol. Båtskatten kommer väl vilken dag som helst på postlådan… Om inte den farit till Sotkamo. Och som grädde på moset så slår de ”stora pojkarna” sej för bröstet och leker pinocchio med producenter! Fy mårran.

 

Vispgröt på julen

Ja, sån jul blev det i år. En jul med vispgröt… inte på julbordet utan i huvudet, det kändes precis som om det var sån konsistens på det då… Jag drog på mej nånsorts flunssa – förkylning. Jag kände av den lite någon dag före julen, men då hann jag inte riktigt fundera så mycket på det, Mathias skulle packas iväg för en jul på Åland, julfester skulle firas och julklappar inhandlas, mat skulle köpas och sill skulle läggas in. Ja, ni vet. Precis ungefär sådär som alla håller på innan jul… Vilket virrvarr! Nå, huvudet blev till vispgröt, men julen kom och gick ändå.

Att vara flunssig i juletid är ju inte direkt jätteroligt, men till lika så gör det inget. Man får ta det lite lugnare och parkera sej lite oftare på favoritplatsen framför kakelugnen 

Nu har vi ju fått ett nytt år också. 2017.

Jag hade tänkt försöka sammanfatta 2016 på något smidigt sätt, men kom fram till att… Näe… 2016 innehöll så mycket berg, högre än mount everest, och dalar, djupare än marianergraven, så jag tror inte jag ens vågar mej på att försöka dra ihop en sammanfattning. Istället hoppas jag att 2017 blir lite stabilare, och att vispgröten i huvudet stagnerar och stelnar lite. Sen, småningom så är det bara att kasta sej in i äventyren som kommer emot!

Så, härifrån soffhörnet önskar jag er alla en riktigt god fortsättning på det nya året 🙂

 

Gott Nytt År?

Såhär års brukar det vara kutym att tillönska varandra Gott Nytt År. Det är väl en fin tradition men ibland har jag funderat lite över vad det betyder. Personligen tänker jag lite annorlunda runt det där, och eftersom jag brukar vara känd för att mera titta i  backspegeln än i vindrutan så tänker jag lite såhär:

Nyåret är ett bra tillfälle att summera året och att tacka för gott samarbete – om det nu varit något sådant.

Därför skall jag göra det nu istället:

Jag vill uppriktigt tacka alla Er som läser Bondbloggen och framför allt Er som tar Er tid att kommentera lite. Jag har lärt mig mycket genom era kommentarer, och ibland har jag till och med omvärderat något jag tidigare har skrivit pga någon bra kommentar från Er läsare. Det enda jag skulle önska är att ännu fler skulle skriva och kommentera, för det verkar nog på bekanta man träffar som om det skulle finnas både läsare och åsikter om våra skrifter.

2016 blev för mig personligen ett bra år, faktiskt ett av dom mera händelserika åren på länge och dessutom gick det förbi egentligen helt utan större motgångar.

Några plock ur ”dagboken”

  • Vårens sådd gick bra. Vädret var snällt, några maskinhaverier av mindre karaktär inträffade men på det hela taget gick sådden bra.
  • Det var första året som jag inte hittade någon flyghavre alls på åkrarna. Detta eländiga ogräs har jag kämpat mot ända sedan 1990, och tyvärr fortsätter väl kampen, men just nu har jag övertaget.
  • Vi blev djurgård helt plötsligt när 4 höns flyttade in. Det var väl egentligen döttrarna som ville ha dom, men eftersom jag länge saknat djur på gården var jag inte svårövertalad. Dessa fyra hönor har redan varit till mycken glädje och jag har aldrig kunna föreställa mig att höns skulle ha ett sånt utvecklat socialt liv och vara så sällskapliga som dessa fyra är. Kul
  • På högsommaren begåvades också familjen med en tredje dotter. Det betyder att mycket ändras och att mycket börjar om, men också att livet berikas med ytterligare en dimension och mening.
  • Skördetiden gick som på räls. Inte ett maskinhaveri så långt ögat nådde. Allt bara fungerade, såväl tork som tröska och almanacka och vädret. Det myckna regnen som blötte landskapet höll sig på lite avstånd och både blötmark och liggsäd kunde undvikas.
  • I oktober hade vi besök en kväll av bloggarkollegorna Christer och Lotta. Det blev en kul kväll och det är alltid roligt att få prata i verkligheten om saker som man annars bara läser om.

Nu skall vi då ta oss an 2017 och hur det blir vet ingen. Lite tänker jag väl nog som en Facebokvän skrev igår på nyårsaftonen – fred på jorden och billigare bensin. Det är väl kanske inte exakt billigare bensin som skulle vara frälsningen, men det visar bara att livet har två dimensioner, den stora i världen och den lilla runt en själv och skulle man klara 2017 utan missväxt, idiotiskt väder, sjukdomar och dödsbud – då blir det nog ett Gott Nytt År i år också.

Med detta önskar jag Er alla ett Gott Nytt År! SåDeSå

Nyåret 2017 i Ribackan

Nyåret 2017 firades i det ombyggda Ribackhuset tillsammans med inflyttning. Riktigt färdigt är det inte men beboeligt. Märk väl att allt har gjorts av ungdomarna själva som fortsättning på våra stolta traditioner med Djär e sjölv (Gör det själv). . Jag har fungerat som ”konsult” ibland eftersom jag byggde huset tillsammans med farsan år 1977 – alltså för 40 år sedan. Det har varit en grundlig ombyggnad inomhus och kök och våtutrymmen är helt förnyade. Likaså är det nya trägolv och panel i taket. Här kan man inte klaga på den nya generationen – de har gjort ett jättefint arbete.

Ovan sitter unga husbondefamiljen längst bort. Längre fram dotterns familj även om Oskar syns mycket dåligt nere till höger. Inte så bra bild men belysningen är ännu litet på hälft – liksom mycket annat.