Kategori: Djur

Jag hämtade hem fåren från Norrängen härom dagen, och såhär går det ofta till när jag hämtar hem fåren. Eftersom de va lite flera på samma bete, och däribland några rätt små lamm, så stannade jag, väntade och kollade att alla hängde med. När jag stannar, så stannar också fåren, tills någon tar initiativet att fortsätta promenaden. Så fort jag stannar är det någon som kommer fram och vill bli krassad 🙂

Nu börjar jag ha alla fåren där de skall vara för sommaren. Vädret har minsann inte varit på den lille båtåkarens sida och man har fått prick in dagar det går att köra får genom att hårdbevaka väderleksprognoserna. Normalt om vårarna brukar man kunna dra till med “nå, vi far nästa vecka och så ser vi vilken dag det passar”. Det brukar inte vara som i år “det utlovas lite måttligare vind om 6 dagar på 10-dygns prognosen, så vi kan ju se om det skulle gå att fara då”. Ibland går det, ibland inte. Jag har ännu några får hemma, det är tackor med små lamm som jag vill hålla hemma någon vecka till för att se hur de tar sej, och sen se om jag för ut dem eller om de får bli hemma, och så hänger det ju på vädret, men, nån gång ska väl busvädret ge sej, sommarväder infinna sej mer än en dag i taget, och stabilisera sej så man inte behöver tänka “oushitt…” när man rundar krakauddan 🙂

Ja, va e de här för en vår? Att det är kyligt och kallt, det är man ju van med på våren. Här är sjön länge kall och kyler bra ifrån sej, jämfört med hur det brukar vara inne bland stadens solvarma trottoarer. Efter en dag i staden brukar det kännas kylslaget att komma hem till kobben. Nu är det råkallt och kyligt var man än är. Och vatten, varifrån kommer allt detta vatten? Våren brukar vara sådan att man får hålla utkik i väderprognosen efter någon regnskur, sprida konstgödseln när det ser lovande ut och sen invänta det utlovade regnvädret någon vecka… För att sen kanske få konstatera att nähä, de kom inte heller…

Nu finns det vattenpottar överallt, och det har inte ännu dammat det minsta i potatislandet. Lite ogräshackande fick jag gjort när det torkade upp så mycket att man hölls på ytan…

Det är ju inte direkt ett av mina starka ben att stå på i detta yrke som tusenfoting/bonde. Men egna nypotatis är ju aldrig fel 🙂 Så lite ogräshackande blir det, om man hinner. Annars får det vara.

Det som mest fyller mina dagar är som vanligt fåren. Nu börjar det vara hög tid att skilja bagglammen från tackorna. Endel av de bagglammen som föddes först har växt till sej riktigt fint så för att undvika några oönskade “hoppsisar” så förde jag de större bagglammen till eget bete härom dagen. De hade inte direkt något emot det, sämre kan man ha det…

På betesområdet nedanför hemåkern har stängslet varit nere på nu i två år, för nån dag sedan fixade jag upp det tillbaka, och med det samma var det nog dags att sätta några slybekämpare på plats! Se hur al-slyet har tagit sej på bara en sommar…

 

Som en riktig urskog som man snart har svårt att ta sej igenom har det vuxit upp ett ganska stort område sånt här metershögt sly. Om inte de bekämpas nu, i år, så kommer det att bli för högt för fåren att få bukt med. När man ser sånt här, det är då man blir påmind om hur exemplariska fåren är på att bekämpa sly 🙂 På bilden ser man också röjvass, betet som baggarna går på gränsar till sjön, det är alltid lika behändigt när man inte behöver stängsla i ring, utan man behöver bara dra stängsel “ena vägen”. Nackdelen är dock att man måste vara mycket vaksam och noga med vattengårdarna. Det här betet har det effektivaste av stängsling på en ca 70 meter lång sträcka, ett stängsel ingen kommit igenom eller över ännu

Det är inte ofta som berg kan stoppa får. De kan klättra uppför de mest konstiga ställena på berg. Man tycker att de skulle vara klumpiga och ha halt under sina klövar, men jag tror de fungerar mer som sugkoppar, för de är helt fenomenala på att klättra, men här, där berget stupar rakt ner och dessutom till och med böjer sej lite inåt på sina ställen, där har de inte kommit upp ännu. I änden sej man vattengården. Nu är vattnet lite upp, vilket inte heller är ett direkt kännetecken för våren, utvatten så man kan gå torrskodd runt vattengårdarna brukar vara mer vanligt, än som nu, att man skall plumsa med stövlar för att komma nära dem.

 

 

Ibland säger en bild mer än 1000 ord 🙂

Inte så tokigt att vara får idag när de första slapp ut på sommarbete. Visserligen var det ju det typiska, traditionella kaoset innan man hade benat ur de fyra som fick åka första båtturen, men, det kaoset verkade de nog ha glömt 1 sekund efter landstigningen 🙂 Så nu är det “bara” resten, (hundra, eller nåt sånt) kvar att skjutsa kringom skärgården med båt. Det är lite det som är mitt vårbruk. Medan andra sitter i traktorn, harvar och sår klipper jag får och kör båt 🙂

UT!!! Utututututututut, nuuu!!! Och där står dom och blänger på mej med munnen på vidgavel.

Att släppa ut får med lamm gick i år lika bra som alla andra år. Tackorna skenar ut, lyckliga och glada, och lammen fattar ingenting, de står och funderar hur väggen mitt i allt kunde öppna sej och dit for mamma! MAMMMMMAAAA!!!!

När tackorna sprungit något varv runt huset kommer de störtandes in tillbaka, välter omkull en 5 stegs aluminiumstege på vägen in, de brakar till och kaoset är komplett. Jag skulle få hjälp i år med att släppa ut tackor med lamm, Mathias skulle med. Ja, det går bra det sade jag och tänkte att då kan ju han hjälpa till att lite schasa på dem… De var vad jag tänkte, och trodde, men, näe, han låg på ströbädden och höll sej för magen av skratt. Suck. Men, visst, nog ser tackorna så tålloga ut när dom skuttar iväg som pompbollar på alla fyra nerför backen, och lammen springer nästan in i sej själva när dom blir så snurriga i bollen när dom kommer ut. Till sist fick vi i alla fall ut alla som skulle ut första turen. Vi släppte bara ut de äldsta lammen med sina mammor, de mindre får vara inne ännu en tid.

Så värst mycket att äta finns det inte ännu, men det är inte det som är poängen riktigt heller, jo, småningom, men nu fick dom gå ut mest för att vänja sej vid uteliv. Bagglammen som föddes först, och som var ensamma lamm, har vuxit till sej riktigt bra, men, småningom kommer de att bli könsmogna med den farten dom har på sitt växande, och viktigt skulle vara att de hunnit lära sej så mycket som möjligt om livet utomhus av sina mammor, innan de skiljs åt. Tackorna lär sina lamm så otroligt mångt och mycket,