Kategori: Djur

Ja, kalvar har det kommit tillräckligt av sedan jag senst skrev hit. Idisa har fått Midisa, Yrsa fick tvillingarna Myrsa och Martin, Jelli fick Milli, Öris fick Kraken och Kadele fick Kompis. Orsaken till att dom två sist nämnda har namn på K, beror nog helt enkelt på en kortslutning hos Antte som tyckte att det i år är K som namnet ska börja på 🙂

Yrsas tvillingar var sk bland-tvillingar, dvs en kokalv och en tjurkalv och det är inget man vill ha. Helst ska dom vara av samma kön, för kokalven i ett tvillingpar är oftast steril. Man får alltså henne inte dräktig eftersom hon har fått för mycket hormoner av tjuren i sig. Det här kallas för freemartin syndrom (därav namnet Martin). Enligt det allvetande wikipedia är upptill 90% av dessa kokalvar sterila, men man kan testa dem ifall det skulle råka sig att just t.ex. Myrsa sku höra till den där 10% som fungerar som dom ska. Eftersom sannolikheten är så liten så har vi satt henne på förmedlingslistan.

Alla dom här kalvarna mår bra och Martin har t.o.m. flyttat bort från oss redan. Utöver dessa kalvade också Karat, men hennes kalv var dödfödd. Exakt vad som hände honom vet vi inte 🙁 .

I förrgår kalvade också Hursula, en stor tjurkalv som fick namnet Matti. Dock inte Nykänen, för så elak kan man ju inte vara med sina kalvar 😉

Fick nästan kaffet i fel hals då jag läste en kommentar på en webbsida angående en kalv som föddes under en intervju med en mjölkbonde. Kalven var en kokalv och personen som kommenterade var av den åsikten att det var tur för kalven eftersom en tjurkalv hade dödats mer eller mindre omedelbart p.g.a. att dom är olönsamma.

På riktigt?! Finns det folk som går omkring och tror att vi “klåbbar” tjurkalvarna då vi inte behöver dom på en mjölkgård? Nere i Europa gör man så på sina ställen, det är tyvärr kall fakta. Men att man sku göra det hos oss är nog långsökt. Inte lägger jag huvudet i pant för det att ingen i hela landet sysslar med det men jag har personligen inte hört om någon som gör det.

I regel går det till på det viset att tjurkalven anmäls först till nötregistret och mer eller mindre i samma väva till förmedlaren, i vårt fall HK.  Förmedlaren kommer sen och hämta kalven då den vuxit till sig och för den till en uppfödare och därifrån ännu eventuellt vidare till en slutuppfödare. Om jag inte minns helt fel ska kalven väga minst 40kg och vara minst 2 veckor gammal då den flyttar från hemgården. Ju mera kalven väger desto bättre betalt får vi, så också ur en ekonomisk synpunkt vinner vi på stora välmående kalvar. Hos oss och de flesta andra mjölkproducenter är det en självklarhet att kalvarna sköts lika bra oberoende vilket kön de är.

I vissa fall lämnar man tjuren hos sig. Om avelsbolaget är intresserat att testa tjuren blir han hemma tills vi får svar på om han duger eller om man själv vill använda tjuren som gårdstjur blir den också i knutarna och växa.

Men om vi ska prata om olönsamma kalvar finns det nog en sort som klår tjurkalvarna 100-0, nämligen kokalvar som är köttraskorsningar. Fina kalvar, som äter och växer i grymm takt men ingen vill ha dem. Enligt förmedlarna finns det ingen åtgång på dom i denhär ändan av landet då hit inte finns sådana uppfödare som sku ta emot dem. Just nu har vi en handfull av dessa “köttkalvar” som väntar på skjuts. För varje dag som går, står dom hos oss och äter mat och tar plats av mjölkraskalvarna. Och det är ett problem som måste lösas. Hela tiden uppmanas vi att använda oss av mera köttdoser vi seminering. Dels därför att det inte sku finnas ett så stort överskott av djur på marknaden och dels därför att uppfödarna hellre har köttraskorsningar som växer bättre än mjölkraserna. Så länge lönsamheten är vad den är på köttsidan lär det inte bli nån snabb lösning på den här saken heller. Tvärtom tycker jag att det hela tiden  blir ett bara större problem 🙁

Ja vetni, inte kunde jag gissa igår då jag på morgonen gick till ladugården vad som skulle hända under dagen. Inte nån stor sak, men en sån sak som man blir på gott humör av!

Kossan Extrabra hade haft beräknad kalvningsdag för nån dag sedan och i förrgår på kvällen såg hon ut som om det började närma sig. Hon läckte en hel del mjölk, så Antte mjölkade henne så att den värsta spänningen i juvret skulle släppa. Det är dessutom ett gammalt knep att man genom mjölkning före kalvningen får allt att komma igång, tack vare oxitocinet som frigörs vid mjölkningen.

Igår då jag kom till lagårn hörde jag det där speciella muuandet som kor har då dom kalvat. Men ingen kalv syntes i boxen, då inte heller Extrabra såg ut som om hon hade kalvat så tänkte jag att hon råmade för att hon hade värkar. Jag gick i varje fall lite längre in i lagårn och där låg ju en liten kalv, ett par boxar bort från Extrabra. Den hade rätt så nyligen blivit född men hade på något sätt lyckas komma bort från sin mor. Kalven var rätt så stor så jag var säker på att det var en tjur, men vid närmare undersökning visade sig att det var en kokalv .

Mamman heter som sagt Extrabra, så det första namnet jag kom på var Megabra. Antte tyckte sen att hon borde ha hett Mykibra, men nån förmån måste väl jag ändå ha då jag var den som såg henne först så det blev Heisala Megabra. Man får hoppas att namnet går i kategorin Nomen est omen och hon om några år blir en megabra mjölkko! I alla fall har det fungerat så med mamma Extrabra 🙂

Inget extra där, en kalvning bland med dom andra. Allt gick bra, kalven och kossan mår bra så jag fortsatte med sysslorna. Lite senare på dagen kontaktade en halvbekant journalist Antte då hon tyckte kalvar i allmänhet är så söta och att namnen på våra kalvar är lite speciella. Hon ville skriva en liten notis om Extrabra och Megabra och det gick givetvis bra det. Så igår dök det upp på ÅU;s webbsida en liten grattis annons för lilla Megabra och i dagens tidning finns bilden med lite text 🙂

http://www.abounderrattelser.fi/news/2015/01/nagot-megabra-behovs-i-mjolkbranschen.html

Man blir så glad av sånahär saker och av alla Era kommentarer! 🙂 Som jag skrev senast, kossorna fortsätter med sitt jobb trots alla nyheter och det gör också vi! 🙂