Hindersby – Sida 67 – Bondbloggen

Kraftsamling våren 2016

Skogsarbetet tog slut och våren 2016 kom – eller kom den ? Som vanligt så tog vi en tur till Medåker för att kolla om huset står kvar och sätta igång vattnet. Fast det lyckades inte. Åtminstone behövde vi inte vara rädda för att vårsådden skulle börja för tidigt.

Så här såg det ut på lördag morgon. Vädret var riktigt aprilväder. Solen sken och det kom ordentligt med hagel tillika. Grannen Lars-Eriks höstsäd mår inte riktigt bra då det ligger vatten i svackorna då solen smält haglet på eftermiddagen.

Vi pratade med Lars-Erik på tisdagen och han berättade att han kom igång med harvandet men så började det komma nederbörd och alla vårsåddsplaner är uppskjutna. På torsdagen då vi kom var det en grym åska. Ett nedslag i kraftledningen norr om vårt hus och ett i den nya höga masten bredvid Lars-Eriks hus gjorde stor skada. Telefonerna formligen exploderade och ledningarna hade bara koppartrådarna kvar. Vi var just då i Köping så vi upplevde inte åsksmällarna.

Masten på Djurberget är nu igång och vi har äntligen bättre signal. Vår kopparledning slutade fungera för många år sedan och Telia river bort alla gamla ledningar så fort de hinner så vi är illa tvungna att använda trådlöst som hittills varit erbarmligt dåligt. Jag upptäckte att masten bara har 2G och 4G medan mitt Ålcomkort bara har 2G och 3G. Alltså fungerar bara det långsamma 2G i mobilen. Men i modemet har jag Comviqs kort och där fungerar 4G så datanätet är OK nu.

Här syns den nya masten bredvid vårt gamla bergslagshus från 1850-talet. På sommaren hinner vi aldrig vara där så det är mest i skarvarna mellan vinter-och sommararbeten som vi hinner ta en snabbtur dit. Och koppla av med att bygga och plantera (lika som hemma …). Man kan ju undra om det är stor idé att åka till Sverige för att göra ungefär samma saker som i Hindersby – och det undrar många också högljutt. Men lustigt nog är det ändå en avkoppling att åka bort för en tid. Om man åker tillräckligt långt.

Alla äppelträd som planterades i fjol tycks ha överlevt. Inte en enda topp var avbiten men så var de också skyddade av ståltrådsnät och sorkskydd runt stammen och björktjära som sorkarna inte gillar. Vitsipporna blommade över hela gårdsplanen då vi kom men sedan började de huka sej i haglet och kylan (det var som kallast -6,4 grader på natten). Och nu hade vi med oss hem 30 nya ympade äppelträd som fanns på Pomologiska sällskapets avdelning på Trädgårdsmässan i Stockholm.

Det blev mest inomhusarbete på grund av vädret. Vi hade limmat bitar av grålumppapp på väggarna i trappan och nu hade de torkat så att vi kunde måla. Vi använde Linus emulsionsfärg som visat sej vara mycket bra och inte innehåller lösningsmedel utan bara linolja, vatten, cellulosa och naturliga pigment. Man blandar alltså pigmentet själv – det kan man köpa i påsar. Linusfärgen torkar på ett dygn och kan målas överallt inomhus – också på kakelugnar.

Vi valde ett ljusblått pigment eftersom trappan är ganska mörk. I nedre kanten ser man hur de rivna bitarna grålumpppapp bildar ett mönster. Första lagret med färg var tungt att dra på för pappen sög alldeles förskräckligt. Penseln ville inte röra sej alls över väggytan för vattnet i färgen sögs in direkt. I motsats till ren linoljefärg så kan man sätta på tjockt med Linus varje gång och det behövdes på pappen. Men andra strykningen var lätt. Då sög inte ytan mera så kraftigt och färgen täckte snyggt.

Det blev ganska så ljusblått … Fast i verkligheten var väggen mindre blå och litet mera grå och ljusare så fotot ger inte riktigt rätt intryck. Sista dagen målade vi själva trappan gammelblå och på trappstegen måste man använda riktig linoljefärg som alltså inte innehåller vatten utan enbart linolja. Linoljefärg tål nämligen nötning mycket bättre än Linus emulsionsfärg.

Det är väl klart att den hemska rödaktiga färgen skall målas över – troligen med någon nyans i grått liksom på panelen. Möjligen gör vi trappan litet ljusare i andra strykningen.

För övrigt hade jag roligt uppe på vinden där jag städade bort gammalt skräp och isolerade mellantaket med cellulosaull (Ekoull). Den är helt annorlunda än mineralull för cellulosan är hygroskopisk och fungerar bra ihop med sågspån. Den både suger i sej och avger fukt så den skall absolut inte ha någon fuktspärr av plast. Och fuktspärr kan man inte ha i ett hus som lämnas kallt över vintern. Då är nämligen huset ibland kallare än uteluften och fukten vandrar in och om det finns fuktspärr så kondenseras den inne i väggen eller isoleringen med mögel som följd. Man skall hindra luften att röra sej och täta springor men absolut inte hindra fukten. Vindskiva men inte fuktspärr.

Uppe på vinden hittade jag två gamla skor. Troligen var de från 1920-talet för där fanns också en fjäderfätidskrift från 1922. Vi har ju en av Sveriges största äggproducenter i grannbyn Smedsby. Skorna är ditsatta med avsikt. Det bringar tur om man sätter gamla skor på vinden – helst barnskor som är ordentligt slitna. Och slitna var de utan sulor men med träpliggar.

’Nu nästan hundra år senare sätter vi förstås tillbaka skorna och hoppas på tur i hundra år framåt.

Och vattnet ? Där gick jag bet för den lilla pumpen som tar upp vattnet ur tunnan började aldrig suga. Vi har bara en tunna utanför väggen och den måste fyllas på med ämbar ur brunnen. Sedan skall en liten 12V pump suga vattnet ur tunnan och föra det genom ett litet reningsverk som med omvänd osmos tar bort allt ur vattnet – inklusive salter – så vi får kaffevatten. Det ger bara nån liter i timmen så det mesta vattnet måste bäras in med ämbar (eller hink som det kallas i Sverige). Pumpeländet har krånglat ända sen vi köpte den så nu beställde jag ny pump på nätet och nästa gång så får vi hoppeligen kaffevatten igen.

Det var kallt och regnigt då vi kom tillbaka till Åbo och det lär regna i tre dagar ännu. Först nästa vecka skall det bli litet varmare och torrare väder. Det är bra för nu har jag bråttom att byta fläktar i torken och då det blir sol så skall fjolårets vete torkas ned. Det blev så sen skörd att det inte gick att torka så mycket på hösten. Men vårsolen brukar vara mycket effektiv. Säden klarar sej bra så länge den är kall. Mögeltillväxten är noll om det är minusgrader och vete håller kyla länge – ibland är det iskallt ännu vid midsommartiden om man inte blåser varm luft igenom det. Så det skall inte blåsas förrän det blir torkväder.

Nu är det spännande att se om vädret blir varmt i maj eller om vi får en kall vår. Direktsådd blir det knappast i brådrasket.

Ögonen på skaft

Den som nån gång försökt pressa in huvudet mellan rör och axlar på en maskin för att komma åt att se var felet ligger skulle gärna ha ögonen på skaft. Nu fick jag en kamera med en två meters kabel och belysning som jag kunde koppla till USB-porten på min nya mobil. Den fungerar som en lokal TV och jag kan se vad som helst ur vilken vinkel som helst så länge kabeln (7 mm) ryms in. Bildkvaliteten är fin och jag kan ta foton eller video för att senare kolla i lugn och ro.

Jag håller i själva kameran (svart). Bilden på skärmen är mycket bättre än på fotot ovan som togs i ganska dålig belysning. Ett problem lade jag märke till och det är svårigheten att hålla kameran stilla. Men det kom med en magnethållare som det kan vara all idé att använda. Speciellt då man ser på nånting nära gör också små rörelser i kameran att bilden hoppar. Själva kameran ställer automatiskt in fokus från fyra cm till oändligt.

Grunkan kallas endoskop och är ganska billig – under 20 euro. Jag köpte från Kina och då var frakten gratis. Det tog inte heller så lång tid – litet på en vecka. Det finns ju hundratals olika prylar till mobilerna men den här är faktiskt nyttig i verkstaden.

Slug- och lömskmobil

Man talar om ”smartmobiler” och visst äger jag en. Dessutom så köpte jag nyss en till. Jag vill inte tala om ”telefon” för jag ringer aldrig med dessa. Jag har en riktigt gammaldags dum telefon med knappar som jag ringer med. Jag har en ännu bättre och billigare telefon som jag köpte för 100 kronor men den har tyvärr bara 2G så den har sina begränsningar. Men den är vikbar och jag är stenhårt av den åsikten att en telefon bör vara vikbar. Allt annat är bara skräp. Man viker upp den då man skall svara och viker ihop den då man slutar. Den är välskyddad och man skrapar inte skärmen på spikar och skruvar som man har i fickorna. Tyvärr har reklamfjantarna lyckats lura folk att köpa slugmobiler med stor skärm utan knappar. Skärmen drar massor med ström så mobilen ligger för det mesta fast vid laddaren.

Den bästa är till vänster och den nyaste till höger. Andra från vänster är min riktiga telefon som borde tåla vatten och damm och stötar. Och gå att ringa med. Den nya telefonen måste förstås skyddas ordentligt så den är inuti ett tjockt läderfodral. Till all tur har jag stora fickor på arbetsbyxorna m/59.

Andra från höger är min första Androidmobil och ganska liten men tyvärr så har den så litet minne att det inte går att installera de program (appar) jag behöver. Jag använder slugmobilerna som datamaskiner – inte som telefoner. Det går att ringa med dem men de är otympliga som telefoner. Kameran använder jag inte heller. Jag har en skild kamera som man kan kasta i vattnet och hoppa på utan att den går sönder. Det behövs i jord- och skogsbruket. Dessutom skickar den kameran inte mina foton till spioncentralerna i USA vilket lömskmobilerna gör ifall man inte är försiktig.

Jag är av naturen misstänksam och vantrogen men till och med jag blev paff då jag läste på nätet att Google Photo kan skicka foton till spioncentralen fastän hela programmet är raderat !!?? Android är nämligen Googles system och har en massa lömska inbyggda funktioner som (nästan) ingen vet nånting om. Så lömskmobilen spionerar på dej hela tiden och skickar allt du gör till Google. Visst kan man stänga av dessa funktioner – om man vet om dem och vet hur man gör. De senaste veckorna har gått till att surfa på nätet och skaffa information om hur man avlusar mobilen. Fördelen med Android är att det är Linux som är ett öppet system och det finns massor med folk som går in och kollar vad mobilen har för sej. Och hackar systemet för att plocka bort alla lömska tillägg. Det heter att man rootar systemet då man skaffar sej tillgång till koden och kan ändra den. Det finns en mängd färdiga program på nätet som man kan använda till det. Och det gör jag.

Så dagens ”smartmobiler” är egentligen slug- och lömskmobiler. Och varför jag köpte en Android som är så lömsk ? Jo, de andra är ännu dubbelt värre. Apple är den allra värsta firman för där är allting låst och mycket svårt att göra nånting åt. Apple låtsas vara så kundvänligt men ingen vet vad tusan de sysslar med i verkligheten. Troligen nånting mycket värre än Google på Android som åtminstone är grundligt luskammat av smarta typer över hela Internet så man vet vilka lömskheter de hittat på om man söker tillräckligt.

Den nya mobilen har Android 6.0 som har en ganska bra sparfunktion så batteriet inte laddas ur så fort. I bästa fall räcker det närmare en vecka på en laddning. Då har jag stängt av alla bakgrundsfunktioner och alla onödiga kommunikationer. Egentligen köpte jag den första Androiden bara därför att jag måste droppa ögondroppar varje timme och det var helt omöjligt att komma ihåg utan att mobilen började pipa. Min gamla riktiga telefon har alarm men bara för ett fåtal klockslag per dygn. Där är en smartmobil nog överlägsen. Annars använder jag den till att surfa på nätet och övervaka vårt mät- och styrsystem. Om jag sitter i traktorn i skogen kan jag kolla vad som händer hemma (temperaturer, fukthalter och kameror).

De nya mobilerna har ganska hyfsad GPS och det finns bra gratisprogram för navigering – både bil och till fots. Det finns program (appar) för det mesta men jag raderade min tidningsapp för den höll hela tiden på att skicka en massa onödiga meddelanden och slösade både batteri och datatrafik. Det gör de flesta appar. Speciellt Facebook och Google samt liknande sociala appar hör till de värsta. Så de är grundligt raderade från min mobil. Dessutom kan jag inte tåla deras villkor som ger dem rätt att använda allt jag skriver och alla foton jag laddar upp. Det är ingen idé att försöka kontakta mej via sociala media – jag läser aldrig nånting där. Utom Bondbloggen och Föusbookin (där vi skriver på östnyylendskå). Jag har inget emot fenomenet sociala medier men villkoren skall ändras och spioneriet avskaffas.

Egentligen använder jag mobilen som en bärbar datamaskin. Den har stora brister – skärmen är för liten och ändå är grunkan alldeles för stor. Den är helt enkelt en kombination av bordsdatorns och mobiltelefonens dåliga sidor. Men i vissa lägen så behöver man den. Snart går det inte att betala nånting utan mobilen. Jag läste nyss att man siktar på att avskaffa bankkorten och ersätta dem med betalning via mobilen. Yrjo Neuvo som var min handledare då jag skrev mitt diplomarbete och sedermera blev professor i Tammerfors och utvecklingschef för Nokia Mobile Phones kallade Nokias Communicator (långt före Apples iPhone) för en ”terminal” och det är ganska träffande. Den bästa smartmobil jag haft är fortfarande Nokias N900 som hade ett fantastiskt fint tangentbord. Tyvärr så beslöt ekonomerna på Nokia att skrota hela N-linjen med känt slutresultat. N900 fungera ännu bra men då det inte kommer nya program till den så är den inte så användbar.

Eftersom jag struntar i kameran och skärmen och annat onödigt strunt så tänker jag inte betala närmare tusen euro för den senaste modellen. Till sist hittade jag en mobil med mycket minne för 200 euro och det går ännu an. I allmänhet skall man köpa grejer som är vanliga och Android har ca. 75 % av marknaden så det finns och kommer att finnas program till den. Knappast kommer den att kunna användas i så många år men jag siktar på åtminstone fem år. Med litet tur kan man komma upp till 10 år. Problemet är om det kommer nya system för betalning som inte stöds av den nuvarande hårdvaran. Om man i framtiden bara kan betala genom att knacka mobilen mot kassan så gäller det att ha rätt hårdvara i den.

Men den dagen, den sorgen. Nu håller jag på att rensa bort alla lömska spionprogram och ersätta dem med pålitliga öppna program. Det finns nätsidor där man uteslutande ägnar sej åt att skaffa fram alternativ till de lömska systemen och programmen. Tyvärr så är det satt i system att lura folk med alla möjliga och omöjliga gratisfunktioner för att i de finstilta villkoren få dem att godkänna allt.Har ni nånsin läst villkoren förrän ni klickar på Godkänn ? Kanske ni sålt er själ åt djävulen och skänkt bort allt ni har ? De sluga jäklarna har insett att folk lätt säljer sin förstfödlorätt för en tallrik soppa om man passar på i rätt situation.

Släng nu inte ännu slug- och lömskmobilen i sjön – här finns ännu lagar som förklarar avtal som är uppenbart oskäliga för ogiltiga. Fast det kommer allt mer av den amerikanska lagstiftningen där man kan få en stämning på 50 miljoner euro om man trampat nån på tårna … Sunt bondförnuft finns inte i det juridiska systemet. Använd aldrig servrar som finns i USA för då gäller amerikansk lagstiftning.

P.S. Det ser ut att bli en sen vår. Kyligt väder hela slutet på april och regn. Här kom i morse ännu snöflingor.

Risbrännande

Inte kunde jag hålla mej borta från skogen. Det var igen -3 grader på morgonen så jag körde hem ett lass flisved. Det gick riktigt bra också på den värsta mossen. Nu börjar virket synas då snön smälter men is finns det i tjocka lager under granriset. Också på åkern ligger det tjock is under kvisthoparna. Inte ens elden lyckas smälta isen.

I tre dagar har jag kört lass på lass med kvistar för att brännas och ännu finns det ett par lass kvar. De stora granarna har grymma mängder med kvistar.

Tussilago, snödroppar och rökmoln

Våren kom med besked och jag såg våra första Tussilago och snödroppar.

Det var -2 grader i natt så jag började köra ihop kvistarna på åkern. Det blev fem stora lass och det finns ännu kvar ..

Då jag fick eld på riset så brann det riktigt bra. Rök kom det ju en hel del från det färska granriset.

Under de stora kvisthoparna finns det tjockt med is ännu så jag får snällt vänta innan jag kan bränna alla kvistarna. Jag var litet rädd för att det skulle bli spår på åkern men den verkar vara frusen ännu.

Det är ganska roligt att bränna även om svetten rinner hela tiden då man drar ihop kvistarna – allt går inte att ta med gripen. Tydligen har man vissa mordbrännaranlag :-).

Årsmötestider

Det är kanske inte precis ett vårtecken men i april så kommer årsmötena. Jag hann med nöd och näppe få ut det sista lasset från skogen så kom Fornminnesföreningens årsmöte. Det är en litet ovanlig förening för alla som bor i Hopenbackan, Söörneseendan, Mosabackan, Sjeggasbackan å Sminnsbackan är medlemmar. Jag vet inte om det ens är riktigt lagligt men det gör detsamma för vi har ingen medlemsavgift heller. Det var Sigge Strömberg som grundade föreningen att ta hand om Leikanlindån som är allmänning vid åbron och som han döpte om till Lekstrand. Där ordnades stora johannifester och skördefester med upp till tusen deltagare på 50-talet. Sedan förbjöd länsman festerna därför att det inte fanns parkeringsplatser och vi kunde inte bygga om en hel åker till parkering.

Efter en svacka på 80-talet efter Sigges död så tog en ny generation över och fornminnesföreningen är en livlig förening som också sköter om Hurtigs torp – ett av de bäst bevarade soldattorpen – och bysmedjan ”Smiddjån”. Årsmötet hålls av tradition hos Nissas och Beatrice bullar upp för oss tillsammans med Inga. Som man kan förvänta sej så är nästan alla i föreningen mina polokusiner (det finns kusiner, småkusiner, polokusiner och ludikusiner). Det mest typiska för fornminnesföreningen är de roliga mötena :-).

I dag har Gamla folkskolans vänner årsmöte. Det är den yngsta föreningen i byn och den grundades för att ta över och sköta om gamla folkskolan på byns allmänning. Huset är byggt 1899 och i prima skick. Stockarna är klingande hårda och doften av tallkåda sprider sej då man river bort skivorna. Värmesystemet är helt förnyat och rören till oljepannan i nya skolan avkapade. Nu sköter fyra värmepumpar och en kamin om uppvärmningen. En stor satsning som Åke Grandell (född och uppvuxen i det gamla skolhuset) betalade i sin helhet var att vi murade upp den gamla tegelpipan på nytt. Den revs av kommunen på 50-talet då nya skolan byggdes och man drog värmerör därifrån. Då var oljan billig – 10 penni per liter – men nu är det helt omöjligt att värma med olja så vi gick tillbaka till vedeldning.

De senaste dagarna har jag satt upp insulitskivor på väggarna i lärarens gamla arbetsrum. Det byggdes om till dusch- och tvättutrymme av kommunen men det rev vi bort och återställer arbetsrummet i nästan ursprungligt skick. Skivorna låg på golvet i ett par år eftersom vi hade köksbrand hemma hos oss och jag fick sätta två år på att bygga om stuvun och städa upp. Men nu ryckte jag upp mej och skruvade upp skivorna. Insulit (mjuka träfiberskivor) är ett ganska fantastiskt material som passar utmärkt till att isolera stockväggar eftersom skivorna följer stockväggens bukter mycket bra. Sedan klistrar vi grålumppapp i femtio centimeters rutor på skivorna och målar (eller tapetserar) väggarna.

Då arbetsrummet är färdigt så börjar skolhuset vara i ganska bra skick. Köket är renoverat och mötesrummet i fin form. Lilla salen skall ännu målas och slöjdsalen kan behöva målning också så småningom. Men allt fungerar. Vi invigde Hindersby biografteater i lilla salen för en månad sedan men det kom så mycket folk att de nästan satt utanpå varandra och nu flyttar vi biografen till stora slöjdsalen. Jag satte upp en filmduk (köpt billigt från eBay i Tyskland) på 2×3 meter där och hoppas att projektorn är tillräckligt ljusstark för den stora salen. Vi har omkring 160 timmar fina videoinspelningar från byn med gamla arbetsmetoder och historier.

Nästa söndag är det Hindersby-Bäckby Service AB:s bolagsstämma. Bolaget bildades för att sköta om handelslaget men är nu mest sysselsatt med att sköta om optofibernätet som byggdes år 2003. Till all tur blev vi inte att vänta på att ”nån annan” skulle bygga nät åt oss. Regeringen startade ett fint projekt Bredband 2015 som skulle ge snabba nät åt hela landet men det blev ett fullständigt misslyckande och nu skall de försöka på nytt (kick-off-möte den 14 april). Jag var med på förra ”kick-off”-mötet och kunde då genast konstatera att det inte skulle fungera så jag kan säga vavadejasa och jag tänker inte slösa mera tid på det nya projektet. I det här landet finns det nu ett fullständigt hopplöst system med byråkrati och marknadstalibanism (övertro att ”marknaden” skall sköta allting) som förhindrar all utveckling. Och samma politiker som skapat det här systemet börjar nu hoppa av.

Men HB Service AB har en bra ekonomi och ett fungerande nät. Underhållskostnaderna är nästan obefintliga så nu tar vi bort underhållsavgiften som obehövlig. De fullständigt okunniga teleoperatörerna försökte skrämma folk med att underhållet är tre gånger dyrare än byggkostnaderna vilket vi nu bevisat vara totalt felaktigt. Vi har dessutom mycket bra trådlöst nät här i byn av den orsaken att fibernätet sköter om den tunga trafiken och avbelastar det trådlösa nätet. Och visst behöver vi trådlöst nät i traktorer och fordon.

Så byn är i gott skick – speciellt sedan ungdomsföreningen fick nytt tak på det stora huset. Det går upp och det går ned men just nu ser det bra ut och man vågar väl visa sej på årsmötena.