Kommer ni ihåg stor och liten?
Den lilla trillingen som var rätt liten i jämförelse med det stora och bastanta ensamlammet
Inga radikala förändringar, såhär ser de ut idag 🙂
Liten är liten och stor är stor.
Kategori: Ytterholm
Wooops…
Med betes släpp inom några dagar tänkte jag att det skulle vara smart och försöka få bukt med eventuella övervintrande inälvsparasiter före jag släpper ut dem. Jag beslöt mej för att ge dem Axilur. Maskmedelsburken var som vanligt tom, så jag ringde igår morse till veterinären och pratade lite med henne och beställde två burkar axilur åt fåren. Ordinarie veterinären var ledig, så jag fick prata med en vikarie. Jag redde ut för henne antalet får, kilo per får, antalet lamm och det mesta som dom brukar vilja veta för att veta hur mycket medel dom skall skriva ut.
Vi konstaterade att en burk inte kommer att räcka utan att jag nog behövde två 500gr burkar och så får jag ju då lite kvar till senare. Nåja, hon lovade i sin tur ringa receptet till apoteket. Jag ringde apoteket och frågade om de hade hemma. Det hade de inte, men följande dag skulle det gå att få skickat ut om veterinären ringde in receptet i tid. Följande dag, idag, ringde jag och kollade, jo, veterinären hade ringt och efter klockan ett borde det komma 🙂 Klockan ett ringde jag så igen, jo, det hade kommit. Man vill gärna ringa och kolla att det säkert finns på plats när man ger sej påväg, det är ändå en liten båtresa och 20km bil innan man är vid apoteket. Nåja, när jag då ringde sade de på apoteket att: Jo, vi beställde en burk åt dej…
… VA? tänkte jag, kan de nu int få beställt tillräckligt med en gång, eller missförstod veterinären någonting. På bara några sekunder hann en hel del tankar flyga genom mitt huvud. Inte skulle det räcka med bara en burk! Måste jag ringa veterinären igen, eller är de på apoteket de blivit kolliga?
… Jaha… Svarade jag lite puttrigt fundersamt. Sekunden senare sade hon på apoteket: Ja det är ingen liten burk, det är ett 5 kilos ämbar! Så vi funderade att du kanske inte skulle behöva två sådana….
Det visade sej att axiluren inte längre finns i 500 grams burkar utan följande storlek är 5kg ämbar. Det är ju ett ”litet” hopp däremellan 😉 Men väldigt glad är jag att de på apoteket inte beställde två ”burkar” som veterinären skrivit recept på. Hur i hela fridens tider skulle jag svänga mej med 10kg maskmedel när jag behöver typ 1kg…. Fördelen med att bo på liten ort 🙂
En gammal tomburk och det fulla ämbaret 🙂
Men nu har jag maskmedel så det räcker några år. Hållbarheten är rätt lång, så det skall nog ordna sej. En liten törn i den ekonomiska planeringen, men inget värre än att man får sprida ut kostnaderna på det antalet år det räckt sedan när ämbaret är slut, och vad jag tror kommer jag att spara på det i sista ändan.
Fotbad
När man kan gå över åkern utan att få grälor när man kommer in, då är det dags att börja vårbruket 😉
Som vanligt har jag ingen större brådska utan jag tar det hela med ro. Lite konstgödsel är spridet på hemholmen, men till Anisor och sprida har jag inte ännu varit, räknar med att hinna innan det skall slås och hinner jag inte det är det ingen katastrof. Jag har kvar ensilagebalar så det räcker till en halv vinter till, så bara det växer någonting i sommar är det ok, men panikbehov har jag inte.
Någonting som däremot vill ta lite tid såhär på våren är alla stängsel. Det ramlar träd över dem, stolpar ruttnar av och så händer det sej att fåren knycklar ner stängslet om hösten när gräset alltid är grönare och godare på andra sidan. Och så vattengårdarna som is och storm härjar med. Endel är i trä, endel i nät. Båda sätten har sina för och nackdelar. Nät vattengårdarna är smidiga och behändiga att dra, men rostar sönder på bara något år. Trä håller bättre, spikarna rostar med tiden, men det tokigaste med dem är att de faller allt som oftast omkull över vintern och är tyngre att jobba med.
Någon vinterbadare blir jag aldrig, hujedamej vad det var kallt att ta av sej skorna och dra ut nät till en vattengård. Nätet behöver inte långt ut,fåren går ogärna i vatten, men där det är långgrunnt kan det fort bli farbart runt gården när vattnet går ut om den inte är tillräckligt lång.
Här drar jag ut nätet som inte riktigt syns på bilden. Stolpen som står ute i vattnet är inte fast i bottnet. Det är berg under, långt ut i vattnet och endast 10-15cm gyttja ovanpå. Stolpen är istället fastgjuten i en fyrkantig, rätt så bred betongklump. Det är nu fjärde året den står där och det har fungerat riktigt bra. Tanken var att jag skulle kunna dra upp den på land till vintern, men ännu har inte det blivit av. Stolpen står stadigt kvar ändå. Kan ju också bero på läget, en mycket skyddad vik där det nästan aldrig blåser på.
Spika spika spika spika….
FORT ILAND!!!
Det riktigt brände i benen när jag kom upp ur vattnet, men dit fick jag det. 🙂
Solsken :)
Äntligen börjar det lite våras och det börjar väl vara på tiden 🙂
I fårhuset händer inga större sensationer. Fåren väntar liksom jag på att gräset skall ta fart på utsidan. Men lite sol i ögonen har jag i alla fall ordnat åt dem. Idag öppnade jag stora dörrarna 🙂
Alla ville stå i solljuset och lammen kikade försiktigt över skivkanten. Världen blev mitt i alla snudd på ENORM!
Tackorna tog det hela med ro. Dom vet vad som komma skall och kikade bara ett slag över kanten för att sedan konstatera att roligare än så blir det tydligen inte idag…
Så här såg det ut genom mitt köksfönster ikväll. 🙂
Aftonrodnad vacker natt 🙂 trevlig Valborgsmässoafton!
I baren
Det är fullt ös, dansgolvet fylls av ungdomar, men vildast går det till i baren… Det sägs ju att dansgolvet är till för dom som inte har råd att stå i baren 😉 Men det gäller inte här, alla har råd, barägaren bjuder, kanske därför det är smockfullt vid den här baren. Lammbaren 😉
Ämbaret har fem nappar, men det räcker inte långt när de får ilet på att nu skall det ätas för då är alla där. Dom faller lätt för grupptrycket 😉 Barens mjölk serveras kall, då äter dom inte för mycket på en gång utan äter lite i taget, lite hela tiden. Det är bra, för annars skulle inte de som är små hinna få ätet någonting över huvudtaget. Det är bara de som är trillingar eller fyrlingar som får tillgång till bar.
Nu är lammen så stora att de inte bara äter mjölk mer, utan stöder sej ganska bra på riktigt foder. Det märks tydligt i ensilage åtgången. 🙂 
Lammet Hagge på promenad
Charlotta har filmat lammet Hagge (Hagbard) som är på uteträning:
Så här skriver Charlotta själv om det hon filmat:
Det här är Hagbard som är på uteträning. Vi tränar honom lite var eller varannan dag, för att han skall ha så lätt som möjligt att hänga med de andra sen när det blir dags för betessläpp. Filmen visar lite hur Hagbard tar sig fram utan att se skapligt. I ett skede tappar han bort Mathias men när Mathias ropar på Hagge hittar han med detsamma. Om Hagge lämnas längre att tvinna runt utan att någon ropar på honom börjar han bräka, hör inget och hittar sen inte ur sin cirkel. Men så länge han får gå precis intill benen klarar han av både fart och fläng.