Sida 101 – Bondbloggen

Direktsådden 2017

Så är då det här årets vårsådd klar – HASI med andra ord. Allt är sått med äkta direktsådd. Ingen bearbetning alls efter tröskandet i höstas – inte ens halmen är hackad (utom i tröskan förstås). Början gick bra på lerjord men sedan blev det problem på mulljordarna med halmen. I år har det inte regnat alls före sådd och halmen var torr och lätt. Det var inte bra för den samlades framför såmaskinen . Det hade annars ingen större betydelse men så småningom började den dra med sej av den torra och lätta mulljorden och då slutade matarhjulet att snurra.

På vår Väderstad Rapid (nr.393) så finns matarhjulet mitt framför maskinen. På senare versioner är det ersatt med ett stort pigghjul som är placerat på sidan om maskine. Och jag förstår bra varför … Det behövdes inte mycket för att hjulet skulle börja slira och då måste jag lyfta maskinen och backa. Det bästa var att köra fram och tillbaka över halmhopen med dubbelhjulen så den blev riktigt platt. Därefter gick det bra att köra över den med såmaskinen. Hopen såg stor ut men det var ganska litet halm i den. Tidigare år har vi inte haft så torr och lätt halm. Det tycks vara bättre om halmen är litet våt och gärna ligger platt på marken.

Man kunde inte stanna så ofta så jag körde så länge det gick (så länge matarhjulet rörde sej). Det blev en del hopar i hörnen där jag lyfte maskinen och vissa blev så stora att vi måste dra ut dem med harven.

Det var bara på mulljordarna som det var problem – på lerjordarna gick sådden bra. Nu är det ofta lera i ena ändan på åkern och mullhaltig jord i andra ändan. På mulljorden måste jag hålla körmarkören uppe för den samlade stora hopar med halm som sedan fastnade i såmaskinen. Men där såg man bra var man hade sått så det gjorde inget. Nedan en bild från sista åkern i den gula kvällssolens sken. Vetestubben blev ganska bra inmyllad utom där det fanns massor med halm. Kvickroten däremot är så seg att den sticker upp fortfarande. Den är ju död för glyfosatsprutandet i höstas lyckades bra.

I det stora hela gick direktsådden bra i år. Åkrarna hade torkat upp mycket jämnt och vi kunde till och med så i den allra värsta svackan där det för nån vecka sedan stod fullt med vatten. Leran hade bara torkat på ytan och det blev inga kokor alls. Jorden var helt enkelt riktigt mör. Fukt fanns bara nån centimeter under ytan så utsädet kom i fuktig jord. Nu beror allting på sommarens väder. Lerjordarna är ju väldigt känsliga för regn. Det får inte komma för litet och inte för mycket.

Det är ganska otroligt att allt maskinarbete som gjordes var några dagars direktsådd. Ingen höstbearbetning, ingen vårbearbetning. Bara en överfart med såmaskinen. Det här är den perfekta odlingsmetoden – förutom halmproblemet. Nästa år skall halmen hackas ordentligt – speciellt på mulljordarna.

Jag kollade upp SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) som har haft jämförande odlingsmetoder sedan mitten på 80-talet (se till exempel Elsa Lagerqvists sammanfattning). Som man kan vänta sej så är plöjning den säkraste metoden men något år gav direktsådden bättre skörd. Nu är SLU:s försök inte så intressanta för mej eftersom de ganska mycket går ut på höstvete i södra Sverige men det intressanta är att direktsådden fungerat ganska bra i Ultuna (Uppsala) som är mera jämförbart. Jag sår också alltid på våren för våra platta åkrar är dåliga för höstsäd. Vårsådd gav i allmänhet bättre resultat än höstsådd för direktsådd. Men man måste komma ihåg att dessa försök inte har så stor betydelse för den egna gården som kan ha alldeles annorlunda förhållanden.

Sedan kollade jag in nya Väderstad Rapid som sedan ett antal år tillbaka inte har något drivhjul alls utan en radar som mäter hastigheten och styr hydrauliska matarvalsar … Mjaa, jag undrar om inte det slirande hjulet i alla fall är bättre. Det nya systemet är svindyrt och svårt att reparera själv. Jag kan förstås bygga en egen radarstyrd matning men är det värt besväret ? Vi får se då brodden kommer upp – kanske den är alldeles hemsk … Fast i stora drag har det gått åt lagom med utsäde och gödsel per hektar.

Nå, det syns om en månad ungefär. Nu knallar jag hemåt i den nedgående kvällssolens sken.

Åter en vårsådd klar och åter ett nytt hopp om god växt …

Också små början är början.

Äntligen kom vi igång med sådd och plantering här också! Ett par veckor senare än de senaste åren och en 8-10 dagar senare än normalt. Försökssålöken och lite isbergssallat fick vi i jorden innan nya regn satte stopp för vidare plantering.

Mulljordarna här i Långmossen har torkat bättre även om tjälen fortfarande ligger kvar på sina ställen så här har det såtts en hel del spannmål redan. Inte jag dock, även om jag har en del vårplöjt och harvat färdigt för sådd så prioriterar jag grönsakerna i väntan på att lånemaskin för spannmålen blir ledig. I kyrkbyn där grönsakerna odlas i år är jordarna lite tyngre lerhaltiga finmojordar som hittills varit lite för fuktiga för att bearbetas, jag håller fast vid min 5-åriga odlingsplan även om det skulle ha gått bättre att plantera här i Långmossen. Det är inte bara de senaste veckornas snöbyar och smältande tjäle som hållit marken fuktig, det kalla vädret har bidragit till att upptorkningen gått långsamt. Men nu har det blivit varmare så kanske sätter det lite fart på upptorkningen.

Upptorkningen jaa…. det betyder ju också att jag borde få rågen övergödslad innan det blir för torrt så att gödseln inte löses upp. Tog en sväng dit nu på morgonen och snön uppe vid skogskanten hade nog smultit bort samt fältet torkat upp så pass att det borde bära traktorn om jag eventuellt behåller förbreddningshjulen monterade. Men sen är ju frågan hur mycket gödsel man ska satsa på? Övervintringen har varit någorlunda OK med tanke på vinterförhållandena men torkan vid sådden i höstas ledde till att groningen inte lyckades så bra som den gjort de senaste åren. Så beståndet är glesare än brukligt och bestockningen ojämn. Finns det några bra beräkningsgrunder för hur mycket gödsel det löns att sätta dit?

….även om det på håll ser lite grönare ut.

Som jämförelse på hur olika utvecklingen åren emellan är så postar jag en bild ur arkivet.

Vårsådden 2017 i gång …

Nu har vi sått det första skiftet för i år. Det gick mycket bra och det är ännu ingen brådska. Det finns en hel del fukt i jorden trots att det inte regnat just alls den här våren. Vi sådde den kanske värsta leråkern, Brennendjin (Brännängen), som ofta varit full av stenhårda stora lerklimpar. Jag kommer bra ihåg hur jag som skolelev fick slåss med 10-15 cm lerkokor som den tidens mjuka S-pinnharvar inte fick sönder på något sätt hur många gånger man än körde över åkern. Den åkern fick mej att köpa en fräs för 30 år sedan och vi gick över till frässådd. Fräsen var mycket bra (Pegoraro) och är en av de få maskiner som jag aldrig behövt reparera – inte ens en pinne är bytt trots att jag kört den i sten så att hela traktorn hoppat. Men den kräver en stark traktor och är ganska långsam på styva lerjordar – på mulljordar kan man köra ganska fort. Och åkern måste harvas ordentligt för fräsen jämnar inte ut alls. Då jag hittade en billig Väderstad Rapid så gick vi över till direktsådd.

I år var Brennendjin riktigt mör och hade torkat upp väldigt jämnt så vi kunde så också de svackor där det ofta ligger vatten ännu vid vårsådden. Leran hade börjat torka i sprickor på sina ställen men det torra lagret var ännu tunt och bildade inga kokor alls. En ovanligt lätt och snygg vårsådd för den åkern.

Nytt för i år var markörerna som krånglat förr om åren. Jag hade gamla S-harvtinnar men de höll inte utan brast efter 20 hektar. Dessutom var det svårt att se spåret inne i halmen. Nu satte jag de starkaste och styvaste harvtinnar jag hittade och nu kan man minsann se markörens spår. Harvtinnarna rev upp ett ordentligt dike som syntes bra i halmen (se bilden ovan). Det var absolut nödvändigt just på Brennendjin som har en mycket oregelbundet form med en mängd trianglar.

Utsädet kom ned i fuktig jord och välterhjulen pressade ihop skåran efter tallrikarna alldels utmärkt. Man kunde knappt se var den fanns. Så nu borde det minsann gro bra. Fast man vet aldrig med vädret …

Vi har ingen brådska med sådden men det lär bli +24 grader till lördag så då är det bra att ha säden i jorden. Värmen gör att brodden kommer upp snabbt. Att så i kall jord gör bara att ogräset hinner växa snabbare än vetebrodden.

Nu hoppas jag på en torr försommar. Vi har testat direktsådd för våta försomrar och i fjol kom det så mycket regn att brodden drunknade. Det vore intressant att se hur direktsådden klarar av torka.

Ett nytt år med nytt hopp som ännu inte grusats.

In och ut, ut och in…..

…..har vi burit plantorna morgon och kväll under senaste vecka. Med nattemperaturer som närapå legat lägre under 0-strecket än vad motsvarande dagsdito gjort och nån snöby däremellan så har det inte stimulerat till plantering. Det är trots allt lättare att bära plantorna än att försöka skydda dem för vintervädret ute på åkern.

Plantor på avhärdning flyttas in under tak till natten på grund av kölden.

Och när det är så kallt att vi i meteorologiska termer närapå har vinter och tjäle fortfarande finns så hjälper det inte heller så mycket att täcka planteringarna med väv. Så det är lika bra att invänta varmare väder, under dylika förhållanden är det heller ingen större risk att plantorna växer oss ur händerna.

Det är i meteorologiska termer snudd på vinter nu!

Så istället för plantering har jag skördat palsternackor och plöjt och harvat lite för spannmålen även om den nog kommer att sås först efter att jag fått de första grönsaksplanteringarna och -sådderna gjorda.

10.5.2017. Palsternacksskörden på slutrakan.

Våren är bondens tid och det tycker man tydligen också i stan för trots att fotoutställningen är över så ”pryder” bonden fortfarande stadsbilden. 😀

Att vädret påverkar våra förehavanden har också media tacknämligt noterat. Blev i medlet av veckan kontaktad av YLE Pohjanmaa som sett att jag på FinneFarms facebooksida meddelat att plantorna avhärdas i väntan på plantering. Dom ville göra ett nyhetsinslag om väderproblematiken för oss bönder. Visst sa jag, ”men nu är det så att finska nog inte är min starkaste sida och det kan bli som när åländska Micke kokade gröt”! Det går säkert bra tyckte reportern. Så nu har man också gjort sin första nyhetsrapport på det andra inhemska. Trots att resultatet inte är mycket att yvas över efter 7 vintrars och 2 somrars finskastudier och att få en stor mikrofon under näsan definitivt inte gör saken lättare så dristar jag mig ändå till att länka till inslaget här: http://areena.yle.fi/1-4138401?autoplay=true

Under inkommande vecka har i alla fall utlovats lite varmare väder så det blir nog bråttom med sådd och plantering, vi ligger trots allt nu ca 10 dagar efter i schemat!

Tofsviporna tycker nu också att det är hög tid att inleda säsongen…..

Glad morsdag !

En glad morsdag till alla med litet vitsippor vilket är tradition hos oss. De skall hämtas bakom Alkärret som är en urgammal åker inne i skogen. Där finns vanligen stora mängder vitsippor och allt sedan jag var liten så stannade man en stund i harvandet och plockade en bukett visippor åt mor och farmor – senare också åt min svärmor. Men i år är våren så sen och det har varit så kallt att det inte fanns en enda vitsippa i skogslaggen där det brukar vara alldeles vitt. Jag fick gå ganska långt in i skogen innan jag kunde plocka en liten bukett.

Med den här bilden gratulerar jag alla mödrar i dag – speciellt Mommo (min svärmor) som ligger på Borgå sjukhus med lunginflammation. Hon fyllde nyss 91 år så det är inte så bra.

Bilden är litet fusk för den är tagen hemma i trädgården men det var dåligt med vitsippor i skogen – de var både små och glest utspridda. Vi har varit försiktiga med krattandet i trädgården och har fått blåsippor, vitsippor, gulsippor och scilla att sprida sej. De tål inte alls krattande så man får snällt låta löven ligga kvar om man vill se dessa blommor. Jag antar att gamla löv dessutom skyddar ganska bra mot kölden.

En liten del av våra scillor.

I går var det första vårdagen. På fredag var det ännu svinkall nordan och ren vinterkänsla. I dag såg jag att åkrarna torkat upp ganska bra också i svackorna men för direktsådd är det ännu ingen panik. Halmen håller kvar fukten ganska länge. I morgon tänkte vi sätta på dubbelhjulen och börja så.

Det torkar upp

Trots vinterns långsamma återtåg så börjar åkrarna torka upp. Mest på grund av att det inte regnat och att solen skiner. Kylan gör att det inte går så fort men SMHI:s lantbruksväder (som jag beställt via NSL) har en avdunstningsprognos som ger ett par mm avdunstning varje dag. Enligt tiodygnsprognosen skall det vara kyligt och först i slutet litet varmare men bara nätt och jämnt +10 grader. Inte nån sommarvärme precis.

Nu har i alla fall såmaskinerna kommit fram och så småningom skall vi väl också börja så. Det blir knappast den här veckan. Möjligen blir det först då prognoserna börjar hota med regn …

Jag har börjat smörja Rapiden och konstaterade att alla ringarna var hela och hållit trycket riktigt bra. Nu måste ännu de nya markörerna monteras. Jag köpte riktigt starka harvtinnar för de gamla S-tinnarna höll inte alls. Likaså har jag breda spetsar så att markeringen skall synas. I fjol var det svårt att se den i halmen.

Jag körde ett varv runt åkrarna med lilla MF165 och tyckte att de torkat upp ganska jämnt. Det fanns inte många vattenpölar utom på de allra värsta ställena (ett gammalt vägdike). Men den orörda halmen gör att ytan torkar upp långsamt och den skall vara torr innan vi vågar börja så. Det är en annan sak om man harvar för då torkar ytlagret mycket snabbare.

I växthuset har solen fått äppelträden att blomma och humlornas surr hörs hela tiden. Det såg illa ut för humlorna då kölden kom tillbaka men de tycks ha repat sej. Äppelträden på bilden ympades för tre år sedan och skall i år planteras ut. Groparna är redan grävda.