Sida 116 – Bondbloggen

Nu är det vinter och pannan den stannar

Och det var inte bara pannan (flismataren) som stannade. Igen blev man överraskad av vintern fastän man borde veta att det alltid blir vinter här – ibland i november. Den globala uppvärmningen har inte ändrat mycket i det lokala klimatet.

Det började med en centimeter snö som man trodde skulle smälta bort ganska snart. Men så kom det mer och mer och blev riktigt kallt – helt enkelt en ordentlig vinter. Personligen tycker jag inte alls om tidiga vintrar för det blir större sannolikhet att de egentliga vintermånaderna blir alldeles för varma och det är illa för skogsarbetet då vägarna smälter.

Mitt byggande gick i putten fullständigt i år. Jag byggde ännu på julaftonsdagen i fjol men nu kom vintern två månader tidigare. Jag hade inte ens börjat byggga för det var en hel del arbete med fästet till den nya lastaren. Tyvärr blev det också dåligt med svetsandet för som vanligt så stannade pannan. Jag hade bytt lagret till skruven (se Hurra, flismataren gick sönder) i juni. Nu var inget direkt sönder men skruvarna som håller fast lagret hade kommit loss.

Ibland undrar man vad ingenjörerna och konstruktörerna tänker på. Skruvarna till lagret var nämligen så konstruerade att de inte gick att dra åt utan att ta bort hela lagret från axeln !!?? Det var spårskruvar med huvudet bakom en liten platta Förstås kunde det inte hålla och inte kunde man spänn till muttrarna heller för skruven tvinnade. Så nu fick jag skilja åt allting och sedan bytte jag de skruvar som hade dåliga gängor och svetsade fast dem i plattan. Nu går det att dra till muttrarna utan att skilja åt halva flismataren. Det var inte så kallt då jag byggde om eländet men det blev -17 grader senare på natten. Inte roligt att ligga under flismataren på den kalla jorden.

Det är inte stor idé att köpa färdiga maskiner eftersom man nästan alltid måste bygga om dem. Konstruktörerna tycks inte orka fundera ut hur man skall sköta underhållet och reparationerna. Lika gärna kan jag göra mina misstag själv – det blir billigare.

Det blev också bråttom att tömma vattenröret till växthuset. Det hade redan frusit så att jag måste sätta en värmefläkt rakt på kranarna. Tydligen hade de ännu inte spruckit och röret hade inte frusit helt för efter ett par timmar kunde vi blåsa bort vattnet ur röret med tryckluft. Nära ögat var det i alla fall.

Först sopade jag bort snön på gångarna och utanför garaget men sedan kom det så mycket att jag var tvungen att sätta en liten dag på att köra snö med frontlastaren. Det är alltid illa att köra snö första gången eftersom marken inte har frusit ordentligt och skopan lätt far ned i jorden. I år var det speciellt illa eftersom pudersnön kom på helt ofrusen mark. Jag blev tvungen att backa med skopan snedställd så att den inte skulle ta med sej alltför mycket jord och sand. Senare på vintern då marken är frusen och det kan finnas ett ordentligt lager med is utanpå är det lättare att köra snö.

Pudersnö och blåst är en mycket dålig kombination. Då pressas snön in genom varenda liten springa och visst blev ladan full med snö. Där hade jag inte hunnit rada undan papplådor och virke och allt möjligt som jag dragit fram för att flytta en hylla. Så det blev ett grymt sopande för att få ordning på det. Till all tur är snön torr så länge det är kallt och bara man inte stiger i den så är den lätt att sopa bort.

Det var inte slut med alla sorger och bedrövelser med det. I trappan inne i huset började det droppa vatten. Problemet är att lätt snö isolerar alldeles för bra och på taket börjar den därför smälta underifrån då det läcker värme upp genom mellantaket. Vattnet från den smälta snön rinner ned till takkanten där det fryser till en vall av is. Och så har man en sjö bakom isvallen. Taken klarar bra regn som kan rinna bort men stående vatten söker sej ned genom springorna i takplattorna in i huset. Nu är det inte första gången så jag har satt värmeslingor utanpå taket som gör en kanal genom isvallen så vattnet kan rinna bort. Men jag hade förstås inte satt på värmen eftersom det var så tidigt på året.

Vårt hus fick en andra våning 1930 och då byggde de taket i de övre rummen så att de spikade pärlspunt direkt under takstolarna. Det är klart att värmen läcker rakt upp genom taket och det ryms inte heller mer isolering under det låga taket i övre våningen. Det blir troligen tvunget att bygga ett nytt tak utanpå det nuvarande för att hindra värmen att läcka upp till yttertaket.

Värmebatterierna är ännu kalla i ett par rum och jag måste troligen spola värmerören med tryck för att få igång cirkulationen. Det samlas hela tiden litet rost i rören och till sist blir cirkulationen alldeles för dålig. Ibland måste man ta loss batterierna och spola dem ordentligt med tryck. Tills vidare har jag bara tagit på mej mera kläder för nu är det bråttom att få fästet till lastaren klart innan det blir riktigt kallt. Den måste lyftas upp utomhus och det är inte så trevligt att skruva fast den i sträng köld. Nästa vecka skall det bli varmare så nu svetsar jag för brinnkära livet för att få den klar medan det är varmt.

Som lök på laxen så blev det problem med bilen efter den kalla natten med -17 grader. De eländiga bensinstationerna byter aldrig till vinterbränsle i tid och bränslefiltret blev fullt av paraffin. Sommardiesel klarar ännu -10 grader men inte -17. Jag har enbart vinterbränsle i traktorerna året runt för slippa skruva bort filtret varje vinter men man får ju inte sätta traktorbränsle i bilen. Jag skulle gladeligen betala den cent det kostar mer för vinterbränsle ända från september men man hittar ju inte nån mack med vinterbränsle i tid. Om man inte kör så mycket så borde man byta till vinterkvalitet redan tidigt på hösten. Nu måste jag ha värmefläkten under filtret i flera timmar innan bränslet började gå igenom det. Till all tur hann jag inte köra bilen bort från gårdsplanen.

Vintern är egentligen inte något problem men det gäller att förbereda sej i tid – om man kan. I skogsarbetet är det bara bra med en kall vinter. Litet byggarbeten skulle jag gärna göra ännu i år om det går men nu är svetsandet överst på listan och det går bra i verkstaden. Om man nu hinner vara där för alla andra små katastrofer.

Men vem vet – kanske vi får en indiansommar ännu i december …

Höst

Hösten kom och for. Och märklig var den i år. Lång och fin. Fast ändå inte tillräckligt lång för det är den aldrig. Det är precis som med snön i Hufvudstaden, minusgraderna kommer alltid överraskande.Fast de som inte hunnit med i år får nog skylla sig själva. Alltså gör jag det.

Som tidigare nämnts gick skörden som på räls. Så även kvickrotsbekämpningen och annat smågodis. Mitt på hösten hade vi besök en kväll av kollegerna Christer och Lotta, och det var förstås en riktigt trevlig kväll. Jag minns precis när jag inledde min bloggkarriär att man tänkte ett år framåt och att det skulle ge bestående vänner och upplevelser var inget man ens snuddade vid i tankarna, ej heller att det skulle fortgå sex år senare, men vackert så, vad är nu bättre än det?

Tröskrengöringen brukar jag försöka få ur världen rätt snabbt efter att skörden är klar, detta för att minimera risken att det skall bli ogjort. Att lämna tröskan i oskick på hösten är ett sabla oskick. Jag har prövat detta misstag en gång för länge sen, och det kommer inte att ske igen, åtminstone inte så länge jag vandrar på egna ben. Att påbörja en säsong med en liten råtta som kommer vandrande längsmed en kedja och rutten säd och halm överallt, till vissa delar redan till jord bliven, det roar mig inte det minstaste. Det blev en gång och icke mer.

Samma med torken. Ett år blev agnbänken otömd och på våren var det första jag mötte i trappan – en råtta.

Således skall torken städas minutiöst – så ickepedant jag är. Det var väl där problemen började och tidtabellen sprack i år. Jag började med det livsfarliga att skjuta upp det, och sen hade det väl också lite att göra med det fina vädret, det brukar vara bäst att fixa undan städandet när det är dåligt väder – och det var det ju överhuvudtaget aldrig i år.

Nåja, till sist blev även det gjort och bilderna talar sitt tydliga språk. Skulle man lämna det som det ser ut efter säsong skulle det nog vara ett smärre elände att komma tillbaks på våren.

Efter en hel del excercis med dammsugare och borste såg det betydligt mera hemtrevligt ut.

När torken och tröskan var urstädade var det bara resten kvar. Dels att packa in allt under tak, vilket kräver en hel del planering. Här dras jag med ett farsarv som tar sig uttryck i att jag ogillar att ha maskiner och redskap utomhus, och denna farsot kombinerad med alldeles för lite maskinhallsutrymme gör ekvationen knepig.

När jag byggde maskinhallen i slutet på nittiotalet höll jag tillbaks med kvadratmetrarna med den följd att en äldre granne kom incyklande till bygget och undrade varför jag som inte har några barn byggde en lekstuga? Tyvärr hade han mer rätt än vad jag ville tro då.

Till denna hösts ”nöjen” har också hört att försöka planera nästa år. Närmast då i fråga om växttäcket vintertid. Jag som alltid varit en edsvuren plöjare har nu då börjat vackla i tron och börjat få för mig att det går bra utan. Om dessa funderingar skall jag försöka få ihop en skild text, få se om det lyckas.

Nu slutade det i alla fall med att jag inte fick ihop maxvintertidsväxttäcke (!) på 80% utan det stannade på dryga 60% Detta pga att någon tänkt till och avskaffat möjligheten att få räkna med solrosåkrarna i växttäcket. En typisk byråkratiprodukt. Man kan inte räkna som växttäcke en åker som har växttäcke av en annan orsak än att den har växttäcke. Så skall man tänka som bonde i Finland 2016.

Den 23.10 fyllde jag år. Inget märkligt med det, dels gör alla finländare det en gång i året, dels börjar det bli lite onödigt ofta återkommande i denna ålder, det är inte därför jag nämner det. Däremot minns jag från barn och ungdomen att min födelsedag var nån sorts avslutningsdag för säongen. Det var inte ovanligt att det fanns gott om snö då och allt åkerarbete skulle nog vara avslutat sen länge vid denna datum förr. Här ser vi nog att någonting hänt med vädret för de senaste 10-15 åren har jag nog både tröskat och framför allt plöjt långt efter detta datum.

Därmot släcker ju samhället ljuset helgen därpå när vi återgår till vintertid. Det är inte heller så farligt numera när belysningen utvecklats så enormt som den gjort.

Trots allt detta gick det ju inte bra i år heller. Den 3. november attackerade minusgraderna just innan plöjningen var klar. Nu sitter jag och stirrar på 1 hektar som börde ha varit plöjt men inte är det. Irriterande så det förslår, speciellt med tanke på att det bara hade behövts en timme att färdigställa det på, men nu är det som det är. Hav förtröstan – det kommer väl nog plusgrader ännu i höst. Får vi hoppas.

En annan detalj som kan nämnas är investeringar. Jag har i många år haft som princip att en maskin per år skall förnyas, eller något annat skall renoveras eller byggas. Så blev det även i år – ja eller maskin och maskin, det blev ett eluttag på torkväggen. Det har jag velat ha länge.

Så nu är allt precis som vanligt. En ovanligt lång och fruktansvärt fin höst ligger bakom – men hann jag med vad jag skulle?

Nä

Frusna äppel

Medan snön faller, och Donald Trump håller sitt segertal i amerikanska presidentvalet, kommer fåren tassandes genom snön och går till äppelträdet nedanför köksfönstret och söker äpplen i snön. De har ganska mycket snö i ullen och det ser ut som att de inte varit mycket inne fast de har möjligheten. De kan gå in, och de har mat där, men de vill ut och röra på sej. Äpplena de gräver fram är kanske frusna, och huj att äta frusna äpplen, men, de får göra som de vill, och de tycker tydligen att det är mums.

Sådär mycket vet man. Själv tror man att de helst skulle vilja ligga inne på en varm djupströbädd och gå enkelt och behändigt till foderbordet där det serveras mat två gånger om dagen, ibland så mycket så ingen orkar äta upp allt tills det kommer påfyllning, och sen inte göra annat än ligga och idissla… Men. Nej. Ut i snön tassar de. Går och söker upp lite frusna äpplen, och så går de en sväng över min gräsmatta och bökar fram lite torrt och fruset gräs. Sen går de nog tillbaka till fårhuset småningom, och inte är det alla dagar de gör sånahär små utflykter ner till äppelträdet, men att de gör det för att de vill, det visar ju på att de åtminstone inte lider av det. Bäst är om djuren får göra som de vill. Jag kan inte ge alla mina får den möjligheten, alla dagar. Jag har ett rullande system och schema så alla djuren får komma ut och springa fritt några dagar i veckan. Och de utnyttjar möjligheten.

Fåren ser inte ut att bry sej så mycket om amerikanska presidentvalet. Resten av världen är dock lite uppsomkull, och åsikter, påståenden, konstateranden och analyser virvlar runt vildare än snön. Snön som faller, landar ju iallafall nångång, men alla profetsior om amerikanska presidentvalet kan det ta länge, innan de landar…

Kortvarig höstplöjning.

Som det ser ut nu så blir årets höstplöjning blott två dagar lång.

Friluftsverkstaden 3.11.2016. Förbereder höstplöjningen med att demontera dubbelhjulen.

På torsdagskvällen hade det blivit så pass kallt att det började vara kört med skördandet, väderprognosen utlovade dock varmare väder om en vecka så eventuellt kunde det gå att återuppta skördandet av det sista då. Under tiden som det inte går att skörda kan man ju inleda höstplöjningen, tänkte jag. Demonterade därför dubbelmontagen och monterade plöjningsdäcken på torsdagskvällen och hämtade bolagsplogen på fredag förmiddag efter att ha satt igång arbetet åt dom andra här hemma. Tog en morotspåse med och for för att plöja där jag kommer att odla grönsaker nästa sommar, det är ju viktigast att få dom åkrarna i skick, spannmålsåkrarna kan jag plöja i vår om det visar sig nödvändigt.

Solfå-åkern 4.11.2016. Här ska det odlas grönsaker nästa sommar.

Åtta timmar senare har jag 8,5 ha plöjt, bränsletanken tom och morotspåsen halväten. Åkte hem för att fylla på bränsle och äta lite varm mat, morötter i all ära men det kan bli för mycket av det goda om kosten blir alltför ensidig. Vi hade främmande så det blev att tillbringa en timme med dem innan jag åter for för att plöja vidare, denna gång till grannkommun Malax där jag har en åker. I kyrkbyn hade det gått riktigt bra att plöja under dagen men i Malax hade jorden redan börjat frysa till, termometern på banken i Övermalax visade -7° då jag vid ett-tiden hade plöjt klart. Iddes ändå inte påbörja plöjningen av ytterligare åkrar utan gick till sängs. I morse var det tio grader kallt så jag betvivlade att det skulle gå att plöja längre, tog ändå spaden och åkte till åkern där rågen skördats och kunde konstatera att det inte var alltför mycket fruset då den rikliga halmmängden isolerat bra. Så den åkern har jag plöjt närapå klar idag, återstår ett par vändtegar. Jorden var inte stelfrusen men ändå lite seg idag så det gick nog tyngre än igår men det kan också bero på att åkern inte plöjts på tre höstar då rågen föregicks av kummin och rågen direktsåtts.

Rågåkern 5.11.2016 Höstplöjningen avslutas?

Jorden var inte lika följsam idag så det blev inte så snygg plöjning men det är förövrigt inte lätt att plöja liggväxtrågåkrar annars heller. Nu gjorde kylan halmen spröd så det var inga problem med att den skulle ha fastnat i plogen som annars brukar vara fallet vid plöjning i lång halm.

Gasproblem

Nä, det gäller inte magen den här gången. Jag skulle fylla på gasflaskorna (acetylen och syre) eftersom det går åt en hel del då jag skär fogar för fästet till den nya skogslastaren. Hastigt och lustigt tänkte jag kuska flaskorna till Järvenpää till Woikoski för påfyllning. Det har jag gjort många gånger förut men nu fick jag tji. De hade helt slutat att fylla på acetylen och syre (annat än för medicinskt bruk) och bara återförsäljarna sköter numera om påfyllning.

Gnisslande tänder över den onödiga resan till Järvenpää sökte jag fram en återförsäljare i Borgå och körde dit. Visst gick det bra att fylla på där men då jag frågade när de var klara så höll jag på att få spatt. TRE MÅNADER … I Järvenpää har det tagit 1-3 veckor. Vi har ju påfyllningspunkt i Lappträsk också men jag började föra flaskorna till Järvenpää efter det att ett par legat sex månader i Kotka (?) utan att någon meddelat nånting.

Det är ett ruttet system. De kan inte skicka ett SMS eller en epost då flaskorna är klara utan man måste ringa var och varannan vecka och fråga om de kommit. Det är helt ofattbart att någon kan ha ett så uselt system.

Nu är det inte någon panik för jag har ett par stora reservflaskor som är nästan fulla men jag kan inte tåla sådan slapphet och slöhet. Tydligen är jag inte den enda för jag såg på nätet att någon undrade om man kunde fylla på gasflaskor i Estland. Det kan ju vara problematiskt med transporten för färjorna gillar inte gasflaskor. Snart måste man väl börja fylla på via nätet bara nån smart typ hittar på att ordna snabb transport fram och tillbaka till Tyskland eller nånting.

Det där med Borgå var ett misstag. Jag såg senare att man fick gasflaskorna påfyllda på 1-3 veckor i Tattarmossen i H:fors. Det är litet längre väg men vad gör det om man sparar flera månader. Och om det blir problem så måste jag köpa utbytesflaskor (300+400 euro). Det är egentligen onödigt för vi har två par flaskor som farsan köpte på 60-talet. Ett tag hade jag hyrflaskor från AGA men det blev otroligt dyrt med månadshyran. Jag behöver sällan gas men den måste finnas hemma om det plötsligt blir snabbreparation.

Kanske man kunde köpa gasflaskor från Kina med gratis leverans ? Även om det tar en månad så är det i alla fall snabbare än från Borgå.

Kör försiktigt!

Där kom den! Årets första snö 🙂

Ett litet tunt lager snö har vi på marken idag morgon, och det blåser en kall vind som går genom märg och ben. Men det är väl så det kan, ska och brukar vara i när det är november. Vintern kommer och jag är av den åsikten, att hellre lite snö på marken än det där klottiga, tradiga, eviga regnandet. Nå, man ska ju inte ropa hurra för 3mm snö, för den far väl lika snabbt som den kom, men för stunden känns det riktigt bra med lite vitt på marken. Det lyser upp lite och påminner om att vintern kommer…

Vintern… Ggggrrraaaassshhhh!!!! Och jag som inte har frostvakten i potatiskällaren på ordning, inte ha klippt alla fåren, inte ha tömt kaninburen, inte har alla bollar hemma, inte har varken det ena eller det andra… Men, jag bytte till vinterdäck i måndags, och resten lär jag väl hinna med… Och hinner jag inte så lär det väl bli ogjort då. Det är bara att prioritera och få undan det viktigaste och se vad man hinner med.