Frusna äppel

Medan snön faller, och Donald Trump håller sitt segertal i amerikanska presidentvalet, kommer fåren tassandes genom snön och går till äppelträdet nedanför köksfönstret och söker äpplen i snön. De har ganska mycket snö i ullen och det ser ut som att de inte varit mycket inne fast de har möjligheten. De kan gå in, och de har mat där, men de vill ut och röra på sej. Äpplena de gräver fram är kanske frusna, och huj att äta frusna äpplen, men, de får göra som de vill, och de tycker tydligen att det är mums.

IMG_20161109_085159[1]

Sådär mycket vet man. Själv tror man att de helst skulle vilja ligga inne på en varm djupströbädd och gå enkelt och behändigt till foderbordet där det serveras mat två gånger om dagen, ibland så mycket så ingen orkar äta upp allt tills det kommer påfyllning, och sen inte göra annat än ligga och idissla… Men. Nej. Ut i snön tassar de. Går och söker upp lite frusna äpplen, och så går de en sväng över min gräsmatta och bökar fram lite torrt och fruset gräs. Sen går de nog tillbaka till fårhuset småningom, och inte är det alla dagar de gör sånahär små utflykter ner till äppelträdet, men att de gör det för att de vill, det visar ju på att de åtminstone inte lider av det. Bäst är om djuren får göra som de vill. Jag kan inte ge alla mina får den möjligheten, alla dagar. Jag har ett rullande system och schema så alla djuren får komma ut och springa fritt några dagar i veckan. Och de utnyttjar möjligheten.

Fåren ser inte ut att bry sej så mycket om amerikanska presidentvalet. Resten av världen är dock lite uppsomkull, och åsikter, påståenden, konstateranden och analyser virvlar runt vildare än snön. Snön som faller, landar ju iallafall nångång, men alla profetsior om amerikanska presidentvalet kan det ta länge, innan de landar…

Kortvarig höstplöjning.

Som det ser ut nu så blir årets höstplöjning blott två dagar lång.

Friluftsverkstaden 3.11.2016. Förbereder höstplöjningen med att demontera dubbelhjulen.
Friluftsverkstaden 3.11.2016. Förbereder höstplöjningen med att demontera dubbelhjulen.

På torsdagskvällen hade det blivit så pass kallt att det började vara kört med skördandet, väderprognosen utlovade dock varmare väder om en vecka så eventuellt kunde det gå att återuppta skördandet av det sista då. Under tiden som det inte går att skörda kan man ju inleda höstplöjningen, tänkte jag. Demonterade därför dubbelmontagen och monterade plöjningsdäcken på torsdagskvällen och hämtade bolagsplogen på fredag förmiddag efter att ha satt igång arbetet åt dom andra här hemma. Tog en morotspåse med och for för att plöja där jag kommer att odla grönsaker nästa sommar, det är ju viktigast att få dom åkrarna i skick, spannmålsåkrarna kan jag plöja i vår om det visar sig nödvändigt.

Här ska det odlas grönsaker nästa sommar.
Solfå-åkern 4.11.2016. Här ska det odlas grönsaker nästa sommar.

Åtta timmar senare har jag 8,5 ha plöjt, bränsletanken tom och morotspåsen halväten. Åkte hem för att fylla på bränsle och äta lite varm mat, morötter i all ära men det kan bli för mycket av det goda om kosten blir alltför ensidig. Vi hade främmande så det blev att tillbringa en timme med dem innan jag åter for för att plöja vidare, denna gång till grannkommun Malax där jag har en åker. I kyrkbyn hade det gått riktigt bra att plöja under dagen men i Malax hade jorden redan börjat frysa till, termometern på banken i Övermalax visade -7° då jag vid ett-tiden hade plöjt klart. Iddes ändå inte påbörja plöjningen av ytterligare åkrar utan gick till sängs. I morse var det tio grader kallt så jag betvivlade att det skulle gå att plöja längre, tog ändå spaden och åkte till åkern där rågen skördats och kunde konstatera att det inte var alltför mycket fruset då den rikliga halmmängden isolerat bra. Så den åkern har jag plöjt närapå klar idag, återstår ett par vändtegar. Jorden var inte stelfrusen men ändå lite seg idag så det gick nog tyngre än igår men det kan också bero på att åkern inte plöjts på tre höstar då rågen föregicks av kummin och rågen direktsåtts.

Rågåkern 5.11.2016 Höstplöjningen avslutas?
Rågåkern 5.11.2016 Höstplöjningen avslutas?

Jorden var inte lika följsam idag så det blev inte så snygg plöjning men det är förövrigt inte lätt att plöja liggväxtrågåkrar annars heller. Nu gjorde kylan halmen spröd så det var inga problem med att den skulle ha fastnat i plogen som annars brukar vara fallet vid plöjning i lång halm.

Gasproblem

Nä, det gäller inte magen den här gången. Jag skulle fylla på gasflaskorna (acetylen och syre) eftersom det går åt en hel del då jag skär fogar för fästet till den nya skogslastaren. Hastigt och lustigt tänkte jag kuska flaskorna till Järvenpää till Woikoski för påfyllning. Det har jag gjort många gånger förut men nu fick jag tji. De hade helt slutat att fylla på acetylen och syre (annat än för medicinskt bruk) och bara återförsäljarna sköter numera om påfyllning.

Gnisslande tänder över den onödiga resan till Järvenpää sökte jag fram en återförsäljare i Borgå och körde dit. Visst gick det bra att fylla på där men då jag frågade när de var klara så höll jag på att få spatt. TRE MÅNADER … I Järvenpää har det tagit 1-3 veckor. Vi har ju påfyllningspunkt i Lappträsk också men jag började föra flaskorna till Järvenpää efter det att ett par legat sex månader i Kotka  (?) utan att någon meddelat nånting.

Det är ett ruttet system. De kan inte skicka ett SMS eller en epost då flaskorna är klara utan man måste ringa var och varannan vecka och fråga om de kommit. Det är helt ofattbart att någon kan ha ett så uselt system.

Nu är det inte någon panik för jag har ett par stora reservflaskor som är nästan fulla men jag kan inte tåla sådan slapphet och slöhet. Tydligen är  jag inte den enda för jag såg på nätet att någon undrade om man kunde fylla på gasflaskor i Estland. Det kan ju vara problematiskt med transporten för färjorna gillar inte gasflaskor. Snart måste man väl börja fylla på via nätet bara nån smart typ hittar på att ordna snabb transport fram och tillbaka till Tyskland eller nånting.

Det där med Borgå var ett misstag. Jag såg senare att man fick gasflaskorna påfyllda på 1-3 veckor i Tattarmossen i H:fors. Det är litet längre väg men vad gör det om man sparar flera månader. Och om det blir problem så måste jag köpa utbytesflaskor (300+400 euro). Det är egentligen onödigt för vi har två par flaskor som farsan köpte på 60-talet. Ett tag hade jag hyrflaskor från AGA men det blev otroligt dyrt med månadshyran. Jag behöver sällan gas men den måste finnas hemma om det plötsligt blir snabbreparation.

Kanske man kunde köpa gasflaskor från Kina med gratis leverans ? Även om det tar en månad så är det i alla fall snabbare än från Borgå.

 

Kör försiktigt!

Där kom den! Årets första snö 🙂

IMG_20161102_075304[1]

Ett litet tunt lager snö har vi på marken idag morgon, och det blåser en kall vind som går genom märg och ben. Men det är väl så det kan, ska och brukar vara i när det är november. Vintern kommer och jag är av den åsikten, att hellre lite snö på marken än det där klottiga, tradiga, eviga regnandet. Nå, man ska ju inte ropa hurra för 3mm snö, för den far väl lika snabbt som den kom, men för stunden känns det riktigt bra med lite vitt på marken. Det lyser upp lite och påminner om att vintern kommer…

Vintern… Ggggrrraaaassshhhh!!!! Och jag som inte har frostvakten i potatiskällaren på ordning, inte ha klippt alla fåren, inte ha tömt kaninburen, inte har alla bollar hemma, inte har varken det ena eller det andra… Men, jag bytte till vinterdäck i måndags, och resten lär jag väl hinna med… Och hinner jag inte så lär det väl bli ogjort då. Det är bara att prioritera och få undan det viktigaste och se vad man hinner med.

 

Har du alla hemma?

Ja, inte vet jag, verkar jag vara lite som om jag inte hade ”alla hemma”? Alltså, ”alla hemma på övre våningen”, ”alla indianer i kanoten”, ”alla bollar i julgranen”, ”alla kottar i granen” osv… Det finns ju oändligt många varianter… Men, jag tror, hoppas och förstår ju att det är fåren folk frågar om 😉

Att sen svara ”nej det har jag inte”. Får väl den som frågade tolka hur den vill, men just nu har jag alla hemma… Alla får iallafall. Det beror lite på årstiden det där, om jag har alla hemma på övre våningen eller inte. För nog är det lite så, att om somrarna så är det nog frågan om, om man har alla hemma. Huvudet brukar snurra på lite mer än vanligt om somrarna och då kan det nog hända att det faller någon kotte ur granen och nån indian ramlar ur kanoten emellanåt…

Men nu är alla fåren hemma. På ett sätt skönt att veta att man har dem på hemholmen, men å andra sidan så betyder också det att det är lite trångt på holmen så länge jag har så många olika gäng. Jag har ett gäng tackor som går med Romeo, ett gäng tackor som går med Lari, ett gäng som innehåller både slakttackor som ska åka iväg i slutet av november och tacklamm, och så har jag baggarna. De baggar som varit för små att skicka till slakt nu, får vara kvar och bli lite större innan jag skickar iväg dem. Alltså, 4 olika gäng. Som inte skulle få blanda ihop sej… Att sätta ut baggarna till lika som något annat gäng får är ute är uteslutet. Känner dom doften av brunstig tacka någonstans så kryper dom under, igenom eller flyger över vilket stängsel som helst på något vänster och vis. Dom kan vara helt otroligt uppfinningsrika att ta sej ur en rymningssäker hage som värsta små houdinisarna. På nolltid dessutom. Så dom får vara innanför 4 väggar och tak. Med betonggolv. Då hålls dom. Någorlunda. Eller så är bara dom ute, och alla andra inne. Samma gäller avelsbaggarna. Dom kan mangla ner nästan vilket stängsel som helst om dom kommer på den iden, och då skenar ju naturligtvis alla deras tackor också ut… Så dom är det också bäst att hålla inomhus, eller så bara dom ute. Alltså ett gäng ute i taget. Så för tillfället är det cirkulerande schema vem och vilka som får gå ute vilken dag. Ett rysligt rännande i grindar och dörrar, men, så får det lov att vara nu en tid…

Nå, småningom ska det skickas lite djur till slakt igen, och avelsbaggarna går att skilja från tackorna, dom börjar ha gjort sitt, och sen kan jag fast ha bara som två gäng, eller tre, beroende på hur det börjar se ut på utsidan så beslutar jag mej för hur jag gör sen. Det börjar inte finnas så mycket för dem att äta utomhus mera heller. Lite vildäppel och löv finns det, men det är ju ingenting de klarar sej på, men nog mår de ju bättre av att vara ute och röra på sej, gå och strosa än att stå inomhus hela tiden. Så dom som är ute har ensilagebal utomhus och så har det eviga tradiga inomhusutfodrandet dragit igång…

Mobiltelefonerna är för stora och för små

Jag fick idag den vatten- och stötsäkra Doogee T5 som jag beställde förra veckan efter det att min gamla Xcover fått glaset sönder. Och jag undrar om jag inte gjorde ett misstag. Rent tekniskt är T5:an bra och verkar fungera utmärkt med Android 6.0 men den är för stor ! Visst är det bra att jag i skogen kan övervaka pannrummet och se på kameran över gårdsplanen osv. osv. men klumpig är den eländiga ”smarta” telefonen !

Som telefon är den för stor och som dator är den för liten. Det är ett elände att hela tiden förstora delar av bilden för att man skall se nånting alls och sedan putta den hit och putta den dit. Jag förstår inte alls att folk vill ha smarttelefoner- de är ju rena skräpet. Både för stora och för små. Nyhetens behag antar jag. Med tiden kommer de troligen att få en mera nykter värdering och den kommer inte att vara nådig.

Problemet är att jag inte hittar en bra och liten telefon. Det tillverkas helt enkelt inte sådana mera. Eller så är de för dåliga dvs. klarar bara 2G som allt mer tas bort. Så det blir att söka vidare. Den här tror jag nog klarar skogsarbetet för den är väl skyddad mot fukt med en massa gummitätningar men den kommer att hänga och dänga i blusfickan mycket värre än den gamla telefonen. Kanske jag i alla fall borde ha köpt en (föråldrad) knapptelefon likt gamla Xcover att ha i skogen ? En orsak till att jag inte gjorde det var det förpepprade knapplåset som aldrig fungerade som det borde  på Xcovern så jag tänkte prova på nånting nytt. Få nu se hur det går i skogen i vinter …

T5:an är alltså 154x80x14 mm vilket är ungefär lika som de andra smarta mobilerna (som dock är tunnare) men det är för mycket för mej. Gamla knapp-Xcover är 129x56x14 mm  vilket inte verkar vara så stor skillnad men den är nog betydande i praktiken.  Jag saknar verkligen min gamla Ericsson vikbara Z710i som var tjock men liten. Men den är helt död. Om nån skulle göra en modern version av den (utan en massa strunt) så skulle jag köpa den bums.

Fram till dess mänskligheten tar sitt förnuft till fånga och börjar tillverka små vikbara telefoner igen så måste jag sy en speciell innerficka för den klumpiga smarttelefonen så jag kan ha den i skogen. I byxfickan passar den inte och benfickan (på yttersidan av låret) är ett ganska farligt ställe också för en stötsäker telefon.