Vårbruket tog time out.

Hej på Er igen.

Sol och värme satte fart på åkerarbetena och det blev lite paus med bloggandet så Nisse och Charlotta har fått hålla ställningarna en tid. Här i trakten börjar vårbruket vara på slutrakan för spannmålsbönderna och gröna ränder brodd skymtar redan på de fält som såddes först.

Grönsaksbonden har dock inte ännu inlett spannmålssådden då jag väntar på såmaskin, i stället har jag och personalen skördat övervintringspalsternackorna, sått nya palsternackor, morötter och lök. Och naturligtvis planterat en del kål, broccoli och sallat. Däremellan har jag hållit vårbruksnerverna i styr med att övergödsla råg och kummin, köra bort dikesvallar och brutit sten.

Jaa å så blev det ett par halvt sömnlösa nätter när vinden vände mot norr och nattfrosten slog till. Onsdag morgon hade vi ett par minusgrader och jag nöjde mig med att täcka de planterade grönsakerna med täckväv kvällen innan. Det har varit så varmt med dagstemperaturer över 20 grader att jag inte täckt planteringarna i samband med planteringen som brukligt för de tidiga planteringarna. Följande natt misstänkte jag att skulle bli kallare så vi riggade upp frostbevattningen och den kom väl till pass då temperaturen sjönk ner mot -6°C på torsdag morgon.

Sen blev det tal om rikliga regn så jag iddes inte påbörja harvningen då rörd åker oftast torkar långsammare upp efter regnet. Men det verkar som om regnet kom av sig med endast 2 mm i mätaren i morse men det fick i alla fall vårsådden att ta time out. Idag har det kommit några stänk till men det är långt ifrån de flera tiotalet millimetrar som meteorologerna förutspådde. Jag kunde gott ha haft någon av säsongjobbarna i arbete idag om jag vetat att regnet skulle så gott som utebli. Nu kommer några på jobb i morgon istället, vi får se om det utlovade uppehållet också infinner sig.

Lägger till några bilder på det som vi jobbat med sen sist. God fortsättning på veckoslutet.

6.5.2016. Sallatsplanteringen inleds i soligt och varmt väder.
6.5.2016. Sallatsplanteringen inleds i soligt och varmt väder.
8.5.2016 Morotsåkern klar för sådd.
8.5.2016 Morotsåkern klar för sådd.
10.5.2016 Planteringarna täcks med täckväv inför utlovad nattfrost.
10.5.2016 Planteringarna täcks med täckväv inför utlovad nattfrost. Babak hanterar skyffeln.
11.5.2016. Några av skyddslingarna hade lämnats otäckta och står nu frusna i gryningen.
11.5.2016. Några av skyddslingarna hade lämnats otäckta och står nu frusna i gryningen.
12.5.2016. När det blir riktigt kallt så räcker det inte med enbart täckväv utan fordras bevattning för att hålla frosten borta.
12.5.2016. När det blir riktigt kallt så räcker det inte med enbart täckväv utan fordras bevattning för att hålla frosten borta. Nymånen står för belysningen.
I väntan på såmaskin kan man ju hålla sig syselsatt med till exempel stenbrytning.
I väntan på såmaskin kan man ju hålla sig sysselsatt med till exempel stenbrytning.

Säg den glädje som varar …

Här körde man glad och förnöjd runt sista åkern men hann bara tre varv så började det regna. Det var en grym harm för nu var svackorna torra och jag hade bara behövt en timme till eller kanske bara en halv för att få dem sådda. Troligen går de inte att så mera i år.

Väderprognosen hade lovat en halv millimeter regn till klockan sex men det kom ganska ordentligt redan klockan fyra. Igen kan man konstatera att det inte går att lita på prognoser och att man alltid har bråttom hur bra vädret än är. Om jag hade börjat så klockan halv fem i morse så hade allt varit klart nu. Men man har blivit så slö, slapp, lat, loj och likgiltig och det blir värre då man börjar se slutet på vårsådden.

Någon katastrof är det knappast – bara en evinnerlig harm …

 

Direktsådd går bra i år

Det är alltid spännande att se hur det skall gå med vårsådden. Vädret är nyckfullt och man vet inte hur tjälen har arbetat förrän man sätter såmaskinen i jorden. De som harvar ser ju ganska snabbt hur det blir med såbädden men med direktsådd så är det svårare. I år gick det utmärkt. Åkrarna har torkat upp jämnt och till och med svackorna var jämntorra.

Största delen av våra åkrar var helt obearbetade men en halv åker körde jag med hacken för att se vilken skillnad det är. Vi diskuterade saken i höstas (se Att hacke eller icke hacka … ) och litet som förväntat så höll den hackade delen fukten betydligt längre. Det var till och med litet för fuktigt och man kunde ha väntat nån dag på den delen. Men egentligen gick det alldeles utmärkt att så alltihop. Man kan säja att det var bästa möjliga förhållanden för direktsådd..

DSCN5724

De helt obearbetade delarna hade som enda problem att det var svårt att se var markören gick. Utan den harvtinne vi satt fast i stället för den smala markören hade det varit omöjligt att så. Nu rev harvtinnen upp en ordentlig fåra i jorden men i stubben så syntes den nätt och jämnt.

DSCN5730

Så här ser det ut från hytten. Körmarkörens spår syns litet till vänster om mitten på motorhuven. Längre fram går det in i den orörda stubben och där får man anstränga sej att se det. Man ser nog i stora drag var man kört med såmaskinen eftersom den trycker med halmen men där det finns spår efter tröskhjulen ser man inte skillnad fastän man stiger ut ur traktorn och sätter näsan i jorden. I motsats till i fjol så trycker nämligen välthjulen ihop tallrikarnas skåror så att man inte ser dem alls. Så man är helt beroende av körmarkören.

Det gick bra att byta ut de klena pinnarna på körmarkören (som bara passar för finharvad jord) till S-pinnar från den gamla harven. Jag behövde bara fila upp hålet i pinnen litet så gick den att skruva fast med den ursprungliga klammern.  Men två S-pinnar har redan brustit för belastningen är hård på dem och de gick litet snett. Den tredje skruvade jag fast så den kunde svänga sej och den går mera rakt så få nu se om den håller.

DSCN5722

Till all tur så blev det litet svalare i förrgår då vi började så. Jag hade inte klarat hettan från måndagen och tisdagen. Visst finns det luftkonditionering i traktorn men det fungerar givetvis inte. Jag har luftkonditionering i tröskan också men där gav jag upp då jag insåg att den måste repareras varje höst. I förrgår var vi två förare och sådde då nästan 14 hektar. I går körde jag bara ett par skiften och idag har vi ett par bitar kvar så troligen blir vi klara med sådden innan det kommer ett litet regn i kväll.

Det här är vad jag föreställde mej då jag läste om direktsådd på 90-talet.  Men vi hade inte råd att köpa en ny Rapid då utan jag fick vänta tills jag fick en begagnad billigt från Uppsala för sex år sedan (se Vikingatåg i västerled).  Nu har jag kört med äkta direktsådd i två år och det tänker jag fortsätta med – speciellt som det verkar vara bättre att inte hacka stubben på hösten. Så jag använder enbart omkring 10 liter brännolja per hektar för att få utsädet i jorden. Ingen bearbetning alls och mycket litet tid går det att köra. Då man jämför med hur man förr plöjde och harvade i veckor. Och de styva lerorna bildade ibland kokor som var helt omöjliga att få sönder. Utsädet låg mest på ytan med gamla Simulta.

DSCN5731

Det sådda ser inte så illa ut även om en harvad och sådd åker är vackrare. Nu får vi ser hur det växer men det skall nog bli ren missväxt innan jag byter tillbaka till plöjning och harvning. Speciellt nu då priserna är i botten och det är överproduktion.

Bekämpning av ogräs lär bli besvärligare vid direktsådd. I år fanns det ganska litet kvickrot på åkrarna. Höstens glyfosatbesprutning lyckades tydligen riktigt bra. Det gäller i alla fall att fundera grundligt på valet av preparat. Jag kan tänka mej att det blir ändringar på den punkten.

Men tillsvidare är jag enbart nöjd (mycket ovanligt för en bonde :-).

 

Torkkostnader

Nu är hela fjolårsskörden torkad. På sina ställen ned till 11 % som ju är för litet men allting är under 12,5 %. Fukthaltsmätaren kan visa 0,5 % fel så man kan räkna med 13 % och det är under kravet på 14 % med god marginal. Det är kanske litet för stor marginal men jag fick tillbaka ett lass som var för fuktigt och det blev ett sabla elände så det är bästa att torka ned tillräckligt. De nya fläktarna var effektiva och med hettan i förrgår och i går så torkade vetet i den nya torken rekordsnabbt. Och vad kostade det ?

Nu har Kymmenedalens el ett ganska bra system för rapportering av elförbrukningen – ned till varje timme … Jag laddade ned rapporten för början på maj då jag torkade vetet och det blev totalt litet under 1500 kWh. Priset är kring 10 cent/kWh så det blev inte speciellt dyrt – 150 euro. Så billigt har jag inte torkat förut men det var nog solenergin som i år var ovanligt stor.

el_tork_maj_2016

Som av bilden synes så gick nästan all energi åt till torkandet. Idag då alla torkfläktar varit avstängda så var energikonsumtionen mycket liten (1,51 kWh).

Idag har vi satt dubbelhjulen på stora Zetorn och försökte byta bromscylindrar. Cylindrarna kom mycket snabbt men visade sej vara av fel sort. Nu försöker jag skaffa från Estland som har ett bra urval reservdelar för Zetor och Belarus men få nu se om det blir rätt den här gången. Förutom att jag inte har styrbromsar på Zetorn så borde allt vara klart och åkrarna tillräckligt torra. Tanken är att börja så i morgon men man vet aldrig vad som ännu krånglar …

Vi fick ett litet åskregn i dag och i morgon skall det bli mulet och svalare. På lördag lovas det regn så före det borde man få sådden undan.

 

Vinterkläder i värmen

Det har varit långt över +20 grader de senaste dagarna men jag har varit tvungen att gå med både langkaliisjär (långkalsonger) och stickasjoortå (tröja). Fläktarna som jag bytte finns nämligen i nedre våningen på torken och den är till hälften nedgrävd med cementgolv och väggar. Så det var riktigt kallt där. Då man kom ut genom dörren så blev det hett och jag försökte lämna bort stickasjoortån men jag måste ta på den igen.

De nya fläktarna köpte jag enbart för att få de automatiska startanordningarna (se Fläktresa) men tog i alla fall också fläktarna hem i paketbilen. Till all tur för en av de gamla fläktarna gick sönder och så bytte jag bägge. Det blev en större omändring för de nya fläktarna var litet större och jag måste bygga om hela ramen.

DSCN5711

Kransen kring de nya fläktarnas propeller är inte av plåt utan av glasfiber och fläktvingarna verkar vara av betydligt bättre kvalitet. På bilden saknas ännu de luckor (lätta hårdkartongskivor med gångjärn upptill) som är nödvändiga för att man skall kunna köra en fläkt. Luckorna hindrar luften från att gå baklänges genom den andra fläkten.

Nu snurrar fläktarna och har redan torkat ned vetet ganska bra. Det är inget under med den starka solen på plåttaket. Fukthalten på inkommande luft var i går under 30 % (27,5) och temperaturskillnaden till utgående luft närmare nio grader så solen gjorde ett bra torkarbete. De automatiska startanordningarna fungerar fint och skall kopplas till nätet så de kan fjärrstyras varifrån som helst. Men det får vänta tills vårsådden är klar.

Igår körde jag ett varv över åkrarna. Det brukar jag göra men det var första gången jag kunde köra på höga treans växel. Förr höll man på att skaka sönder då man körde över tiltorna. Det har inte torkat speciellt mycket än. I svackorna är det för tidigt att så men vissa åkrar med litet högre mullhalt borde man kunna så snart. Det är ingen större brådska att ställa i ordning men vädergubbarna spår möjligen regn till lördagen  (varannan dag lovar de 30 mm och varannan dag 0 mm) så det är litet nervöst att lämna sådden alltför sent.

Och så hittade jag första tofsvipeboet. Det är svårt att se dem nu då jag lämnat åkrarna helt orörda efter tröskandet. Bäst ser man dem från traktorn genom att vipan som ruvar flyger upp – men först då man kommit riktigt nära. Om man fixerar stället och går rakt fram till det så kan man sätta upp en käpp så man inte kör över det vid sådden. Men käppen får inte sättas alltför nära för då överger fågeln boet.

DSCN5719

Fem svanar tycks också trivas på Triangeln som är skyddzon och insådd i timotej och klöver. Vallarna har klarat sej bra över vintern och är jämngröna.

DSCN5720

Kolla in tofsvipan nere till vänster.

Vårsådden har börjat i Hindersby och traktorerna rör sej på åkrarna. Med det här vädret borde vårsådden vara klar inom den här veckan. Mot slutet blir det svalare och möjligen regn men det vet man ju aldrig.

 

Lennart

Han heter Lennart. Hans mamma tycker inte om honom. Han är flasklamm.

DSC_1398[1]

Så kan man sammanfatta Lennart i tre meningar. Det är han nere till vänster. Hans första dygn matade jag i honom råmjölk från tackan på det här sättet…

DSC_1399[1]

Vänster ben framför bogen, lyft bakbenet med vänster arm, stöda upp det hela med höger ben och hjälpa lammet hitta spenen med höger arm. Och så tycka in hela tackan mot väggen och hoppas att hon står stilla, iallafall en liten stund… Det gjorde jag några gånger, sen fick det va… Han har alltså ätit bara flaska som liten. Många gånger blir flasklamm ”inte till någonting”, men inte vet jag… tycker han har tagit sej rätt så bra ändå

DSC_1701~2[1]

Lennart, det är han till höger. Han var väldigt ”mammig” med mej och Mathias medan han åt flaska. Sen när han fick börja klara sej utan flaska så hade vi inte på samma vis kontakt. Han bodde bland de andra fåren och vi var ganska sällan in till dem. När man gick in dit kom han visserligen alltid fram till en och ville blir skrapad men sen kunde han bra gå vidare och äta. Han blev inte stående vid min sida.

för några dagar sedan kom den stora dagen för Lennart och alla de som bodde i samma kätte. Våren har kommit och det var dags för dem att gå ut. Tackorna rusade omkring som yra höns, lammen ännu mer yra, stod mest och skrek, och vid min sida ställde sej Lennart. Lite liten i världen kom han och ställde sej vid mina ben och visste inte riktigt hur han skulle göra. Alla de andra lammen skenade runt runt skrikandes efter sina mammor som galopperade runt runt utan start och utan mål, de bara skenade och lammen fattade ju ingenting. Småningom lugnade de ner sej och man kunde börja få dem med sej ut på betet. Lammen förstod ju inte riktigt någonting av det hela, men följde med sina mammor så gott det gick. Det var lite trassligt, för alla ropade i mun på varandra och i och med det hörde inte lammen varken sej själva eller när rätt mamma svarade. Gissa vilket kaos… Men, Lennart, han hade inget kaos. Han stod som parkerad bredvid mina ben. Jag tänkte nog för mej själv att hur i hela fridens tider ska det nu gå… Om han inte släpper mina ben och följer med de andra får jag väl hämta sovsäck och sova på norrängen i natt… När vi äntligen hade fått alla med oss ut genom grinden till betet gick vi ner till norrängen. Jag tänkte att det kanske skulle kunna vara en bra plats för fåren att beta på i alla sköns ro… trodde jag… Nå, vi kom ner till norrängen, tackorna började beta. Lammen förstod inte riktigt att man kunde äta det där gröna, men småningom såg man att de fattade även det. Det är roligt att se hur de går längs med sina mammor, studerar dem ivrigt hur de gör när de betar och sen själva prövar göra likadant. Dom lär sej nog dom 🙂

Men Lennart då… Ja, inte kröp jag runt och betade… Tänkte att jag väl nog får lov att börja med det också… Han stod fortfarande som klistrad vid mina ben. Men mitt i allt, när fåren gått iväg ca 30 meter, då började han sakna dem. Det blev tomt kringom honom. Där fanns bara jag och jag stod blickstilla. Han flockinstinkt tog överhand och han sprang för att komma ikapp de andra. Jag smög mej bakåt några steg, och in bakom en gran. Där stod jag sen som värsta spionen och kikade på hur det gick för lille Lennart. Han verkade inte sakna mej, utan gick och spatserade mitt i flocken med huvudet neråt. Han tuggade och åt… SKÖÖÖNT! Han klarar sej! Och jag behöver inte sova på norrängen. 🙂

Ibland behövs det så lite som ett ätande lamm för att man ska få lugn i kroppen.

Senare på dagen skulle vi sjösätta båten. Mitt i allt kom hela flocken rusande. De hade kanske hört ljudet av traktorn. För en liten stund tänkte jag att nej nej, bara inte Lennart blir fastnande här nu om han hittar mej och mina ben… Men, nä, tackorna hade bråttom… någonstans… så de galopperade raskt vidare. Kanske var de ute och rekognoserade stängslen… Eller bara ville kolla hur stort området var… Eller så kanske det helt enkelt bara sprang vintern ur sej. 🙂

DSC_1700[1]

Alla är med och ser på när båten ska ut!