Sida 136 – Bondbloggen

Nybyggda enrummare för mesar.

Nu framåt vårkanten har man haft sällskap av diverse mesar under kaffepauserna som nyfiket kollat om det finns något ätbart i den medhavda matsäcken. Jag har nu inte haft med någon enkom fågelmat men bjudit dem på lite smulor från mina smörgåsar. Nära har dom kommit men riktigt så att dom äter ur handen har jag inte haft tid att vänta på. De smulor som jag lämnat på stubben efter pausen har dom nogsamt tagit hand om och bjudit på lite kvitter som tack.

Det är nån slags holkbyggarkampanj på gång och här töade det fram lite överblivna brädstumpar från hallbygget så jag tänkte att jag kunde bidra med några holkar jag också. Där jag avverkat i vinter finns en järnåldersled som upprätthålls av Malax museiförening och är i flitig användning sommartid. Kanske kunde det ytterligare förgylla tillvaron för besökarna om dom får höra lite fågelkvitter under vandringen så ett tiotal holkar ska jag ta dit då jag hämtar hem nästa flisvedslass. Det blev holkar för mesar och flugsnappare idag men kanske borde jag också fixa några med lite större hål för till exempel rödstjärt, den sjunger ju så vackert. Kanske kan några holkar decimera antalet myggor också 🙂

Det börjar kanske bli i senare laget att sätta upp några holkar för ugglor för bekämpande av sork och möss som jag noterat att det finns en hel del av både i skogen och på den gräsvallsåker jag har intill vandringsleden. Några havsörnar verkar också hålla till i området trots att det är en bra bit från stranden men deras bon har jag inte påträffat.

Det här är vad som behövs till mina holkar som är en modell med öppningsbar framsida för att underlätta rengöringen.

Speciellt svårt är det inte att bygga holkar men jag har en del småknep som kan vara värda att notera.

koppartråden (restbitar från elinstallationer) till upphängningen är hållbar, töjbar och skadar inte sågen om den råkar bli kvar i skogen. Holken hängs upp löst för att lätt kunna lyftas en gång per år då trädet blir grövre, för att holken inte ska glida ner är det bra med en kvist på baksidan av trädstammen.
taket får gå ett par centimeter ytterom baksidan för att ge lite distans mellan holk och trädstam. På så vis hålls holken lite torrare om det vid regn rinner vatten längs stammen. Holkens livslängd blir lite längre på så vis. Taket som också bör gå ytterom sidorna kan gärna beklädas med takfilt för att ytterligare förlänga hållbarheten.
spikarna som fungerar som gångjärn för den öppningsbara framsidan bör vara på samma höjd mittemot varandra så att det är lätt att öppna holken. Framsidan görs lite kortare så att en spik i bottenbrädet (som gärna får vara av lite tjockare virke) kan fungera som låsning för att undvika att framsidan öppnas i misstag.

Hitintills har jag noterat bland annat tofsvipor, lärkor, duvor, svanar, tranor och gäss så att våren är här är det bara att konstatera.

Slaskvåren börjar

Christer hann litet före mej med att konstatera att det finfina skogsvädret tagit slut och slaskvåren börjat. Även om vi haft slask flera gånger den här vintern så ser det ut som om det här är början till slutet på vintervädret. Ännu i förrgår var det fint på morgonen men sedan började snön smälta på eftermiddagen. Så det blev bråttom att få ut de sista stora asparna.

Vi hade ännu kvar två bålickar (bjässar) vid Ståbblaande (japp, det är EU:s officiella namn på åkern och betyder förstås Stubblandet). De blev kvar vid en gallring för 15-20 år sedan och skulle tas ”senare”. Nu var de nästan lika stora som årets Bålaträä dvs. 64 cm i diameter. Jag hade förväntat mej att det skulle bli en massa flisved då de brakade omkull men till all tur fick jag ned båda i smala öppningar i skogen.

Svärdet på motorsågen räckte inte till för att såga igenom de tjocka stammarna – det blev nån centimeter osågat i mitten. Stubbarna är intressanta för man ser att tillväxten varit enorm. Vissa årsringar är över en centimeter tjocka …

Av de två asparna blev det ett helt lass med tre meters bitar.

Nu är det slut på huggande av grövre virke men det finns en hel del kvar att reda upp och ta ut flisved. Där vi fällde de stora asparna finns det en matta med aspkvistar och den är på sina ställen nästan en meter tjock. Att röra sej där är ganska besvärligt – speciellt nu då kvistarna är hala. Man får säja som grannen Skooars Gusta då de frågade honom hur det är i skogen: ”Jaa – haaldär man int opa ti fall så haaldär man opa ti stiig opp” (Håller man inte på att falla så håller man på att stiga upp).

En början och ett slut.

Säsongsslut?

Det börjar vara till ändan med skogsföret, närmare tiotalet plusgrader och hård sydlig vind tär hårt på snön och isen i körspåren. Skulle det ha varit vindstilla hade det i de djupa skogarna tagit någon dag längre innan värmen fått effekt. Någon dag till borde väl föret ändå hålla även om det redan igår blev lite isbrytareffekt över körandet. Isen brast anefter jag körde framåt men tack vare god fart hann jag inte sjunka dit, det här var nu på ett dike där jag inte kört tidigare i vinter så det var inte lika djupt fruset som där jag packat till snön hela vintern. Jag körde ut det mesta igår men ett par lass har jag kvar i skogen och så har jag nog tänkt hinna hugga lite till också för att få ihop lite mera björkmassaved. Jag måste väl kolla med uppköparen om dom vill få ut virket innan menföret kommer och vägarna stängs för tyngre trafik. Vi får väl se……. nu idag var det så hård vind att det fanns bara en riktning plus minus 15° att fälla träden i så en del fick jag lämna då fällriktningen inte passade dessutom brast sågkeden mitt i allt så det blev att åka hem lite tidigare.

Vägen hade torkat upp bra i solen och blåsten så jag tog av kedjorna på framhjulen och lastade på ett lass flisved (skårved) för att ta hem då det nu gick utan att det stänker en massa sand och skit på fönster och ved. Att våren är på väg märker man speciellt när man hanterar björkarna, det är nästan så att man tycker att kraften håller på att gå ur en när man brosslar (plockar ihop) virket. Saven stiger och lassen blir tyngre för varje dag.

Ännu ett flisvedslass till upplaget för att torka över sommaren och till värme inkommande vinter.

Säsongstart!

Om det nu är lite oklart om det blir ett avslutande av skogsarbetet så är det ett faktum att odlingssäsongen har inletts. Vi har nämligen sått de första grönsaksfröna ikväll och gumman har också pillat ner lite blomfrön de senaste dagarna. Om några dagar har fröna grott och då skall också växthuset vara i ordning för att ta emot plantorna. Det är det nu inte som ni förstår när allt sitter i ett men det ska väl ordna sig även det, dagarna är ju lite längre nu så det är lättare att töja ut arbetsdagen något 🙂 Dessutom är det lättare att komma igång tidigare på morgonen nu efter att klockorna ställts om till sommartid.

Det börjar bli trångt i så- och groningsrummet där sådda purjo- och blomfrön står för att gro.

Framtidens mat.

Vetenskapsredaktören Marcus har nu och då pratat om 3D-skrivare och det samt det i Kvanthopp pågående E-nummerlotteriet har fått mig att dra mig till minnes lite filosoferande kring framtidens mat. Och det kan ju vara passligt så här i slutet av fastetiden att fundera på mat som omväxling till alla skogsrelaterade inlägg.

Det har gjorts försök att med 3D-skrivarteknik framställa konstgjort kött och om det lyckas så kan väl det mesta i matväg framställas på samma sätt. Hur det egentligen går till har jag inte mycket kännedom om men nån form av biomassa måste väl utgöra grunden? Och det får mig att för min inre syn se jordbrukaren producera någon ensilageliknande produkt som processas industriellt till lämplig konsistens.

För att rationellt hantera matproduktion och för att bibehålla tankar kring färskhet och närproducerat borde de olika maträtterna ”skrivas” ut i köket, det må sen vara frågan om storkök eller hemma i den egna lilla kokvrån. Om det här slår igenom så är supermarketarnas livsmedelsavdelningars era över för jag antar att leveranserna av den behövliga biomassan kan göras direkt till kunden. Lämpligast kan det ske med samma typ av tankbil som används för pälsdjursfoder. Varje kök förses med en behållare eller silo av lämplig storlek dit tankbilen levererar lämplig mängd biomassa med jämna mellanrum.

Den i köket placerade 3D-skrivaren tar sen från behållaren åt sig biomassan anefter behov och tillsätter färg- och smakämnen enligt de förprogrammerade recepten som finns lagrade i dataminnet och ”skriver” sen ut maträtter med rätt form och konsistens. Kanske behövs ytterligare nån form av upphettning i ugn eller Micro innan rätten är klar. Det här kan säkert helautomatiseras så att man via ”nätet” kan ge orders om vad som önskas till frukost, lunch eller middag för dagen så att maten är klar vid den tidpunkt man önskar.

Vad tror ni? Är det här utopier eller är det möjligt? Och i så fall är det en utveckling vi vill ha? Ni får gärna kommentera eller vidareutveckla mina tankar.

GLAD PÅSK!

Årets Bålaträä 2016

Dags att utnämna årets Bålaträä (grymt stora träd). Och det ser i år ut att vara en asp. Intressant nog så stod den bredvid garaget vid gårdsplanen. Jag har sett på den i över 20 år och tänkt att den där borde fällas men det blev aldrig av och den växte sej större och större. Men i år fällde vi den. Just nu sågar jag omkull en hel mängd stora aspar men de är bara nästan lika stora – omkring 60 cm diameter. Men garageaspen var 65 cm och då lämnade jag en ganska hög stubbe så vid normal stubbhöjd var den säkert över 70 cm.

och stubben

De andra asparna är inte helt små de heller. Två aspar ger nästan ett helt lass. Bumlingarna på lasset hör inte alls till de största.

De här är inte så väldigt gamla för aspen växer snabbt liksom björken. Tyvärr vill ingen ha asp så priset är inte bättre än vanlig flisved. Björken har däremot gått bra och har betydligt bättre pris.

Skogsföret som bäst.

Nu är det fint i skogen, några grader minus, sol och snöfritt i träden. Ni får hålla tillgodo med ytterligare ett skogsinlägg för det är skogsarbetet som gäller för tillfället tids nog blir det att skriva om annat. Jag börjar ha dikeslinjerna röjda men försöker tillika hinna med en nödvändig gallring av beståndet på mossen. Återstår ännu en knapp hektar så få se om jag hinner.

Det höll på att bli lite blött i veckan men nu har det frusit till igen så det bär för lassen. Tyvärr blev det lite halt i backarna när den smältande snön frös till is, isen blev så hård att kedjorna på framhjulen inte riktigt får grepp då vikten i traktorns framända inte är så stor med fulla lass. Därför blev det sent ikväll då jag blev tvungen att samla ihop en massa ris för att bygga risbädd för att få fäste i backarna i skogen, kanske skulle det inte varit så dumt med dubbarna i bakdäcken som Micke rekommenderade.

Jag körde ut det mesta i början av veckan då prognosen lovade varmt och tog också hem ett lass på onsdagen men då hade grusvägarna redan kastat snötäcket så virket blev nedsmutsat med slask och sand. Jag blev faktiskt tvungen att tvätta flisveden vid hemkomsten annars skulle nog flisningsentrepenören hamnat på en extra vässning av betten. Då det åter utlovades kallare väder så fortsatte jag avverkningen men tog bilen eftersom jag inte kunde köra ut eller köra hem virke så nu har jag åter virke liggandes i skogen. Så det blir att passa på att ta hem ett lass för dagen så länge föret håller.

17.3.2016 Inget före för att köra hem ved.

Maskinell avverkningshjälp.

Jag lovade i inlägget i samband med skattedeklarationen vid senaste månadsskifte återkomma till ett extra oplanerat projekt så det gör jag nu när vi ändå är inne på skogstemat. Det var nämligen så att skogsteknikern ringde och undrade om de skulle få köra ut virke som avverkats på ett närliggande skifte längs rån till mitt skogsskifte då de inte fick ut virket åt det hållet de hade planerat på grund av att det var för blött. Nu var det bara det att vägen i rån hade vuxit igen och det skulle ta mig någon dag att hugga upp tillräckligt brett för deras maskiner. Och det hade jag inte riktigt tid med då jag borde ta itu med skattedeklarationen.

Jag hade tillsammans med rågrannen tidigare under hösten planerat hugga upp rån för att ta itu med gallring av skiftet i fråga men då det blev möjligt att hugga på mossen så flyttade jag dit istället. Så rån var fortfarande igenvuxen och nu stod skotarn redo att köra ut virket. Nå det löste sig på så vis att de lovade att hugga upp rån om jag märkte ut vilka trän som skulle bort. Det var med kort varsel men jag hann precis märka upp rån innan skördaren kom. Samtidigt fick jag ta del av hur snabbt det går att avverka med maskin, visst hade jag sett på när Erik körde skördare men jag hade nästan glömt bort hur fort det faktiskt går. Det blev lite motigt att fortsätta med motorsågen för några dagar men nu då solen lyser och snön försvunnit ur träden så är det inte så illa med manuellt avverkande igen 🙂

Det är stora maskiner så rån blev lite bredare upphuggen än vad den skulle ha blivit om jag huggit upp den för mina maskiner. Nå nu är det i alla fall inget tvivel om att rån inte syns 🙂 Tyvärr hann inte spåren frysa till innan utkörningen med skotarn så det blev ställvis lite väl djupa spår, få se om det går att ta sig fram med traktorn i fortsättningen.

Tunga maskiner lämnar spår i skogen. — Tunga maskiner lämnar djupa spår i skogen.