Tillbaka till Tallmosan

Nästan hela januari gick förlorat på grund av för kallt eller för varmt väder. Vi började redan gallra i Tallmosan men det blev avbrott på grund av kölden och så avverkade jag i heimskooin (bakom nya torken). Det blev en hel del stock för granarna hade blivit stora. Nu är det klart så jag har kört ett par dagar med processorn i Tallmosan i en bit längst bort som inte blivit omskött på många år.

Det är ganska lång och dålig väg och tar en hel del tid då man måste köra på krypväxeln. Så det går inte att bara gå in på kaffe liksom förra veckan då jag sågade nästan utanför dörren. Nu måste jag ta med mej te och smörgåsar så jag klarar mej hela dagen. Visst är jag kaffemoster men te passar bättre i termosen. Vanligen är det för hett men nu råkade jag ta en termos som inte håller det varmt alls. Första dagen gjorde jag misstaget att ta med bara fyra skivor tjööpisbröd (butiksbröd) och det var alldeles för litet eftersom det bara innehåller luft. Vi har ätit heimbaka bröö (hembakat bröd) hela julen och då var man van att en skiva verkligen innehåller nånting.

DSCN5522

Och så måste det ju finnas ett par havreflarn med också. Det var visserligen Runebergsdag men tårtorna är litet för mäktiga och passar inte riktigt i skogen. GPS behövde jag därför att jag var litet osäker på var ett råmärke fanns. Det hade troligen blivit begravt i en dikesrensning. Men nuförtiden finns det kartor med fastighetsgränserna utmärkta riktigt noggrannt så det var bara att sätta in koordinaterna i GPS:en. Decimetersnoggrannhet får jag inte men på nån meter när hittar man nog rätt punkt om man låter GPS:en ligga på samma plats en längre tid.

Biten var intressant därför att den inte blivit gallrad på de senaste 40 åren. Där hade skogen börjat gallra sej själv och det fanns en mängd torra träd. Men de som fortsatt växa såg riktigt bra ut för det mesta. Jag minns att en doktorand på SLU (Sveriges lantbruksuniverśitet) hade kommit fram till att gallringens lönsamhet är tvivelaktig. Skogen gallrar sej själv och den här lilla biten verkar understöda det påståendet. Nu skall minsta stockdiameter höjas och då blir gallring en ännu större förlustaffär.

Jag har sågat nästan enbart flisvirke och till det passar torra granar utmärkt. Man hade väl fått nån euro för dem om man plockat bort dem förrän de torkat men den här biten är sådan att man inte vågar köra dit normala år – bara i år då det var -25 grader på nästan bar mark så håller vägarna.

DSCN5525

Jag fäller med motorsåg och sedan kör jag träden genom processorn. Det går snabbt och blir snygga hopar. Nu tar jag först bort de torra träden och sågar upp väg. Senare tar jag bort de understryckta granarna och björkarna. Det går lättare att köra ut dem på det sättet.

DSCN5530

Men få se om jag vågar mej dit mera i år. Det har varit så varmt att vägarna på mossen börjar smälta underifrån och det ligger redan vatten i hjulspåren på sina håll. Och det är lång väg att gräva sej fram till stabil väg …

DSCN5529

Vägen ser ännu bra ut men från och med i morgon skall det åter bli varmt och längst nere på bilden syns vatten i ena hjulspåret. Just här är vägen förrädisk Ett tiotal meter härifrån körde jag ned Belarusen med processor riktigt ordentligt ett år och det tog en hel dag att få upp den igen. Så jag är ganska försiktig med den här vägen. Vår skog finns till höger och kalhygget till vänster hör till grannen.

Men det är trevligt att se hur mycket granplantor det finns under de stora träden. De är ännu 30-70 cm höga men inom ett par år borde jag ta bort alla de stora träden här. Tyvärr är jag helt beroende av vädret i den här skogen. Om det blir varma vintrar så får jag helt enkelt lov att vänta.

 

 

Att vara handikappad…..

….har jag fått en liten känning av den gångna veckan.

Vet inte riktigt vad som hänt eller vad som orsakat att armen hängt livlös och värkt så in i norden. Till och med så pass att jag som annars är ytterst återhållsam vad gäller pilleranvändning blivit tvungen att proppa i mig upp till 6 burana vissa dagar för att kunna hålla tyst och inte vråla ut min smärta och för att få sova lite nattetid.

Antingen är det nåt elakt virus som vandrar runt i kroppen eller nåt som hör ihop med den återkommande envisa förkylningen som jag haft från och till sen slutet av november. Eller så uppstod det nån liten sen- eller muskelbristning som inflammerats efter att jag bråkade med en fastfälld björk i skogen senaste lördag. Björken satt trots litet grenverk hårt fast i en gran och jag kände mig tvungen att ta ner den trots att jag inte hade traktorn med då avverkningen ligger relativt nära en vandringsled. Så här vintertid är det inte många som vandrar längs leden men man vet ju aldrig och jag fick lära mig under skogsbrukar utbildningen att man aldrig lämnar ett avsågat träd ståendes i skogen. Så det var bara att bita i hop och med hjälp av fälljärnet baxa ned björken. Alternativet  hade varit att skärma av området med märkband men något sådant hade jag nu inte med mig denna gång.

Kände ändå inte av att något skulle ha hänt och dagen efter var det heller inte så sjukt, det var först två tre dagar senare som förlamningen och smärtan slog till. Nåå, nu en vecka senare börjar armen lyda igen och smärtan har gett med sig så pass att det nu till och med går att vrida ratten på traktor och truck så månne inte det ger med sig av sig självt.

Det blev ändå återigen några dagars försening av skogsarbetet och även slutspurten på träningen inför BotniaVasan nästa veckoslut blev ogjord. Kanske kan jag få ihop någon träningskilometer i början av veckan men får väl vara lite återhållsam så att det inte åter blir problem.

Det är ändå, till all lycka, sällan jag har så här grava problem med hälsan men det får en att tänka på dem som lider av långvariga sjukdomar och handikapp. En påminnelse om hur högt man skall värdera god hälsa och sköta om sig.

En blankettomgång mindre.

Det är knappt man kan tro att det är sant…. nås nämligen av nyheten att den för mig till huvudsak virtuellt gjorda stödansökan i månadsskiftet april-maj faller bort och att det nu räcker med stödansökan i medlet av juni. Länk till meddelandet.

Ändå är jag lite undrande över om det  faktiskt är med omtanke om oss bönder eller om man ligger efter med datorprogrammeringen. Men oberoende av orsak så sparar det in på lite onödig byråkrati.

Trots meddelandet så finns det antagligen ett och annat som fortfarande skall lämnas in den gamla ansökningstiden…. vill minnas att till exempel den femåriga växtföljdsplanen ska in den tiden så det gäller att kolla upp deadline för övriga blanketter!

Kalle koltrast är död

Idag då jag skulle köra flis så hittade jag Kalle koltrast i tröskhuset. Under köldperioden satt han och åt våra havtornsbär och vi satte upp en talgboll åt honom också. Men sedan försvann han och nu vet vi att han inte klarade den hårda kylan.

Vi blev bekanta under en kort och svår tid. Vi hoppades innerligt att han skulle klara sej men tyvärr så grusades våra förhoppningar.

Vila i frid, Kalle !

De närmast sörjande på Bos-Sestu.

 

När kommer den första?

Ja, nu är det inte många lediga dagar kvar… jag bara väntar på första dagen när det inte bara säger BÄÄÄÄ BÄÄÄ BÄÄÄÄÄ när man öppnar fårhusdörren, utan också ett litet bää…

Jag satte baggen med en del av tackorna 3.9. Därefter ”fyllde jag på” med tackor vartefter jag fick dem klippta och hem från holmbete. Men, när kommer den första tackan att lamma?

En tacka är dräktig ca 147 dygn. Så det betyder att dagen ”bää” kan komma precis vilken dag som helst!

Jag kröp omkring i fårkätten och inspekterade lite igår, och joo-o, det börjar ta sej…

DSC_1364[1]

Eko vs konventionellt.

Charlotta hade ett väldigt intressant inlägg i höstas angående ekologiskt. Tyvärr hade jag just då väldigt bråttom med skörden så jag hade inte tid att delta med mina funderingar och frågor. Tråden har kanske tappats lite så jag väljer att göra ett nytt inlägg med mina funderingar.

Jag får också ibland frågan varför jag inte odlar ekologiskt och det har jag också ibland frågat mig själv och jag har till och med prövat på ekologisk grönsaksodling, eller ”naturenlig odling” som det kallades då, i samband med den förra ”gröna vågen” i slutet av -80-talet. Jag har även praktiska erfarenheter av biodynamisk odling från tiden på trädgårdsskolan där vi prövade på olika odlingsmetoder för att ge eleverna så bred bas som möjligt.

Så joo jag vet att det skulle gå och att jag förmodligen skulle klara av att odla ekologiskt även om det är lite svårare på en gård utan husdjur. Natur- eller ekogodkänd gödsel finns att fås så det är inget större problem men avsaknaden av husdjur gör det lite svårare att få vettig avsättning för vallen. Största problemet ser jag i arealbehovet, nu kör jag med en 4-5-årig växtföljd i grönsaksodlingen som omfattar 12ha men i och med att ekoskörden är 40-70% lägre (lite beroende på odlingsväxt) så borde jag åtminstone dubblera odlingsarealen för att få tillräckliga mängder att skörda och sälja. Och med ekoodling av grönsaker borde man säkert utöka växtföljden med 2-3 år för att klara ogräs, insekter och växtsjukdomar samt hålla jordens bördighet i skick. Det betyder att jag borde ha 150-200ha åker lämplig för grönsaksodling att röra mig på. Det säger sig självt att dylika arealer inte går att få tag på inom vettigt avstånd.

Som jag nämnde i inledningen så frågas det ibland efter ekologiska produkter, mest då i  samband med REKO-utdelningarna och vid marknadsförsäljningstillfällen så visst borde man få en del av varorna att gå åt till ett högre pris som också är nödvändigt för att kompensera skördebortfall och merarbete med bland annat ogräsbekämpning. Av erfarenhet från andra odlare vet jag att jag ändå skulle bli tvungen att sälja en hel del till ”konventionellt pris” och då blir det ju lite som med ”Valiobluffen” som man i Sverige ondgjort sig åt.

När jag undrar varför det frågas efter ekogrönsaker så får jag ofta kommentarer som att de är giftfria och smakar bättre samt är bättre för miljön.

Vad gäller giftfriheten så hävdar jag att också mina konventionellt odlade grönsaker är giftfria. Jag följer godkända karenstider och bekämpar först då det verkligen är nödvändigt, dessutom brukar jag i första hand använda mig av de preparat som är godkända inom den ekologiska odlingen. Prover som tagits och analyserats har alltid resulterat i att spår av bekämpningsmedel inte har kunnat noteras. I utlandet förekommer det också att ekoodlingarna gödslas med slam från reningsverken och det är inte enbart gödsel som ingår där. Jag tror dock att det inte brukas här i Finland numera. Nåå, konstgödselns totalinnehåll finns inte heller deklarerat på säckarna så det kan finnas ett som annat där med.

Smaken då? Jaa den är ju delad som baken och det sägs ju att dagens ungdom föredrar artificiella smaker framom de naturliga så där är det svårt. Hur som så noterade jag då när jag höll en del av arealen som ”naturenlig odling” att många kunder som föredrog de naturenligt odlade och efter att de tagit slut prövade på våra konventionellt odlade ofta utbrast att ”de konventionellt odlade var ju goda de också”. Vilket ofta ledde till att följande säsong köpte dom av de konventionella grönsakerna. Själv tyckte jag att dom konventionellt odlade smakade bättre för det är så mycket lättare att få god smak i en produkt som gödslas enligt vad växten behöver. Till saken hör att jag också medvetet satsar på välsmakande sorter framom de som ger högsta möjliga skörd. På trädgårdsskolan där vi odlade enligt flera odlingsmetoder gjorde vi också en hel del blindtester för att se om det fanns någon skillnad men inget signifikant resultat fick vi där heller.

Miljöfrågorna har ju diskuterats flitigt på senare tid och inte är det där heller entydigt att ekoodlingen skulle vara något bättre alternativ. Stallgödseln är svår att tillföra då när den bäst behövs och växer inte grödorna optimalt så tas inte heller gödseln upp utan läcker ut i vattendragen precis som vilken annan gödsel som helst. Om det nu läcker så mycket gödsel överhuvudtaget? Det verkar komma nya undersökningar som visar att övergödningen av vattendragen inte entydigt är jordbrukets fel.

Sen är det det här med certifieringen, för att få kalla en produkt för Eko eller Luomu så ska det certifieras och det betyder en hel del extra papper och dokument att fylla i och pappersarbete är inte produktivt arbete. Dessutom kommer det en hel del kostnader med granskningar och kontroller. Jag har dessutom börjat att alltmer ifrågasätta det här med certifieringar, det har ju uppdagats en hel massa fusk med pappren senast nu i Sverige bland annat. Att man genom att fixa lite papper får ut ett mervärde verkar allt för frestande och det gäller naturligtvis inte enbart ekocertifieringen.

I rubriken satte jag lite provokativt  eko mot konventionellt och så vill det gärna bli i debatten men det behöver ju naturligtvis inte vara så. Så som jag nämnde i ”giftfrågan” så använder jag då det går de växtskyddsmedel som utvecklats och godkänts för ekoodling och jag är också mån om jordens bördighet och egna produktionsförmåga, på så vis kan jag också spara kostnader i den konventionella odlingen. Där har jag lärt mig en del genom att studera ekoodlingen. Så egentligen går odlingsmetoderna hand i hand vad gäller en hel del.

Sist och slutligen så är det konsumenten som väljer och  det är viktigt att vi producenter producerar det som efterfrågas. Gör vi inte det så kanske varorna söks från något annat håll och det är nu varken miljövänligt eller nationalekonomiskt förnuftigt.

Det som jag mest ifrågasätter är om det faktiskt lobbas och hjärntvättas för mycket vad gäller ekoodlingens fördelar. Andra tycks också tycka det.

Daggmaskförekomsten brukar ibland räknas som en indikator för bördigheten.... som synes trivs den också bra i konventionellt odlad jord.
Daggmaskförekomsten brukar ibland räknas som en indikator för bördigheten…. som synes trivs den också bra i konventionellt odlad jord.