Sida 185 – Bondbloggen

Maskintimmar.

Kalle ställde en fråga om hur många årstimmar jag har på traktorerna. Eftersom det är ganska intressant det här med maskinanvändningen sätter jag mitt svar som ett skilt inlägg för att ge det bättre synlighet och förhoppningsvis väcka lite diskussion. Det vore nämligen intressant att jämföra användningen hos de andra bondbloggarna och bloggläsarna, så meddela gärna traktoranvändningen. Notera gärna också till vilka arbeten, grödor och arealer som traktorerna används. Maskiner och dess användning är ju en dryg kostnad i jordbruket och ibland kritiseras jordbruket för att vara övermekaniserat.

Eftersom jag också har andra motordrivna fordon har jag valt att också ta dem med för att ge en bättre helhetsbild.

Maskinanvändningen här på gården varierar naturligtvis lite från år till år beroende på hur mycket skogsarbete, snöröjning, bevattning m.m. som utförs. En väsentlig skillnad är det också om grönsaksfälten är nära eller långt borta för året, dit har jag ju ofta ärende flera gånger för dagen. Sen är det också stor skillnad mellan Fiaten som har varvtalsberoende timräknare och de nyare traktorerna som räknar timmarna enligt klocka. Vill minnas att Fiaten räknar timme mot timme vid en 2200-2300 rpm och det är ju sällan man har de varvtalen vid åkerarbeten, bevattningspumpen till exempel körs mest på en 1400-1600 rpm, däremot vid transportkörslor ligger varvtalet en 1000 rpm högre. De här Iveco motorerna är ju relativt högvarvade med toppvarv på 2850 rpm. Jag skulle vilja påstå att förhållandet är 3/4 så att 300 varvtalstimmar motsvarar 400 klocktimmar, håller ni med? I och med anskaffningen av NH:n (New Holland) i vintras har det ju minskat lite med användning av de övriga traktorerna det senaste året.

Men för att återgå till Kalles fråga så snurrar väl de med timräknare utrustade fordonen närmare 1600-1700 timmar tillsammans per år vilket i stort motsvarar ett manarbetsår. Så egentligen skulle jag kunna ha en heltidsanställd traktorförare 🙂

Fördelningen mellan traktorerna har det senaste året varit (årsvariationerna de senaste åren inom parentes): Same 800 timmar (800-1000) varav mer än hälften är timmar som den förarlöst drar skördevagnen resten är bäddfräsning, sådd, besprutning och transport, Fiaten 280 timmar (400-600) skogskörning, frontlastararbeten, snöröjning, harvning, bevattning och lite transport, NH 250 timmar (ny för året) harvning, sådd, sly- & gräsröjning, plöjning och transport, planteringsmaskin 110 (90-120) timmar, eltrucken 150 timmar, Volvon några timmar nostalgikörning eller sammanlagt ~1600 (1450-1880).

Anefter som jag får NH:n anpassad för bäddfräsning och besprutning (har lite elektronik att montera) så blir det antagligen lite mera timmar på den och mindre på Samen. I år hade jag stor del av grönsakerna relativt nära driftscentrum och bevattning blev det inte heller så mycket på grund av brist på bevattningsvatten samt sparsamt med skogsköror då skogsvädret blev kortvarigt så det kan hända att timantalet är något lägre än normalt.

De är ju lite annat med specialodling än spannmålsodling vad gäller traktoranvändningen men mina timmar skall fördelas på 12ha grönsaksodling och 55ha övrig växtodling samt skogsarbete.

Intressant början på 2015

Vi firade inte nyår i år – om man inte räknar det som firande att sitta på knä med huvudet i vessabyttan … Det är länge sedan jag haft spysjuka så jag inte ens minns när. Men nu slog den till ordentligt. Jag tänker inte sätta in någon bild av händelsen för det var inte vackert då jag inte hann få upp locket i tid.

Nu kanske det börjar bli bättre. Ett par muggar svagt te har hållits i mej och till och med en skorpa. Affärerna är stängda så vi får vänta till i morgon att köpa blåbärssoppa och gul Jaffa. De egna blåbären är det dåligt med eftersom plockaren haft annat att göra i köksremonten.

Vi hoppas att det inte är ett omen för hur 2015 kommer att se ut. Även om broschyren om stöden 2015 är ganska illavarslande. Mest harmar det att vi inte kan fälla aspar kring åkerholmarna idag. Det är perfekt väder (kunde varit litet kallare) och mycket litet snö. Men oj så det finns aspar på de här små holmarna. De växer som tokiga i åkerlaggarna. Nu har de växt in på åkrarna och är så stora att man inte kan köra med tömningsröret ut på tröskan.

Med hopp om en bättre fortsättning för år 2015.

Finns det skogsstövlar i rumpnissestorlek?

Yess! Jag hitta, jag hitta, hurra hurra hurra! Glädjen var stor när jag hittade skogsstövlar i storlek 37.

Jag har ett par stövlar i storl 38. Normalt drar jag skor och stövlar på mej i storl 36-37, lite beroende på tillverkare. Nordiska skodon är ofta tilltagna på ett sådant sätt att man reder sej bra med 36 om man inte ska ha x antal yllesockor i dem, handlar det om stövlar skall det vara 37 och är det något utländskt palleralla kan det hända att man behöver ta till 38 eller så passar de inte alls, eftersom jag har breda, höga fötter, det har man tydligen inte i tex asien.

Nåja, nu var det skogsstöveljakt och i sökandet och tittandet på nätet kom jag fram till att det inte finns så många som låter tillverka stövlar i mindre än storl 38. Det har jag redan, och i de stövlarna får jag använda tjock extra sula och två-tre par sockor för att de skall följa med överhuvudtaget, och ändå är det glappt. Inget bra. När man skall kliva över kvistar, riskor m.m så är det inte bra om man är tung och klumpig om fötterna. Det har ju fungerat någorlunda när man är försiktig och inte drar iväg med full kareta, men nu fick det vara bra. Stövlarna kommer ändå till nytta fast inte jag använder dem, min syster har ca storl 38 på sina fötter och vi har lite samsats om detta paret skogsstövlar, men nu får hon ha dem ifred. Varför det kommit ett par skogsstövlar till holmen i storl 38 har sin historia i det, att jag köpte dem oanvända för 8 euro på en loppis en gång för några år sedan. Priset för att få ett par skapliga stövlar var helt ok, så fast de var lite stora köptes de. Men, nu skulle jag försöka hitta ett par mindre. …. Inte det enklaste man kan ta sej an visade det sej. Nå, efter att pratat med diverse försäljningsgubbar som synat en från topp till tå och föreslagit alla världens stoppningar för att de inte sålde mindre stövlar än storl 38 så hittade jag, i fjärde butiken jag gick in i ett par i storl 37, de såg ut som små gulliga rumpnissestövlar bredvid alla de andra i storl 42-47… Nåja, passar väl åt en i rumpnissestorlek då!?

Glad som en lärka prövade jag dem, drog av mej mina vanliga skor, och med yllesock på foten provade jag dem, och det första som for genom huvudet var, -jösses va det var gott om rum i dom här, finns det månne storl 36? … Det fanns det naturligtvis inte, men jag köpte ändå dessa 37or och mycket nöjd med mitt köp kom jag senare på dagen hem och packade upp skönheterna.

Jag köpte ett par sulor också för att lite shimsa upp dem. Så, sen, med sula och yllesockor gick jag till skogen för att pröva stövlarna in action. Och jo, de var smidiga att röra sej med, jag behövde inte spänna fötterna för att de skulle följa med, men lite, lite glappt är det i dem, kanske jag skulle pröva med dubbla sockor iallafall? Eller skall jag låta den lilla luftspalten vara, inte bra att göra det kompakt heller. Efter att jag gått med dem ett litet tag kände jag att sulan i stöveln halkat/rört sej lite till ena sidan. Det blev en kant under foten. Vad i hela ”censur” är det här nu då?Naturligtvis ja, tänkte jag… Varför tänkte och såg jag inte efter det när jag stor vid sulu-hyllan och valde. En vanlig sula i storl 37 gick bra att peta ner i stöveln, för den var smal och antagligen gjord i, och för något billigt palleralla allt tillverkat i långtbortistan där alla har fötter breda som ärtskidor, men jag då??? Jag får väl köpa ett par nya sulor i storl 45 och klippa till dem, så de passar en bredfotad rumpnisse som jag. 🙂

Byråkratåret 2015

Det är dags att beställa konstgödsel och i det sammanhanget började jag läsa den broschyr som kom i december om jordbruksstöden 2015. Det var ingen trevlig läsning. Byråkraterna, klantskallarna och fanatikerna har fått igenom en massa helt idiotiska krav. Så länge det är frågan om principer så är det inget fel. Jag tycker också att ensidig odling är mindre bra. Men så fort man ser på de konkreta reglerna så slår man sej för pannan och undrar hur dum människan kan bli …

Speciellt kravet på ”diversifiering” är helt vansinnigt konstruerat. Tre grödor på ett litet jordbruk samma år är så korkat att enbart folk som är totalt okunniga om böndernas verklighet av idag har kunnat konstruera det. Orsaken är att priserna är urusla och att vi måste betala transporten. Det betyder att man måste få ett fullt lass (ca. 40 ton) av en gröda för att hålla transportkostnaden på så låg nivå som möjligt.

Om jag till exempel odlar vete, rybs och har träda så får jag ihop till ett lass på vetesidan men inte för rybsen. Dessutom är det omöjligt att odla rybs på rybs varje år. Vi hade tidigare rybs men fick en massa sjukdomar som drog ned skörden närmare noll. En hel del åkrar med styv lera lämpar sej dessutom inte för rybsodling alls.

Det betyder att jag kan odla 75 % vete, sätta 5 % i träda och 20 % blir i praktiken olönsamt skräp som inte ger någon nettoinkomst utan möjligen ren förlust. Det är väl klart att man inte satsar nånting i onödan på dessa 20 %. Hela systemet är en skrivbordskonstruktion som inte ens är till nytta för miljön.

Det hade varit mycket förnuftigare att ordna diversifieringen så att grödorna växlar med åren. Ett år kunde jag då odla mera rybs så jag får ihop till ett helt lastbilslass medan jag andra år odlar vete så rybsen inte kommer för ofta på samma åker på grund av sjukdomsrisken. Speciellt bomullsmöglet är ruskigt effektivt. Ett år fick vi bara ett par hundra kilo per hektar rybs. Spruta, spruta – men var det inte meningen att minska på sprutandet ?

Byråkraterna och miljötalibanerna borde inte få blanda sej i det konkreta odlandet – det leder bara till just sådant vansinne som i de nya stödreglerna. De vet ingenting, förstår ingenting och bryr sej inte heller. Vi har tillräckligt problem med det nyckfulla vädret och den lika nyckfulla marknaden så vi behöver inte det salt i såren som dessa sysslar med att sprida.

Julgranen, marmeladen och skogsbyxorna

Ja, nog är ju julen en konstig högtid. Allt ska vara så tipptopp och tussilullandodis. Ingen får vara arg och allt ska vara skinande blankt. Nej suck sade jag, lämnade dammsugarslangen mitt på köksgolvet, struntade i städandet och släpade in en gran istället. För gran ska det vara, även om vi inte skulle komma att vara hemma. Mer kaos i röran. Barr i hela huset och en porslinsgrunka kom ner från vägen till lika som granen svepte förbi. Julgransgeneralen klädde granen själv, dock med lite hjälp av mamma så inte gran och allt skulle stjälpa utåt golvet. Jag knöt fast granen i taket ifall alla bollar skulle hängas på en och samma sida.

En bild av julgransexperten mitt i hängandet av julgransgrannlåterna.

I bästa julgranspåklädarkläderna, långkalsonger och t-skjorta klädde vi granen och den blev riktigt fin bara vi fyllt den med så mycket tingeltangel att man knappt kan se att det är en gran.

Så for vi till Åland. Har vi allt nu, när ska vi stiga upp. Är alarmet på. Packade jag alla julklappar….. NEJJJ, det ligger ju en påse under trappan också. Upp ur sängen och så packa lite till. 4 timmar sömn senare ringde klockan och vi masade oss iväg, och sen gick julen ungefär sådär som den ska. Julfreden på tv. Kalle anka på tv och så kom tomten. RIKTIGA TOMTEN!!! Sade Mathias när tomten gått. Och så åt vi mat, drack glögg och allt det där. Sen var julen slut. The end.

Ja, nog är den fin julen och nog är det lite tråkigt när den är slut, men till lika, VA SKÖNT!!!

Hem kom jag annandagen och nu ska jag göra som så många andra, dra till skogs!

Jag vet inte varför, men på något vis tycker jag mej ha märkt att det är fler, inte bara bland mina bloggkollegor, som folk drar till skogs så fort julen varit och farit. Det är någon sorts ”riktigt arbete” man längtar efter, efter att ha suttit inomhus och klämt ner choklad, skinka och marmelad i långa banor. Man hinner ut i skogen några dagar innan följande baluns, nyårsfirandet. Håhhå. Jag är så trött och slut så jag skulle lika bra kunna strunta i hela nyårsfirandet. Det lär nog bli 2015 fast inte jag står med skumppaglaset i handen och lovar en massa grejs, jag redan när jag lovar det vet att jag inte kommer att hålla/göra det. Man kan lova sej själv att börja motionera, äta hälsosamt, sluta röka/dricka eller någonting annat vilken dag på året som helst, det är i slutänden bara upp till en själv om man vill eller inte. Att man står och lovar nåt på nyårsafton är kanske lite roligare än en tisdag i september, men det är i ens eget huvud det sitter om man uppfyller det man lovat sej själv eller inte iallafall. Nåå, visst är det roligt med nyår. Ett helt nytt år, fullt av nya möjligheter, nya äventyr, ja vem vet vad det nya året kommer att föra med sej?

Entusiasmen över nyårsfirandet låter jag lägga sej en stund och istället får jag entusiastiskt dra på mej skogsbyxorna. Lika mallig i år som ifjol, och alla andra år, är jag åt att jag även i år ryms ner i mina skogsbyxor jag fick för ca 15 år sedan. 🙂

Skidföre.

Det blev ingen skogsfärd för mig idag, istället bar det av på snökörningstalko till idrottsklubbens skidspår. Vi har inte ännu natursnö så det räcker för att dra skidspår men klubben har möjlighet att göra konstsnö med hjälp av snökanon. Kanonen är dock stationär så det betyder att snön måste transporteras från ”tillverkningsplatsen” till spåret. För att få snön jämnt fördelad använder vi fastgödselspridarvagnar till transport och spridning samt lastar snön med traktor och frontlastare. Det föll på min lott att lasta snön idag. Det övriga talkogänget har efteråt sladdat, fräst och pistat spåret så nu blir det till att leta fram skidutrustningen 🙂 Förutom skogsarbete så är skidåkning ett av mina huvudnöjen vintertid.

Solf IK's nya snökanon sprutar snö. — Solf IK’s nya snökanon sprutar snö.

Mera underhåll

Noterade problem med traktorlyset på morgonen då jag for till sportstugan för att lasta snön så efter hemkomsten blev det att ta itu med den saken. Det visade sig vara lite löskontakt i en stöpsel som förorsakade problemet så det var lätt fixat blott jag hittade felet. På senare tid har jag också noterat att instrumentbelysningen flimrat när jag kört på ojämnt underlag och se det felet hittade jag också på samma gång, det ena ger det andra i det här fallet. Det var jordningskabeln (alltså minuskabeln) till instrumentbelysningen som satt löst.

Konstaterade att speglarna i arbetsljusen bak på hytten rostat så de lyste inget vidare heller. Får nog lov att köpa nya strålkastare och ställde mig frågan om man samtidigt borde uppdatera från H3 till Xenon eller Led. Led verkar intressant av den anledningen att man klarar sig med lägre effekt och kablaget på Fiaten är inte mycket att hurra över. Men vad jag förstått så kan man inte blanda olika brännare på samma styrning? Vill minnas att arbetslamporna fram och lamporna bak ligger på samma säkring och jag tänkte behålla H3-lysena framtill då de är i bra skick. Är det någon av bloggläsarna som har erfarenhet av dylika uppdateringar så tar jag gärna emot tips.

När jag nu var igång med servicearbetet så passade jag också på att byta olja, rensa luftfiltret m.m. så dit for resten av dagen

Jag ska se om jag hittar lite mera bilder i arkivet som beskriver arbetet med snön, men det får bli i morgon för nu ska jag så småningom söka mig till sängs det är ju arbetsdag i morgon.