Sida 221 – Bondbloggen

Och så blev det för varmt igen …

Det var perfekt skogsväder men på lördag blev det för varmt. Temperaturen hoppade 15 grader uppåt och sedan har det varit ett par plusgrader hela tiden. De torra granarna är fällda. kvistade och uppradade och vi började fälla de stora friska granarna. Det är förstås bra om det är varmt för då slår de inte sönder så mycket ungskog.

Men det blev problem med måttbanden. Jag använder specialbeställda 20 meters måttband – de vanliga är bara 15 meter. Men i alla fall räcker de inte till då stocklängden kan vara 24 meter. Det är inga små granar som växer i Tallmosan utan de större är närmare 70 cm i diameter vid roten. Till all tur har de tillsvidare varit friska. Dessa träd är alldeles för gamla och för stora och måste tas bort kvickt. Speciellt som det kommer ungskog under dem. Tallmosan har väldigt bördig mark men det kan bli problem med gräset just av den anledningen. Jag beställde nyss en Terracut – en markbehandlingsskiva för röjsågen. Vi får se hur den fungerar.

På söndagen var det rena folkvandringen till Tallmosan. Man kom knappt fram för alla bilar och traktorer som kom emot på den smala vägen. Sjön börjar snart ta form även om grävmaskinen rasade ned i gropen ett tag. Torvjorden är mycket mjuk där den inte är frusen.

Tallarna till vänster på bilden kommer att stå kvar på ena de två små öarna i sjön.

Måndag blev verkstadsdag. Jag spände kedjan till flismataren och körde ned 50 kubikmeter flis från torken till flislagret som nästan var tomt. Den här flisen torde räcka till sommaren och bli över. Speciellt om det fortsätter att vara så varmt. Tiodygnsprognosen ger temperaturer på noll grader eller litet över det. Till all tur blir det minusgrader på nätterna så skogsvägarna inte smälter.

I går morse hade jag tänkt fara till skogs men en blick ut genom verandafönstret fick mej att betala räkningar och hitta på annat. Det är inte roligt att få blid snö i nacken från trädens kvistar. Värmen gör i alla fall att snön rasar ned på eftermiddagen.

Det skall komma litet snö varje dag och litet mer på lördag men det hjälps inte. I dag måste jag till skogs för sommaren är inte långt borta. En tur runt hemskogen förra veckan visade att där finns omkring trettio vindfällen som borde köras bort. Det tar en massa tid eftersom de är utspridda över hela skogen men det är ofta stora träd som blåst omkull så de måste bort. Ganska många är avbrutna – inte rotvältor. Inte bra för sprickorna i stammen kan gå långt upp.

Sen då?

Jaa… Det händer liksom inte så mycket. Bökar sakta men säkert på i skogen. Vintern fick ett abrupt slut, även om jag inte tror vi får ha det här till midsommar heller. Nog ska det vintras ännu, men 4 grader varmt och regn varannan dag gör ju inte att vinterfeelisen är speciellt hög. Dessutom står det så kallade sportlovet och lurar bakom knuten. Vill man se snö ska man sätta sej framför tvn, men man skulle ju gärna sporta lite själv också. Är det vinter så ska det väl vara det, och då vill man väl sporta lite vintersporter, om man alls vill sporta vill säga. Jag ordnade åt mej nya bindningar till ett par gamla skidor. Har i princip inte skidat så mycket på de senaste 10 åren, men nu tänkte jag göra ett litet ryck. Det blev med betoning på litet, har väl skrapat ihop ca 2 km vid det här laget… Så något överdrivet slitage på mina nya bindningar och monor lär det inte bli i denna vinter.

Byte av skidbinning — Byte av skidbindning

Har man ingen varm hall, så, vad gör man, jo man flyttar undan sockerskålen, kaffemuggen och Mathias diverse grejer som underligt nog inte hålls i hans rum, utan tydligen lämpar sej bäst att förvara mitt på köksbordet. Sen släpar man in skidor, hammare, skruvdragare och allt vad man kan tänkas behöva, och så byter man bindning. Bra gick det, nu har jag dock lite knepigare att få skapligt vallat. Lite sågspån på julduken gick ju för sej, men jag skulle inte vara så intresserad av att få så mycket vax utkletat kringom köket. Nåja, fart behöver jag inte så värst, och fästvalla behöver jag då inte sätta ut pengar på, det fäster automatiskt ganska bra när man skidar bland kottar, stenar och rötter. 😉

I övrigt är isen en katastrof och menföret börjar infinna sej igen. 🙁 Förhoppningsvis blir det någon kylknäpp ännu så vi får lite mer mönkkisis, bilis kan man snart glömma för denna vinter, men mönkkiäis är helt ok det också. Då kan man med släpvagn rätt enkelt frakta hem sådant man behöver. Fortsätter det såhär kommer det att bli kämpigt att få hem 10-15-20 säckar mjölkpulver, dom väger visserligen bara 10kg/st, men lite segt kan det nog bli att få hem dom. Tänkte jag skulle prova att ge lite Lammas-krossi-täysrehu också i år, har aldrig använt mej av några fullfoder förut, och kanske det inte blir i år heller, dom säckarna väger 40kg/st, så dom bär man inte gärna över bron. Rackans menföre…

Jag väntar att lamningen skall komma igång, men efter att nu och då ha krupit omkring på alla fyra bland fåren, har jag konstaterat att de för nån vecka sen börjat bygga juver, alltså tar det typ 3 veckor ännu innan lamningen drar igång. … Kanske. Antagligen kommer de första lammen något veckoslut när jag skall med Mathias till Geta, det brukar vara så, så varför skulle det vara annorlunda i år 🙂

Antte duger inte till seminbruk

När något börjar gå åt skogen så far allt! Senaste månaden hade vi nog minsann klarat oss utan, i alla fall i ladugården.

Man kan ju inte säga vad som harmar mest, för alla liv är värdefulla. Ekonomiskt sett var den största smällen det att Emington dog i komplikationer efter en förlamning. Hon kalvade i början av månaden och kom snabbt upp till 40kg mjölk per dag. Ingenting man direkt strävar efter, men inte kan man ju hindra dom från att mjölka heller. Hon kalvade bara för tredje gången, så risken för förlamning bedömdes som nästintill obefintlig då hon var på allt sätt i gott skick. Men där låg hon en morgon då avbytaren for till ladugården. Som första hjälp fick hon kalk under skinnet. Veterinären kom så fort som möjligt, allt som allt hade vi tre gånger veterinär hos henne. Vi lånade också en lyftställning så hon kunde stå på egna ben, vilket hon också gjorde men troligen blev ansträngningen på hjärtat för stor och hon dog ett par dagar efter förlamningen 🙁

Sen hade vi Lopeka. En litenliten jersey tjur som kom till världen lite för tidigt, men ändå väldigt pigg och kry. Han fick vara med sin mamma över natten i kalvningsboxen, eftersom hon verkade riktigt lugn och duktig. Men på morgonen då Antte gick ner till ladugården märkte han att Lopeka låg livlös i boxen. Mamman hade legat på honom 🙁 Nu är det ju inte frågan om en för liten box så att hon skulle på grund av utrymmesbrist ha måsta ligga på honom, utan det har nog bara slagit ”slint” i huvudet på henne fastän hon annars är lugn. Lopeka intresserade också avelsföretaget VG och han sku ha blivit testad för eventuellt seminbruk…

Följande: Lasse. Även han en tjur som föddes för ett par veckor sedan som VG sku ha velat testa för seminbruk. Hans mamma flyttade till oss från Anttes kusins besättning då de slutade med mjölkkorna ifjol. Lasses pappa i sin tur är pojke till Heisala Ponnistus, en avelstjur efter Luppa. Så det sku ju ha varit jätte roligt om det sku ha gott så bra att Lasse sku ha blivit godkänd till semintjur, men tyvärr dog också han. Orsaken den här gången var trumsjuka, han blev alltså uppblåst 🙁

Det tar inte slut ännu. Komea. En limousinkalv som föddes i början av året. Han hade nog oddsen emot sig redan vid födseln. Han hade förmodligen haft för trångt inne i magen då hans huvud var böjt bakåt och benena styva flera dagar efter födseln. Eller så hade han någon form av utvecklingsstörning för han blev aldrig riktigt bra. Då han dessutom fick inflammation i ”knäet” som inte blev bra trots medicin och hans ben inte överlag fungerade riktigt som de skulle, så tog Antte beslutet att avliva honom.

Sedan pricken på i;et. Nå, det är inte så allvarligt och sorglit som ovanstående men nog harmar det. Nämligen det att Antte inte duger för seminbruk. Alltså tjuren Antte, som testades men inte godkändes. Den andra Anttes avkommor pratar väl sitt klara språk om hans duglighet 😉

Språåk så täär ti kvardas

(Det här är skrivet på vårt vardagliga språk)

Ja las i Östra Nyland (tiinindjin) åmm Helena Palmén som dåktåreerar opa dialektär å hon meina att fålk troor att vi ha glöömd ti praat våårt te vaanli språåtji bara för att vi praatar höugsvenskå me stassbooana – för att tåm int förstaar te vaanli språåtji. Å så tenkt ja att tåm sääkärt troor att vi praatar såm vi skriivär i Bondblåddjin. Men he djär vi int. Så nu tenkt ja skriiv ein gangå opa te vaanli språåtji såm vi praatar så täär ti kvardas me kvaraadär.

Nu ee e ju så att fålk såm praatar te vaanli språåẗji haar svåårt ti les tetta fast he e täras eijji språåk. Men he biroor opa att tå man lesär så staveerar man int uutan siir kvar oord såm ein bild å tå siir til å me te eijji språåtji oovaanlitt uut för tåm ha läärd se ti les höugsvenskå. Men he jelpär åm man lesär me höugär röst så höör man kva he e fråågan åmm. Ja skriivär me NUS (Nisses Uuttaalsrikti Staveerand) å he e skrivi just så såm man praatar. Så ein vokaal e alti kårtär å tvåå vokaalär e alti lang. Å o e o å int å.

Int praatar vi någan svenskå jäär int ti kvardas. Vi praatar te gamal språåtji såm våår förfeedär praata tå näär dåm kåm hii å oodla opp tess ååkrana för tuusn åår sidan (pluss miinus triihundra för he va dåålitt me skriivandi opa te tiinn). Å tå findist he int någan svenskå enn – svenskån e bara sjuuhundra åår gamal. All praata ”dansk tungå” opa set eijji sett. Te täär me räättskriivning å slika he kåm först mang hundra åår seinari opa 1800-tali. Ennu opa 1700-tali så praata pråfessooren sett eijji språåk såm va liiti ooliika i ooliika deilar åå laandi. Ja haar ein book såm e skrivi åå Pehr Kalm 1753 såm va ein ”läärjunge” ti Linné å he e skrivi opa eitt språåk såm liiknar våårt te vaanli språåtji. Kalm va annårs heim ifråån Vasa men flytta ti Sverige undi Stoor oofridn.

Tå näär vi treffas å praatar jäär i byyin så e he noo te vaanli språåtji såm vi praatar. He passar liiksåm best så täär ti kvardas. Å så e he mang oord såm man int riktitt veit hur man ska sej opa svenskå. Nu näär vi e i Tallmosan å huggär så bliir he tal åmm vid å åm man ska sej att ”Bjärtjin bliir mootjigär åm han liggär yvi somarn” så hur gaar he opa svenskå ? Int bliir han rutigär (rutten) uutan bara så täär … mootjigär. Å så lammnar he leidri bara he liggär leng å opa vååren så måst man vent tills he sjtjinas innan man far uut opa ååkärn å börjar såå.

Ja ha sååga tårr grenar (å he e stoor träädär – int någa kvistar) å låmmana e yvi sexti sent. Tåm e så haard att man fåår kvess såågtjedn heila tiinn uutåm åm dåm ha liga opa backan för tå e dåm ruti. Skatana e nestan alti ruti så tåm bliir int ti ana en ratvid. Tii uut opa mosan så finns he bara småå tallar såm e så kviståga att dåm int dågär ti ana en vid. Men he e gooär vid för tåm e teetvext – tåm ha ju staandi dii i sjutti åår fast dåm e så småå.

Ja söökär ett kvastskaft för tåm såm man fåår tjööp e bara skrääp. Tåm e sleet å raak men tåm bristär djinast tå näär man taar ii liiti. Nää, he ska va teetvext grenar såm ha staandi i treti åår undi tåm aadär träädren å int just haar någa kvistar. Tåm haaldär. Fast ja fundeera just att ja sku proo me tallan fråån mosan. Tåm e sääkärt stark men tåm e å tung så elenditt. Grenana e mytji leetari.

Börstana e å eitt probleem. Tåm åå plast e bara skrääp men jag ha iblaand hitta rikti börstar såm e laga åå roottråådar. Ja soopar snöö me dåm å he kan blii ganska tungt. Men he e mytji betäri ti soop te snöönn för tå bliir he reinari en me sjyfflå såm alti lemmar liiti kvaar så att he vexär til heila vintärn. Så leng såm snöön e tårrär å leetär så gaar han best ti soop. Men he ska va årdentli börstar å skaft tå.

I daa ha ja sååga ypi meira ruum vidär veein. Just täär såm vånn skoog börjar taar te fylld biilveein sluut i ein kårsning så he e klaart att fålk lemmar siin biilar täär. Täför måst ja lag meira ruum så att virtji å ryyms. He e annårs hemst kva he finns mang träädär i skooin. Man såågar å såågar å int bliir he stoorär ypning. He e ju ungskoog täär – int finns he så mang träädär i gamal skoog täär såm dåm e stööri.

I mårån ska ja vääl fåå te laagre fäärditt å kan fell meir tårr grenar. Vi haar te stoor bitan fäärdi men ja såå att runt åmm finns he ganska mang tårr å fast man int siir dåm liika braa i teetär skoog. Täär opa steinbackan hadd dåm all tårka opa eitt stell. Men ti all tuura så ha he kåmi ungskoog undi så nu djellär he ti fåå bort tåm gaambel så foort såm he bara gaar. Annårs slåår dåm bara söndär ungskooin åm han hinnär vext opp meir innan man fellär tåm stoor.

Nu kansji man kan byyt tjed opa sååin. Ja ha havi eitt gamalt ettsåm rootveltåna opp i steinbackan ha kasta opp steinar å saand å he bara gniistrar tå man såågar. Men nu e tåm sååga så man kan vååg byyt ti eitt nyytt tjed. Å så ha ja tjööft nyyär sååg men meir åmm he ein anan gangå ..

I valet och kvalet.

De fina skogsförhållandena fortsätter enligt väderprognosen, kanske lite för varmt med temperaturer nära nollstrecket men det ser inte ut att bli så mycket mera snö den närmaste veckan i alla fall. Jag håller nu på och kör ut det som jag avverkat de senaste veckorna och har också återupptagit fjolårets påbörjade dikeslinjeröjning när det nu återigen håller att köra på lite blötare mark.

Skogsgallring.

Har också en hektars ruta med björk som jag åter borde glesa ut lite, jag syrfällde (fällde björkarna med löven på så att löven drar fukten ur stammen) vid första gallringen för en sju åtta somrar sen men vågade inte glesa ut beståndet helt då jag var rädd för snöbrott på de uppkörda stammarna. Så jag högg bara bort de mest undertryckta björkarna och tänkte att Erik får maskingallra sen när de kvarlämnade stadgat sig lite. Det blev nu inte gjort innan han gick bort. Det börjar nu vara hög tid att glesa ut lite till och det är egentligen inte någon stor sak. På en del av beståndet (ungefär 1/5-del av arealen) har det dock skjutit upp bra med gran underifrån och det är här som frågan är om jag borde ta bort björkarna helt för att ge grantopparna fritt spelrum eller om jag skall slå ut granarna och invänta nytt granbestånd för att få ett jämnare granbestånd på hela ytan. Det håller nämligen på att komma gran (och lite tall som rådjuren toppat) på resten av arealen också men dom är betydligt mindre än granarna på ”femtedelsytan”.

På beståndets randområden är det bra med gran och björkarna duger bra till flisved. — På beståndets randområden är det bra med gran och björkarna duger bra till flisved…….

.... medan det på resten av beståndet är glesare mellan granarna......... — …. medan det på resten av beståndet är glesare mellan granarna………

..... men även här är granarna på gång om än av lite mindre storlek. — ….. men även här är granarna på gång om än av lite mindre storlek.

För rationell skötsel längre fram eftersträvas enhetliga bestånd så med tanke på det borde kanske granarna tas bort ännu denna gång och björkarna glesas ut så att nya granplantor får tillräckligt med ljus. Men i och för sig så ligger skogskiftet ifråga nära till så så länge jag orkar sköta skogen själv har det inte så stor betydelse med stora enhetliga bestånd. Sen är ju gran inte riktigt lika känslig som tall och björk för ojämnheter i beståndet.

Lång omloppstid.

Skogliga åtgärder blir det lätt till att fundera både en och två gånger över hur man går tillväga för omloppstiden är lång och felaktiga beslut tar lång tid att reparera. Att för länge gå i valet och kvalet är ändå inte att rekommendera för att inte göra någonting alls är ändå det sämsta alternativet. Kommentera gärna om ni har synpunkter!

Från rött till blått.

I vår familj har traktorernas färger gått i olika nyanser av rött sen den första skaffades 1958. Så visst känns det lite främmande att nu ha en blå traktor på gården. Namnet är också nytt men den är ändå närabesläktad med Fiaten jag har från tidigare och den har gått bra så det känns ju trösterikt i allt det nya.

Det trillade ju in lite stödpengar på kontot inför julen så det blev till att fundera över vad man helst önskade sig till julklapp, en ny traktor är ju alltid trevligt att ha ….. eller? Njaa det här var kanske ett ironiskt inslag i inlägget 🙂 Faktum är att jag funderat på att få in lite nyare blod i traktorparken en längre tid nu för både Fiaten och Samen börjar ju få något år på nacken och båda har också snurrat på en 9000 timmar var. Så även om en välskött traktor säkert kan snurra på det dubbla så ökar ju risken för problem med driftsäkerheten med åren. Och i grönsaksodlingen används specialutrustade traktorer som inte i brådrasket uppbringas om traktorn går sönder. För den oinvigde kan jag meddela att 9000 timmar motsvarar ungefär lite på 500.000 km om det vore frågan om en bil. Många bilar räknas nog vara slutkörda med dylika kilometrar på mätaren och då utsätts nog inte bilarna för de påfrestningar som en traktor får utstå mellan varven.

Den minnesgode minns kanske att jag hade en ny traktor på prov i våras och jag hade väl tänkt köpa en sprillans ny då det på så vis är lättare att få traktorn utrustad med de funktioner och utrustningar som jag behöver. Jag kom dock inte riktigt överens med den nya T5 modellen och den gamla 5000 seriens traktorer gick inte längre att få som ny. Så jag har hållit ögonen öppna och studerat annonssidorna för att hitta en bra begagnad ur den förra modellserien. Hittade sen på senhösten den här traktorn i Seinäjoki, 2 år begagnad och 840 timmar körd. Lite förundras man ju över varför man byter in en traktor efter så lite användning men efter att ha pratat med förra ägaren som garanterade att traktorn är i skick och efter att ha fått fabriksgaranti fram till och med november 2014 vågade jag göra affär. Traktorn köptes sålunda till julen men jag lade in den på verkstaden för att få frontlastaren bytt mot frontlyft med frontkraftuttag eftersom jag har en traktor försedd med frontlastare från tidigare. Dessutom kommer denna traktor att gå i sådana arbeten där frontlyft med kraftuttag kommer till användning.

På grund av ombyggnaden kom traktorn till gårds först i går, den verkar så här långt helt OK även om motorn stannade efter 50 meters färd. Orsaken var att tanken innehöll sommarbränsle som i den -19-gradiga kylan frös ihop 10 meter från värmen i garaget. Slängde några täcken över traktorn och satte i stöpseln till motorvärmaren några timmar varefter den efter lite snurrande med startmotorn startade och lät sig köras in i värmen.