”Bonde söker fru” drar igång igen, på tv söker glada singelbönder den stora kärleken, och alla vill ju ha en egen bonde, de e ju så tussilulligt med kalvar, lamm, hö och öppna ängar… eller?

Ja, hur rolig är en bonde egentligen… Man kan ju se sej själv i spegeln, hur ser man ut egentligen.

Ja, vad ser man… hmm… Utanpå ser man ju ut som en katastrof emellanåt, alla dagar är det inte kort kort och linne som gäller minsann, och mina fårhuskläder är ju inte direkt några wunderbaums, eller ja, visst finns det doft i dem, men inte ”skogsfrisk” precis, snarare luktar de en kombo av svett, olja, ensilage, rök, mjölk, blod, fårskit, ullfett, jord, brännolja osv… listan kan göras lång… Men, jo, jag äger en bykmaskin som går varm, så man luktar ju inte allt detta helatiden, men inte doftar man rosor och violer precis… Vidare sätter jag själv i alla fall mer pengar på arbetskläder än andra kläder. Köper jag en arbetsjacka får den kosta 100e, en annan ”vanlig” jacka … tja max 50e. Senaste jackan jag köpte var sommarjackan som ännu är oanvänd, den kostade mej ca 15-20e på rea förra hösten. Samma sak med byxor, arbetsbyxorna får kosta 70e, om de sitter bra och håller några år att användas 5 dagar i veckan (2 dagar i bykmaskinen) året runt, medan jag söker vanliga jeansar så billiga som jag hittar. Nåja, summa summarum, kläder till jobb satsar jag mer tid och pengar på än andra kläder. Jo, nja ingen regel utan undantag, skulle på bröllop i somras, då valde jag klänning med omsorg! Den skulle vara ljus, sitta som ett smäck, och så måste den vara lång. Mina ben är den här årstiden fulla av rispor och repor, sådana går ju att dölja med strumbyxor, men eftersom jag anser att de är påhittade av självaste hin håle, så undviker jag dylika så långt det går. Det blev en lång, rosa, luftig och lätt klänning och folk kände inte igen mej. Inte ofta man drar på sej dyligt, men så var det också en mycket speciell dag 🙂

Vidare kan man ju se till en bondes prioriteringar som ju kan falla lite udda. En solig, vindstilla söndagsmorgon tänker man inte att oj vilken härlig dag, idag ska vi fara och hälsa på… vi kan ta en tur med båten till… vi kan picknicka i parken… Nej, tankarna för en bonde går snarare åt hållet ”-vilket fint sprutarväder!!!” Eller, yess nu är det fint tröskarväder, eller kanske som i mitt fall, yess nu ska fåren på någon holme äntligen få sin maskmedeldos och den dagen skenar och bökar man omkring bland får, fårskit och gräs. Och så behöver familjen inte se den bonden resten av den dagen, förrän han/hon kommer hem och luktar precis en kombo av två valfria förslag ovanifrån, + att bonden kan vara ”dränkt” i damm och skit som fastnar lite här som där, där den trötte drar fram, stolsdynorna förvandlas från rosablommiga till gråblommiga och i bykkorgen far allt lite huller om buller så man i alla kläder även efter tvätt kan hitta spår från hö/halm eller ngt liknande. 😉

Jag läste nyheterna här om dagen och stötte på den finlandssvenske bonden som söker fru. Där hittade jag raderna  ”Du skall vara söt och snäll. Ha bra humor. Du skall våga ta egna beslut.”

Helt kort kan jag jag tro att det är rader som mången bonde skriver under på. I synnerhet ”våga ta egna beslut”. Att kunna tänka själv, att saker och ting fungerar utan att det skall till ett större rådslag och 5 telefonsamtal för småsaker, det är viktigt. Det finns mycket visdomsord därute, ett av dem är ”det är mycket värt om man har en där hemma som förstår”. = Stämmer! … Tänk på det lite någon gång, fruar till bönder, när nerverna skenar, middagen varit färdig en halvtimme, lasagnen blivit svart, men ingen bonde synes än…

Jag har en som förstår. Han är ju inte alltid hemma, men han förstår att jag inte heller står i givakt så fort det plingas i telefonen. Nog kan de vara lite långdraget ibland, vem har mer tid… Är det jag som får jämka med min tid och jobba ikapp några dagar när mathias får ”ledig eller dagis-vecka” eller är det han… Ibland kan man nog bli så 1.. 2…. 3…… men, man bara får ta sej i kragen och inte bara tänka på sej själv. Man skall inte ställa sådana krav på den andra som man vet att man inte själv kan uppfylla…

Nu har jag nästan öst ur mej så mycket negativitet som jag kan över bondefolket, men, det är mer fakta än smutskastning, do belive me, jag vet sådär i stort sett hur bönder fungerar. Men nu ska vi inte måla ”fula gubbar” på väggen. Bönder är oftast trevliga, snälla, pålästa, smarta, flitiga, jordnära, glada och, ja, det mesta i positivitet man kan komma på. För skulle man inte vara positiv, påläst och smart så blir man inte långlivad som bonde. Man måste vara ganska skarp mellan öronen för att hänga med i dagens jordbrukstider, eller så ska man kunna trolla med knäna för att få allt att gå ihop, för sådär överdrivet lätt är det inte… Nåja…

Önskar alla ”bonde söker fru” – deltagare, på tv eller inte, lycka till 🙂

… till dörren.

Ja, nästan i alla fall, så nära man kan komma ambulans på Ytterholm.

Nej, det har inte hänt en katastrof, stukat foten bara, men ont gör det också! Jag skulle flytta bagglammen och så var de påväg in i potatislandet… För att förhindra att de kom in bland den höga blasten och råddade omkull stakorna skulle jag skena dit och mota dem, jag skulle skena tvärs över ett hörn av en hage och ta mej över staketet för att stoppa dem. Totala sträckan var bara några 10-tal meter, men efter 5 meter bar det omkull.

Jag trodde inte diket jag trampade i var så djupt som det var och i någon vända landade foten snett, jag hann i någon sekund känna att det inte vart bra så jag kastade mej omkull, lät hela mej bara dråscha i backen, för att försöka förhindra att det inte skulle braka till ordentligt i foten. Om det var smart att landa bland nässlorna vet jag inte, men nog kunde foten ha blivit värre. Med foten som ett dunkande paket linkade jag mårrande vidare och fick ropat på hjälp utav pappa och Mathias som så lägligt satt i grävmaskinen och grävde bara 30 meter bort. Det krävdes dock att jag tog i ända ifrån tårna för att de skulle höra mej, men när de väl gjorde det, förstod de att nu var det inte riktigt bara bra…

Baggarna fick vi snabbt motade från potatislandet och efter bara någon minut var de på rätt. Jag tog mönkkiäambulansen hem snabba ryck, och kladdade på ett tjockt lager ice-power och lindade stöd om foten.

Nu blir det att hållas lite stilla… tur att jag har hjälpredan hemma.

Baggarna skulle ha vatten och vattenbalja, vallpojken startas, gurkor skulle plockas och … ja, diverse såntdär som alltid finns att göra, men nu blir det stop på endel. Det viktigaste får man ju gjort på något vänster, men skenar gör jag inte de kommande dagarna.

Det är vid sånahär tillfällen man blir påmind om hur man bor – utan väg. Skulle det hända någonting att man skulle behöva riktig ambulans… ja, då … blir det antagligen helikopter om det är riktigt kris. Mönkkiän är fruktansvärt behändig vid såna här situationer. Med den tar man sej snabbt över holmen, och behöver inte krypa hem, om man stukat foten… Vilket har hänt sej ibland. Det är vid några tillfällen jag har haft för bråttom i fårhuset, trampat snett och fått krypa in till ”kontoret” där jag har första hjälpen för diverse åkommor, men sen när man skall hem har jag ringt efter pappa att han kommit och skjutsat hem mej med mönkkiä, krypa i fårskitsblandad lervälling om hösten är ingen höjdare, tro mej – jag vet!

Man blir också påmind om att alltid ha telefonen med sej och berätta för dom övriga på holmen vad man har för planer för dagen, en olycka händer så lätt…