Som ett barn på tivoli

Vad ska flickan med så stor lastare till i förhållande till traktor? Det finns ju en mindre modell som skulle passa bättre…

Valle med lastare
Valle med lastare

Först va de gubben som tog emot beställningen som undrade, sen var det gubbarna som monterade lastaren som funderade. När pappa sa: ”- ja, hon ska lyfta upp ensilagebalar med den på hövinden och behöver lyfthöjd”, till lika pekade han på mej, där stod jag med min lilla ficklampa i handen och stirrade på alltihopa, lite likadant som ett barn gör första gången på ett tivoli. Jag beskådade lastbilen som montörerna kom med. De lyfte upp och vecklade ihop hela taket som en jätte, lättare persienn, de hade allt med sej tryckluft, kopplingar av ALLA storlekar och modeller, skruvstäd, maskiner och manickar och mojänger. Lantlolla-lotta hade ju aldrig sett något liknande, sådär ”live”. Frös gjorde jag, sent va det, och jag såg antagligen inte mycket ut för världen. De va en liten känsla om att : ”jajja, skyll int på oss sen när de brakar omkull” eller ”jajja, spelar roll, bara vi får de här gjort så vi kommer vidare”. Men, bra jobb gjorde dom för det! 2,5 timmar tog monteringen, sen var det bara att börja köra och lyfta 🙂

Och det har jag gjort. Jonte står parkerad och valle lyfter balar 🙂 Valle startar som en ängel! Annat det, än krångelbyx som för sej själv lite på sidan av under tak, och väntar på vår och jobb.

Kör ensilage till fårhuset
Kör ensilage till fårhuset

 

Lyfter upp ensilage bal
Lyfter upp ensilagebal
Högt ska de, men valle räcks
Högt ska de, men valle räcks

Men jo, det kommer man inte ifrån, lite raj raj blir det med en boll upp över öronen. Man skall absolut inte köra i några större, sneda, lutningar eller vinda på så rysligt när man har en boll högt i skyn. Att jag skulle välta med en traktor är väl inte omöjligt, men osannolikt. Jag avskyr när det lutar det minsta och är så rädd att allt ska stjälpa om jag har lastaren mer än 20cm ovan jord, så jag lyfter aldrig mer än jag måste, och kör aldrig med hög lastare. Men lyfta balar går bra. Vikt i bakändan, en boll i kilpi-klyven, så hålls baken ner och så står man stadigt på rak, plan, gjuten mark och lyfter rakt, fram och så upp på kanten. Sen puttar man in balarna lite så de inte kommer nerdruttande. På bilden ser det kanske ut som om balarna skulle kunna drutta ner rakt på fåren, så är inte fallet, alla fåren befinner sej under vindtaket. Det här går hur bra som helst, men när sommaren kommer och man inte kan ha en boll hängandes i kilpin vart än man ska och lyfta bör jag hitta på någon smidig tyngd att sätta på bakänden så den hålls där den är tänkt, det vill säga med två bakdäck, med markkontakt.

Vinterkräksjuka?

”Den här typen av infektioner är vanligast under vinterhalvåret när smittspridningen ökar av att människor lever tätare tillsammans inomhus.” – läser jag där jag ligger i sjuksängen. Ytterligare belägg för att hålla till i skogen vintertid, tänker jag.

”Inkubationstiden, det vill säga den tid det tar från det att man smittas till att man blir sjuk, är en till två dagar.”-läser jag vidare. Hmm… jag var ju de facto på styrelsemöte till Helsingfors -där man lever tätare-  på måndagen. Men jag blev sjuk först på natten till torsdag och yngsta dottern blev sjuk samtidigt och hon var ju inte med tilll huvudstaden. Nåå, sak samma inte mycket att göra åt nu längre men man kan ju spekulera. Dessutom verkar många i vår omgivning  vara drabbade av magsjuka nu.

”Det räcker med 10 till 100 virus för att bli smittad. I en enda droppe från kräkning eller avföring kan det finnas miljoner.”  står det också där jag läser på ”nätet”. Effektiva ”krabater” dom där virusen, osynligt små men bryter ner fullvuxna män så att man knappt vet om det är morgon eller kväll när man vaknar.

Visserligen brukar jag drabbas av en och annan influensa men i vinter är det nu tredje gången jag  blivit ”däckad”. Före julen hade jag snor och hosta i ett par veckor,  för tvä veckor sen muskelvärk som höll på att spoliera  mitt deltagande i BotniaVasan och nu denna magsjuka. Det börjar bli lite väl mycket tycker jag, som företagare förtjänar man ju inget om man ligger sjuk. Nu börjar jag  känna mig lite bättre men den övriga personalen har hotat med att dom åker hem om jag visar mig så nu är man på sätt och vis satt i karantän. Och det är väl rätt och riktigt med tanke på att vi hanterar livsmedel

Gjutning

Tisdagen denna vecka var en varierande dag. Förmiddagen tillbringades med att stycka och förpacka månadens slaktko som skall levereras till direktförsäljningskunderna. Det var hygien, renhet, handdesinficering och prydligt antecknade vikter för hela slanten. Eftermiddagen var det gjutning av golv. Det var klottigt, svettigt, bökigt och betongstänk i ansiktet. Rätt olika upplevelser.2013-02-12_13-01-32_196

Själva gjutningen var ur den mindre omfattande ändan. Det handlade helt enkelt om att gjuta igen gödselrännorna i gamla båsladugården som skall bli ”tonårsgård”. Tanken är att när fjolårets kalvar avskiljs från sina mammor i slutet av februari får de flytta in gamla ladugården istället för i ungdjursavdelningen. Orsaken är att jag vill ha möjlighet att hålla årskullarna lite mer åtskilda. I nuläget har jag bara två grupper, vuxna djur och ungdjur från c. 6-18 månader. Den där ungdjursgruppen är egentligen lite för bred åldersmässigt, det blir onödigt stor skillnad mellan individerna i övre och nedre ändan av rangskalan. Genom att ha två ungdjursgrupper får den ena bli nåt i stil med 6-12 månader och den andra 12-18. Skillnaden är inte jättestor och skulle det kosta stora pengar att göra den här indelningen skulle jag förmodligen låta bli. Nu består insatsen endast i att gjuta igen gödselrännorna och montera lite grindar och så pass mycket kan jag väl satsa på social jämnvikt.

Avdelningen blir inte perfekt, bl.a. kommer djuren att få gå på ströbädd i en isolerad byggnad med begränsad takhöjd. Det är inte helt säkert att den lösningen kommer att fungera riktigt bra och det är fullt möjligt att årets grupp blir både första och sista årskullen i avdelningen.  Trots det är betongen som pumpades in idag inte bortkastad. Om ladugården inte funkar till tonårsavdelning får den väl bli nåt annat och då är det förmodligen inte heller till nackdel att ha fyllt igen gödselrännorna.

Latest news

Välkomna till Latest news från Ytterholm

På Ytterholm har det huggits och röjts i skog och mark. Med motorsåg och talja togs två tallar ner som skymde husen på ”Bjärkholm”. Av ren nyfikenhet räknades årsringarna i den ena tallen och det visade sej att där fanns ca 134 ringar. Ringarna räknades en liten bit upp från marken i stubben, så antagligen var trädets ålder någonstans runt 140. Det bevisar att det i alla fall vuxit 2 träd på den annars förr så kala norra änden av Ytterholm.

I huggningen på Bjärkholm hittades också törvesmaterial, en glädje. Att tända med törvesstickor är det smidigaste sättet att tända i spisarna. Glädjen var blandad, jag jublade och dom andra tittade lite roligt på mej, men, lite roligt är också roligt 🙂 För att försäkra mej om kommande tiders törves-braständningar har jag barkat några tallar. De lär inte vara törvesmogna inkommande vinter, men, ”-no blir he bara bara he blir färdit”.

Vidare kan berättas att vi på Ytterholm haft problem med att ta oss ut och iland från isen. Vattnet har en tid varit högt och det har resulterat i att man behöver mycket högskaftade, HELA stövlar för att ta sej torr från holmen över isen. Nu har dock vattnet sjunkit lite och man kan igen gå med vanliga kängor hela vägen till bilen… De ni! 🙂  Nu inväntar man kallare temperaturer så isen skulle växa, så att man skulle kunna transportera hem tyngre saker och varor, men snömängden som fallit de senaste dagarna kastar käppar i hjulen. Isen växer inte med bara två grader kyla, och nu dessutom med ett tjockt lager snö på.

Tackorna står i fårhuset och jäser till sej. Jag kryper emellanåt omkring på alla fyra när de står uppradade och äter. Jag känner mej som den värsta smygtittaren, men … låt gå. Det är ett smidigt sätt att kolla lite ungefär hur långt de har till lammning, inte vet man exakt hur långt de har ändå, alla har de olika juver och juverform och tillväxt och bla bla… men, när man följer med lite ser man förändringar och kan lite gissa sej till när det riktigt börjar dra ihop sej och man bör börja gå kvällsvakt och kan då titta lite noggrannare på somliga som andra.

Flunssan som kom med besked vid nyår har ännu inte släppt. Det börjar kännas tradigt att gå omkring och vara småsnörvlig nonstop. Kanske man skulle behöva lägga sej i på soffan en vecka, men, vad ska man göra där? Det finns så mycket som skall göras och vintern är för kort. Dessutom skall fåren ha sitt, feber, flunssa, hosta eller stukade fötter, fåren skall ha sitt.

Till sist ska jag sätta in en bild av senaste inflyttaren till Ytterholm – Mors lilla Olle 🙂

Olle
Olle

Återkommer med säkerhet till denna lilla krabat vid tillfälle 😉

 

Fy för platta tak

Här i norr skall ett tak ha en ordentlig lutning. Och det har alla våra tak – utom ett. Då jag byggde flislagret så minskade jag lutningen på taket för att få tillräcklig höjd under. Och det har jag minsann fått sota för. I motsats till arkitekter och planerare som bara sitter vid skrivbordet och ställer till elände för andra så måste jag skotta snö från det eländiga taket.

I dag var jag tvungen att klättra upp på taket och minska på tyngden. Det var över en meter snö och det var tung snö som varit blid ett par gånger men fort farande var lika tung – men hårdare. Det fanns ungefär 100 kg per kvadratmeter och då taket är 70 kvadratmeter så har jag skyfflat ned ca. 7 ton idag. Det var inte bara snö som fallit direkt på det taket utan ovanför finns det riktigt stora taket på torken som är omkring 140 kvadratmeter och därifrån har snön rasat ned på flislagrets tak – men inte vidare.

snoomokand_DSCN2038

Så nu e bisin sluut (gubben är trött). Det blev inget aftonarbete idag utan jag låg på soffan och stönade utom då jag kravlade mej upp för att dricka nånting. Jag tänkte köra nya spår i blidan på skogsvägarna men det orkade jag inte med idag.

Så bygg INTE hus med plattare tak än ”tridideilsrööst”. Det får man om bredden på huset delas med tre och en sådan stolpe ställer man i gaveln under kroppåsen. Moderna människor vet förstås inte vad det är men ordet finns i Svenska akademins ordbok (kolla på nätet med sökorden SAOB och röste). Till och med tredjedels röste finns med.  Det ger en lutning på ca. 34 grader.

Tyvärr tillverkas numera nästan alla hallar och hus med mindre lutning så det är inte alls underligt att de rasar ihop under snön. Människan tycks bara bli mera korkad hela tiden. Jag köpte också ramen till den nya torken men krävde att lutningen skulle vara 34 grader. Och så gick jag min olycka och byggde flislagret med mindre lutning.  Men i motsats till planerarna får jag varje vinter betala dyrt för det misstaget.

Annars har flislagret fungerat fint. Jag fyller på mellanlagret med frontlastaren och förvarar skopan i flislagret så den hålls torr och ren. Betonggolvet ger ett stabilt underlag för frontlastaren. Vanligen kör jag sex skopor varje vecka.

flislager_DSCN1253

Att ta genvägar?

Mat är det mest centrala för mänskans dagliga liv och det gör också att jordbrukandet innehåller en del lite kniviga etiska spörsmål.  Ett dylikt som skymtar kring hörnet är genmodifiering. Jag skriver ”skymtar” eftersom gmo i det stora hela är förbjudet i EU och frågan därför inte är aktuell för den enskilda bonden. Men trycket på att släppa gmo fritt är hårt och det är inte helt osannolikt att det så småningom finns gmo-odlingar och -djur också i Finland. På Yles svenska nyhetssite finns ett par väldigt välgjorda artiklar på temat, som tar fram både för- och nackdelar.

Å enda sidan finns det oerhörda möjligheter. Vi kan skapa växter som tål sjukdomar, innehåller mer näringsämnen än normalt, ger större skördar och bättre kvalitet.

Å andra sidan är farorna stora. Det kostar multum att ta fram de här gmo-sorterna och de företag som gör det vill tjäna pengar på dem, några idealister är de inte. Det innebär också att de vaktar sina alster som hökar och ser bl.a. till att jordbrukare inte tar undan eget utsäde för kommande år. Det här ger i praktiken några stora företag total kontroll över vissa växter, vilket inte känns helt bekvämt. Eftersom företag som Monsanto, Du Pont o.dyl. kontrollerar utsädet och har upphovsrätt på växten spelar det egentligen ingen roll att jordbrukarna äger sin mark själv, de är strängt taget ändå livegna torpare. Inte som förr under den som äger marken, utan under den som äger växten.

Å tredje sidan (?) finns det vissa rent etiska frågetecken. Får vi mixtra med något så centralt som organismers gener?  Är växter och djur bara klumpar av kolhydrater och protein som vi får plocka om hur vi vill eller finns det moraliska begränsningar. Innebär det faktum att vi kan också att vi får?

För mej som ekoodlare är frågan inte aktuell, eftersom ekologisk produktion inte tillåter gmo i nuläget (även om det finns forskare som hävdar att just ekoproduktion kombinerat med gmo skulle kunna vara det smartaste mänskligheten kan göra). Men jag äter också mat som inte är ekologiskt producerad. Hur kommer den att vara sammansatt i framtiden?