Sida 302 – Bondbloggen

Tre dagar sol…

… och jag ropade lite som när man som liten spelade ”bondespelet” : JAG SKÖRDAR!!!

Med snabba ryck hämtades grejjerna hem, och ”Valle” fick äntligen börja jobba 🙂 Han blev passlig att parkera på Anisor och köra grejjer till och från pråmen där. Slå och bala gör jag på Ytterholm med Jonte, men om planerna går som jag vill, tänkte jag på Anisor slå med Valle och bala med Jonte.

Gräset på hemholmen kapades ena dagen, sen fick de ligga ett dygn och sen rullades de in. Att slå e ganska bekymmersfritt och avkopplande, man behöver inte spänna sej lika mycket med det som med balandet. Då är det lite mer att hålla reda på. Ingenting man int vänjer sej med, men ju fler grejjer och pinaler det är som ska snurra, desto mer finns det som också kan gå sönder…

Idag när jag balade det sista trodde jag ett tag att jag skulle få hålla på hela dagen… Jag växlade ner, det skakade och hoppade, jag växlade ner och det bara skakade och Jonte hoppade nästan jämfota… Många fula ord kom och gick, emellanåt så de blev tjockt i hytten… Den sopan som hade sladdat och harvat när den åkern såddes in borde nog gå skolning igen, och allt möjligt vad jag hävde ur mej…

… Till mitt försvar kan jag bara säga att, det var nyligen täckdikat och vått och besvärligt i träcken, men voi va de harmar och känns besvärligt när man kör snigelsakta och de hoppar ändå… måste plöja upp den igen och försöka få bättre ordning hur lerkokorna lägger sej nästa gång…

Men allt höll ihop den här gången och nu är det ”bara” att kuska grejjerna till Anisor och invänta mer vackert väder… och bränsle… Utan soppa i tanken kommer man inte långt… Man bävar för den dagen när det ”boingar tomt” om tanken och den måste fyllas… Det rasslar till ordentligt på kontot när bränslet skall hem, men vad gör man, utan kommer man som sagt inte långt…

Städar 😉

Sommar och sol?

Har varit hemma en vecka nu och bara latat mig 😉 Och haft lite kvalitetstid med mina nära och kära. Känns väldigt bra att få ha fosterlandets mark under fötterna! Och vad allt är grönt här hemma! Allting sjuder av liv och blomrabatterna strålar av olika färger. Det var väldigt stor skillnad att komma från Island till Finland. Det är faktist mycket varmare här också, fastän det inte varit bästa tänkbara sommarlovsväder. Men nog hinner väl solen komma fram senare i sommar också. De flesta verkar nu ha fått sina grödor i marken även om det har regnat titt som tätt. Även Vasabladet skriver om bönderna. Här kan ni läsa lite mer om det.
Ja, så nu har jag slappat lite så jag ska orka med lite sommarjobb resten av sommaren. På söndag är det tractorpulling i Forsby, Pedersöre, så med god tur kanske jag drar iväg dit och ser på lite ”karataag”! Var ju på EM i fjol till Härmä, och det var väldigt intressant! Kanske någon av ni läsare också passar på att besöka Forsby på söndag? 🙂

Vackert väder

Det var vackert väder en knyck i maj.

Jag smög mej ner till södra sidan och bara satte mej ner en stund och njöt. Stängde av alla tankar som snurrar i huvudet och bara njöt. ”När man bor mitt i det ser man det inte” brukar jag själv säga när folk tycker det är vackert i skärgården. Men sen finns det dagar när man verkligen kommer på sej själv med att hajja till och konstatera att jo, det ÄR vackert.

Jag satt ungefär en halvtimme och såg hur fint det var, men tillika kunde jag konstatera att det händer ju inget, efter en halvtimme hade jag sett det som fanns att se. Ett stormande hav kan man däremot titta på i flera timmar, ingen stund är lika som den andra.

Det här är en bild jag tog i december, vädret var mer spännande då, men också betydligt kallare… Det är samma udde man ser på båda bilderna.

Nu sitter jag och flippar från vädersida till vädersida på nätet och undrar, när skall man slå gräset… Ena sidan utlovar full sol hela dagen idag, men tillsvidare ser det så regnsjukt ut att jag undrar om inte sidan som utlovar en regnskur på Kimito har mera rätt i sin spådom… Tillika undrar jag om den skuren verkligen hålls på Kimito, eller om den kanske vinglar iväg hit ett varv… Hmm… Nåja, inget illa om regn, det brukar vara en bristvara den här årstiden, men nu ha det verkligen kommit otroligt mycket vatten för att vara försommar, så nu tycker jag det skulle kunna ”hålla tätt” ett tag. Om gräset står en vecka till gör det inget, men jag skulle verkligen vilja börja få omkull lite småningom. Så jag går lite omkring som i en tecknad serie, och vet inte riktigt vilken fot jag ska stå på. Bläddrar mellan 5-6 vädersidor på nätet morgon, middag, kväll och konstaterar att dom rakt inte har en aning om vart alla skurar kommer att ta vägen… Och så länge ingen vet det, låter jag bli slåtterkrossen…

Hagge gråter…

Hagge skulle idag få gå ut. På riktigt! Han har varit tillsammans i en större grupp med tackor och lamm där lammen behövt lite extra tillsyn, inne i fårhuset, men nu skulle det bära av ut.

Det gick… sådär…

Början gick bra, han gick precis invid mina ben tills alla kom till rätt bete. Där satte jag mej ner på en sten. Tackorna småskenade yrt omkring som de brukar och lammen tätt efter… utom hagge. Han stod som parkerad bredvid mej och försökte förstå vad som hände, efter en stund fick han kontakt med sin mor, Eila och gick försiktigt iväg mot henne. Då passade jag på att smyga mej bort hemåt. En bit bort stannade jag och tittade lite hur det gick. Han yrade runt i cirklar lite, så kom det ett lamm förbi, så hängde han med det lammet en bit tills han tappade bort det, han stod och bräkte en stund och så kom någon tacka förbi så sprang han till henne, men blev bort knuffad, för det var inte hans mamma, så yrade han runt lite, stannade lyssnade, hörde inget eftersom alla tackorna var mer intresserade av grönt gräs än av lammen, så kom det något lamm förbi och så sprang han efter det en bit och så där höll han på…

Jag gick hem ett varv, men efter en halvtimme gick jag tillbaka, och när jag närmade mej betet hörde jag ett ynkligt bräkande, jag kom in på betet och den här synen mötte mej…

En liten ensam Hagge stod och bräkte vid ett träd… Det lät så ynkligt och ensamt…

Haggegubben, grät som besatt men lugnade sej när jag kom närmare och började prata med honom. Eila har ju tre lamm till och en himla massa gräs att tänka på, så blev Hagge efter fick han helt tydligt skylla sej själv…

Ohemult! Som muminpappan skulle ha sagt… Men vad gör man? Hagge fick följa med på en promenad för att se om vi skulle hitta de andra, men de hade nog tänkt utforska hur stort betet var och skenat så långt de sluppit… Vi gick en sväng, men sen beslöt jag att han fick gå ”hem”. Inne i fårhuset finns ännu några tackor med mini-lammen som kom här i veckan, så hagge får vara med dem inatt och sedan skall jag igen prova och se hur det går med att släppa ut honom.

Hagge verkade vara mer nöjd med att komma in. Även om inte Eila eller någon av syskonen var med, trivdes han med att komma in och bräkte inte en enda gång efter mej eller någon annan. Där hittade han med det samma vattenbaljan och ensilaget vid bordet. Ute förstår han ännu inte att äta grönt gräs. Han är också så pass stor att han inte längre behöver vara med sin mamma, men det skulle ha varit bra om han av henne skulle få lära sej vad och hur man skall äta ute…

Hur fortsättningen blir för lilla Hagge återstår att se

Potatis på gångs

Mats potatisen skall snart börja vara i marken 🙂

Mats har en egen tvåradig potatissättare, med den sätter han ganska stor del av sin potatisareal. Nackdelen är att det blir att fylla på lite helatiden, och det tar tid… När han vill att det skall löpa undan och har ett större fält att sätta potatisen på så blir det att anropa förstärkning för att få det att löpa undan och spara tid.

Med en fyrradig sättare med rejäla behållare för både gödsel och potatis går det undan att sätta…

Hur potatissättningen går till sådär i stort är att maskinen måkar jorden åt sidan, gödsel ramlar ner i exakt mängd, maskinen plockar ner potatisen med hjälp av små koppar som sätter dem en och en, med ett exakt avstånd till varann, och sen kupas jorden tillbaka ovanpå.

Mats har inte så stora åkerplättar, men någon ”viiliger” finns det bland med 🙂

När skall vi fira min födelsedag?

Det här är Marias sista inlägg på Bondbloggen. Vill du läsa Marias inlägg finns de alla sparade här på Bondbloggen. /redaktionen

– Så frågade Franz, en kväll då han skulle gå och lägga sig.

Att vara liten och fylla år mitt i vårbruket är lite sådär…. inte roligt. Själv har jag erfarenhet av det då jag också fyller i maj och kommer ihåg att det var samma sak då det var födelsedag. En stressande mamma och pappa som är trötta efter långa dagar under vårbruket och födelsedagen fick alltid flyttas frammåt, tills det blev lugnare tider.

Då Franz föddes tänkte jag i ett svagt ögonblick att så skulle det inte bli på hans födelsedag, men den tanken har fått ge vika redan 6 gånger. Vi har haft som tradition i några år att fira våra födelsedagar tillsammans, andra veckoslutet i juni och det har fungerat riktigt bra. I år kolliderade helgen med annat program och frågan blev att i vilket skede skall vi klämma in ett kalas för släkten och ett för komppisarna från dagiset.

Nåja, som sagt vårbrukandet blev färdigt för vår del på fredagen och nu blir det kalas under veckan och lilla 6-åringen är förväntansfull över att få fira sin födelsedag. För min del blir det en utmaning att jaga ägg i butikerna för att få ihop till en ”Batmankaka”.